Så ute att man är inne.

Uppdaterat 20 juni 2016 A.D.

I senmoderniteten (stavningskontrollen kan inte det ordet, skandal!), i senmoderniteten (som började omkring 1993 och slog ut i full blom kring millennieskiftet), i senmoderniteten  gäller det att vara om sig och kring sig. Man får inte länge ett arbete på arbetsförmedlingen och en bostad på bostadsförmedlingen. (För många är det nog ofattbart att man någonsin har fått det!) Man måste bygga varumärke, sälja sig själv och skaffa sig det man vill ha. Man måste, kort sagt, använda sina medvetna, genomtänkta, personliga val för att välja samma sak som alla andra.

.

Så fel att det är rätt

Eller så kan man göra som jag och ha en Nokia 3310 (med original läderhölster) när alla andra har smartphones. När alla andra har bärbara vinylspelare har Amanda en bärbar kassettbandspelare. Mono. Helt fel och därför helt rätt. Jag har en tjock-tv med VHS också. Men jag måste erkänna att jag har en dator med bluerayspelare och full HD. Man måste leva i världen som den ser ut och få filmer kommer på VHS nuförtiden. Men i alla fall, min poäng är att det alltid finns två ytterlighetslägen som kan vara coola. Först med det senaste eller så ute att man är inne.

Det här är (i princip) den sista fanbloggen och just därför tycker jag det är supercoolt att fortsätta driva den. Eller åtminstone coolare än när varenda idiot hade en fanblogg och en sådan var helt rätt.

.

Så här har antalet klick varierat för Amanda Jenssen Bloggen de senaste åren. Jag tror det har mer med skivsläpp än med fanbloggars trendighet att göra. 2009 kom Happyland. Hymns for the Haunted kom 2012. 2014 var AJ med i Så mycket bättre och gjorde några covers. 2015 var ovanligt dött när det gällde livstecken från AJ. Halva 2016 har gått och det har varit stendött. Allt detta avspeglas tydligt i staplarna ovan. Trenden just nu är att folk läser bloggar mindre, men jag tror inte fansen styrs av sådant. Det var faktiskt inte fler klick på AJB, när bloggosfären var som hetast 2007 och 2008 (när jag bloggade på blogg.se), än idag. Jag tror det kan vara samma gamla fans här nu som då. När AJ släpper musik och syns i media googlar folk henne – och hamnar här.

.

Med nördigheten som tröst

För många är nördigheten blåbärssoppan i senmodernitetens ratrace efter coolheten. Genom att bli expert på något tillräckligt smalt (som reservkraftsaggregat från kalla kriget) kan man bli cool – åtminstone inom den avgränsade subkulturen av likasinnade. När vi hade en värnpliktsarmé talade man mycket om stridspittar (ett nedsättande ord för folk som gillade det militära), men ordet MÖP (Militärt Överintresserad Person) var okänt. När alla män hade personlig erfarenhet av Olles Brorsa och Snuskburken var det poänglöst att vara expert på sådant. Idag är en MÖP kvalificerad för beteckningen nörd, med allt vad detta innebär.

En nörd får gärna ha tjocka brillor och många pennor i bröstfickan, men enbart dessa attribut gör inte någon till nörd. Det är smalheten och entusiasmen när det gäller val av intresse som är avgörande. Själv älskar jag att gräva ner mig i olika ämnen och researcha, upptäcka samband och skriva populärvetenskapliga texter så jag glömmer tid och rum.

‘

Och för att svara på den eviga frågan: Amandas nya album kommer när det kommer.

Till slut måste jag erkänna att mitt resonemang ovan har en inbyggd brist. Om det som är rätt inte är coolt blir det fel – och därmed helt rätt!

Häpp

Högaktuellt inför valet: musfrågan (97 av 100)

.

Så här inför valet säger många att man ska ta debatten om judefrågan, muslimfrågan och invandrarfrågan. Dessa frågor är dock tämligen triviala i jämförelse med den verkligt stora frågan: Musproblemet. Om du hör någon utbrista ”cheezus!” så kan det vara ett tecken på musproblem. Musfolk kan verka normala, men bakom fördragna gardiner lever dom ut sina onormala böjelser. Se dokumentären ovan och rösta sedan på ett parti som tar musfrågan på allvar!

Jag känner mig inte som en … pip! … mus. Däremot tror jag att jag håller på att förvandlas till ett rovdjur. (Ett finare ord för varulv.) Då brukar det första tecknet vara att man får bättre luktsinne. När jag var ute ikväll kunde jag känna på lukten vad folk jag mötte på gatan hade ätit. En hade ätit wienerschnitzel med mycket färsk citronsaft på paneringen, en annan halskarameller med smak av salt lakrits. Och så vidare.  Nästa steg ska vara supernormal hörsel och att man börjar längta efter rått kött.

Jag kommer att fortsätta rapportera om förvandlingen här. Åtminstone så länge som jag har fingrar att skriva med. Eller så har jag bara fått bättre luktsinne. Har möss bra luktsinne?

Nu ska jag se en film som heter Med skydds … jag menar Med kameran som tröst. Av Carl-Johan De Geer.

Sov gott, nattens barn.

Jag trodde det här var filmen om Carl-Johans kompanjon Alexandersson, men det var det inte. Efter en stunds tittande inser jag vad filmen handlar om: Att han förvandlas till varulv. Synkronicitet torde väl vara årets underdrift, men jag måste erkänna att jag inte är särskilt förvånad. It happens to me all the time, som Marilyn Monroe sade i The Seven Year Itch.

Piiiip!

.

Hem

Cheezus! (96 av 100)

.

Innan jag släpper det här med reklamfilmer måste jag bara visa er reklamfilmernas reklamfilm. Nördfakta: Det här lär vara Regina Lunds första filmroll.

.

.

Apropå nördfakta, så har syntetiserade gitarrer alltid låtit för täääääskigt. Med dagens enorma minnen kan man sampla anslag, hela tonen och efterklang – för varje not. I princip spelar man upp inspelade ljud och inte syntetiserade. Som en mellotron, alltså. Men bäst är förstås en theremin, eller hur?

.

.

Originalet är också helt okej. Man kan bjuda The Shadows på kaffe och säga: När ni ändå är här kanske ni vill spela en låt? -Synd du inte sade det gällde en tusenkronors-konsert, för då hade vi tagit med oss instrumenten, säger dom. (Och deras instrument står utanför dörren.) Min favoritlåt med The Shadows är inte Apache, utan den här gamla tyska schlagern med Marlene Dietrich:

.

.

Marlene flydde till Staterna för att slippa jobba åt Goebbels och göra nazipropaganda på UFA-film. Då letade man efter en ersättare och hittade en vacker kvinna med lika hes röst i Görings favoritland. Så kom det sig att den politiskt omedvetna kontra-alten fick en av historiens märkligaste karriärer:

.

.

På American Film Institutes lista över historiens största skådespelerskor kommer Marlene på nionde plats. Lillian Gish kommer på sjuttonde, Jean Harlow på tjugoandra och Mary Pickford så långt ner som tjugofyra. Marilyn Monroe har plats sex (naturligtvis) och Ingrid Bergman, som förlorade den svenska omröstningen, finns på plats nummer fyra. På den manliga listan får Charlie Chaplin nöja sig med plats tio och James Cagney kommer åtta, direkt efter Clark Gable. Edward G. Robinson är nummer tjugofyra. Men en lista är bara en lista.

Apropå regimer som övervakar medborgare, så har Internet Defense League ett meddelande idag:

.

.

Hem

Måndagsmus med jästbloggare

För att inte verka för fanatisk och enkelspårig ska jag ta in lite vanliga och normala människor, kulturberikande jästbloggare som får höja den intellektuella nivån och öka mångfalden i den här bloggen. Helt utan koppling till det vanliga tjatet om Amanda Jenssen och en frisk fläkt från den stora världen utanför de M.A.C-drabbades lilla subkultur. Här är kort sagt lite exempel på att livet kan vara så mycket mer än Amanda Jenssen och hennes sidekick. Håll till godo!

Hej jag heter Börje. Jag ska bara tipsa om att äta sprängört och vit flugsvamp. Kittlar dödsskönt i kistan. Att man skulle bli hjärnskadad av sådant som växer i skogens skafferi är bara skitsnack.

Hello sailor! Vi är värdinnor på Ullas Charmskola och hälsar dig varmt välkommen till vår kurs i Etikett & Bordsskick för nybörjare. Hos oss får du lära dig allt som är värt att veta när det gäller världsvant uppträdande och ett korrekt men vinnande sätt i de fina salongerna. Vi har spetskompetens inom det mesta när det gäller charm, stil, oralsex, vett och etikett. Vi ses!

Killevippen! Jag välsignar alla i detta tempel. Själv är jag bara så trött på alla homofiler och negrer som förpestar vårt avlånga land. Dessutom försöker dom styra min hjärna med laserstrålar men jag låter mig inte luras och jag vet att dom jobbar för Stephan Rössner. Han ligger under min säng. För övrigt blev Palme inte skjuten och han tog inte heller självmord. Det var marsmänniskan som gått in i hans kropp som lämnade den och vandrade vidare till ni-vet-vem.

Hej alla glada! Jag heter Joakim och måste ta tillfället i akt och ta upp ett allvarligt problem. Jag menar förstås nedmusningen av hela vårt samhälle. Riksost och Etablissemanget tjänar stora pengar på det här missbruket och mäktiga krafter vill att frågan ska tigas ihjäl. Det förrädiska är att ostpropagandan smygs in överallt, till exempel i den här schlagertexten:

Osten ätes dygnet runt, av gammal och av ung,
inte mitt i natt förståss, men ändock närapå,
ömsom lagrad, ömsom färsk, osten är mitt hjärtas kung,
vi är kära i varann, som ni nog kan förstå…

När är väl kvällens luft precis som Grevé,
med doft av Hushållsost, Beaufort och Chevré?
Det händer alltid när vi mötas vi två,
på en riksostpromenad.
När spira röd Edamer upp, där vi går,
när dansa Prästost runt omkring i vårt spår?
Det händer alltid, när vi möts för att gå,
på en riksostpromenad.

Går jag allen och ystar,
mumsar på Schweizer så stor.
sitter jag ner och krystar,
tuggar jag på, vilken du tror…
När kan man lyckokänslan få med Comté,
när lyser vägen vit till vår ostbuffé?
Det händer alltid när vi mötas vi två,
på en riksostpromenad.

Hela livet har jag hört, att kärleken är blind,
och det sa’s så ofta, att för mig det sanning var.
men en dag av Porr Salut, lite röd blev nog min kind,
hela världen såg jag plötsligt stråla underbar

När är väl kvällens luft precis som Grevé,
med doft av Hushållsost, Beaufort och Chevré?
Det händer alltid när vi mötas vi två,
på en riksostpromenad.

Ostpornografin smygs även in i till synes harmlös reklam för fredagsmus:

.

Här är en informationsvideo som vi ansvarskännande medborgare har satt ihop. Hjälp till att sprida den. Stoppa osten (i munnen) innan den stoppar dig!

.

Amanda Jenssen Bloggen Home

Amanda Jenssen gör reklam för Riksost

Den alltid lika oförutsägbara Amanda Jenssen avslöjar idag att hon har inlett ett samarbete med Riksost. Vi kommer bland annat att få se och höra den blonda sångfågeln spela dragspel och sjunga hitlåten ”På en riksostpromenad”, skriven av Annika Dahlqvist och Stephan Rössner, tillsammans med Idol-kollegan Tove Styrke på olika festivaler, firmafester och kick-offer under våren.

Stoppa pressarna! Otippat värre har jag råkat möta Amanda Jenssen, utklädd till kålrot, i tvättstugan! Nu kvittrar den uniformerade blondinen:

-Alltså, jag ser inte det här som att bli sell-out, utan som att göra en installation i mediasamhället. Andy Warhol sade ”Making money is art” och jag säger ”Eating cheese is art”. Det finns ju en film där Andy äter en ostburgare. Jag hoppas att osten var från Riksost. Alla borde för övrigt ha en egen Edamer. Från Riksost.
-Jag tror jag förstår. Har Fröken Amanda något att tillägga?
-Ja, om farbror följer med upp i skogen ska farbror få en pilsner.
-Jeepers creepers, where did you get them beepers? När jag ser in i dina ögon kan jag se hela universum.
-Bra, då kan du kanske se var jag har lagt min rosa kattborste?

Amanda Home