Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Posts Tagged ‘M.A.C.’

Ständigt denna Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 25 september 2009

M.A.C.

Det har varit dött ett tag. Still crazy after all these months? Jodå, lika crazy som när jag skrev det här för vad som känns som en evighet sedan:

-Mamma, man får krama henne! utropar en 8-årig flicka lyckligt. Visst får man krama Amanda Jenssen, åtminstone om man är en liten flicka. Amanda lyfter upp en liten flicka i knät och kamerorna blixtrar.

Amanda älskar alla barnen, alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart.
Gör det samma har hon sagt.
Amanda älskar till och med Bert Karlsson.

En lite större tjej vill bli fotograferad med sin idol. Amanda lägger armen om henne och ler mot fotografen. Tjejen gör peace-tecknet och kompisens kamera blixtrar.

Sedan vill en liten flicka i 30-årsåldern bli fotograferad med Amanda och det är klart hon får det. Amanda lägger sin arm runt hennes axlar. Någon till höger lyfter en kamera. Blixtsnabbt vänder sig Amanda dit och håller posen tills den nervöse fotografen är klar.

Det verkar som om debutanten Amanda Jenssen aldrig gjort något annat än kramat fans inför fotografer. Varje individ får Amandas fulla uppmärksamhet. I nästa ögonblick pratar hon glatt med en rullstolsburen man i 65-årsåldern.

Den osannolikt axelbrede vakten framför Amanda släpper fram fansen ett i taget och Amanda verkar inte ett dugg stressad, trots den långa kön. Amanda lever upp till förväntningarna om empati, värme, närvaro och generositet.

Det allra märkligaste är att Amanda Jenssen utstrålar en så vänligt självsäker, självklar auktoritet. Det må låta löjligt överdrivet, men jag har bara upplevt samma känsla en gång tidigare, när jag hade förmånen att träffa en av världens mest respekterade vishetslärare.

Man väntar sig inte att en 19-årig debuterande popsångerska ska matcha en sådan persons karisma. Men det gör Amanda.

Så blir det min tur. Varsågod, säger vakten och släpper fram mig, som om han stod i dörren till Stureplans mest svårintagliga inneplejs. Jag går fram till den alldeles verkliga Amanda och säger hej. Inom någon minut kommer jag att veta huruvida hon är en bluff eller inte. Detta är sanningens ögonblick.

Amanda ser mig djupt i ögonen och säger något, som förändrar mitt liv för alltid. Det tog henne exakt tre sekunder att övertyga mig.

Amanda Jenssens ögon är inte varmbrunt mjuka som hindens. (Eller heter rådjurshonan get?) De är mörkt, mörkt blå och blixtrar. Innan jag tar min CD och går tittar jag efter en gång till, för säkerhets skull. Jodå, de blixtrar som om himlens alla stjärnor fanns i dem.

Jag sitter på tåget och funderar på om en idol kan vara Räddaren i nöden, någon som kommer in i ens liv vid exakt rätt tidpunkt. Precis då stannar tåget och jag ska gå av. På perrongen sitter en kvinna och läser en bok. Över pärmen står det med stora röda bokstäver: RÄDDAREN I NÖDEN.

Man kan ju få M.A.C. för mindre!

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Enter Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 15 april 2009

 

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Får man älska Amanda Jenssen too much? Får idoldyrkan ta bibliska proportioner och vad tycker i så fall vår förtjusande lilla Mandy själv om detta? Det vore grymt att undanhålla läsarna några citat från den utomjordiska artikeln av Thomas Sjöberg, med gudomliga bilder av Calle Stoltz, i Scandorama. (Se länk i föregående inlägg) Jag tar, med största möjliga stolthet, till att börja med några avsnitt där jag själv och texter på min blogg citeras och ja, det låter (precis som sångtexter) mycket bättre på engelska!

”The blogging community called the Hallelujah performance a religious moment and used biblical references when writing about her: ‘Praise the Lord, Amanda Jenssen conquers the world’, ‘The Gospel according to Amanda chapter 2.’ ”

”One of Jenssen’s most devoted fans, an author, journalist, copywriter and lecturer known as Roger Krook, asked readers of his blog how they would describe Jenssen and 33% chose ”extraterrestial”. When asked which description fit her best, 46% said ”divine”.

”We live”, Krook writes, ”in a time when a lot of people feel lost, and the need to have something to believe in, to be comforted by, seek shelter and a moral guidance has grown. A wave of new spiritualism and private religiousness has seen the daylight. Our time has been called scientific, rational, secularized and de-enchanted. But in many ways there is a fertile soil for alternative doctrines, religion and superstition, now more than in a very long time. ”

Enter Amanda Jenssen.”

Thomas Sjöberg frågar sedan Amanda vad hon tycker om sådan idoldyrkan. På köpet får vi en beskrivning av en ut-ur-kroppen-upplevelse AJ hade när hon sjöng Hallelujah. (Så nu vet vi varför hon såg så tagen ut.) Den gudomliga utomjordiska varelsen Amanda turns to us and speaks:

”During Hallelujah my heart was on the outside for a while. There’s a certain magic to that song that arouses a grand feeling. It’s like I’m allowed to leave my body for a while and look down at it all, in a very beautiful way. But it’s totally unreal for me to hear such things. I don’t really understand. Of course, I’m flattered, but I don’t follow. It’s hard for me to grasp. I’m glad that they like what I do, but I can’t walk around thinking I’m that good. If you want it to, everything can be religious.”

Detta är bara lite stänk från den flod av amandofiliteter som forsar genom denna artikel. Som avslutning tar jag ett citat från en av mina kommentatorer på den här bloggen, Birger Nygård:

”I’m beginning to understand how an entire army willingly followed Joan of Arc. If Amanda should address me directly and say, ‘Birger I want you to take a year off, I need a roadie’, I would most certainly do it. I’m definitely suffering from Morbus Amandophilus Chronicum”.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen, Elvis Presley och M.A.C.

Posted by Roger Krook på 23 januari 2009

Amanda Jenssen sommaren 2008

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Idag skriver pressen att det tog 18 månader för Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) att lägga Sverige för sina fötter. (Dessbättre motstår monstermurvlarna frestelsen att komma med dumma skämt om att hon har en tendens att göra detta barfota.)  Jag sitter och firar med lite hallonsoda samt gamla radioprogram med Elvis Presley. I de här programmen är Elvis nitton år och sjunger ganska enkel och rak rockabilly. Både Elvis och Amanda slog igenom året då de fyllde 19. Båda blev upptäckta när de sjöng That’s Alright Mama.

Jag såg inte auditionen med That’s Alright Mama när det begav sig. Amanda Jenssen klev ut ur mina drömmar och in i mitt hjärta med numret Dream A Little Dream Of Me. Om en utomjordisk intelligens iscensatt en materialisation för att förtrolla mig, så hade den inte kunnat göra det bättre. Därför har jag beskrivit upplevelsen som att jag inte valde Amanda, Amanda valde mig. En ton och jag var fångad. Ett leende och jag gav upp. En blick och jag  var fast.

Nästan 18 månader senare sitter jag fortfarande och skriver om detta, mer förtrollad av Amanda Jenssen än någonsin. Det är precis som det ska vara, men kanske behövs ändå en förklaring till varför detta är så bra. Många (inte bara Dr Phil) tror att livet är en serie medvetna val. I modernismen skulle man på rationella grunder välja det bästa. I postmodernismen skulle man på emotionella grunder välja det coolaste. Nu säger många att det viktigaste är att gilla sig själv och renovera köket.

Då är det skönt med en liten paus: Konst för konstens skull. Skönhet för skönhetens skull. Kärlek för kärlekens skull. Det bästa av allt är att detta även är bra på ett rationellt sätt – och då snackar vi neuropsykologi.

Att intressera sig för någon annan (Amanda Jenssen) och något (Amanda Jenssens musik) utanför en själv är viktigt för den psykiska hälsan. I den svenska sjukvården används diagnosmanualen ICD-10 för att diagnosticera sjukdomen depression. Ett av de viktigaste symtomen är att inget är roligt och att man inte förmår intressera sig för saker i omgivningen. Det omvända gäller också: Genom att hitta något man gillar, eller försöka göra något för en annan människa, kan man bli frisk snabbare. Att få gilla någon eller något är alltså ett mänskligt behov, något vi behöver för att må bra.

Det finns ingenting som heter inbillade känslor. Det som händer i hjärnan händer i hjärnan, oavsett vad som orsakade känslan. (Tex tankar på Amanda Jenssen.) När vi gillar någon eller något belönar hjärnan sig själv med en injektion av festliga kemikalier, framförallt monoaminen dopamin. Förhöjda halter av dopamin gör oss glada, euforiska och lite galna. Tanken med denna belöning är att vi ska komma ihåg hur kul det var och bli motiverade att vilja gilla någon eller något flera gånger. Att evolutionen konstruerat oss på det sättet bevisar att gillandet eller kärleken hjälpt våra förfäder att överleva. De som inte tyckte det var kul att gilla saker har dött ut för länge sedan.

M.A.C. är alltså den enda sjukdomen som gör patienten friskare. Därmed torde väl frågan om det verkligen är rätt att njuta av sin sjukdom (M.A.C.) vara slutdiskuterad. Över till vad Amanda Jenssens fans skulle önska sig, om de själva fick välja. I enkäten bakom knappen ”Rösta” i menyn leder i skrivande stund dessa alternativ:

Coverlåt: Love Me Tender (Elvis Presley) Tvåa Regntunga skyar (Alice Babs)

Musikstil: Oavgjort mellan Rock/pop och Swing

Scenkläder: Det Amanda själv gillar. (På andra plats frack och hög hatt.)

Duett: John ME. (På andra plats Pär Wiksten.)

Till nyaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , , | Leave a Comment »