Ännu en onsdag (47 av 100)

.

Det här är några riktigt unika filmsnuttar, bland annat en inspelning från Idols efterfest på Café Opera, då Amanda Jenssen gick mellan borden och spexade son nattklubbssångerska. Originalet från efterfesten och dess ljudspår är spårlöst borta, men den här dokumentationen finns kvar. Du kan även se en tidig amanda-imitation. Med mera.

Man kan ju fråga sig varför ljudet är borta. Jag tror Youtube hotade att radera kontot om jag inte tog bort ljudspåret. Sedan var jag tvungen att se en video där Youtube informerade om att det enda man får lägga upp är filmer av sig själv som man tagit själv där man sjunger låtar som man skrivit själv. Om folk följde de reglerna skulle nog inte Youtube dra in miljarder i annonsintäkter till Google. Hela affärsidén med Youtube är ju att tjäna annonspengar på att tillhandahålla olagligt material. Hyckleri torde vara årets underdrift.

För övrigt vill jag minnas att det uttrycket kommer från Ed Woods Bride of The Monster, i en scen med Dolores Fuller och Loretta King.

.

Hem

Amandas första stapplande steg på/i burken (26 av 100)

.

Amanda Jenssen imponerade på juryn i den första auditionen till Idol och fick en biljett till tävlingen i Stockholm. Men sedan var det en lång väg till finalen i Globen … Här ovan är hennes första men inte sista minuter i rampljuset. Några år senare var vår hjältinna en etablerad artist och förde sig så här världsvant på Grammisgalan:

.

.

Och säger AJ blues med Big Mama Thornton så blir det blues med Big Mama Thornton:

.

 

 

.

Hem

Amanda Jenssen i final (18 av 100)

.

Amanda Jenssen hängde löst efter rocktemat i Idol 2007, men gick vidare och efter några veckor stod hon i final. Idol måste ha varit större som mediahändelse då, för publiciteten kring finalen i Globen var enorm. AJ förlorade med några få procent och det var det bästa som kunde hända. Däremot har Amanda sagt att hon hade ville vinna när hon väl stod i finalen, tävlingsinstinkten tog över. Annars hade hon ju medvetet kunnat låtsas glömma texten eller något, men hon levererade (dvs presterade) en riktigt bra show. Föga anande den utvakade 19-åringen hur hennes liv skulle förändras de närmaste månaderna …. Men det är en annan historia. Här ovan är hennes version av en gammal fin Ray Charles-låt.

#blogg100

Hem

Sex år med Ukelele-Amanda

Uppdatering 14 okt

H. Amster möter A. Jenssen i en mycket bra 24 min lång intervju å webb-tv, där man bara snackar musik. Och det här är en stor dag: Äntligen börjar AJ framföra gamla fina låtar till eget ackompanjemang på ukelele. Som jag har väntat! Kolla Svd Webbteve här!

Spotify och liknande tjänster står nu för tre fjärdedelar av den totala musikförsäljningen. De fysiska skivorna minskar snabbt och betald nedladdning är ute. Själv köper jag Amandas vinylskivor för att sätta upp dem på väggen, men det skivmissbruk jag ägnade mig åt för några år sedan är över och dom flesta skivorna är borta med vinden. Och jag bryr mig inte, för mina importerade rariteter med 30-talsmusik finns ju på Spotify. Så kan det gå när marknaden hittar nya sätt att tjäna pengar på samhällsförändringar.

Att det är lätt att göra spellistor i Spotify är både bra och dåligt. Det dåliga är att det inte blir samma känsla som med blandband. Jag kommer ihåg när en god vän skulle fylla år och hur glad jag var när jag hittade ”Hej gamle man” på en loppmarknad. Den inledde bandet där låtar som Old Man River och Hallå Du Gamle Indian var självskrivna. En gång fick jag själv ett blandband med gamla jazzlåtar och undrade varför det knastrade så mycket. Det berodde på att givaren hade lånat stenkakor av en gammal tant och sedan skaffat en skivspelare som kunde spela dom och kopplas till stereoanläggningen för att göra bandet. Nu slänger man ihop en spellista på två röda genom att söka några gånger på Spotify. Till exempel så här: < klicka här > (Men jag måste erkänna att det är ganska kul på sitt sätt.)

Någon som minns gnället om att musikbranschen skulle försvinna när alla ”fildelade”? Det är bara politikerna som fortfarande tror på hårda tag mot fildelarna. Men det är nog ett svepskäl för att kunna övervaka folk bättre. Eller kanske snarare ett svepskäl för att kunna samla in data och ge till USA – i utbyte mot annan information. För även om friheten ökar så ökar samtidigt övervakningen och det som vållade ramaskrin och bloggbävningar för några år sedan ser folk idag som helt naturligt. Men jag försöker fokusera på det positiva, som att det kommer mer och mer gamla grejer på Spotify och Youtube. Och när folk dokumenterar minsta lilla bullbak eller fikastund på Facebook och Instagram så kan dom inte ha särskilt mycket mot att bli övervakade. En kvinna som lagt upp en bild på sina nybakade bullar kontaktades av Försäkringskassan som sade att om hon orkade baka så behövde hon inte vara sjukskriven. Så sanningen är väl att folk VILL vara övervakade – är du övervakad så finns du.

Nu måste jag sluta, för jag ska ut och cykla utan hjälm. Säg inget.

Hoppsan … nu kommer det in folk i svarta kläder genom fönstret. Så här ser dom ut:

Ett oväntat besök, så jag få väl bjuda på Gevalia. Och sjunga förstås: Om jag vetat att ni skulle komma hade jag bakat en kaka. Nu hittar jag inte den svenska ukelele-versionen, men håll till godo med den här musikunderhållningen medan jag slänger ihop lite mandelmusslor. I FÄRG!

.

.

Och så säger dom att rökpornografi är något nytt! Uttrycket ”here in my arms you will fit like a glove” tycker jag var det bästa sedan ”hatten sitter som en smäck”.

När AJ spelar ukelele och sjunger en schlager från 20-talet måste vara bland det absolut vackraste jag har sett. Det näst vackraste är det här:

.

.

Allvarligt talat så tycks AJ vara mer inne på Ukelele Ike än George Formby. Och det är väl precis som det ska vara. Låten Amanda sjunger har blivit känd genom filmen The Jerk, där Steve Martin och Bernadette Peters (paret från Pennies From Heaven) sjunger den som duett. Därför har många gjort den som duett och kanske var det därför A. Jenssen frågade om H. Amster ville sjunga andrastämman. Men låten tycks ha blivit duett redan på 50-talet, till exempel med flickorna Patience & Prudence. Här kan du höra den tvåstämmiga versionen, med Systrarna Patton på/i ett hotellrum i Viet Nam:

.

.

För övrigt är behån från början en militär uppfinning. Av General Patton. Nu börjar min humor hamna på samma nivå som Amandas cockpit-skämt, så det är väl bäst att sluta, innan Nationella Insatsstyrkan sätter dom nybakade mandelmusslorna i halsen. Som alla vet smakar mammas bak godast, men mina kakor är inte heller så tokiga.

——————————————————-

Apropå sex: För sex år sedan diskuterades det om Amanda Jenssen kunde bli något. Tyvärr hittar jag inte den bästa artikeln nu, men den var skriven av en tjej på nättidningen Sourze. Hon skrev att Amanda skulle lyckas bäst för att sex säljer och AJ hade sex med kameran, med scengolvet och med publiken – med inlevelse och på ett övertygande sätt som nådde fram och berörde.

Så här skrev jurymedlemmen Peter Swartling på sin privata blogg:

”Amanda sjöng med en närvaro och nerv som gav en helt enorm känsla. Många i publiken grät. Och de som inte hade tårar i ögonen hade istället gåshud. Jag själv fick en klump i halsen och saknade ord när det var dags att bedöma henne. När hon sjöng var det som om ingenting annat existerade. Jag trodde på varje ord som lämnade hennes mun. Man tittar på henne, ser henne i ögonen och känner precis vad hon vill förmedla. När hon föll ihop där på scenen gjorde det ont i mig – det är stort artisteri.”

”Klart att Marie Picasso har utstrålning, men det har även de tjugo körtjejerna som jag skriver om ovan! Den ena är lik den andra – ingen sticker ut. Marie Picasso ser ut som den klassiska svenska flickan, dock med några extra kilon inte för att det gör någonting medan Amanda Jensen totalt KNOCKAR med sitt utseende. Hennes ögon är fyllda av konstnärskap och hela hon d.v.s. hennes rörelser både på scen och under intervjuer visar att hela människan är artist. Jag har träffat flera artister som har samma typ av utstrålning. Jag ska nämna en del av dem: Magnus Uggla, Mikael Rickfors, Lisa Nilsson, Jan Malmsjö, Agneta Fältskog, Carola, Lena Philipsson… En annan som har detta i sitt utseende är Moneybrothers sångare. Det handlar om en viss ”ambiance” som man upplever när man ser och står framför en sådan person. Trots att jag aldrig har träffat Amanda Jensen vet jag att hon har den saken som en del av sin person.”

Billy Butt i Sourze 1 dec 2007

Den 9 juli 2008, då Amanda blivit Sveriges hetaste artist och Marie Picasso redan glömts bort, skrev Billy Butt något som är lika aktuellt idag. Svenska folket är töntiga bönder med dålig smak.

”Vad man ska lära sig av denna historien är två saker: Först ska man aldrig tro att, bara för att allmänheten har röstat på telefon och sms, att den som röstats fram är bäst. Svenska folket var en gång bra på att bedöma vad som är bra och inte bra när det gäller musik, men folket har tappat sitt sting. … Vår svenska tevepublik suger helt enkelt och de är numera inkompetenta. Därför valde de Marie Picasso när alla vi som arbetar inom musikbranschen fattade direkt att det var Amanda som var stjärnan i fjolårets Idol.”

Vi amandofiler ser Idol (eller hör att programmet återuppstått) och tänker bara på hur underbart det var då och hur mycket glädje Amanda skänkt oss under de här sex åren. Om hon sjöng falskt ibland eller hur creddigt programmet egentligen var är fullständigt överspelat idag. Kvar finns bara ljuva minnen.

Long ago, far away

Men för att leva i framtiden: Kan det finnas en deltagare i årets Idol som också är kul att följa om sex år? Kanske, kanske inte, men en del gamla amandofiler har hittat en favorit i Matilda Melin. Den 17-åriga Matilda är tillräckligt förtrollande på scenen för att väcka starka känslor och precis som Amanda under Idol har hon redan fått en massa anbud om äktenskap. Att man ska vara 18 år för att få gifta sig i Sverige tänker man tydligen inte på när man äntligen har funnit sin perfekta livspartner. En sak som AJ aldrig berättade om, men som Matilda Melin, enligt den inte helt säkra källan Expressen, råkar ut för är killar som hotar med att ta livet av sig om de inte får träffa henne. Enligt tidningen skrev hon långa, stödjande svar i början men upptäckte att det inte fungerade, så nu blockerar hon bara avsändarna direkt. En annan kategori är 40-plussare som börjar med att säga att hon är duktig. Om hon tackar för berömmet fortsätter de med att hon är snygg också – och sedan börjar konversationen bli oanständig på ett sätt som kan kännas obehagligt. Ja, jag skulle nog inte stämma träff med en sådan person i en mörk skog om jag var med i Idol.

Idag fick jag en idé till en fanfiction med Amanda Jenssen. Claes af Geijerstam har kommit över Amandas halsduk och ska utvinna DNA ur den för att klona fram en armé av amandoider som ska erövra världen. Amandoiderna går fram till världens ledare och säger: -Om farbror följer med upp i skogen ska farbror få en pilsner. Väl uppe i skogen blir mannen nerknuffad i en hajbassäng. Mr Wiksten då, kan inte han rädda världen? Tyvärr, han är bunden vid en flotte, gjord av långsamt smältande salt, i en gammal pool i Salton City, fylld (poolen alltså) med Gin och Tonic och svartabörshajar. Klart som korvspad, eller hur? Jag har redan sålt filmrättigheterna och i filmversionen ska amandoiderna spelas av Marschorkestern Göta Lejon, klädda i uniformer av det här snittet:

.

.

Det blir mycket uniformer (Aaaaah!), hajbassänger (Ååååh!) och detonatorer med robotröster som räknar ner till avfyrningen (Mums!). För att möjliggöra fler avsnitt åker Clabbe och Mini-Clabbe ut i rymden med ett atomdrivet skoblock, precis innan hela tjottaballongen exploderar. Och eftersom skurkarna alltid tar livet av hjältarna på onödigt krångliga sätt, som ger hjälten en chans att undkomma, så kommer Mr Wiksten också att klara sig. Med andra ord så handlar storyn om en helt vanlig dag i Amandas liv.

Till slut något att fundera på från mina idoler i Huvudnyheterna, ett spektakel där två män och en katt äter ost och diskuterar Göta Lejons uniformer: Om Professor Moriarty är så superintelligent, varför blir han inte mångmiljardär på aktiespekulationer istället för att bråka med Sherlock Holmes?

Amanda Jenssen bakom scenen 2007 – nu i HD!

De historiska klippen från Idol 2007 är ofta av usel teknisk kvalitet. Youtube var något helt annat än idag för fem år sedan. Nu har jag lyckats göra HD-klipp med Amanda Jenssen i Idol.

Se vår då 19-åriga hjältinna bakom scenen, vacker utan spackel, äta frukost på hotellet, prata visualisering i sminket, göra ryggböjningar morgontrött, spexa så de andra deltagarna håller på att garva läppen av sig samt  diskutera framträdanden med en glasögonprydd Marie Picasso. Och som sagt, allt i bra teknisk kvalitet.

Här är Suspicious Minds från gospekvällen med Carola. Ställ in 720p HD och se med Edra egna ögon att Amanda har himlens alla stjärnor i sina mörkblå ögon. Det var då Carola ropade ”Hallelujah” och Amanda svarade ”Praise The Lord”.

Och Elvis Presleys låt (eller stjärnorna i Jenssens ögon) blev inte sämre i Globen när AJ showade så pojkarna häpnade och flickorna grät.

Hem

Amanda Jenssen skriver och framför musik (2)

Under kvalveckan i början av hösten 2007 skulle deltagarna i Idol visa om dom var tillräckligt bra för att gå vidare. Då laddade Amanda med en schlager från början av 30-talet, som fått en revival på 60-talet. Stylad som en swingsångerska från förr visade hon redan då att hennes framtid låg i en samtida och egen version av swingmusik:

.

.

Amanda Jenssen hade kommit med i Idol och gjort succé hos jury, media och publik. En stjärna föddes i direktsändning. Amanda Jenssen måste sjunga covers, men ibland var det sådana som hon gillade och då blev det extra bra. Med Hallelujah gjorde Amanda Jenssen ett nummer som än idag står i en klass för sig. Efteråt berättade Amanda att hon fick en ut-ur-kroppen upplevelse under Hallelujah, så känslorna vi ser är äkta. Den mest sedda versionen av klippet har idag setts av tio miljoner människor.

.

Efter rocktemat hängde Amanda Jenssen löst, men klarade sig och istället åkte The Moniker ut. Ingen vet vad som hade hänt om vi inte fått se två blondiner i Globen, men förmodligen hade Sony Music redan bestämt sig för att signa Amanda Jenssen och hon hade även anbud från flera andra skivbolag. Men ändå. Och så här bra var hon i rocktemat.

Förresten: Klänningen, som fick Amanda att känna sig som en inslagen present, var designad och uppsydd av Stefan Wåhlberg enbart för detta nummer. Var finns klänningen idag? Har den sålts på auktion? Hänger den i ett dammigt kostymförråd på Tv4? Eller har jag den på mig i exakt detta ögonblick när jag skriver det här? Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.

.
Så blev det två blondiner i Globen. Amandas eget val var en låt av Ray Charles. Men egentligen är den av Bobby Charles, som sålde den till Ray Charles för tusen dollar när han (Bobby, inte Ray) var pank och behövde pengar. Berättade en svensk  jazzmusiker i somras. Njut av Amanda Jenssen som inte bara sjunger utan även spelar i Globen. (Varför hon gjorde på detta viset framgår av min fanfiction Månsken över Texas.)

.
Tittarnas val var lätt, det lättaste man sett. Eftersom de röstade innan Amanda Jenssen gjort Hallelujah. Då blev det Suspicious Minds från gospeltemat. Så här gick snacket när det begav sig:

Carola: Amanda, jag vet inte hur många gånger jag får vara kvar här alltså, men jag måste säga innan jag lämnar att du är så livsfarligt cool, en tiger och en, jag tycker du är en grym artist redan och en blandning av Betty Boop och Nina Hagen med ditt avskavda nagellack som jag såg där…men jag är intresserad av att höra dina låtar nu i framtiden också. Tack. Tack för det här fantastiska framträdandet.

Daniel: …på fullaste allvar, du är den av alla idoldeltagare genom alla år, som jag tror har störst potential att lyckas även utomlands. Jag tycker du är helt fantastisk.

Peder: Ja. Hänförd. Stum. Du var bäst ikväll igen.

Kishti: Amanda, den här sången handlar om tillit, egentligen hela livet handlar om tillit och det är det som är så fantastiskt med dig. När du trillar ner på golvet, du bara trillar ner och struntar i om du gör dig illa. Du har tillit till konsten, till musiken och eftersom jag har Carola här så, så och vi är dom som är mycket för hallelujamoments, så tycker jag vi gör det. (Kishti och Carola gör vågen och ropar) HALLELUJA!

Amanda Jenssen: Alltså jag kan ju bara säga att detta är även ett hallelujamoment för mig, så att HALLELUJA! PRAISE THE LORD!

Precis som en kommentator skriver på Youtube, så tror jag Elvis blir lycklig i sin himmel när han ser och hör det här. Och kolla in Amandas ögon när hon ligger på golvet. Snacka om att se hela universum! För övrigt är Hästhuvudsnebulosan det näst vackraste i universum. Det ryktas om att den blev så avundsjuk när den fick se Amanda Jenssen så den hoppade i ett svart hål. Men det tar väl några år innan ljuset har hunnit hit så vi kan se om det stämmer. Och nu över till Globen.

.

Men Idol 2007 var inte bara en dans på rosor och Amanda Jenssens genombrott. Det var även hårt arbete, stressfaktorn att kunna bli utröstad när som helst och flera månader med skräpmat och utan sömn. Amanda Jenssen har sagt att hon såg helt förvirrad ut när hon väntade på resultatet i finalen och att det berodde på undernäring och för lite sömn. Här är klipp från en dokumentär som visar arbetet bakom showerna vi såg på teve. Amanda är så söt när hon gör ryggböjningar, osminkad, rufsig i håret och morgontrött. Dessutom får vi se hur de svarta påsarna under ögonen trollas bort i sminklogen. The show must go on.

.
Amandas gamla låtar i Idol förebådade Happyland. Och Charlie tycker jag är det bästa exemplet på hennes suveräna sätt att blanda gammalt och nytt. Här är en låt som Amanda ganska säkert hade i bakhuvudet när hon skrev Charlie. Min favoritvokalist, den unga Peggy Lee, tillsammans med en Benny Goodman i högform. Så skapas odödliga ögonblick. Stay tuned för fortsättningen på Amanda Jenssens resa mot att bli Sveriges bästa kompositör.

Swing it, Amanda!

Amanda Jenssen Konspirationen

För exakt fyra år sedan var  en viss Amanda Jenssen med i ett program som hette Idol. Då startade jag den här bloggen. På Myspace av alla ställen och under pseudonymen Bo Gyllenstake. Ganska snabbt flyttade jag till blogg.se och skrev under mitt eget namn. Då fanns knappt wordpress.com, twitter eller facebook. Men Youtube fanns och det var ganska fantastiskt att kunna lägga in video i sin blogg. Myspace och BildDagBoken var stencoola.

Jag skrev ett långt och passionerat inlägg om Amanda Jenssen varje dag. Det tog ungefär fyra timmar. Sedan brukade jag få några hjärtevärmande kommentarer till inlägget. Men jag hade faktiskt bara hälften så många besökare som idag och en tiondel så många som när Happyland var aktuellt. Det roliga var att det fanns en amandosfär, ett nätverk av bloggare och kommentatorer. Och på de båda forumen alltomtv och fanglobe var det draget.

Efter ett tag förstörde blogg.se sakta men säkert länkningen i min blogg och jag flyttade hit till Amanda Jenssen Bloggen. Det var som att komma till himlen. Nu är det miljoners miljarders människor som bloggar på wordpress.com, även om twitter kanske har tagit över de hippa bloggarnas roll lite. Facebook kanske har ersatt de gamla hemsidorna och forumen? Hur som helst så förändras allt väldigt snabbt. Spotify är det senaste exemplet, som verkligen har revolutionerat vår vardag. Eller vårt sätt att lyssna på musik, åtminstone.

Det är bara kokosnöten som är sig lik. Och Idol. Konceptet fungerar i hela världen och man verkar inte så intresserade av några större förändringar. Då (2007) talade man om att juryn konspirerade och försökte få Amanda Jenssen till final. Och ärligt talat ville de nog ha två blondiner i Globen.

Lixom.

 

.

Amanda Jenssen

Amanda Jenssen klarar skivan

Fotograf: amandalover.blogg.se

söndag 19 september

Svenska folket har röstat. Amanda Jenssen fick plats 4 på Svensktoppen med 45 veckor på listan.

torsdag 16 september

Nu har Idol 2010 startat på allvar. Siw Malmkvist säger att den enda riktigt bra idoldeltagaren hittills är Amanda Jenssen.

Under Idol 2007 skrev en journalist att Amanda skulle vara glömd inom tre månader och en annan att Amandas framtid fanns på finlandsbåten. Nu hittar jag inte artiklarna, men det är kanske bäst. För journalisterna som skrev dem. Andra kan le belåtet åt att de fick ännu mer rätt än de kanske trodde då:

Det finns alltid en liten risk att tevetittarna röstar fel, för tevetittarna saknar ofta koll, men jag tvivlar på att det ändå gör det. Och om de röstar fel, då kommer någon annan eventuell vinnare att försvinna inom kort medan Amanda oavsett placeringen kommer att bli en stor artist och leva på musik i hela sitt liv. Billy Butt 16 nov 2007

Man ska fan prisa marken hon gått på, döda för tre sekunder tillsammans med henne. Och man behöver inte träffa henne för att inse det; förvaltad rätt går hon till historien. …. Hon älskar med låten, med kameran, med golvet, med publiken. Och sex, mina vänner, sex säljer. Otvunget sex, framförallt. Amanda är född till stjärna.  Ärligt talat, vem skulle ni helst se en hel konsert med? Så tänker jag. Efter 17 låtar med Marie skulle jag spy lite diskret i handen för varje glädjetjut. 17 låtar med Amanda däremot. Gärna det. Cim Efraimsson 10 dec 2007

Kulturjournalistik på högsta nivå, Aftonbladet 2 dec 2007, förutspådde att AJ skulle klä ut sig till pepparkaksgumma:

AB: Har du varit tomte någon gång? AJ: – Nej men jag har varit både pepparkaksgubbe och tärna i luciatågen på mellanstadiet. Men att vara tärna var inget vidare. Ska man vara något så ska man ju vara pepparkaksgubbe eller tomtenisse.

Ett hopp till nutiden: Visserligen är vi bortskämda med Amanda-material idag, men nog tycker jag det här klippet förtjänar mer än 28 visningar:

Men visst, jag erkänner gärna att Amanda Jenssen känns mer rätt på VHS än i form av små snuttar på nätet. Jag har tre stycken 3-timmarsband med Jenssen. Ibland tvättar jag ur hjärnan med dem. Jag gillar särskilt de där horisontella strecken som blir på VHS-band, det känns nästan lika äkta som snap-crackle-and-pop på riktiga skivor. Men helst skulle man förstås föra över videobanden till dubbel-åtta. Det är något speciellt med att släcka i taket och starta den skramlande projektorn. En handvevad kinematograf med fotogenlampa tycker jag dock vore lite överdrivet, ungefär som att bara höra musik via fonografrullar. Lagom är bäst.

tisdag 14 september

Maria Alén, online PR & marketing på Sony Music, skriver något riktigt kul på officiella hemsidan. I morgon kommer man att dela ut Helga Hahnemanns pris Goldene Henne i Tyskland. Priset går till artister, idrottspersoner eller politiker med anknytning till det återförenade Tyskland. Otroligt nog (höll jag på att skriva) kommer svenska Amanda Jenssen att uppträda på galan. Trots att det hela låter väldigt nationellt, alltså.

Att Amanda är bra vet vi redan, men det här tyder på att lanseringen i Tyskland fungerar. När Fräulein Jenssen för ett par år skämtade om att ta först Sverige och sedan Berlin, visste hon kanske inte själv hur rätt hon hade! Både Amanda Jenssen och hennes sidekick får väl ta en snabbkurs i tyska nu.

Tysk nöjesprofil på Amanda Jenssen-konsert: Sehr schön!
Mr Wiksten: -Ja, man ser sjön härifrån.

Att Amanda Jenssen slår i Tyskland och inte i till exempel UK kan man förstås spekulera över. Kanske ligger hennes musik närmare tysk kabarétradition än engelsk punk? Kanske går en naturlig väg via Danmark till kontinenten och Tyskland, Österrike, Schweiz och Holland? Kanske finns det språk- och kulturbarriärer i till exempel Frankrike och Grekland? Men å andra sidan ska Amanda Jenssen snart lanseras i Turkiet.

Hur som helst är det här väldigt roligt, eftersom Amanda Jenssen från början har sagt att hon vill göra sin egen musik och slå utomlands. Och kabaréjazz på coola tyska klubbar är på något sätt mer Amanda Jenssen än poplåtar på engelska listan. Apropå listor: Happyland ligger på Svensktoppens plats 5 med 44 veckor på listan. Snart får du tårtan, Amanda!

Maria tipsar även om Bonnie Nouns bilder från Kulturkalaset.

När jag var inne på officiella hemsidan nu var det över 100 personer online. Det är mer än Fanglobe hade under sin storhetstid. Vi som har varit med från början är glada över att Amanda Jenssen till slut har fått en fungerande officiell hemsida där det alltid finns nya och pålitliga nyheter. Navet för PR och marknadsföring online, med eller utan elefanter/dammsugare.

Och vi som möjligen kan spela de nyttiga idioternas roll i marknadsföringen av Amanda Jenssen är stolta och glada över det.

Fotograf: bonnienoun.com

Nu drar Idol 2010 igång och media återkommer ofta till exemplet Amanda Jenssen. Lite nostalgi i Lilla Aktuellt 10 sept: Amanda Jenssen och Marie Picasso om att tävla i musik.

Det har kommit en akademisk avhandling om Idol. Den går ut på att det handlar om identifikation och interaktion, där unga flickor är den viktigaste målgruppen. Unga kvinnliga artister som Amanda Jenssen, Anna Bergendahl och Tove Styrke är för dem lätta att identifiera sig med. (Kanske som en projicerad idealiserad, cool och lagom vuxen självbild.) Interaktionen är förstås röstandet, men även att diskutera idolerna via sms och på olika forum. Idolens stil och outfits är viktigare än tonsäkerhet och sångröst.

I en av de allra första intervjuerna (2007-11-21) under Idol berättade Amanda Jenssen om sina tonårsfyllor och att hon gjort sina föräldrar besvikna. Kanske kände Amanda Jenssen att hon ville lägga korten på bordet, när hon var ett föredöme för så många unga tjejer? Sedan har hon inte pratat så mycket om ämnet, men när hon nu nämner det är det med den vuxna kvinnans nostalgi eller självironi, som när hon sommarpratade i radion eller berättade om sitt vingluggande på en popfestival.

Att kunna vara idol eller superstjärna utan att bli galen är i teorin enkelt. Som alltid måste man kunna skilja på sina olika roller. Som idol och mediafenomen har man en roll och som privatperson en annan. Det finns ingen motsättning och det är inget problem om olika roller skiljer sig åt. I praktiken kan man fundera över vem man egentligen är, eller om en viss person eller grupp skulle älska en lika mycket om de visste hur man egentligen är.

Sigge Bock i Tiotusenkronorsfrågan blev den första unga teve-idolen – och dessutom psykiskt sjuk. Man kan undra hur bra det är att helt vanliga (allt oftare blott 16-åriga) gymnasietjejer blir idoler över en natt och blir överösta av både fanmail och äktenskapsanbud. Att kvällstidningarna vill få en redogörelse för deras första samlag eller få veta vad de har på sig när de sover, om de har en pojkvän och vad de äter till frukost. Det här är ju en känslig tid när man skapar sin identitet och sin självständiga personlighet, när man utforskar sex, sprit, relationer och andra spännande komponenter i vuxenlivet.

Tiden mellan  18 och 22 är händelserik. När Amanda Jenssen flyttade till Stockholm efter Idol hade hon aldrig varit i Stockholm (bara en snabbis), aldrig bott ensam, aldrig haft ett jobb (bara sommarjobb), aldrig betalat en räkning, använt ett strykjärn eller kokat ris. Dessutom kände tonårsflickan Amanda inte en människa i hela Stockholm och hade ingen aning om hur man gör musik eller spelar in en platta på ett yrkesmässigt sätt. Under Idol hade hon levt på skräpmat och inte sovit ordentligt på flera månader. Till råga på allt fick hon flytta mellan olika hotellrum och övernattningslägenheter och struntade till slut i att packa upp sina väskor. Hennes släktingar och vänner i Lund kom inte och hälsade på, vännerna från Idol skingrades för vinden. Och vad värre var: Amanda Jenssen tvingades leva utan katter.

Men undrens tid var inte över och 19-åringen gjorde en hitsingel, ett kritikerrosat album och en bejublad sommarturné med Swing it, magistern! i Allsång på Skansen som juvelen i kronan. En svart katt gjorde entré i den blekta blondinens liv. Morbus Family dök upp på alla konserter med en död papegojas envishet. Bandet lämnade scenen i en congaline. Och resten är historia.

Nostalgiker? Här är Amanda Jenssen Arkivet med tidningsartiklar från 2007 och 2008. For you and for posterity.

 

På jakt efter kopplingen mellan Lilian Gish, Amanda Jenssen och Tove Styrke

Vill du läsa mer om Tove Östman Styrke? Klicka här för en hel blogg om henne!

När Ingmar Bergman skriver om sina tidiga biominnen nämner han inte Mary Pickford utan Lilian Gish. Det moderna idolskapet föddes med stumfilmen och jag har tidigare skrivit om Mary Pickford som världens första it-girl, flickan med det.

Lilian Gish var vuxen, men hade en ung flickas kropp och de mest förtrollande ögonen på den här sidan pärleporten. Hon är mest känd för sin roll i Birth of a Nation (1915). Det är en extremt rasistisk film där hjältarna i Ku Klux Klan räddar vita kvinnor från att bli gruppvåldtagna av hemska svarta män. Filmen gjordes i ett USA där lynchningar var ett politiskt korrekt folknöje, besjunget av Billie Holliday i Strange Fruit, en av Amanda Jenssens favoritlåtar.

En trevligare (men mycket sorglig) film är Broken Blossoms (1919). Den då 26-åriga Lilian Gish spelar en 15-årig flicka. Se Lilian Gish i filmen Broken Blossoms gratis.

För att göra en lång historia kort såg jag en video med Tove Östman Styrke häromdagen och tyckte hon såg bekant ut. Så kom jag på att hon liknade Lilian Gish. Ibland är det nästan kusligt hur allt hänger ihop, men synkroniciteter kanske bara existerar in the eye of the beholder.  Hur som helst, så blev jag inspirerad att skriva det här inlägget om idoler, massmedia och fascinerande personligheter.

Musikaliskt är Amanda Jenssen idag en etablerad, geniförklarad och inte helt lättlyssnad artist, kompositör, textförfattare, producent och kvinna. Det här ska inte handla om det utan om hennes förmåga att fascinera och trollbinda via massmedia, något idoler har gjort sedan Lilian Gish åt den handvevade filmkameran med ögonen.

Apropå idoler så var Amanda med i ett program som hette Idol 2007, om någon kommer ihåg det. Programmet är en succé i hela världen utom några arabiska och afrikanska länder, så konceptet kan inte vara helt fel: Att få se en ny stjärna födas i direktsändning. Och många insåg att Amanda Jenssen var en sådan ny stjärna.

Så 2008 var förväntningarna på en ny Amanda Jenssen stora och många utnämndes till titeln. Idag har alla återvänt till livet som superokända människor. Därför ska man vara extremt försiktig när man talar om att någon vandrar i Amanda Jenssens fotspår. Jag törs ändå göra det. (Och då menar jag självklart inte musikaliskt, men som idol och mediafenomen.)

När det gäller Tove Styrke så är hon lite full i f-n. Hon påstår till exempel att hon brukar ha på sig killkalsonger som ger henne tur. Amanda kan också vara lite full i f-n, som när hon sade att hon alltid har på sig trosor – förutom när hon inte har det. (Om vi ska fortsätta på temat kalsonghumor.) Och hur sant var det där att Amanda skriker och svär när hon dammsuger? Även seriösa personer kan ha ironisk humor ibland.

Det är svårt att veta hur inspirerad Tove Styrke är av Amanda och hur mycket som är hon själv som hon alltid har varit. Men Tove tycker det är fint om hon själv kan inspirera yngre tjejer och har sagt att hon såg Amanda Jenssen i Idol och gillade henne.

För övrigt finns det många slående likheter när det gäller de båda artisternas respektive tid i Idol, men det är så mycket så det får bli ett eget inlägg någon gång.

Så är det att vara idol

Närheten till idolen är subjektiv. Fansen tycker de känner henne och vilt främmande människor hejar som om de vore gamla bekanta. Några förväntar sig att idolen ska ta  sig tid och diskutera livsfrågor med dem. (Och det är ju lite suspekt.) Småtjejer säger att de ser upp till henne, vill ha henne till storasyster och ska söka till Idol för att bli precis som hon. Rolemodel på vanlig svenska.

Sedan har vi ju det här med kärleksförklaringarna. Män (och kvinnor) i olika åldrar skickar på fullt allvar förslag om ingående av äktenskap. Dessa mejl börjar droppa in i samma stund som hon blir riktigt känd. Hon ser dessa mejl mest som en kuriositet med kändisskapet, men svarar inte på dem. Och vad skulle hon svara? Att det kommer lite plötsligt?

Blommor och bin

Sedan har vi ju det här med (host, harkel) det där du vet. Sex alltså. Idolens sexighet har central betydelse och kan inte tigas ihjäl. Utan sex stannar nöjesbranschen. Och sex blir mer spännande om det har en doft av det förbjudna.

Lilian Gish förtrollade genom att vara vuxen och tonårsflicka samtidigt. Och så här insiktsfullt beskriver ett nutida fan sin fascination för en nutida idol:

”Det här är alla säsongers hetaste klipp från svenska Idol. Kombinationen av hennes lolitasexighet och ett ”vuxet” tema är fantastisk. Ett otroligt charmigt, sexigt och musikaliskt framförande!! ”

Här är ett par andra lika ärliga kommentarer till samma videoklipp:

”Shit vad hon är överdrivet jävla assnygg!”

”Det bara smattrar i pungen när jag ser henne… FY FAN va het hon e!”

Och en fjärde skriver att han skulle vilja vara halssmycket som dinglar så fint mellan hennes bröst. (Klart inspirerat av Shakespeare, Romeo säger ju att han skulle vilja vara handsken på Julias hand.)

Snuskprat? Visst kan man tycka det, men jag är ganska säker på att de här killarna bara försöker förklara hur snygg och sexig idolen är.  Annars hade de kunnat skriva något betydligt värre!

Förälskelse

Ännu intressantare är egentligen att förälskelsen i idolen går bortom sexualiteten och den sexuella läggningen. Både heterosexuella tjejer och homosexuella killar kan ju ha en kvinnlig idol. Men förälskelsen kan ändå (som alla förälskelser) vara lika galen och bortom allt förnuft. Rent fysiologiskt blir dopaminsystemet (precis som vid galenskap, dvs psykos) överaktivt. Man blir kär och galen och det är självklart att idolen man älskar är underbarast på jorden. Nej, underbarast i hela universum förstås!

Idealisering

Den objektiva distansen till idolen, att vi inte träffar henne till vardags, är ett stort plus. Då blir det lättare att idealisera henne och behålla sin drömbild.

Ungefär som när det gäller Gud eller Jesus, alltså. Men det är lättare att bli besviken på Gud om vi ber om något och inte får bönesvar. Då kan man säga som Ingmar Bergman låter Alexander säga i Fanny och Alexander: Om Gud finns måste han vara en skit-och-piss-gud. Hela sitt liv brottades Bergman med frågan varför Gud så ofta är tyst när man ber om något.

Några säger att idolerna fyller upp tomrummet efter religionen i vårt avkristnade och avförtrollade samhälle. Och kanske är det så. Idolen står för det perfekta och är någon man alltid kan lita på. För övrigt betyder ju ordet idol just avgud. Och visst avgudar man sin idol!

Ett hårt jobb

Att vara ett så stort föredöme är ett ansvar och nästan lite skrämmande. Så, att vara idol är ett hårt jobb – men någon måste göra det! Sveriges första teveidol föddes i programmet Tiotusenkronorsfrågan. Den ganska unga killen klarade inte pressen och blev psykiskt sjuk.

Är det rätt att låta sextonåringar spela idolens alla roller (kompis, föredöme, flickvän, sexobjekt, avgud) på heltid under flera månader? Åtminstone Tove Styrke verkar klar över vad hon har gett sig in på. Hon förklarar hur det är att bli känd, stylad på ett utstuderat nonchalant sätt som balanserar på den vassa eggen mellan supercoolt och helt fel: Svart behå med någon slags särk över, morgonfrilla och nästan inget ögonsmink. Och självklart blir resultatet supercoolt.

Här är ett klipp med intervjun som det här inlägget bygger på.

Det mesta om hur det är att vara idol har jag tagit direkt ur den intervjun. Att en sextonåring (jag tror inte hon hade fyllt sjutton när intervjun gjordes) har den insikten tycker åtminstone jag är väldigt imponerande.

Men det här kunde precis lika gärna ha handlat om en annan begåvad tonårstjej i Idol: Amanda Jenssen 2007. Tevepubliken blev lika förtrollad och giftermålsanbuden haglade även då. Historien upprepar sig. Och man kan förstås fundera över vad som är hönan, ägget, inspiration från Amanda, slump, synkronicitet eller bara så typiskt för just vår tid.

Men alltihop började nog med Lilian Gish.

PS

Det här blev ju ett sansat inlägg. Hur galen och bortom allt förnuft är egentligen min egen fascination för idolen? Det är ingen fara. Jag är helt och hållet beredd att släppa Amanda. När dom bänder loss henne ur mina kalla, döda fingrar.

DS

Till senaste inlägget

Amanda Jenssen som konstnär, idol och föredöme

Bild: Svt

Amanda Jenssen har uttryckt att hon vill förknippas med sitt musikskapande och inte vara känd för att hon är känd. Att Amanda tas på allvar som kompositör och musiker är väl årets underdrift, så det målet har hon uppnått till hundra procent. Recensionerna av Happyland och nomineringarna till årets kompositör, textförfattare, producent, artist och kvinna torde ha undanröjt alla tvivel.

Idoler är inget nytt, i Romarriket var gladiatorerna idoler. Men först med stumfilmen föddes den moderna idolen. De två största var Douglas Fairbanks och Mary Pickford. För att bli idol räckte det inte längre med att vara bra, man måste ha ”det”. Mary Pickford var världens första it-girl, en tjej som hade ”det”. När hon och Douglas Fairbanks kom till Stockholm väntade ett folkhav av fans på Centralen. Att Amanda Jenssen kallades flickan med det när hon gjorde sitt genombrott i televisionen var ingen slump.

Idoldyrkan är en speciell form av förälskelse. Genom media som film, teve, video och Internet upplever vi en subjektiv närhet till idolen. Vi kan förlora oss i hennes blick och komma riktigt nära. Genom intervjuer kan vi komma inside her head, lära känna hennes tankar och känslor. Paparazzi lever på vår önskan att få se äkta snapshots, se hur idolen egentligen är privat.

Samtidigt finns ett objektivt avstånd. Idolen finns kanske i en annan världsdel, eller bakom ett kravallstaket. Dessutom känner idolen inte oss personligen, även om magin kan bestå i att idolen tycks tala direkt till sina enskilda fans. Att få möta idolens blick på en konsert eller signering är en nåd att stilla be om. Inom vedantafilosofin kallas det darshan och anses ge en glimt av universum eller evigheten. Men genom modern teknik kan vi få möta idolens blick när vi vill, till exempel genom att titta på bilden ovan.

Hur är det då med rollen som föredöme? Tack bra.

Även i årets upplaga av Idol har det funnits en begåvad och charmig tjej, som kallats it-girl och rolemodel. Hon har dessutom kallats Amanda Jenssen-imitatör och fansen har med inlevelse diskuterat hennes rådjursögon. Ja, att kunna äta kameran  med ögonen är viktigt om man vill slå i visuella media. När Tove Styrke fått frågor om sin musiksmak har hon sagt: -Jag gillar mest gammal musik, men just nu är jag inne i en Tom Waits-period.

Hånskratta åt det om du vill, men jag tycker det är gulligt och rörande om Amanda Jenssen kan vara ett föredöme för dagens unga tjejer. Även för dem som redan själva fått idolstatus och egna fans.

Till senaste inlägget