Amanda does Göteborg

Fotograf: http://bonnienoun.blogg.se

Vid arton års ålder klev Peggy Lee in i Benny Goodmans storband och sjöng swing så folk höll på att smälla av. Men sådant ska egentligen inte kunna hända. Jazz kräver mognad och erfarenhet för att bli trovärdig.

Det fantastiska med Amanda Jenssen är att hon alltid överraskar. När man tror att man har förstått sig på henne vrider hon till allt ett varv extra och gör något helt oväntat, som överträffar ens vildaste fantasier.

Klippet från Göteborg nedan är för mig ett lysande exempel på detta. Bara kroppsspråket på scenen är värt en mässa. Klädd i partyhatt lyckas Mandy rymma Cab Calloway, Peggy Lee, Marilyn Monroe och en bedagad nattklubbssångerska i 50-talets Texas i samma kropp. Hur nu det går till. Och att kalla hennes uppenbarelse sensuell måste vara årets underdrift.

Musikaliskt är det här ännu märkligare. Amanda är ju aldrig retro, men här går hon omkring i röken och rimmar på smokey och cokey så Cab Calloway skulle ha blivit stolt. Och på ”cokey” sätter hon pekfingret på näsan. Det gjorde nog aldrig Alice Babs när hon sjöng på Sonora.

Amanda är stadigt förankrad bakåt, i traditionen och historien. Samtidigt blir det aldrig nostalgi eller imitation, det blir bara… Amanda.

Vad jag försöker säga är att det här helt enkelt är osannolikt bra. På fullaste allvar menar jag att Amanda Jenssen, i sådana här stunder då hela hennes charm och geni får lysa klart, glimmar till och presterar något av den bästa musik man överhuvudtaget kan höra idag.

Bilder på Rockfoto.nu

Emilie om konserten

GP om konserten

Till det senaste

Amanda Jenssens turné 2010 har startat

Fotograf: amandalover.blogg.se

Bilder

Gudarna ska veta att det artade sig till en kulans afton när swingflickan Amanda Jenssen joddlade loss på turnépremiären. Att Minnie the Moocher ingick i repertoiren var otippat värre och därför precis vad man kunde vänta sig av den trallande halvnorskan. Så här skriver monstermurvlarna om draget på stan:

Svenska Dagbladet

Uppsala Nya Tidning

Uppsala Gamla Tidning

Dagens Tidning (ny)

NYTT: Flukta in bootleg-rullarna! Förr trodde jag Amanda var den coolaste varelsen på jorden. Nu vet jag.

Se Amanda Jenssens konsert på Tranan, Bollnäs feb 2010

Till sista skriket

Amanda lanseras i USA – med swing!

Bild ur promotionvideo från Sony Music

Kolla in den här promotionvideon från Sony Music! Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma upp något liknande i min mest utflippade fanficition. Amanda Jenssen sitter och spelar vinylskivor och visar gamla jazzfilmer. Hon pratar engelska, för nu är det dags att lansera detta musikaliska geni over there.

Att självaste Sony-fucking-Music satsar på något så excentriskt för export visar vilket geni Amanda Jenssen måste vara – även med krasst företagsekonomiska ögon.

Om jag drömmer, låt mig drömma en stund till.

Tack som fan, Amanda!

Hjärtevärmande avantgarde med Amanda & Charles Jenssen

Bild: Svt

Så har Amanda Jenssen blivit en etablerad svensk artist och fått ett eget program i serien Dom kallar oss artister. (Efter den klassiska dokumentären om Kenta & Stoffe, Dom kallar oss mods.) Amanda får därmed chansen att visa upp sig själv som hon vill synas, på bästa sändningstid i public service teve. Vad visar hon?

Amanda visar stolt upp katten Charles, kattens nya favoritfåtölj och sin musikmaskin från 1972. Med skjutpotentiometer för volymen, det ni! Sedan lägger hon en vinylskiva med Cab Calloway på skivtallriken, den perfekta stämningshöjaren. (Vinylskivan, inte skivtallriken.)

Nu kan det inte bli bättre, tänker jag – och då säger Amanda att hon ska klä ut sig. Kommer hon tillbaka som kålrot smäller jag av, tänker jag. Men hon kommer tillbaka som pepparkaksgumma, inte så dåligt det heller.

Julfesten gör Amanda till en installation, med sig själv som en kvinnlig och gullig version av Andy Warhol. Dragqueens och musiker partajar och de ord som kommer för mig är hjärtevärmande avantgarde. När Jesus Kristus ställer sig på scenen och sjunger O helga natt tänker jag att bättre än så här kan det inte bli. Då sjunger Jenssen själv White Christmas.

Och hela programmet går självklart i jazzens och den omoderna musikens tecken. När Amanda uppmanas ge exempel på modern musik hon gillar säger hon att hon knappt lyssnar på modern musik – och väljer en över fyrtio år gammal låt med Bob Dylan.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här programmet, men ord känns överflödiga. Halvtimmen är inspelad (naturligtvis på  VHS) och jag kommer helt säkert att se den många, många gånger till.

PS

Det här blev ju ett sansat inlägg – igen. Hur galen och bortom allt förnuft är egentligen min egen fascination för idolen? Det är ingen fara. Jag är helt och hållet beredd att släppa Amanda. När dom bänder loss henne ur mina kalla, döda fingrar.

DS

Till senaste inlägget