Amanda Jenssen Bloggen

Bloggen för dig som inte är tappad bakom en vagn.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Svensk-norska sjunger om Sverige för hemlösa

Posted by Roger Krook på 23 mars 2017

.
aj

pressrelease faktum

.

fötterJag vill passa på och tacka alla helt galna fans som fortsätter läsa AJB, år efter år. En gång Morbus, alltid Morbus. I år firar faktiskt denna sjukdom 10-årsjubileum!

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen med Bob’s Carnival

Posted by Roger Krook på 13 februari 2017

bob's carnival

skarmklipp-2

AJBURBAT kan meddela att AJ numera är ett sideshow freak som turnerar med tivolit Bob’s Carnival. Här är en möjlig inspirationskälla, filmen Freaks från 1932:

.

amanda jenssen bloggens personal

AJBURBAT är en referens till MKUHBAT, Marin Kommandots Underhållsbataljon aka den atombombssäkra Musköbasen. Denna bas är landets största bergrum, lika stort till ytan som Gamla Stan. Och som alla vet gillar AJ övergivna byggnader och outforskade utrymmen. Musköbasen stängdes för några år sedan, men enligt ryktena pågår det fortfarande hemlig verksamhet i någon avlägsen del av detta skyddsrummens skyddsrum. Det finns inga guidade turer, vilket är tråkigt för alla som går ner i spagat när dom ser reservkraftsaggregat.

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

Vilken musik lyssnar Amanda på?

Posted by Roger Krook på 16 januari 2017

amanda i skyddsrummet

En motiverad fråga, som kanske kan ge en ledtråd till stilen på det kommande albumet. AJBURBAT meddelar att AJ nyligen lyssnat på Philemon Arthur and The Dung.

.

.

Denna svenska duo fick en Grammis för årets bästa skiva 1972. Protesterna blev våldsamma och det delades inte ut fler Grammisar förrän 1987. Grammisen är lättare att förstå om man känner till 70-talets paroll ”Alla kan spela”. Men när det gäller PAATD kan man förstås fråga sig hur ”spela” definieras. Själv är jag dock sedan många år ett stort fan av PAATD.

.

.

De två bröderna är än idag anonyma och ryktet att det skulle vara Thomas och Mikael Wiehe stämmer knappast. Men precis som The Beatles kunde underblåsa ryktet om Pauls död satte Thomas Wiehe igång spekulationer när han framförde Philemon Arthur and The Dungs låt Du är min enda vän. Deras enda romantiska ballad, kanske man kan säga.

PAATD spelade in sin musik hemma i barnkammaren med en gitarr, ett dragspel och diverse plåtburkar. I en låt medverkar deras katt och spinner, i en annan kommer deras mamma in och klagar på att dom larvar sig och inte spelar någon riktig musik. Men vem har kunnat bli profet i sin egen stad?

.

.

Deras musik är opretentiös, respektlöst gränsöverskridande och så enkel att man ibland tror sig kunna se en djupare mening och skönhet under ytan. PAATD spelar med glatt humör och kan inte jämföras med den försöksutskrivne och förmodligen ganska ångestfyllde Wild Man Fisher. PAATD är helt enkelt en fullständigt unik grupp med ett eget koncept och en musikalisk stil som ingen lyckats kopiera.

Frank Zappa gav ut skivor med udda talanger på sitt eget skivbolag. Wild Man Fisher var en av dessa. En annan hette Alice Cooper. FZ sade till AC att hela bandet kunde komma hem till honom och spela klockan nio. FZ, som aldrig gick upp förrän framåt eftermiddagen, menade naturligtvis nio på kvällen. AC kom dit nio på morgonen och ställde upp sina trummor och förstärkare. Klockan nio började bandet spela. Efter en stund tittade en sömndrucken FZ ut genom sovrumsdörren.

-Låt mig få kaffe först, så ska jag lyssna på er sedan, sade Frank Zappa.

.

.

Strax därefter gav han ut Alice Coopers första album och resten är historia. Det sägs att Alice Coopers första scenkaraktär var inspirerad av Bette Davies i filmen Whatever Happened To Baby Jane? Sedan kom den typiska AC-sminkningen och skräckshowen – mer eller mindre ”lånad” från Screaming Lord Sutch. (Något som AC dock förnekade.)

Alice Coopers album Billion Dollar Babies gjorde ett enormt intryck på den tidens ungdom och kan jämföras med betydelsen hon albumen från Deep Purple och Black Sabbath. De två senare banden betraktades inte som särskilt finkulturella på den tiden, men var något som alla köpte och lyssnade på. Ja, på den tiden köpte man skivor! Eller önskade sig i julklapp om man var en fattig skolelev. Kvällstoppen spelade bara halva låtarna för att folket inte skulle kunna spela in dem på sina Tandbergare.

Apropå Wild Man Fisher.

.

.

Det här är en av mina absoluta favoriter!

….

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Nyheter från övergivna bloggar och städer

Posted by Roger Krook på 13 januari 2017

spökhus

Som alla vet är AJ intresserad av övergivna byggnader och platser. Min favoritblogg var Rost-Sverige. Där fanns det fotoreportage från övergivna, förfallna och rostiga sjukhus, folkparker, industrier och hela kvarter med bostadshus. Det bästa var att själva bloggen dessutom var övergiven! Tyvärr är domänen parkerad nu och allt innehåll borta med vinden.

.

salton sea vykort

Apropå det: Vad händer i den övergivna staden Salton City? Finns det några övergivna byggnader kvar eller är alla rivna eller nerbrända?

.

salton city 2016

Tro’t om ni vill, men Native Americans, Torres-Martinez Desert Cahuilla Indians, har öppnat ett casino där. Red Earth Casino var namnet och det går turistbussar från Palm Springs. Så kanske är Salton City inte någon övergiven plats längre?

.

casino inne

Casinot verkar ganska litet och anspråkslöst och kallas ”Casino and Travelcenter”. Det finns bara spelautomater och en bar. Dessutom finns det parkering, bensinstation, butik, toaletter samt försäljning av pizza och mexikansk mat. Man kan ”tömma sina tankar”, vilket troligen syftar på avloppsvatten från husbilar. Det finns inga övernattningsmöjligheter. En kuriositet är att man får röka inomhus – och det gör folk, så man måste tåla tobaksrök.

.

casino i öken

Casinot är nybyggt och ligger vid vägen mot Desert Shore, strax norr om själva Salton City. Det handlar alltså inte om att den gamla stadskärnan vid marinan och båtklubben har levt upp. Byggnaden till vänster är själva casinot. Den till höger innehåller cafe och restaurang av snabbmatstyp.

.

salton city

Många gäster tycks vara pensionärer som är ute och åker med sina husbilar. Det finns en rymlig parkering och service för sådana fordon.

Sammanfattning: Casinot i Salton City är kanske mer ett ställe där man stannar till en stund än ett plejs för en helkväll modell Las Vegas.

.

.

Själva Salton City tycks fortfarande vara en övergiven stad med några mer eller mindre udda invånare. Filmen ovan är från 2016. Samtidigt har man faktiskt byggt nya, fina hus i öknen utanför staden. Varför? För några år sedan steg bostadspriserna i Kaliforniens tätorter, så man tänkte att folk skulle flytta ut i öknen för att få rimliga kostnader. Sedan steg bensinpriserna och det långa pendlandet blev dyrt. Dessutom var husen så dyra att dom flesta som ville bo i öknen inte fick banklån. Men visst, det finns fina bostäder i närområdet efter denna byggboom.

Det stora problemet är egentligen salthalten i Salton Sea. Om inte sjön räddas kommer det att blåsa omkring salt och föroreningar som gör området ohälsosamt och till och med kan påverka Palm Springs. Det talas mycket om att rädda sjön, men läget ser inte bra ut.

En form av turism är folk som vill åka i öknen med terrängfordon. Ibland kommer gäng med offroad-åkare till Salton City och ett företag i närheten har börjat hyra ut terrängfordon till dem som kommer med bil eller husbil. Sjön är fortfarande bedövande vacker (på håll) och det kommer fotografer ända från Japan.

.

.

 ….

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Still M.A.C. after all these years

Posted by Roger Krook på 11 januari 2017

amanda jenssen rider

Om någon undrar varför jag driver den här fanbloggen efter alla dessa år och efter att folk gått över från bloggar till Instagram och liknande kan jag svara på det: Amanda Jenssen Bloggen har nästan exakt lika  många besökare per dag nu som 2007, när Amanda var med i Idol och bloggosfären stod på topp.

När det inte finns nyheter (och det finns det sällan) försöker jag hitta på något som på något sätt har en koppling till Amanda och hennes intressen. Så att ni ska få något att läsa när ni gjort er besväret att komma hit och för att ni ska se att AJBURBAT (Amanda Jenssen Bloggens Underrättelse Bataljon) fortfarande är på topp och har fungerande reservkraftsaggregat. Idag gick jag faktiskt ut (till den där världen ovanför berggrunden) och såg dagsljus. Bländad blev man. Blåste och regnade gjorde det också. Så AJBURBAT stannar nog nere i berget tillsvidare. Fortifikationsverket sponsrar med gratis lokaler och Vattenfall med gratis el. Men dom vet inte om det.

.

AJBURBAT bergrum ingång

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

Klä av Amanda 2017!

Posted by Roger Krook på 31 december 2016

amanda docka

Nytt år och nya möjligheter. Här kan du leka med Amanda, klä av och på henne så mycket du vill. The perfect timekiller.   https://www.stardoll.com/sv/dolls/1452/Amanda_Jenssen.html

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | 4 Comments »

Amanda Jenssen Bloggen kramar en ordningsvakt

Posted by Roger Krook på 08 december 2016

ajblogg

.
amanda 2008 small

2008

amanda 2016

2016

Titta in i min lilla kajuta …

.

krama varandra

bergrum till salu

skyddsrum

För idag är det fest här nere i berget hos AJBURBAT (Amanda Jenssen Bloggens Underrättelse Bataljon)! En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar fyller nämligen åtta år.

Grattis mig själv!

.

skyddsrum

Don’t touch that switch!

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Konsten, fru Amanda!

Posted by Roger Krook på 03 december 2016

amandas ljusa och mörka sida

Det är lördag och jag sitter här i skyddsrummet med dagens första kopp kaffe (Möllers Lyxmocka) och två havremackor med jordnötssmör. Det enda som fattas är lite billig livsfilosofi och reminiscenser ur minnenas stora och välfyllda skräpkammare. Så det ska jag ta och åtgärda nu.

Ang. den världsomspännande väven

Ibland känns den här bloggen stendöd och jag undrar om man inte lika gärna kunde skriva för Byrålådan. Eller för, som Lill Lindfors gjorde, en man i byrån, av folkhumorn döpt till Byrålådskavaljeren. Men den stora revolutionen är att vem som helst kan skriva något och få tusentals läsare. En text jag skrivit helt utanför min yrkesroll som skribent har fått över en miljon läsare (eller ”klick” som kidsen säger). Om jag saknar ett uppdaterat forskningsresultat lägger jag upp en enkät på den världsomspännande väven och snart har jag fått hundratals svar med helt måttlig bias. Twitter är också kul, man kan testa ett mossigt skämt och få reaktioner inom några sekunder. Slutsats: Mina vitsar är så gamla att dom flesta aldrig hört dem och tror dom är nya.

Att var och en kan publicera sig gratis och utan skivkontrakt är mer fantastiskt än vi tänker på. Och jag som inte ens kan skriva skönlitteratur har fått 289,597 läsare till min sämsta historia. Den bästa har fått 7,123. En debutbok på ett riktigt förlag brukar säljas i 600 exemplar. Förr kunde man lika gärna skriva RÄTTSHAVERIST i pannan som att ge ut en bok på eget förlag. Dagens motsvarighet till eget förlag är den världsomspännande väven, med skillnaden att den senare har hög status. Band som ger ut musiken på Youtube, dagens motsvarighet till självkopierade kassetter,  kan kännas lite extra hippa och modärna.

Fredrik Strage är en av få personer som kan sätta på sig en offerkofta på ett coolt och roligt sätt. Häromdagen läste jag en krönika där han beklagade sig över att, som rock and roll-skribent, inte känna till youtube-succéerna med miljontals visningar. Han var väl upptagen med att lyssna på sina recensionsexemplar av vinylplattor.

För att återvända till den obefintliga tråden: En snabb koll visar att den här bloggen idag har exakt lika många läsare som under amandosfärens och bloggosfärens storhetstid 2007-2008. Jag tror till och med att det kan vara ungefär samma personer. Skiillnaden är att folk slutat skriva kommentarer på bloggar. No hard feelings, jag själv har också slutat. Varför skriva en kommentar på en blogg och bli läst av några få personer, när man kan skriva på Twitter under en bra tagg och nå ut till hela världen?

Konsten verkar alltså i en värld där proggarnas motto ”alla kan spela” har blivit mainstream. Något som den alternativa musikrörelse aldrig kunde drömma om är att alla dessutom kan nå ut till alla, helt gratis. Som om detta inte vore nog har dessutom Spotify vänt upp och ner på allt när det gäller att sälja och köpa musik.

Nu skulle jag kunna skriva något självömkande om att bara skräpet når ut, men så är det inte alls. Gratis kurser i cellbiologi från Harvard University når också ut till alla överallt. Deras elever kommer bokstavligt talat från hela världen. Det normala är att en lektion har tiotusentals motiverade elever. Och pedagogiken är så lysande att Björklund skulle gå och gömma sig under en sten resten av livet om han såg hur en bra skola fungerar. Trots att många elever kan ha keps på sig under lektionerna. Och att dom inte bara har mobiltelefoner, utan använder dem för att gå kursen.

Föreläsningarna är runt 7 minuter långa. Efter varje föreläsning kommer en eller ett par frågor, så man kan kolla att man är med. Om man inte klarar frågorna ser man om föreläsningen och gör ett nytt försök. Fokus flyttas alltså från ”läraren” (lärarens status och arbetsmiljö) och ”ordningen” (kepsförbud och telefonförbud) till ”eleven” (att eleven lär sig det den ska). Det här kallas gamification, spelifiiering. Nutidsmänniskan är van att lösa problem för att komma till en ny nivå i spel. (Till exempel lära sig slåss av en lök.) Denna allmänt förekommande förmåga kan användas för att komma vidare i en inlärningsprocess. Resultaten lär vara särskilt bra med elever som har så kallade koncentrationssvårigheter och inte kan lyssna på en lärares långa genomgångar. Att vända upp och ner på allt och se saker ur ett nytt perspektiv kan vara lösningen när man kört fast, brukade jag säga när jag var managementkonsult. Open knowledge, gamification och flipped classes är sådana nya perspektiv.

Efter föreläsningarna och kunskapstesterna diskuterar eleverna det dom lärt sig och ställer frågor i ett diskussionsforum med olika trådar. Ibland hoppar personalen in och chattar eller ger svar. Praktiska frågor (”den spanska textningen funkar inte!”) ställer man istället direkt till supportavdelningen. Eleverna länkar till vetenskapliga dokument, tidningsartiklar, youtubeklipp och liknande som kan vara intressant för klasskamraterna. Det är höga krav på en artig och positiv ton i diskussionerna.

Väldigt många människor frågar sig säkert vad läraren ska göra i klassrummet, om eleverna ser föreläsningarna i sina mobiler eller datorer när som helst under dygnet. Lugn, det finns en lösning på det som kallas Flipped Classes, omvända lektioner:

Man ser föreläsningarna hemma och gör läxorna i skolan. Genom att se föreläsningarna hemma kan man spola tillbaka om man inte förstår något, pausa för att gå på toaletten eller dricka kaffe, se en föreläsning flera gånger och framförallt se föreläsningarna när man är som mest koncentrerad och motiverad. Varför ska man göra läxorna i skolan? Jo, för då kan man få hjälp av läraren och andra elever. Se föreläsningar klarar man betydligt bättre ensam.

För övrigt ska Finland helt sluta med skolämnen. Istället för att läsa musik, samhällskunskap och engelska kan man läsa kursen ”Musiken på den globala marknaden”. Då används samhällskunskap, musik och engelska för att ta ett helhetsgrepp på verkligheten – istället för att traggla meningslösa drillar i abstrakta ämnen som bara existerar i klassrummet.  Som man säger: Det är alltid värre i Finland.

Kursledare eller instruktör?

Lärarna på Harvard (och liknande flumskolor som Stanford, Johns Hopkins, MIT, Oxford och Cambridge) är inga dialogpedagoger som undviker att störa elevernas spontana inlärning. Tvärtom! Dom är stora auktoriteter inom sina ämnen och tar en tydlig roll som INSTRUKTÖRER, inte som någon typ av resurs som eleverna utnyttjar om dom har lust. Det är även läraren/skolan som bestämmer vad som ingår i kursen. Eleverna (eller ännu värre, föräldrarna) bestämmer inte vad som ingår i kursen. Om man tar en kurs är det take it or leave it som gäller. Och kraven för att bli godkänd är inte förhandlingsbara.

När jag hade ett utbildningsföretag och höll intensiva (och svindyra) 2-dagars kurser kallade jag mig INSTRUKTÖR. Att det lät lite militärt tyckte jag var extra coolt. Ni vet hur det är (var) på morgonen när en kurs ska börja? Någon är på toaletten, någon är ute och röker, någon pratar i telefon, någon läser affischerna på väggarna, några sitter och fikar och bygger, till en början försiktigt trevande, nya nätverk. Själv trodde jag liksom Amanda att det kan vara en signal om kvalitet att klä upp sig. Dessutom var jag alltid punktlig. En minut före kursstart dök jag upp, taggad till max och klädd i en vit skjorta, som jag strukit kvällen innan, med matchande slips. Samt hög hatt. Och på huvudet en turban.

Den här morgonen var det tomt utanför kurslokalen. I densamma hade jag sammanträdesmöblering för att få en levande dialog. Vi satt alltså runt ett stort sammanträdesbord. När jag kom in i kurslokalen stod alla runt bordet, med händerna på sina stolars ryggstöd. Det var så tyst så man kunde höra en knappnål falla.

Jag gick in och ställde mig vid min plats på bordets bortre kortända. Så satte jag mig ner. När jag hade satt mig drog alla ut sina stolar och satte sig ner som på en given signal. PANG!

Då sade jag: -God morgon, kursdeltagare!  Och dom svarade i kör:

-GOD MORGON, INSTRUKTÖR!

Jag tänkte att varje högstadielärare borde få uppleva det här åtminstone en gång i sitt liv. Den intelligente läsaren inser lätt att många av deltagarna hade en bakgrund inom Försvarsmakten. Och att det blev två mycket givande dagar med en massa intressanta människor. Under luncher och fikapauser upptäckte man att folk hade olika specialintressen. Någon tränade en ovanlig kampsport, några var knivsamlare och drog fram olika dagliga fickknivar, någon var expert på fiske, någon brukade laga mongolisk mat och någon gillade fyrar. Med ett öppet sinne kan man lära sig nya saker varje dag – även i rollen som instruktör. Alla har någon specialkunskap man själv saknar.

Och kärleken till kunskap, som utvecklas till rena nördigheten, kan transcendera det meningslösa faktarabblandet och bli konst. Carl-Johan De Geer har sagt att konst helt enkelt är att berätta personliga saker för alla som vill lyssna. Eller att skriva böckerna man själv vill läsa, göra filmerna man själv vill se och spela musiken man själv vill höra.

Infrastrukturen förändras, men konsten är evig. Igår såg jag ett program om samiska  konstnärer och en sade att konsten slipper ta omvägen via ett oklart intellekt och går direkt till pudelns kärna. Jag skulle vila påstå att det inte är någon skillnad mellan finkultur, skräpkultur och kultkultur. En gammal schlagerlåt som per definition är skräpkultur kan vara ett titthål till en högre verklighet, som Dennis Potter sade. Finkultur som lämnar någon oberörd är per definition konst, men har inte konstens effekt på den personen. Ett exempel på finkultur som lämnar mig oberörd är Bach. Hank Williams kan däremot ge mig visionen att, för att referera till Dennis Potter igen, tingen inte är vad de synes vara.

När Ingmar Bergman gjorde reklamfilmer för tvålen Bris (finns på Filmarkivet) beklagade han sig inte över att behöva ”fnaska” för att försörja sina tre familjer. Han var istället glad över att han fick stålar, full konstnärlig frihet och samma produktionsapparat som för en långfilm. Kapitalismen var, enligt honom, inte så dum ibland.

Vad är min poäng med allt detta? Jo, den är enkel:

Hur man än vänder sig så har man ändan bak.

Ha en lattjo dag!

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | 1 Comment »

Nyhetstorka drabbar Sverige

Posted by Roger Krook på 25 november 2016

katt

Det är total radiotystnad kring A. Jenssen just nu. Knappast någon skiva till jul, men nästa år kan allt hända …

Medan vi väntar har vi massor av material att njuta av. Kolla lite i menyerna här ovanför och i de senaste inläggen  till att börja med. Konserten med blåsorkestern rekommenderas särskilt.

Tjenixen.

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

Ska vi ta och lägga bort titlarna?

Posted by Roger Krook på 08 november 2016

amanda studio magazine

I den första nerdfilmen älskar jag verkligen repliken ”Jag tror college kommer att vara som datorernas Israel”. Då hade man ingen dator i telefonen, men en datorhall med reservkraftsaggregat (jaha, där kom det) fick varje sann nerd att gå ner i spagat. Jag vet, jag var där. Vi var ett gäng nerdar som trivdes lika bra i datorhallen som på den stureplanskrog där vi hade stamkort. Ibland hade vi utskrifter av programkod med oss på krogen. Sådana där hundra meter långa papperslakan som man hade då, utskrivna med matrisskrivare. Det var en härlig tid då ingen kunde stava till www. Spelen hette Kings Quest, Space Quest eller Leisure Suit Larry och krävde intelligens och problemlösningsförmåga. Var man lyckligt lottad hade man en dator med EGA-grafik. I FÄRG! Favoritprogrammet på TV hette Nattsudd. Själv var jag stylad som Billy Idol med vitt hår som stod rakt upp och svarta läderkläder.

.

nerds

Men innerst inne såg jag förstås ut som han till höger. Det var han till vänster som sade det där om datorernas förlovade land.

I den tredje nerdfilmen har han till höger blivit yuppie, med bubbelpool och allt. Jag gråter floder när han går ner i källaren och tar fram en dammig kartong. Där ligger brillorna, den rutiga skjortan, hållaren för pennor i bröstfickan och ett par för korta gabardinbyxor. Han tar på sig sin gamla outfit, klipper av hästsvansen och skyndar till den nya generationen nerdars undsättning.

En tönt är dum i huvudet, som en Sverigedemokrat alltså. En nerd må vara töntig, men är intelligent, har bra betyg och kan bygga robotar. Han/hon har alltid ett specialintresse, som att spela ukelele eller besöka gamla fyrar.

And now for the punchline … Inte ens nerden lägger bort titlarna längre. För det krävs en sann stofil. Eller ett spöke: -Vi säger väl bu.

Amanda är något så ovanligt som en cool nerd. När hon klappar fyren tänker vi: One of us.

.

amanda jenssen 2016

Schyssta pix med AJ på Liseberg: http://fotoscenen.se/tag/amanda-jenssen/ Hon är sig lik 2016.

Intervju i ETC från 2014, ny för mig: http://www.etc.se/kultur-noje/allt-eller-inget-det-ar-amanda-jenssens-melodi

Amanda Jenssen i ett klipp från 2014, Svt Play: http://www.svtplay.se/klipp/2452327/amanda-jenssen-man-ar-lite-snorvlig?info=visa

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »