Uppdatering 14 okt
H. Amster möter A. Jenssen i en mycket bra 24 min lång intervju å webb-tv, där man bara snackar musik. Och det här är en stor dag: Äntligen börjar AJ framföra gamla fina låtar till eget ackompanjemang på ukelele. Som jag har väntat! Kolla Svd Webbteve här!
Spotify och liknande tjänster står nu för tre fjärdedelar av den totala musikförsäljningen. De fysiska skivorna minskar snabbt och betald nedladdning är ute. Själv köper jag Amandas vinylskivor för att sätta upp dem på väggen, men det skivmissbruk jag ägnade mig åt för några år sedan är över och dom flesta skivorna är borta med vinden. Och jag bryr mig inte, för mina importerade rariteter med 30-talsmusik finns ju på Spotify. Så kan det gå när marknaden hittar nya sätt att tjäna pengar på samhällsförändringar.
Att det är lätt att göra spellistor i Spotify är både bra och dåligt. Det dåliga är att det inte blir samma känsla som med blandband. Jag kommer ihåg när en god vän skulle fylla år och hur glad jag var när jag hittade ”Hej gamle man” på en loppmarknad. Den inledde bandet där låtar som Old Man River och Hallå Du Gamle Indian var självskrivna. En gång fick jag själv ett blandband med gamla jazzlåtar och undrade varför det knastrade så mycket. Det berodde på att givaren hade lånat stenkakor av en gammal tant och sedan skaffat en skivspelare som kunde spela dom och kopplas till stereoanläggningen för att göra bandet. Nu slänger man ihop en spellista på två röda genom att söka några gånger på Spotify. Till exempel så här: < klicka här > (Men jag måste erkänna att det är ganska kul på sitt sätt.)
Någon som minns gnället om att musikbranschen skulle försvinna när alla ”fildelade”? Det är bara politikerna som fortfarande tror på hårda tag mot fildelarna. Men det är nog ett svepskäl för att kunna övervaka folk bättre. Eller kanske snarare ett svepskäl för att kunna samla in data och ge till USA – i utbyte mot annan information. För även om friheten ökar så ökar samtidigt övervakningen och det som vållade ramaskrin och bloggbävningar för några år sedan ser folk idag som helt naturligt. Men jag försöker fokusera på det positiva, som att det kommer mer och mer gamla grejer på Spotify och Youtube. Och när folk dokumenterar minsta lilla bullbak eller fikastund på Facebook och Instagram så kan dom inte ha särskilt mycket mot att bli övervakade. En kvinna som lagt upp en bild på sina nybakade bullar kontaktades av Försäkringskassan som sade att om hon orkade baka så behövde hon inte vara sjukskriven. Så sanningen är väl att folk VILL vara övervakade – är du övervakad så finns du.
Nu måste jag sluta, för jag ska ut och cykla utan hjälm. Säg inget.
Hoppsan … nu kommer det in folk i svarta kläder genom fönstret. Så här ser dom ut:
Ett oväntat besök, så jag få väl bjuda på Gevalia. Och sjunga förstås: Om jag vetat att ni skulle komma hade jag bakat en kaka. Nu hittar jag inte den svenska ukelele-versionen, men håll till godo med den här musikunderhållningen medan jag slänger ihop lite mandelmusslor. I FÄRG!
.
.
Och så säger dom att rökpornografi är något nytt! Uttrycket ”here in my arms you will fit like a glove” tycker jag var det bästa sedan ”hatten sitter som en smäck”.
När AJ spelar ukelele och sjunger en schlager från 20-talet måste vara bland det absolut vackraste jag har sett. Det näst vackraste är det här:
.
.
Allvarligt talat så tycks AJ vara mer inne på Ukelele Ike än George Formby. Och det är väl precis som det ska vara. Låten Amanda sjunger har blivit känd genom filmen The Jerk, där Steve Martin och Bernadette Peters (paret från Pennies From Heaven) sjunger den som duett. Därför har många gjort den som duett och kanske var det därför A. Jenssen frågade om H. Amster ville sjunga andrastämman. Men låten tycks ha blivit duett redan på 50-talet, till exempel med flickorna Patience & Prudence. Här kan du höra den tvåstämmiga versionen, med Systrarna Patton på/i ett hotellrum i Viet Nam:
.
.
För övrigt är behån från början en militär uppfinning. Av General Patton. Nu börjar min humor hamna på samma nivå som Amandas cockpit-skämt, så det är väl bäst att sluta, innan Nationella Insatsstyrkan sätter dom nybakade mandelmusslorna i halsen. Som alla vet smakar mammas bak godast, men mina kakor är inte heller så tokiga.
——————————————————-
Apropå sex: För sex år sedan diskuterades det om Amanda Jenssen kunde bli något. Tyvärr hittar jag inte den bästa artikeln nu, men den var skriven av en tjej på nättidningen Sourze. Hon skrev att Amanda skulle lyckas bäst för att sex säljer och AJ hade sex med kameran, med scengolvet och med publiken – med inlevelse och på ett övertygande sätt som nådde fram och berörde.
Så här skrev jurymedlemmen Peter Swartling på sin privata blogg:
”Amanda sjöng med en närvaro och nerv som gav en helt enorm känsla. Många i publiken grät. Och de som inte hade tårar i ögonen hade istället gåshud. Jag själv fick en klump i halsen och saknade ord när det var dags att bedöma henne. När hon sjöng var det som om ingenting annat existerade. Jag trodde på varje ord som lämnade hennes mun. Man tittar på henne, ser henne i ögonen och känner precis vad hon vill förmedla. När hon föll ihop där på scenen gjorde det ont i mig – det är stort artisteri.”
”Klart att Marie Picasso har utstrålning, men det har även de tjugo körtjejerna som jag skriver om ovan! Den ena är lik den andra – ingen sticker ut. Marie Picasso ser ut som den klassiska svenska flickan, dock med några extra kilon inte för att det gör någonting medan Amanda Jensen totalt KNOCKAR med sitt utseende. Hennes ögon är fyllda av konstnärskap och hela hon d.v.s. hennes rörelser både på scen och under intervjuer visar att hela människan är artist. Jag har träffat flera artister som har samma typ av utstrålning. Jag ska nämna en del av dem: Magnus Uggla, Mikael Rickfors, Lisa Nilsson, Jan Malmsjö, Agneta Fältskog, Carola, Lena Philipsson… En annan som har detta i sitt utseende är Moneybrothers sångare. Det handlar om en viss ”ambiance” som man upplever när man ser och står framför en sådan person. Trots att jag aldrig har träffat Amanda Jensen vet jag att hon har den saken som en del av sin person.”
Billy Butt i Sourze 1 dec 2007
Den 9 juli 2008, då Amanda blivit Sveriges hetaste artist och Marie Picasso redan glömts bort, skrev Billy Butt något som är lika aktuellt idag. Svenska folket är töntiga bönder med dålig smak.
”Vad man ska lära sig av denna historien är två saker: Först ska man aldrig tro att, bara för att allmänheten har röstat på telefon och sms, att den som röstats fram är bäst. Svenska folket var en gång bra på att bedöma vad som är bra och inte bra när det gäller musik, men folket har tappat sitt sting. … Vår svenska tevepublik suger helt enkelt och de är numera inkompetenta. Därför valde de Marie Picasso när alla vi som arbetar inom musikbranschen fattade direkt att det var Amanda som var stjärnan i fjolårets Idol.”
Vi amandofiler ser Idol (eller hör att programmet återuppstått) och tänker bara på hur underbart det var då och hur mycket glädje Amanda skänkt oss under de här sex åren. Om hon sjöng falskt ibland eller hur creddigt programmet egentligen var är fullständigt överspelat idag. Kvar finns bara ljuva minnen.
Long ago, far away
Men för att leva i framtiden: Kan det finnas en deltagare i årets Idol som också är kul att följa om sex år? Kanske, kanske inte, men en del gamla amandofiler har hittat en favorit i Matilda Melin. Den 17-åriga Matilda är tillräckligt förtrollande på scenen för att väcka starka känslor och precis som Amanda under Idol har hon redan fått en massa anbud om äktenskap. Att man ska vara 18 år för att få gifta sig i Sverige tänker man tydligen inte på när man äntligen har funnit sin perfekta livspartner. En sak som AJ aldrig berättade om, men som Matilda Melin, enligt den inte helt säkra källan Expressen, råkar ut för är killar som hotar med att ta livet av sig om de inte får träffa henne. Enligt tidningen skrev hon långa, stödjande svar i början men upptäckte att det inte fungerade, så nu blockerar hon bara avsändarna direkt. En annan kategori är 40-plussare som börjar med att säga att hon är duktig. Om hon tackar för berömmet fortsätter de med att hon är snygg också – och sedan börjar konversationen bli oanständig på ett sätt som kan kännas obehagligt. Ja, jag skulle nog inte stämma träff med en sådan person i en mörk skog om jag var med i Idol.
Idag fick jag en idé till en fanfiction med Amanda Jenssen. Claes af Geijerstam har kommit över Amandas halsduk och ska utvinna DNA ur den för att klona fram en armé av amandoider som ska erövra världen. Amandoiderna går fram till världens ledare och säger: -Om farbror följer med upp i skogen ska farbror få en pilsner. Väl uppe i skogen blir mannen nerknuffad i en hajbassäng. Mr Wiksten då, kan inte han rädda världen? Tyvärr, han är bunden vid en flotte, gjord av långsamt smältande salt, i en gammal pool i Salton City, fylld (poolen alltså) med Gin och Tonic och svartabörshajar. Klart som korvspad, eller hur? Jag har redan sålt filmrättigheterna och i filmversionen ska amandoiderna spelas av Marschorkestern Göta Lejon, klädda i uniformer av det här snittet:
.
.
Det blir mycket uniformer (Aaaaah!), hajbassänger (Ååååh!) och detonatorer med robotröster som räknar ner till avfyrningen (Mums!). För att möjliggöra fler avsnitt åker Clabbe och Mini-Clabbe ut i rymden med ett atomdrivet skoblock, precis innan hela tjottaballongen exploderar. Och eftersom skurkarna alltid tar livet av hjältarna på onödigt krångliga sätt, som ger hjälten en chans att undkomma, så kommer Mr Wiksten också att klara sig. Med andra ord så handlar storyn om en helt vanlig dag i Amandas liv.
Till slut något att fundera på från mina idoler i Huvudnyheterna, ett spektakel där två män och en katt äter ost och diskuterar Göta Lejons uniformer: Om Professor Moriarty är så superintelligent, varför blir han inte mångmiljardär på aktiespekulationer istället för att bråka med Sherlock Holmes?
Amanda Jenssen Bloggen 