Amanda Jenssen Bloggen

Om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Archive for januari, 2014

Bland mytomaner och drömmare

Posted by Roger Krook på 29 januari 2014

amanda vaknar

Uppdaterat 9 feb 2014

Med skyddsrummet som tröst

Mina inlägg om Kalla Kriget och de övergivna svenska bergrummen är spontant utrymda till min nostalgiblogg Blast From The Past – stofilbloggen.wordpress.com.

Att Johnny Bode

Jag har upptäckt att Johnny Bode Sällskapet håller på att digitalisera Johnnys svårkomligaste skivor och böcker – och lägga upp dem på nätet. Eventuell copyright tycks inte gälla längre och det är bara att ladda ner. Nu ska jag sätta mig i närmaste skyddsrum och läsa Min Kärlek Var Till Salu!

Johnnys bok förebådar sexploitationvågen några år senare. Han berättar om en flicka på glid och alla elaka människor som är stygga mot henne – som en förevändning för att få skriva om sex. Men någon porrbok är det inte. Mytomanen Johnny trivs när han får berätta rövarhistorier, som när huvudpersonen träffar Adolf Hitler och dansar naken för honom. Berättelsen har oväntad svärta, när det plötsligt är Johnny själv som, med glädjeflickans röst, berättar om sin tid på Långholmen och i gamla tiders barbariska psykiatri. En mytoman och bedragare, som lyckas ställa till det för både sig själv och andra, är också misstänkt lik författaren. Det här är förstås ingen bra litteratur, men en märklig bok av en märklig man. Man förstår att Johnny inte var någon pajas, utan en människa med tankar och känslor, en människa som ofta hade det svårt – och det blev knappast bättre av att det nästan alltid var självförvållat. Det är en stor ära att få ta del av denna bok, nästan som att få höra Johnny tala i låten Tag mig till en ukulele.

.

ukulele

Dream a little dream

Fredag den siste januari: Inatt drömde jag en dröm som jag fortfarande funderar på. Den handlar i grund och botten om att hantera farliga eller djävliga människor, om att stå upp för sin rätt, om aggressionshämning och att kunna vinna utan bråk. Ett svårt ämne i ett aggressionshämmat land där man får höra att man inte ska mobba mobbare, diskriminera fascister eller kasta tårtor på sverigedemokrater. (Om man tänker efter lite är alla tre sakerna naturligtvis utmärkt bra att göra.)

Samtidigt säger min egen erfarenhet att man kan få människor dit man vill genom att visa dem respekt, samtidigt som man själv inte visar någon rädsla. (Även om båda sakerna innebär att man spelar teater.) En historia om att hantera påtända och troligen beväpnade inbrottstjuvar, från verklighetens värld:

Jag tog två snubbar på bar gärning när dom skulle göra inbrott hos mig. Den ene stod och kollade på låset, den andre stod ett par meter bort och vaktade. Med största sannolikhet hade han något vapen, åtminstone en morakniv eller en skarpslipad bahco-skruvmejsel. Lugnt och med ett självsäkert leende sade jag åt snubben som kollade låset att han måste ha tagit fel på adress. -Oj, ursäkta då, sade han. Då slappnade hans polare av och drog lite på munnen. Båda var morfinpåtända och därför otroligt schyssta att snacka med. Så vi skildes åt, alla tre smågarvande åt det komiska i situationen.

Långt senare läste jag en bok av en snubbe som arbetat som dörrvakt på bikerbarer och ansvarat för säkerheten på konserter. Han förklarade sina två principer: 1. visa ingen rädsla. 2. erbjud motståndaren en utväg med hedern i behåll. Rent intuitivt gjorde jag alltså helt rätt när jag klarade den spända situationen genom att spela dum på ett överdrivet sätt. Alla tre kunde gå därifrån med sin macho i behåll. Vad skulle jag ha gjort istället? Dragit fram en pistol och skjutit dem? (I någon stat i USA är det tillåtet att skjuta inbrottstjuvar man tar på bar gärning.) Nej, ibland är det ballare att kunna undvika skottlossning.

Om du undrar varför jag berättar det här, så beror det på drömmen jag hade i natt. Att ta inbrottstjuvar på bar gärning, men nu i drömmens värld:

Jag och några personer var i ett stort kök i ett gammalt hus. Från skafferiet gick det upp en brant trappa till vinden. Uppe på denna vind var det några inbrottstjuvar som var på väg ner. Min reaktion var att försöka barrikadera och hålla för dörren, även om jag räknade med risken att dom skulle skjuta genom dörren. Tanken var väl att hålla dem kvar tills polisen kom. Mina så kallade vänner stod bara och glodde, själv försökte jag barrikadera dörren med köksstolar och sedan hålla emot när tjuvarna försökte komma ut. Jag hade stora svarta kängor på mig och sparkade mot dörrspringan när ett pundarhuvud (inte pundhuvud) tittade ut och då försvann huvudet in i skafferiet igen. Men i längden kunde jag inte ensam hålla mot och tre-fyra inbrottstjuvar hade snart kommit ut ur skafferiet. Det verkade inte som om dom hade tagit något, det fanns inget av värde på vinden och det gjorde inget om dom hade stökat till där. Kanske hade dom fått ett tips om gömt knark eller något, som visade sig vara felaktigt.

Jag småpratade lite med en snubbe som verkade vara ledaren och han ringde hem till sin fru på mobilen och gullade med henne. Sedan följde jag dem till en busshållplats, där dom ställde sig och väntade på bussen. Sedan vaknade jag, fylld av blandade känslor. Nu kommer drömtydningen:

Det här handlar om att hantera folk som djävlas, symboliskt genom att rota på ens vind och komma ut ur skafferiet. Det oengagerade folket i köket visar att man måste klara av problemet själv, man kan inte vänta sig att andra gör det. (Och polisen / samhället figurerar överhuvud taget inte i drömmen.) Frågan är om det var aggressionshämmat eller coolt att låta inbrottstjuvarna gå? (Till och med följa dem till bussen.)

Först var jag väldigt skeptisk till tanken att ”inte mobba mobbarna”, men nu tror jag budskapet i drömmen är ett annat. Dom hade ju inte tagit något, det hela var bara ett irritationsmoment. Jag kunde försöka hålla kvar dem, få polisen att komma och anhålla dem och sedan gå på rättegångar och vittna mot dem. Bara för principens skull, att dom kanske skulle få något litet symboliskt straff för att ha trängt sig in på vinden utan lov.

Att inte bry sig var i det här fallet ett bättre sätt att försvara sin heder och framförallt sitt goda humör. Precis som i mitt verkliga möte med de två inbrottstjuvarna. Jag tolkar drömmens budskap som: När folk djävlas och det egentligen bara är själva djävlandet som är problemet, så är det bästa försvaret att bara skita i dem, att låta deras djävulskaper rinna av likt vattnet på en gås. Att ta en meningslös konfrontation i ett sådant läge gör bara att dom lyckas med det dom vill: Att förstöra ditt goda humör.

Om du undrar: Ja, en människa har varit extremt irriterande på sista tiden. Jag har tagit konfrontationerna och bara blivit fruktansvärt trött och förbannad. Men när natten är som mörkast får man ett tips från andra sidan i en dröm. Nu ska jag strunta i allt folk i skafferiet.

Ha en bra dag!

Nyheter och Bulletiner

När jag vaknade upptäckte jag årets hittills viktigaste musiknyhet: Nu avslöjas vem som får Johnny Bode Stipendiet 2014.

Ken Ring får Johnny Bode Priset 2014 för att som begåvad skandalartist vara den som bäst går i Johnnys fotspår. Priset är ett par vita handskar samt en penningsumma som styrelsen supit upp. Restaurangnotan bifogas.

En annan viktig nyhet: Det hemska ryktet att Systembolaget slutat sälja Eau de Vie stämmer inte. Det gäller bara den stora flaskan, den lilla finns fortfarande i sortimentet. Man kan alltså fortfarande blanda sin mahognygrogg av Eau de Vie och sockerdricka.

Stora mysterier

engelska mods

Originalet

mods

Kopian

1. Varför blev de svenska modsen något totalt annat än de engelska? I princip finns det inga likheter alls.

2. Apropå O.P.D. så har jag aldrig fattat hur let it be kan bli he is dead baklänges, men det blir det. Varför blir det inte eb ti tel? Och att Stairway to Heaven blir en lång dikt om Satan baklänges är ännu konstigare, det borde bli nevaeh ot yawriats. Då är John Lennons meddelande mer logiskt: Obegriplig rappakalja blir Paul is a dead man, miss him, miss him, miss him. En extra poäng är att miss him blir samma sak fram- och baklänges, precis som Ola Salo a.k.a. Jesus.

.

Meanwhile in Amandanien

”Flaggan symboliserar flera olika saker. De svarta och vita fälten symboliserar tre saker:

1. Amandas musik – bottenlös sorg och sanslös glädje, eller hur hon nu brukar uttrycka det.
2. Alla är välkomna i Amandanien, glad som ledsen.
3. Allting i Amandanien går från mörker till ljus.

Den gula cirkeln är en sol och representerar två saker:

1. Den gula färgen representerar det ljus Amanda sänder ut när hon uppträder. Den röda kanten symboliserar den värme Amanda sprider genom sin musik.
2. Medborgare i Amandanien ska försöka vara ett ljus i sin omgivning och sprida värme till sina medmänniskor.

Det är lätt att bli medborgare i Amandanien. Allt som krävs är att du vill bli medborgare och vips är du en medborgare i Amandanien. Inget krångel. Inga ansökningshandlingar. Alla själar är välkomna.”

hem

Annonser

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Smakprov från 2013

Posted by Roger Krook på 10 januari 2014

.

Nu scener från den s.k. burken:

.

.

Tips: Ladda ner klippen innan ”någon” raderar dem!

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »