Amanda Jenssen Bloggen

Bloggen för dig som inte har staken i fönstret

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Konsten, fru Amanda!

Posted by Roger Krook på 03 december 2016

amandas ljusa och mörka sida

Det är lördag och jag sitter här i skyddsrummet med dagens första kopp kaffe (Möllers Lyxmocka) och två havremackor med jordnötssmör. Det enda som fattas är lite billig livsfilosofi och reminiscenser ur minnenas stora och välfyllda skräpkammare. Så det ska jag ta och åtgärda nu.

Ang. den världsomspännande väven

Ibland känns den här bloggen stendöd och jag undrar om man inte lika gärna kunde skriva för Byrålådan. Eller för, som Lill Lindfors gjorde, en man i byrån, av folkhumorn döpt till Byrålådskavaljeren. Men den stora revolutionen är att vem som helst kan skriva något och få tusentals läsare. En text jag skrivit helt utanför min yrkesroll som skribent har fått över en miljon läsare (eller ”klick” som kidsen säger). Om jag saknar ett uppdaterat forskningsresultat lägger jag upp en enkät på den världsomspännande väven och snart har jag fått hundratals svar med helt måttlig bias. Twitter är också kul, man kan testa ett mossigt skämt och få reaktioner inom några sekunder. Slutsats: Mina vitsar är så gamla att dom flesta aldrig hört dem och tror dom är nya.

Att var och en kan publicera sig gratis och utan skivkontrakt är mer fantastiskt än vi tänker på. Och jag som inte ens kan skriva skönlitteratur har fått 289,597 läsare till min sämsta historia. Den bästa har fått 7,123. En debutbok på ett riktigt förlag brukar säljas i 600 exemplar. Förr kunde man lika gärna skriva RÄTTSHAVERIST i pannan som att ge ut en bok på eget förlag. Dagens motsvarighet till eget förlag är den världsomspännande väven, med skillnaden att den senare har hög status. Band som ger ut musiken på Youtube, dagens motsvarighet till självkopierade kassetter,  kan kännas lite extra hippa och modärna.

Fredrik Strage är en av få personer som kan sätta på sig en offerkofta på ett coolt och roligt sätt. Häromdagen läste jag en krönika där han beklagade sig över att, som rock and roll-skribent, inte känna till youtube-succéerna med miljontals visningar. Han var väl upptagen med att lyssna på sina recensionsexemplar av vinylplattor.

För att återvända till den obefintliga tråden: En snabb koll visar att den här bloggen idag har exakt lika många läsare som under amandosfärens och bloggosfärens storhetstid 2007-2008. Jag tror till och med att det kan vara ungefär samma personer. Skiillnaden är att folk slutat skriva kommentarer på bloggar. No hard feelings, jag själv har också slutat. Varför skriva en kommentar på en blogg och bli läst av 10 personer, när man kan skriva på Twitter under en bra tagg och nå ut till hela världen?

Konsten verkar alltså i en värld där proggarnas motto ”alla kan spela” har blivit mainstream. Något som den alternativa musikrörelse aldrig kunde drömma om är att alla dessutom kan nå ut till alla, helt gratis. Som om detta inte vore nog har dessutom Spotify vänt upp och ner på allt när det gäller att sälja och köpa musik.

Nu skulle jag kunna skriva något självömkande om att bara skräpet når ut, men så är det inte alls. Gratis kurser i cellbiologi från Harvard University når också ut till alla överallt. Deras elever kommer bokstavligt talat från hela världen. Det normala är att en lektion har tiotusentals motiverade elever. Och pedagogiken är så lysande att Björklund skulle gå och gömma sig under en sten resten av livet om han såg hur en bra skola fungerar. Trots att många elever kan ha keps på sig under lektionerna. Och att dom inte bara har mobiltelefoner, utan använder dem för att gå kursen.

Föreläsningarna är runt 7 minuter långa. Efter varje föreläsning kommer en eller ett par frågor, så man kan kolla att man är med. Om man inte klarar frågorna ser man om föreläsningen och gör ett nytt försök. Fokus flyttas alltså från ”läraren” (lärarens status och arbetsmiljö) och ”ordningen” (kepsförbud och telefonförbud) till ”eleven” (att eleven lär sig det den ska). Det här kallas gamification, spelifiiering. Nutidsmänniskan är van att lösa problem för att komma till en ny nivå i spel. (Till exempel lära sig slåss av en lök.) Denna allmänt förekommande förmåga kan användas för att komma vidare i en inlärningsprocess. Resultaten lär vara särskilt bra med elever som har så kallade koncentrationssvårigheter och inte kan lyssna på en lärares långa genomgångar. Att vända upp och ner på allt och se saker ur ett nytt perspektiv kan vara lösningen när man kört fast, brukade jag säga när jag var managementkonsult. Open knowledge, gamification och flipped classes är sådana nya perspektiv.

Efter föreläsningarna och kunskapstesterna diskuterar eleverna det dom lärt sig och ställer frågor i ett diskussionsforum med olika trådar. Ibland hoppar personalen in och chattar eller ger svar. Praktiska frågor (”den spanska textningen funkar inte!”) ställer man istället direkt till supportavdelningen. Eleverna länkar till vetenskapliga dokument, tidningsartiklar, youtubeklipp och liknande som kan vara intressant för klasskamraterna. Det är höga krav på en artig och positiv ton i diskussionerna.

Väldigt många människor frågar sig säkert vad läraren ska göra i klassrummet, om eleverna ser föreläsningarna i sina mobiler eller datorer när som helst under dygnet. Lugn, det finns en lösning på det som kallas Flipped Classes, omvända lektioner:

Man ser föreläsningarna hemma och gör läxorna i skolan. Genom att se föreläsningarna hemma kan man spola tillbaka om man inte förstår något, pausa för att gå på toaletten eller dricka kaffe, se en föreläsning flera gånger och framförallt se föreläsningarna när man är som mest koncentrerad och motiverad. Varför ska man göra läxorna i skolan? Jo, för då kan man få hjälp av läraren och andra elever. Se föreläsningar klarar man betydligt bättre ensam.

För övrigt ska Finland helt sluta med skolämnen. Istället för att läsa musik, samhällskunskap och engelska kan man läsa kursen ”Musiken på den globala marknaden”. Då används samhällskunskap, musik och engelska för att ta ett helhetsgrepp på verkligheten – istället för att traggla meningslösa drillar i abstrakta ämnen som bara existerar i klassrummet.  Som man säger: Det är alltid värre i Finland.

Kursledare eller instruktör?

Lärarna på Harvard (och liknande flumskolor som Stanford, Johns Hopkins, MIT, Oxford och Cambridge) är inga dialogpedagoger som undviker att störa elevernas spontana inlärning. Tvärtom! Dom är stora auktoriteter inom sina ämnen och tar en tydlig roll som INSTRUKTÖRER, inte som någon typ av resurs som eleverna utnyttjar om dom har lust. Det är även läraren/skolan som bestämmer vad som ingår i kursen. Eleverna (eller ännu värre, föräldrarna) bestämmer inte vad som ingår i kursen. Om man tar en kurs är det take it or leave it som gäller. Och kraven för att bli godkänd är inte förhandlingsbara.

När jag hade ett utbildningsföretag och höll intensiva (och svindyra) 2-dagars kurser kallade jag mig INSTRUKTÖR. Att det lät lite militärt tyckte jag var extra coolt. Ni vet hur det är (var) på morgonen när en kurs ska börja? Någon är på toaletten, någon är ute och röker, någon pratar i telefon, någon läser affischerna på väggarna, några sitter och fikar och bygger, till en början försiktigt trevande, nya nätverk. Själv trodde jag liksom Amanda att det kan vara en signal om kvalitet att klä upp sig. Dessutom var jag alltid punktlig. En minut före kursstart dök jag upp, taggad till max och klädd i en vit skjorta, som jag strukit kvällen innan, med matchande slips. Samt hög hatt. Och på huvudet en turban.

Den här morgonen var det tomt utanför kurslokalen. I densamma hade jag sammanträdesmöblering för att få en levande dialog. Vi satt alltså runt ett stort sammanträdesbord. När jag kom in i kurslokalen stod alla runt bordet, med händerna på sina stolars ryggstöd. Det var så tyst så man kunde höra en knappnål falla.

Jag gick in och ställde mig vid min plats på bordets bortre kortända. Så satte jag mig ner. När jag hade satt mig drog alla ut sina stolar och satte sig ner som på en given signal. PANG!

Då sade jag: -God morgon, kursdeltagare!  Och dom svarade i kör:

-GOD MORGON, INSTRUKTÖR!

Jag tänkte att varje högstadielärare borde få uppleva det här åtminstone en gång i sitt liv. Den intelligente läsaren inser lätt att många av deltagarna hade en bakgrund inom Försvarsmakten. Och att det blev två mycket givande dagar med en massa intressanta människor. Under luncher och fikapauser upptäckte man att folk hade olika specialintressen. Någon tränade en ovanlig kampsport, några var knivsamlare och drog fram olika dagliga fickknivar, någon var expert på fiske, någon brukade laga mongolisk mat och någon gillade fyrar. Med ett öppet sinne kan man lära sig nya saker varje dag – även i rollen som instruktör. Alla har någon specialkunskap man själv saknar.

Och kärleken till kunskap, som utvecklas till rena nördigheten, kan transcendera det meningslösa faktarabblandet och bli konst. Carl-Johan De Geer har sagt att konst helt enkelt är att berätta personliga saker för alla som vill lyssna. Eller att skriva böckerna man själv vill läsa, göra filmerna man själv vill se och spela musiken man själv vill höra.

Infrastrukturen förändras, men konsten är evig. Igår såg jag ett program om samiska  konstnärer och en sade att konsten slipper ta omvägen via ett oklart intellekt och går direkt till pudelns kärna. Jag skulle vila påstå att det inte är någon skillnad mellan finkultur, skräpkultur och kultkultur. En gammal schlagerlåt som per definition är skräpkultur kan vara ett titthål till en högre verklighet, som Dennis Potter sade. Finkultur som lämnar någon oberörd är per definition konst, men har inte konstens effekt på den personen. Ett exempel på finkultur som lämnar mig oberörd är Bach. Hank Williams kan däremot ge mig visionen att, för att referera till Dennis Potter igen, tingen inte är vad de synes vara.

När Ingmar Bergman gjorde reklamfilmer för tvålen Bris (finns på Filmarkivet) beklagade han sig inte över att behöva ”fnaska” för att försörja sina tre familjer. Han var istället glad över att han fick stålar, full konstnärlig frihet och samma produktionsapparat som för en långfilm. Kapitalismen var, enligt honom, inte så dum ibland.

Vad är min poäng med allt detta? Jo, den är enkel:

Hur man än vänder sig så har man ändan bak.

Ha en lattjo dag!

Home

 

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | 1 Comment »

Nyhetstorka drabbar Sverige

Posted by Roger Krook på 25 november 2016

katt

Det är total radiotystnad kring A. Jenssen just nu. Knappast någon skiva till jul, men nästa år kan allt hända …

Medan vi väntar har vi massor av material att njuta av. Kolla lite i menyerna här ovanför och i de senaste inläggen  till att börja med. Konserten med blåsorkestern rekommenderas särskilt.

Tjenixen.

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

Ska vi ta och lägga bort titlarna?

Posted by Roger Krook på 08 november 2016

amanda studio magazine

I den första nerdfilmen älskar jag verkligen repliken ”Jag tror college kommer att vara som datorernas Israel”. Då hade man ingen dator i telefonen, men en datorhall med reservkraftsaggregat (jaha, där kom det) fick varje sann nerd att gå ner i spagat. Jag vet, jag var där. Vi var ett gäng nerdar som trivdes lika bra i datorhallen som på den stureplanskrog där vi hade stamkort. Ibland hade vi utskrifter av programkod med oss på krogen. Sådana där hundra meter långa papperslakan som man hade då, utskrivna med matrisskrivare. Det var en härlig tid då ingen kunde stava till www. Spelen hette Kings Quest, Space Quest eller Leisure Suit Larry och krävde intelligens och problemlösningsförmåga. Var man lyckligt lottad hade man en dator med EGA-grafik. I FÄRG! Favoritprogrammet på TV hette Nattsudd. Själv var jag stylad som Billy Idol med vitt hår som stod rakt upp och svarta läderkläder.

.

nerds

Men innerst inne såg jag förstås ut som han till höger. Det var han till vänster som sade det där om datorernas förlovade land.

I den tredje nerdfilmen har han till höger blivit yuppie, med bubbelpool och allt. Jag gråter floder när han går ner i källaren och tar fram en dammig kartong. Där ligger brillorna, den rutiga skjortan, hållaren för pennor i bröstfickan och ett par för korta gabardinbyxor. Han tar på sig sin gamla outfit, klipper av hästsvansen och skyndar till den nya generationen nerdars undsättning.

En tönt är dum i huvudet, som en Sverigedemokrat alltså. En nerd må vara töntig, men är intelligent, har bra betyg och kan bygga robotar. Han/hon har alltid ett specialintresse, som att spela ukelele eller besöka gamla fyrar.

And now for the punchline … Inte ens nerden lägger bort titlarna längre. För det krävs en sann stofil. Eller ett spöke: -Vi säger väl bu.

Amanda är något så ovanligt som en cool nerd. När hon klappar fyren tänker vi: One of us.

.

amanda jenssen 2016

Schyssta pix med AJ på Liseberg: http://fotoscenen.se/tag/amanda-jenssen/ Hon är sig lik 2016.

Intervju i ETC från 2014, ny för mig: http://www.etc.se/kultur-noje/allt-eller-inget-det-ar-amanda-jenssens-melodi

Amanda Jenssen i ett klipp från 2014, Svt Play: http://www.svtplay.se/klipp/2452327/amanda-jenssen-man-ar-lite-snorvlig?info=visa

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Amanda i våra hjärtan – okt 2016

Posted by Roger Krook på 03 oktober 2016

.

amanda jenssen liseberg 2016

Två underbara pix av Amanda på Liseberg: http://pelleabelson.com/blog/2016/09/augustifamiljen/

Fler bilder, inte nya men bra: http://pelleabelson.com/blog/2012/08/amanda-jenssen-2/

Another Christmas på Spotify https://play.spotify.com/album/60o7io2Q1sgIv0psxcfsDQ

Amanda har bytt ut Brigitte-Bardot-luggen mot Marilyn-Monroe-lugg och livet känns plötsligt lite ljusare.  Dessutom har hon en rymdinspirerad dress som bara kan beskrivas som perfekt. Inga nya låtar, men det kan fortfarande komma en ny julsingel. Kanske. Vem vet? Här är i alla fall en gammal jullåt: http://www.dn.se/webb-tv/klipp/kultur/se-amanda-jenssen-sjunga-sin-jullat/

En ny klippning av Amandas första audition: http://www.tv4play.se/program/idol?video_id=2027236

.

.

.

Nedskalade versioner av låtarna från Så Mycket Bättre. Fler finns på Youtube.

.

.

Rekommenderas av Amanda på Youtube. (AmandaVevo)

,,,

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

Amanda Jenssen på Liseberg 23 sep

Posted by Roger Krook på 02 september 2016

amanda jenssen fikar

Kopp på er, grevar och baroner!

Gudarna ska veta att det artar sig till en kulans afton å Liseberg 23 sep: http://liseberg.se/sv/hem/Scen–show/Stora-Scenen/Augustifamiljen/

Då spelar nämligen ingen mindre än allas vår A Jenssen där:

”Augustifamiljen firar 10 år och har bjudit in sina kära vänner Kristian Luuk, Fredrik Lindström, Amanda Jenssen, Magnus Carlson, Daniel Lemma och Theodor Jensen till en storslagen jubileumskonsert på Stora Scenen den 23 september.”

Ni som googlat Amanda Jenssen och hamnat här: Hjärtligt välkomna och se er omkring i menyn ovan, så hittar ni allt och lite till om Amanda!

/AJBURBAT

 

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

AJBURBAT rapporterar om Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 22 augusti 2016

amanda jenssen augusti 2016

AJBURBAT (Amanda Jenssen Bloggens Underrättelse Bataljon) meddelar att Amanda Jenssen sågs på Grand Hotel i Mölle den 2 augusti 2016. Det var finalen på Grand Slam, en 3-dagars musikfestival, och AJ hade sällskap på scenen av Maja Francis och Augustifamiljen. Bilden ovan visar hur AJ ser ut i augusti 2016.

AJBURBAT rapporterar vidare: Idag blev Amanda Jenssen inlagd i egenskap av ”babe” på Freeones, som annars är mest kända för kvinnliga stjärnor från den erotiska filmens värld. Det är dock inget missförstånd, det står att Amanda är musiker och Lady Gaga (för att ta ett exempel) är också med . http://www.freeones.com/html/a_links/Amanda_Jenssen/

.

.

Det här as-asbra klippet är nytt. Just den här låten har saknats på Youtube, eller bara funnits tillsammans med flera andra.

.

1 kv 1 orm

Slutligen kan AJBURBAT meddela: AJ slingrar sig inte. Hon har ormar som sköter den aktiviteten.

Säsongen för fjällvandring är snart över, men här kommer ett tips i sista minuten:

-Hur tar man sig över en fors?
-Vad?

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

In olden days a glimpse of stocking, Was looked on as something shocking

Posted by Roger Krook på 22 augusti 2016

sexiga svarta strumpor

Konst eller vetenskap? Faktatexter eller skönlitteratur? Allt handlar egentligen om på vilken abstraktionsnivå man lägger sig. En faktatext kan bara beskriva ett begränsat fenomen, men en skönlitterär text kan vara en abstraktion av hela universum. Jag brukar ta exemplet att Strindbergs dikt Stora Esplanaden säger mer om modernismens framtidstro än långa avhandlingar: Här rivs för att få ljus och luft, är detta ej tillräckligt? Den meningen fångar hela känslan och ger en intuitiv förståelse av hur det kändes att riva det gamla feodala samhället och bygga ett nytt.

Det ironiska är att konsten samtidigt måste sälja sig själv och nå fram genom samtidens mediabrus. Jag lyssnade på Magnus Betnér på Spotify härom dagen. Förr drog svenska komiker ofta fräckisar och folket skrattade hysteriskt. Sextiotalets humor kan fångas i den här lustigheten:

-Jag trodde den skulle vara större, sa flickan.
-För det behöver du väl inte släppa den så den slår i taket?

När Magnus Betnér ska nå fram till dagens blaserade lyssnare måste det handla om att ”kn-lla Astrid Lindgrens döda lik i ögonhålan”. Det är kanske djupsinnigare än det verkar och handlar om hur humorn får allt svårare att vara gränsöverskridande? Och vad ska man göra när även sådant bara bemöts med uttråkade gäspningar? Kanske börja om från början.

När pornografin släpptes fri 1970 var det inte tillräckligt sensationellt med vanlig förökning efter ett tag. Vi fick barnporr, djurporr, sadism och rena abnormiteterna – fenomen som då fortfarande var lagliga. MEN: Efter ett tag tröttnade folk på det också. Djurporrens drottning Bodil Jensen (ej släkt med AJ) blev arbetslös när folk inte längre tände på kombinationen kvinna + häst. Det uppstod någon typ av Nash jämvikt, när för många försökte ta samma genväg samtidigt. På samma sätt försvann intresset för sexklubbar, där folk gjorde ”det” på scenen. (Jaha, dom gör ”det”. So what?) När hemvideon kom såg vi samma sak med videovåldet. Det mesta som hyrdes ut i början handlade om kannibaler och sadistiska mördare, så man måste ha solglasögon, trenchcoat och slokhatt för att gå in i en videobutik Men efter ett tag tröttnade folk och man kunde gå in helt öppet och hyra Casablanca eller Swiss Miss.

.

amanda fikar

Och här kommer min punchline: Den här bloggen handlar i princip om att vi väntar på ny musik från Amanda. Hon kan säkert sätta sig ner och göra en jättebra låt en kväll. Problemet är att hon inte ska sjunga den för några kompisar, den ska klättra på listorna, dra in pengar på Spotify och visslas av varje springgrabbs mun. ”Nam-nam för Nekrofiler” skulle säkert ge en del rubriker, men till priset av att förstöra hennes varumärke som creddig konstnär. Det här är vardagen för Amanda och hennes skivbolag, men vi fans behöver kanske en påminnelse när vi får vänta eller utgivningen av ett album skjuts upp.

Morsning.

.

töntigt 80-tal

P.S.

Musik är en färskvara. Det som fungerade igår kan vara pinsamt ute idag. Det mesta som gjordes på 80-talet är bara genant idag, men Billie Holliday, Bessie Smith och Big Mama Thornton är precis lika inne som alltid. Man kan förstås fråga sig varför det är så, vad det är som skapar odödlig konst.

D.S.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Går ner i spagat när jag ser reservkraftsaggregat

Posted by Roger Krook på 05 augusti 2016

mary pickford katt

Plötsligt slås jag av en tanke: Amandas nästa skiva kommer självfallet att heta Lullaby For The Lighthouse! Amandas inspirationskällor ser ut så här:

Killing My Darlings – Elvis Presley
Happyland – Cab Calloway
Hymns For The Haunted – Screaming Lord Sutch
Lullaby For The Lighthouse – Harry Brandelius

Rubriken för det häringa inlägget är bara ett oblygt klickbete för att dra hit horder av besökare med bergrum i blick. Nu när ni är här vill jag bara säga att Amanda mådde bra och fortfarande gillade swing när vi fick det senaste livstecknet i form av 1 A, 1 BO. När ni ändå är här ska ni få se en schysst rulle med en av 1900-talets största sexsymboler när hon teamar upp med det bästa komikerparet någonsin. Jag skrattar så jag får ont i magen av det här. Ett eko från det paradis som det glada tjugotalet var innan ljudfilmen, Production Code, Den Stora Depressionen och NSDAP förstörde alltihop.Sedan kom som tur var Roosevelt, tog på sig blåställ’t och sade: Happy Days Are Here Again. Det hade ju kunnat komma någon dåtida motsvarighet till riksmuppen Trump. God bless America!

.

.

.

Paradise lost. But I can dream, can’t I? Dream a little dream of Jean Harlow. Läs mer om Jean Harlow och andra drömflickor i den lilla korta texten som jag fixat ihop här: https://orgasmsex.wordpress.com/sexhistoria/

.

Det här måste vara den absoluta höjdpunkten i His Lordships karriär. Han var egentligen en kultartist och spexpolitiker, men här fyller han arenarockarens kostym med den äran. Ett mycket kompetent band, bra arrangemang, bra dansare och (trots fullt solljus) en ballt kitschig skräckshow lyfter musiken till totalteaterns högsta nivå. Observera pikarna till Alice Cooper, som Lord Sutch ansåg hade stulit hans koncept för skräckrock – något som Sutch själv använt sedan 60-talet. Alice Cooper avfärdade ilsket dessa anklagelser.

Idag är Alice Cooper fortfarande en världsartist, medan Screaming Lord Sutch är sorgligt bortglömd.

Tjenixen.

 

Posted in Amanda Jenssen, Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

1 Amanda, 5 v

Posted by Roger Krook på 14 juli 2016

.

.

.

.

.

Här kommer vår hjältinna i inte mindre än 5 videosar, som jag hittade under min senaste dammsugning av Youtube och härmed vill tillhandahålla för spelning å Edra grillfester i sommar.

Grill, grill!

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

1 Amanda, 1 blåsorkester

Posted by Roger Krook på 14 juli 2016

.

.

.

Vill ni ha livstecken frän Amanda? Här är livstecken från Amanda! Måste säga att jag älskar hennes nya sound och styling. Bättre än så här blir det inte.

Filmer från spelning på Hjärtats Bar / Söders Hjärta, Bellmansgatan i Stockholm den 2 april 2016, meddelar Amanda Jenssen Bloggens Underrättelse Bataljon (AJBURBAT).

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »