Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Posts Tagged ‘fans’

Så ute att man är inne.

Posted by Roger Krook på 19 juni 2016

worst dressed

Uppdaterat 20 juni 2016 A.D.

I senmoderniteten (stavningskontrollen kan inte det ordet, skandal!), i senmoderniteten (som började omkring 1993 och slog ut i full blom kring millennieskiftet), i senmoderniteten  gäller det att vara om sig och kring sig. Man får inte länge ett arbete på arbetsförmedlingen och en bostad på bostadsförmedlingen. (För många är det nog ofattbart att man någonsin har fått det!) Man måste bygga varumärke, sälja sig själv och skaffa sig det man vill ha. Man måste, kort sagt, använda sina medvetna, genomtänkta, personliga val för att välja samma sak som alla andra.

.

bad taste dress

Så fel att det är rätt

Eller så kan man göra som jag och ha en Nokia 3310 (med original läderhölster) när alla andra har smartphones. När alla andra har bärbara vinylspelare har Amanda en bärbar kassettbandspelare. Mono. Helt fel och därför helt rätt. Jag har en tjock-tv med VHS också. Men jag måste erkänna att jag har en dator med bluerayspelare och full HD. Man måste leva i världen som den ser ut och få filmer kommer på VHS nuförtiden. Men i alla fall, min poäng är att det alltid finns två ytterlighetslägen som kan vara coola. Först med det senaste eller så ute att man är inne.

Det här är (i princip) den sista fanbloggen och just därför tycker jag det är supercoolt att fortsätta driva den. Eller åtminstone coolare än när varenda idiot hade en fanblogg och en sådan var helt rätt.

.

statistik

Så här har antalet klick varierat för Amanda Jenssen Bloggen de senaste åren. Jag tror det har mer med skivsläpp än med fanbloggars trendighet att göra. 2009 kom Happyland. Hymns for the Haunted kom 2012. 2014 var AJ med i Så mycket bättre och gjorde några covers. 2015 var ovanligt dött när det gällde livstecken från AJ. Halva 2016 har gått och det har varit stendött. Allt detta avspeglas tydligt i staplarna ovan. Trenden just nu är att folk läser bloggar mindre, men jag tror inte fansen styrs av sådant. Det var faktiskt inte fler klick på AJB, när bloggosfären var som hetast 2007 och 2008 (när jag bloggade på blogg.se), än idag. Jag tror det kan vara samma gamla fans här nu som då. När AJ släpper musik och syns i media googlar folk henne – och hamnar här.

.

worst dressed nerd

Med nördigheten som tröst

För många är nördigheten blåbärssoppan i senmodernitetens ratrace efter coolheten. Genom att bli expert på något tillräckligt smalt (som reservkraftsaggregat från kalla kriget) kan man bli cool – åtminstone inom den avgränsade subkulturen av likasinnade. När vi hade en värnpliktsarmé talade man mycket om stridspittar (ett nedsättande ord för folk som gillade det militära), men ordet MÖP (Militärt Överintresserad Person) var okänt. När alla män hade personlig erfarenhet av Olles Brorsa och Snuskburken var det poänglöst att vara expert på sådant. Idag är en MÖP kvalificerad för beteckningen nörd, med allt vad detta innebär.

En nörd får gärna ha tjocka brillor och många pennor i bröstfickan, men enbart dessa attribut gör inte någon till nörd. Det är smalheten och entusiasmen när det gäller val av intresse som är avgörande. Själv älskar jag att gräva ner mig i olika ämnen och researcha, upptäcka samband och skriva populärvetenskapliga texter så jag glömmer tid och rum.

blue eyes

Och för att svara på den eviga frågan: Amandas nya album kommer när det kommer.

Till slut måste jag erkänna att mitt resonemang ovan har en inbyggd brist. Om det som är rätt inte är coolt blir det fel – och därmed helt rätt!

Häpp

Posted in Övrigt | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Amandofil, långfil, kortfil samt vanlig fil.

Posted by Roger Krook på 27 november 2009

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Tjena alla amandofiler och välkomna till fredagsbetraktelsen för smarta och medvetna fans i olika åldrar.

Amandofili (kärlek till ni-vet-vem) är inget att skämta om. Som Sillstryparen sade: Kärleken är stark. Och visst är det praktiskt när min demografiska forskning visar att Amanda Jenssens tok-amandofila hardcorefans är män i åldern 45-54 år, som kan plocka så stofila referenser.  (Som sjuttiotalets flumvänster, här representerad av Nationalteatern och Risken Finns.)

Å andra sidan är många hängivna fans tjejer under 18 år (eller över 65 år!), vilket visar att vi i första hand är människor och inte medlemmar av demografiska grupper. Love knows no reasons och kärleken är per definition lite crazy.

Om amandofilin inte vore crazy skulle den vara en del av det senmoderna projektets nyttotänkande: Det gäller att få mer än man ger. Det är den inte. Man är inte amandofil för att tjäna på det, man är amandofil för att man inte kan låta bli. Amandofilin är, just det, alltså precis som alla andra förälskelser. Lite crazy.

Det enda jag ångrar är saker jag inte gjort. Jag har blivit både förälskad och frälst många gånger, men om jag fick leva om mitt liv skulle jag försöka bli det ännu oftare. Och den dagen Amanda Jenssen kom ut ur tevens katodstrålerör och in i mitt liv räknar jag fortfarande som en höjdpunkt. No shit.

Om man börjar fundera över sin amandofili kommer man förmodligen fram till att man ska sluta med den. Varför blogga om en artist som enligt egen utsago medvetet undviker att läsa det fansen skriver? Att Amanda Jenssen skulle bry sig om sina individuella fans är ett starkt påstående som kräver starka bevis. Typ att hon poserar i lösmustasch eller lämnar scenen i en congaline.

Jag har funderat och kommit fram till att det bara finns ett vettigt svar på frågan om varför man ska vårda sin amandofili: För att man inte kan låta bli.

En mor älskar inte sin bebis för att den har vackra ögon.Hon älskar den med två ögon, med ett öga eller utan ögon. Till och med om den har ett tredje öga! Kärleken har inga förnuftiga orsaker. Den bara finns där.

Vilket skulle bevisas.

Trevlig helg, alla amandofiler!

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen är utomjordisk

Posted by Roger Krook på 26 januari 2009

Utomjording, ej Amanda

(C) Bilden används med tillstånd av www.crowdedskies.com

Tjena Mars! Först undrade jag vad Amandas fans menade med att hon var utomjordisk. Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har väl inte särskilt spetsiga öron?

Sedan förstod jag vad de menade. Amanda är helt enkelt så bra och underbar, så gränsöverskridande bra och underbar, så beskrivningen utomjordisk täcker in den känsla man försöker uttycka. Så självklart är Amanda Jenssen utomjordisk!

Utan några vidare preludier går vi över till mer nyheter från den spännande, ständigt pågående omröstningen. Så här tycker fansen i skrivande stund: (tvåan inom parentes)

Önska coverlåt: Love Me Tender (Min Soldat)
Önska musikstil: Singer-songwriter (Swing, Rock och pop)
Önska scenkläder: Det Amanda själv gillar (Vintageklänning och barfota)
Önska duett: Pär Wiksten (John ME)
Amanda med en mening: Utomjordisk (Underbar människa)
Vilken låt är bäst: Greetings From Space (Det strider emot min religion att ranka låtar (ha ha) )
Vad är Amanda bäst på: Framföra musik (Skriva musik)
Vilken beskrivning av Amanda är bäst: Gudomlig (As-asbra)

Tjena Mars! Nu ska jag gå hem och googla!

Till nyaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen, Elvis Presley och M.A.C.

Posted by Roger Krook på 23 januari 2009

Amanda Jenssen sommaren 2008

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Idag skriver pressen att det tog 18 månader för Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) att lägga Sverige för sina fötter. (Dessbättre motstår monstermurvlarna frestelsen att komma med dumma skämt om att hon har en tendens att göra detta barfota.)  Jag sitter och firar med lite hallonsoda samt gamla radioprogram med Elvis Presley. I de här programmen är Elvis nitton år och sjunger ganska enkel och rak rockabilly. Både Elvis och Amanda slog igenom året då de fyllde 19. Båda blev upptäckta när de sjöng That’s Alright Mama.

Jag såg inte auditionen med That’s Alright Mama när det begav sig. Amanda Jenssen klev ut ur mina drömmar och in i mitt hjärta med numret Dream A Little Dream Of Me. Om en utomjordisk intelligens iscensatt en materialisation för att förtrolla mig, så hade den inte kunnat göra det bättre. Därför har jag beskrivit upplevelsen som att jag inte valde Amanda, Amanda valde mig. En ton och jag var fångad. Ett leende och jag gav upp. En blick och jag  var fast.

Nästan 18 månader senare sitter jag fortfarande och skriver om detta, mer förtrollad av Amanda Jenssen än någonsin. Det är precis som det ska vara, men kanske behövs ändå en förklaring till varför detta är så bra. Många (inte bara Dr Phil) tror att livet är en serie medvetna val. I modernismen skulle man på rationella grunder välja det bästa. I postmodernismen skulle man på emotionella grunder välja det coolaste. Nu säger många att det viktigaste är att gilla sig själv och renovera köket.

Då är det skönt med en liten paus: Konst för konstens skull. Skönhet för skönhetens skull. Kärlek för kärlekens skull. Det bästa av allt är att detta även är bra på ett rationellt sätt – och då snackar vi neuropsykologi.

Att intressera sig för någon annan (Amanda Jenssen) och något (Amanda Jenssens musik) utanför en själv är viktigt för den psykiska hälsan. I den svenska sjukvården används diagnosmanualen ICD-10 för att diagnosticera sjukdomen depression. Ett av de viktigaste symtomen är att inget är roligt och att man inte förmår intressera sig för saker i omgivningen. Det omvända gäller också: Genom att hitta något man gillar, eller försöka göra något för en annan människa, kan man bli frisk snabbare. Att få gilla någon eller något är alltså ett mänskligt behov, något vi behöver för att må bra.

Det finns ingenting som heter inbillade känslor. Det som händer i hjärnan händer i hjärnan, oavsett vad som orsakade känslan. (Tex tankar på Amanda Jenssen.) När vi gillar någon eller något belönar hjärnan sig själv med en injektion av festliga kemikalier, framförallt monoaminen dopamin. Förhöjda halter av dopamin gör oss glada, euforiska och lite galna. Tanken med denna belöning är att vi ska komma ihåg hur kul det var och bli motiverade att vilja gilla någon eller något flera gånger. Att evolutionen konstruerat oss på det sättet bevisar att gillandet eller kärleken hjälpt våra förfäder att överleva. De som inte tyckte det var kul att gilla saker har dött ut för länge sedan.

M.A.C. är alltså den enda sjukdomen som gör patienten friskare. Därmed torde väl frågan om det verkligen är rätt att njuta av sin sjukdom (M.A.C.) vara slutdiskuterad. Över till vad Amanda Jenssens fans skulle önska sig, om de själva fick välja. I enkäten bakom knappen ”Rösta” i menyn leder i skrivande stund dessa alternativ:

Coverlåt: Love Me Tender (Elvis Presley) Tvåa Regntunga skyar (Alice Babs)

Musikstil: Oavgjort mellan Rock/pop och Swing

Scenkläder: Det Amanda själv gillar. (På andra plats frack och hög hatt.)

Duett: John ME. (På andra plats Pär Wiksten.)

Till nyaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , , | Leave a Comment »

Om Amanda Jenssens fans får önska

Posted by Roger Krook på 21 januari 2009

Amanda Jenssen 2008Må jag vara skapt som en nors om inte den gudomliga Amanda Jenssen (aka den gudomliga Amanda Jensen) förtjänar en hel massa socialantropologisk forskning med amandofila förtecken.

För att Amandas fans ska få uttrycka diverse åsikter, känslor, hopp och drömmar har jag helt fräckt knåpat ihop några nya omröstningar.

Dessa omröstningar är på temat ”Vad skulle du vilja att Amanda Jenssen…” Ja, den intelligente läsaren inser lätt vilken typ av frågor dessa enkäter innehåller.

Klicka på ”Rösta” i menyn och…rösta! Själv ska jag gå och krama en ordningsvakt, för det är min speciella dag idag.


Fotograf: Amandalover.blogg.se

Till nyaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , | 11 Comments »