Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Archive for augusti, 2016

AJBURBAT rapporterar om Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 22 augusti 2016

amanda jenssen augusti 2016

AJBURBAT (Amanda Jenssen Bloggens Underrättelse Bataljon) meddelar att Amanda Jenssen sågs på Grand Hotel i Mölle den 2 augusti 2016. Det var finalen på Grand Slam, en 3-dagars musikfestival, och AJ hade sällskap på scenen av Maja Francis och Augustifamiljen. Bilden ovan visar hur AJ ser ut i augusti 2016.

AJBURBAT rapporterar vidare: Idag blev Amanda Jenssen inlagd i egenskap av ”babe” på Freeones, som annars är mest kända för kvinnliga stjärnor från den erotiska filmens värld. Det är dock inget missförstånd, det står att Amanda är musiker och Lady Gaga (för att ta ett exempel) är också med . http://www.freeones.com/html/a_links/Amanda_Jenssen/

.

.

Det här as-asbra klippet är nytt. Just den här låten har saknats på Youtube, eller bara funnits tillsammans med flera andra.

.

1 kv 1 orm

Slutligen kan AJBURBAT meddela: AJ slingrar sig inte. Hon har ormar som sköter den aktiviteten.

Säsongen för fjällvandring är snart över, men här kommer ett tips i sista minuten:

-Hur tar man sig över en fors?
-Vad?

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Leave a Comment »

In olden days a glimpse of stocking, Was looked on as something shocking

Posted by Roger Krook på 22 augusti 2016

sexiga svarta strumpor

Konst eller vetenskap? Faktatexter eller skönlitteratur? Allt handlar egentligen om på vilken abstraktionsnivå man lägger sig. En faktatext kan bara beskriva ett begränsat fenomen, men en skönlitterär text kan vara en abstraktion av hela universum. Jag brukar ta exemplet att Strindbergs dikt Stora Esplanaden säger mer om modernismens framtidstro än långa avhandlingar: Här rivs för att få ljus och luft, är detta ej tillräckligt? Den meningen fångar hela känslan och ger en intuitiv förståelse av hur det kändes att riva det gamla feodala samhället och bygga ett nytt.

Det ironiska är att konsten samtidigt måste sälja sig själv och nå fram genom samtidens mediabrus. Jag lyssnade på Magnus Betnér på Spotify härom dagen. Förr drog svenska komiker ofta fräckisar och folket skrattade hysteriskt. Sextiotalets humor kan fångas i den här lustigheten:

-Jag trodde den skulle vara större, sa flickan.
-För det behöver du väl inte släppa den så den slår i taket?

När Magnus Betnér ska nå fram till dagens blaserade lyssnare måste det handla om att ”kn-lla Astrid Lindgrens döda lik i ögonhålan”. Det är kanske djupsinnigare än det verkar och handlar om hur humorn får allt svårare att vara gränsöverskridande? Och vad ska man göra när även sådant bara bemöts med uttråkade gäspningar? Kanske börja om från början.

När pornografin släpptes fri 1970 var det inte tillräckligt sensationellt med vanlig förökning efter ett tag. Vi fick barnporr, djurporr, sadism och rena abnormiteterna – fenomen som då fortfarande var lagliga. MEN: Efter ett tag tröttnade folk på det också. Djurporrens drottning Bodil Jensen (ej släkt med AJ) blev arbetslös när folk inte längre tände på kombinationen kvinna + häst. Det uppstod någon typ av Nash jämvikt, när för många försökte ta samma genväg samtidigt. På samma sätt försvann intresset för sexklubbar, där folk gjorde ”det” på scenen. (Jaha, dom gör ”det”. So what?) När hemvideon kom såg vi samma sak med videovåldet. Det mesta som hyrdes ut i början handlade om kannibaler och sadistiska mördare, så man måste ha solglasögon, trenchcoat och slokhatt för att gå in i en videobutik Men efter ett tag tröttnade folk och man kunde gå in helt öppet och hyra Casablanca eller Swiss Miss.

.

amanda fikar

Och här kommer min punchline: Den här bloggen handlar i princip om att vi väntar på ny musik från Amanda. Hon kan säkert sätta sig ner och göra en jättebra låt en kväll. Problemet är att hon inte ska sjunga den för några kompisar, den ska klättra på listorna, dra in pengar på Spotify och visslas av varje springgrabbs mun. ”Nam-nam för Nekrofiler” skulle säkert ge en del rubriker, men till priset av att förstöra hennes varumärke som creddig konstnär. Det här är vardagen för Amanda och hennes skivbolag, men vi fans behöver kanske en påminnelse när vi får vänta eller utgivningen av ett album skjuts upp.

Morsning.

.

töntigt 80-tal

P.S.

Musik är en färskvara. Det som fungerade igår kan vara pinsamt ute idag. Det mesta som gjordes på 80-talet är bara genant idag, men Billie Holliday, Bessie Smith och Big Mama Thornton är precis lika inne som alltid. Man kan förstås fråga sig varför det är så, vad det är som skapar odödlig konst.

D.S.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Går ner i spagat när jag ser reservkraftsaggregat

Posted by Roger Krook på 05 augusti 2016

mary pickford katt

Plötsligt slås jag av en tanke: Amandas nästa skiva kommer självfallet att heta Lullaby For The Lighthouse! Amandas inspirationskällor ser ut så här:

Killing My Darlings – Elvis Presley
Happyland – Cab Calloway
Hymns For The Haunted – Screaming Lord Sutch
Lullaby For The Lighthouse – Harry Brandelius

Rubriken för det häringa inlägget är bara ett oblygt klickbete för att dra hit horder av besökare med bergrum i blick. Nu när ni är här vill jag bara säga att Amanda mådde bra och fortfarande gillade swing när vi fick det senaste livstecknet i form av 1 A, 1 BO. När ni ändå är här ska ni få se en schysst rulle med en av 1900-talets största sexsymboler när hon teamar upp med det bästa komikerparet någonsin. Jag skrattar så jag får ont i magen av det här. Ett eko från det paradis som det glada tjugotalet var innan ljudfilmen, Production Code, Den Stora Depressionen och NSDAP förstörde alltihop.Sedan kom som tur var Roosevelt, tog på sig blåställ’t och sade: Happy Days Are Here Again. Det hade ju kunnat komma någon dåtida motsvarighet till riksmuppen Trump. God bless America!

.

.

.

Paradise lost. But I can dream, can’t I? Dream a little dream of Jean Harlow. Läs mer om Jean Harlow och andra drömflickor i den lilla korta texten som jag fixat ihop här: https://orgasmsex.wordpress.com/sexhistoria/

.

Det här måste vara den absoluta höjdpunkten i His Lordships karriär. Han var egentligen en kultartist och spexpolitiker, men här fyller han arenarockarens kostym med den äran. Ett mycket kompetent band, bra arrangemang, bra dansare och (trots fullt solljus) en ballt kitschig skräckshow lyfter musiken till totalteaterns högsta nivå. Observera pikarna till Alice Cooper, som Lord Sutch ansåg hade stulit hans koncept för skräckrock – något som Sutch själv använt sedan 60-talet. Alice Cooper avfärdade ilsket dessa anklagelser.

Idag är Alice Cooper fortfarande en världsartist, medan Screaming Lord Sutch är sorgligt bortglömd.

Tjenixen.

 

Posted in Amanda Jenssen, Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »