Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Posts Tagged ‘Elvis Presley’

Amanda Jenssen bakom scenen 2007 – nu i HD!

Posted by Roger Krook på 25 maj 2012

amanda jenssen behind the scenes 2007

De historiska klippen från Idol 2007 är ofta av usel teknisk kvalitet. Youtube var något helt annat än idag för fem år sedan. Nu har jag lyckats göra HD-klipp med Amanda Jenssen i Idol.

Se vår då 19-åriga hjältinna bakom scenen, vacker utan spackel, äta frukost på hotellet, prata visualisering i sminket, göra ryggböjningar morgontrött, spexa så de andra deltagarna håller på att garva läppen av sig samt  diskutera framträdanden med en glasögonprydd Marie Picasso. Och som sagt, allt i bra teknisk kvalitet.

Här är Suspicious Minds från gospekvällen med Carola. Ställ in 720p HD och se med Edra egna ögon att Amanda har himlens alla stjärnor i sina mörkblå ögon. Det var då Carola ropade ”Hallelujah” och Amanda svarade ”Praise The Lord”.

Och Elvis Presleys låt (eller stjärnorna i Jenssens ögon) blev inte sämre i Globen när AJ showade så pojkarna häpnade och flickorna grät.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

(S)catwoman Amanda Jenssen på Teater Lederman

Posted by Roger Krook på 18 oktober 2010

amanda jenssens kålrot

Tips på Alla Helgons Dag-kostymer!

Putäll på er, grevar och baroner! Amanda Jenssen har idag 1 november legat 51 veckor å den sk Svensktoppen. Ett år infallande söndag!

Konserten arrangerades av sponsorn Loka och man kunde vinna biljetter dit. Annars verkar det som om Amanda Jenssen inte ska turnera mer på ett tag. Kanske är det dags att tänka på ett nytt album, kanske på den fortsatta erövringen av Europa, kanske på att lära sig slåss av en lök. Eller nåt.

Amanda Jenssen hat eine Katze namens Charles, die mit ihr im Herzen von Stockholm lebt.

Okej, det är kanske mer katzenjammer än (s)catsång, mer en noterad refräng än ett improviserat vokalt solo, men när Amanda Jenssen börjar tycker jag det låter som scatsång. Resten av låten påminner om blueslåtar som berättar en historia och även om countrylåtar som gör detsamma, typ deck of cards eller en kåkfarares historia berättad av Johnny Cash. Kryddat med ett jazzsolo och Amandas egen speciella masala från Stockholm och Lund.

Som vanligt blir det inte imitation utan något eget, nytt och samtida, precis som Bo Diddley-låten Drive my soul vilken Amanda gjort till nygammal storbandsmusik, men fortfarande med den grundläggande känslan av djungle riff, vilket för övrigt ju all musik med rötterna i den afro-amerikanska kulturen har. Duke Ellington hade svarta danserskor i traditionella kläder på nattklubbarnas scener, trettio år före Black Power. Amanda klär sig i svart, men det är bara för den elegant dekadenta känslans skull. Ingen kvartslampa har fått förstöra nattklubbssångerskans blekhet, ett resultat av att liksom Marilyn Monroe i  Bus Stop leva på kaffe och magnecyl och sova när solen är uppe.

Men Amanda Jenssen tar element både från kullarnas hillbillies och en reeferman i storstadens farligaste kvarter, blandar med sin egen nattliga, kattliga charm och rör om. Kvarterets alla katter samlas utanför fönstret, men det är kanske doften av grädde i grodbakelserna som lockar dem. Eller så vet de att det finns en sann djurvän bakom kålrotskostymens förrädiskt neutrala rotfruktstextur. Katter har ju en övernaturlig förmåga att läsa tankar som andra läser börsnoteringarna strax innan Den Stora Depressionen knackar på dörren.

Det här skrev jag på två minuter utan en enda omskrivning, men det spelar ingen roll när Amanda Jenssens musik talar för sig  själv på samma sätt som en död papegoja bara genom sin existens bekräftar att skönheten ligger i betraktarens ögon, eller för att travestera en odödlig replik:

I will buy this record, even if it is scratched.

Pust!

And now for something completely different:

Amanda Jenssen Bloggen

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | 7 Comments »

Moments of amandophilia

Posted by Roger Krook på 16 april 2009

Fotograf: amandalover.blogg.se

Fotograf: amandalover.blogg.se

Ursäkta att jag stör, det här är bara ett ögonblick jag vill dela med  andra amandofiler. Det kändes väldigt bra att skriva ett skämtsamt inlägg om Amanda, den dag jag tycker det är olämpligt att skämta om Hennes Gudomlighet ringer jag efter en ambulans! (Till mig själv alltså, inte till Amanda.)

Youtube är ju i princip förstört av alla rättstvister, så jag satte mig och fixade lite på Deezer.com istället och växlade mellan Amanda Jenssen och The King. Han borde utklassa henne, kanske inte om fem år, men absolut idag. När jag jämför hans gospellåtar (tex Reach Out To Jesus) med Another Christmas eller Greetings From Space är jag ändå inte helt säker på vem som utklassar vem.

Och det är f-n nästan kusligt.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | 4 Comments »

Amanda Jenssen, Elvis Presley och M.A.C.

Posted by Roger Krook på 23 januari 2009

Amanda Jenssen sommaren 2008

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Idag skriver pressen att det tog 18 månader för Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) att lägga Sverige för sina fötter. (Dessbättre motstår monstermurvlarna frestelsen att komma med dumma skämt om att hon har en tendens att göra detta barfota.)  Jag sitter och firar med lite hallonsoda samt gamla radioprogram med Elvis Presley. I de här programmen är Elvis nitton år och sjunger ganska enkel och rak rockabilly. Både Elvis och Amanda slog igenom året då de fyllde 19. Båda blev upptäckta när de sjöng That’s Alright Mama.

Jag såg inte auditionen med That’s Alright Mama när det begav sig. Amanda Jenssen klev ut ur mina drömmar och in i mitt hjärta med numret Dream A Little Dream Of Me. Om en utomjordisk intelligens iscensatt en materialisation för att förtrolla mig, så hade den inte kunnat göra det bättre. Därför har jag beskrivit upplevelsen som att jag inte valde Amanda, Amanda valde mig. En ton och jag var fångad. Ett leende och jag gav upp. En blick och jag  var fast.

Nästan 18 månader senare sitter jag fortfarande och skriver om detta, mer förtrollad av Amanda Jenssen än någonsin. Det är precis som det ska vara, men kanske behövs ändå en förklaring till varför detta är så bra. Många (inte bara Dr Phil) tror att livet är en serie medvetna val. I modernismen skulle man på rationella grunder välja det bästa. I postmodernismen skulle man på emotionella grunder välja det coolaste. Nu säger många att det viktigaste är att gilla sig själv och renovera köket.

Då är det skönt med en liten paus: Konst för konstens skull. Skönhet för skönhetens skull. Kärlek för kärlekens skull. Det bästa av allt är att detta även är bra på ett rationellt sätt – och då snackar vi neuropsykologi.

Att intressera sig för någon annan (Amanda Jenssen) och något (Amanda Jenssens musik) utanför en själv är viktigt för den psykiska hälsan. I den svenska sjukvården används diagnosmanualen ICD-10 för att diagnosticera sjukdomen depression. Ett av de viktigaste symtomen är att inget är roligt och att man inte förmår intressera sig för saker i omgivningen. Det omvända gäller också: Genom att hitta något man gillar, eller försöka göra något för en annan människa, kan man bli frisk snabbare. Att få gilla någon eller något är alltså ett mänskligt behov, något vi behöver för att må bra.

Det finns ingenting som heter inbillade känslor. Det som händer i hjärnan händer i hjärnan, oavsett vad som orsakade känslan. (Tex tankar på Amanda Jenssen.) När vi gillar någon eller något belönar hjärnan sig själv med en injektion av festliga kemikalier, framförallt monoaminen dopamin. Förhöjda halter av dopamin gör oss glada, euforiska och lite galna. Tanken med denna belöning är att vi ska komma ihåg hur kul det var och bli motiverade att vilja gilla någon eller något flera gånger. Att evolutionen konstruerat oss på det sättet bevisar att gillandet eller kärleken hjälpt våra förfäder att överleva. De som inte tyckte det var kul att gilla saker har dött ut för länge sedan.

M.A.C. är alltså den enda sjukdomen som gör patienten friskare. Därmed torde väl frågan om det verkligen är rätt att njuta av sin sjukdom (M.A.C.) vara slutdiskuterad. Över till vad Amanda Jenssens fans skulle önska sig, om de själva fick välja. I enkäten bakom knappen ”Rösta” i menyn leder i skrivande stund dessa alternativ:

Coverlåt: Love Me Tender (Elvis Presley) Tvåa Regntunga skyar (Alice Babs)

Musikstil: Oavgjort mellan Rock/pop och Swing

Scenkläder: Det Amanda själv gillar. (På andra plats frack och hög hatt.)

Duett: John ME. (På andra plats Pär Wiksten.)

Till nyaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , , | Leave a Comment »