Amanda Jenssen Bloggen

För oss som bloggar med vita handskar på

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Archive for november, 2009

Upptäck Amanda Jenssen!

Posted by Roger Krook på 30 november 2009

Fotograf: amandalover.blogg.se

Har du upptäckt Amanda Jenssen (stavas inte Amanda Jensen) nyligen? Kanske har du hamnat här när du googlat? I menyvalen (högst upp) finns det mesta om Amanda Jenssen. Istället för att skriva nya inlägg varje gång samlar jag länkar och fakta där. Här är några exempel på vad du kan hitta:

Ladda ner nya singeln The Rebounder gratis! (SL bjuder på konst och kultur)

Amanda Jenssen önskar god jul 2009! 

Fredag 4/12
20:00  På spåret SVT1
Seriestart, del 1 av 13: I kvällens program tävlar Alexandra Charles och Björn Ranelid mot Hélène Benno och Peter Apelgren. Veckans gästartist Amanda Jenssen uppträder tillsammans med husbandet Augustifamiljen. (Amanda ska alltså inte tävla.)
Även i SVT2 5/12, SVT1 5/12, SVT24 6/12, SVT1 8/12 och SVT24 10/12. Sänds även i SVT HD

Happyland musikvideo i HD

Intervju Press2play 

Intervju Nyhetsmorgon

Hype oklippt intervju

Metro 2009-10-27

Officiella hemsidan

Amanda på audition (Idol) (Så började det hela 2007)

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Amandofil, långfil, kortfil samt vanlig fil.

Posted by Roger Krook på 27 november 2009

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Tjena alla amandofiler och välkomna till fredagsbetraktelsen för smarta och medvetna fans i olika åldrar.

Amandofili (kärlek till ni-vet-vem) är inget att skämta om. Som Sillstryparen sade: Kärleken är stark. Och visst är det praktiskt när min demografiska forskning visar att Amanda Jenssens tok-amandofila hardcorefans är män i åldern 45-54 år, som kan plocka så stofila referenser.  (Som sjuttiotalets flumvänster, här representerad av Nationalteatern och Risken Finns.)

Å andra sidan är många hängivna fans tjejer under 18 år (eller över 65 år!), vilket visar att vi i första hand är människor och inte medlemmar av demografiska grupper. Love knows no reasons och kärleken är per definition lite crazy.

Om amandofilin inte vore crazy skulle den vara en del av det senmoderna projektets nyttotänkande: Det gäller att få mer än man ger. Det är den inte. Man är inte amandofil för att tjäna på det, man är amandofil för att man inte kan låta bli. Amandofilin är, just det, alltså precis som alla andra förälskelser. Lite crazy.

Det enda jag ångrar är saker jag inte gjort. Jag har blivit både förälskad och frälst många gånger, men om jag fick leva om mitt liv skulle jag försöka bli det ännu oftare. Och den dagen Amanda Jenssen kom ut ur tevens katodstrålerör och in i mitt liv räknar jag fortfarande som en höjdpunkt. No shit.

Om man börjar fundera över sin amandofili kommer man förmodligen fram till att man ska sluta med den. Varför blogga om en artist som enligt egen utsago medvetet undviker att läsa det fansen skriver? Att Amanda Jenssen skulle bry sig om sina individuella fans är ett starkt påstående som kräver starka bevis. Typ att hon poserar i lösmustasch eller lämnar scenen i en congaline.

Jag har funderat och kommit fram till att det bara finns ett vettigt svar på frågan om varför man ska vårda sin amandofili: För att man inte kan låta bli.

En mor älskar inte sin bebis för att den har vackra ögon.Hon älskar den med två ögon, med ett öga eller utan ögon. Till och med om den har ett tredje öga! Kärleken har inga förnuftiga orsaker. Den bara finns där.

Vilket skulle bevisas.

Trevlig helg, alla amandofiler!

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

The Amanda Jenssen Story (In English)

Posted by Roger Krook på 17 november 2009

This is an old text now, but it gives some information on her early years in showbiz

1. THE HIGHSCHOOL YEARS

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) started singing and writing songs when she was a child. When she was twelve, she decided to become a singer-songwriter and professional artist. In highschool she was a vocalist in different bands, singing jazz, blues and rock. Amanda Jenssen was lead vocalist in the indie rock band Oh Hollie Neverdays and they rehearsed every Friday. It was hard to find highschool kids interested in oldies, so she played old-fashioned music with her father and his buddys in a group called Amanda And The Papas. They played at local stages, sometimes for old and homeless people.

The early recordings (they might be called demos) were  made during the same period. They were made at home with a cheap computer, a cheap microphone and a low-budget acoustic guitar. Amanda was 16-18 years old and only a couple of years later she would mix her second album in a famous studio in New York!

2. THE FIRST TELEVISION APPEARANCE

Swedish Idol 2007 was a popular program in Swedish television. About a million (or ten percent of the population) watched every week. Amanda and her parents did not watch, they thought the program was ”uncool” and not the right way to get famous. However, Amanda decided to give it a try.

The 18-year old bleach blonde was not the average contestant. Her unique voice, style and appearance made her controversial. Some said she was a superstar, some said she couldn’t sing. When Amanda performed Hallelujah and Suspicious Minds, the audience and the jury started to cry. Today, these two songs are the only covers she sings. The clip with Hallelujah has very fun interview material. Amanda was joking (a little naughty) and then she went straight to the stage and made everybody weep.  After the number, the speechless jury gave Amanda a standing ovation.

3. THE FIRST SINGLE

After the success in Swedish Idol, Amanda Jensen was signed by Sony BMG. Swedish hitmakers wrote her first single, Do You Love Me. It sky-rocketed to the top of the Swedish charts. Amanda performed it live at The Swedish Grammy Awards (Grammisgalan). It was a controversial performance, with Amanda dressed up as a honky-tonk woman in a westernmovie. At the end of the number, she went out in the audience and shook the hand of a recordcompany owner, that had said she couldn’t sing. Then she grabbed a glass of champagne on the table and took a drink. Cool was her middle name.

When Amanda posed for the press, she had changed her outfit to a little black dress. She looked and acted like a superstar, not a giggling teenage debutant. Then Amanda went to the studio, and for months we heard nothing from her.

4. THE FIRST ALBUM

Amanda Jenssens first album Killing My Darlings was released in may 2008, after five months of work in the studio. Amanda wrote most of the material herself or with guitarist Pär ”Pear” Wiksten. A new dresscode for the studio was invented by Amanda. She was wearing a cocktaildress and the guys were dressed up like Hollywood gangsters. Amanda believes you can perform better if you feel a little stylish.

The album got favourable reviews and the debutant became the reviewers sweetheart. She was even compared to Elvis Presley. Killing My Darlings went straight to the top of the Swedish charts and iTunes. It sold platinum.

5. THE FIRST TOUR

Following the success of the album, Amanda Jenssen was signed by Live Nation and she was touring in  Sweden in the summer of 2008. In the beginning the sound was a little ”unrehearsed”. After a few weeks the sound was very slick and Amanda proved she could sing and act live like a pro.

Later in the summer, she was voted The Best Swedish Female Live Artist (Turnédrottning) of 2008, by the readers of a big Swedish newspaper. One highlight was the live performance in Swedish Public Service Television (Allsång på Skansen). She performed the hitsingle Amarula Tree, Swing it, teacher!, a swedish jazztune from 1940 and Elvis Presleys first recording That’s alright mama.

She said that one year ago she lived with her mother, sitting in her little room writing music.

Then followed an autumn tour with performances at different theaters and concert halls, with Amanda Jenssen as the main act. This time the audience was indoors, sitting down and sober, but Amanda could handle that as good as the outdoor festivals.

6. THE FIRST AWARDS

Amanda Jenssen was nominated for several Swedish musical awards at the end of 2008:

Grammisgalan (Swedish Music Industry)
Female artist of the year
Song of the year
New artist of the year

Musikförläggarnas pris (To Swedish Composers)
New artist of the year
Swedish song of the year

P3 Guld (Swedish Public Service Radio)
New artist of the year
Song of the year

Rockbjörnen (Swedish Newspaper)
Female swedish artist of the year
Swedish new artist of the year

Gaygalan (Swedish Gay Community)
Artist of the year

7. SILENCE AND NEW ALBUM

Then nothing happened. Why? Soon we would know that Amanda Jenssen did not relax or rest, she was busy with her second album Happyland. The music was recorded in Stockholm and mixed in New York. Amanda was writing and producing the music herself, in fruitful cooperation with her lovely sidekick Pär Wiksten.

Obviously, Sony Music understood it was best to give the young composer creative control. Thus, the new album Happyland is all about Amanda. She said it was like exposing herself. If you don’t like the music, you don’t like Amanda Jenssen.

The second album got favourable reviews, in spite of being darker and more difficult than the first. Happyland went straight to the charts and in only a couple of weeks it sold gold.

 

Latest blogpost

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: | 1 Comment »

Amanda Jenssen har två låtar på Svensktoppen

Posted by Roger Krook på 16 november 2009

Amanda Jenssen och Pär Wiksten kan skriva listlåtar

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Just nu har Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) två låtar på Svensktoppen. Greetings From Space ligger på fjärde plats med fyrtio veckor på listan. Nya Happyland gick direkt in på sjunde plats.

Musikbranschens försäljningslista heter Sverigetopplistan. Den visar den sammanlagda försäljningen av CD och nedladdning. Veckolistan för album visar att Happyland ligger på sjätte plats och har sålt  guld.

I menyn kan man skapa sina egna listor. Hur bra sålde Amanda Jenssens debutalbum Killing My Darlings förra året? Välj  årslistor/ svenska artister/ årslista album/ 2008. Du ser då att albumet var det tredje mest sålda och fick en platinaskiva.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Give me a reefer and a bottle of gin

Posted by Roger Krook på 13 november 2009

smoke and drink

Rubriken kommer från en sång med Billie Holliday. Bessie Smith, en annan av Amanda Jenssens musikaliska förebilder, rökte så mycket reefers i grammofonstudion att grannarna klagade. Och hur var det egentligen med den glade och alltid välklädde Cab Calloway? När han var i åttioårsåldern frågade en journalist vad cokey och smokey i texten till Minnie the moocher egentligen betydde. Kokain och marijuana förstås, sade Cab Calloway vänligt. Knark var något mina musiker kunde relatera till. Och många av de legendariska bluesinspelningarna är gjorda i fängelser.

Nu blir man inte bättre musiker av att supa, knarka eller sitta på kåken. Snarare tvärtom. Däremot har konst och kultur alltid haft en koppling till det inre och yttre mörkret. En av de mörkaste (och bästa) svenska böckerna som skrivits är 491. Man blir inte förvånad när man får höra att författaren tog livet av sig lite senare. Och Kafka hade det inte heller så roligt, som det stod på en populär t-shirt en gång i tiden.

Att Amanda Jenssen tar ett steg in i mörkret med albumet Happyland bekräftar därför det jag misstänkt: Hon vill vara en seriös musiker mer än hon vill ligga på englandslistan.

Vår hjältinna är inte den enda som gjort den prioriteringen. En av 1900-talets mest begåvade musiker var Frank Zappa. En journalist frågade varför han inte använde sin begåvning till att göra hits och bli miljardär. Med en syftning på Michael Jackson svarade Zappa: -Vem vill gå omkring med en ynklig liten näsa och bara en handske? Ja, vem vill göra det?

Amanda har otaliga gånger förklarat att hon inte är någon ledsen eller deprimerad människa. Men när hon är på gott humör skriver hon inga låtar. Och Jenssen är alldeles för smart och medveten för att glorifiera missbruk eller psykisk sjukdom.

Trevlig helg, alla amandofiler!

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen och hennes fans

Posted by Roger Krook på 13 november 2009

glada-amandofiler-dansar-conga

Glada amandofiler dansar conga

Att Amanda Jenssen har smarta och medvetna fans i olika åldrar är allmänt känt. (1) Frågan är vilka som utgör den hårda kärnan, vilka som är hardcorefansen, de verkligt fanatiska tok-amandofilerna.

Ett sätt att få en hint kan vara den demografiska (befolkningsmässiga) statistiken i Youtube. Vilka är det som aktivt söker och tittar på nya videoklipp med Amanda Jenssen? En liten undersökning av 2,483 visningar ger intressant statistik.

Förvånande nog var 92% män. Av dem var nästan 90% i åldern 45-54 år. Några var 13-17 eller 55-64 år. Noll procent var 35-44 år.

Av kvinnorna var nästan alla antingen 13-34 eller 55-64 år.

En sådan undersökning har förstås många felkällor, men den bekräftar min känsla av att de verkliga fanatikerna är medelålders män. För övrigt kan man väl bara säga att Amanda Jenssen går hem bland alla sorters människor i olika åldrar.

I senmoderniteten ska man vara besatt av sig själv och sina projekt. Den som gillar någon eller något annat för mycket blir en gränsöverskridare och kan kallas besatt, stalker eller groupie. Det kan väl inte vara bra att gilla någon eller något mer än sig själv och sina projekt?

Jo, det kan det.

 

Amandofil notapparat

1. Se den här intervjun med Amanda Jenssen på Press2Play.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Guldskiva och knäck till Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 08 november 2009

dsc_2732_59072432

Fotograf: Amandalover.blogg.se

Albumet Happyland med Amanda Jenssen har redan sålt guld! Vi som oroade oss över att skivan var för bra för att gå hem i stugorna kan nog slappna av. På 60-talet toppade Ingmar Bergmans filmer biotoppen och ibland kan kvalitet vara folklig. Apropå folklig så ligger Greetings From Space nu på Svensktoppens andra plats med 39 veckor på listan. Singeln Happyland är ny utmanare på listan.

And now for something completely different. I morse kunde de som lyckades släpa sig upp tidigt i ottan se Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) äta knäck i direktsänd television. Själv hade jag tänkt gå upp klockan åtta, men vaknade först 10.30. Efter att ha uttalat Den Ondes namn och vacklat iväg till utedasset satte jag på teven och min VHS (JVC 1989 års modell) som jag laddat kvällen innan.  

Då sade programledaren ”Välkommen Amanda Jenssen” och sedan följde ett ganska långt inslag med vår hjältinna. Mandy är numera mediatränad och släpper inga bomber, allt är försiktigt och väl genomtänkt. Ändå fick åtminstone jag lära mig något nytt, hon har bara läst två recensioner av Happyland. Jag misstänker starkt att det är de två som officiella hemsidan länkar till. Dessutom tror jag att Pär Wiksten läser alla recensioner och talar om för Frk Jenssen hur uppskattad av landets proffstyckare deras musik är.

Men varför skulle Amanda Jenssen läsa alla recensioner och riskera att bli på dåligt humör? Man kan aldrig göra alla nöjda och i ett tidigare inlägg berättade jag om när Ingmar Bergman slog en recensent på käften och efteråt ångrade att han inte slog hårdare. Till och med  en av de mest lovprisade och geniförklarade människorna i modern tid kan bli på dåligt humör av en negativ recension!

Vi fick sedan se Mandy äta knäck. Ett vågat val, eftersom det kan vara svårt att prata med knäck som fastnat på framtänderna, men allt gick bra. Avslutningsvis blev det rena frikyrkan, när Amanda tagit med sig inte bara den minimala signeringsorkestern (två personer) utan även en pianist och en gospelkör. Låten var den blivande klassikern I Choose You. (AJ lär ha sjungit Happyland i början av programmet.)

Halvnorskan levererade dessutom en intern blinkning, när hon sade att hon skulle gå hem och googla. Allt detta och ett telefonsamtal med en cigarrökande Halvard därtill.

Här på *** NY SKIVA ** kan du se inslagen på webbteve.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Happyland ett jättekliv för Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 02 november 2009

dsc_2699_59072268

Amanda sjunger på signering. Fotograf: Amandalover.blogg.se

Att följa upp en succé är inte lätt. Kompositören Rachmaninoff hamnade i depression och kreativ kris när han skulle försöka. 

Vi trodde Killing My Darlings med Amanda Jenssen var en succé, som kunde bli svår att överträffa. Och så var det bara Amandas lärospån, ett steg på vägen mot att producera ett riktigt album. Vid en jämförelse med Happyland är KMD hoprafsat material, spretigt, ojämnt och utan en röd tråd.

Happyland hänger ihop som en symfoni. Till och med soundet och mixningen är enhetliga. Särskilt i refängerna smälter röster och instrument ihop till en mjuk, fyllig wall of sound. Ståbas, gospelkör, popdunk, storbandsblås och smäktande toner blandas till något nytt och unikt. Och över alltihop lyser Cab Calloway.

Mandys röst har utvecklats enormt sedan sist. Nu har hon en sensuellt jazzig popröst, som påminner om Deborah ”Blondie” Harry. Och att jämföra Amanda Jenssen med Monica Zetterlund är inte heller helt fel.

Stora kompositörer tar musiken framåt genom att blanda olika influenser och skapa något eget. Att rida på säsongens trender, vara nostalgisk eller göra pastischer för inte konsten framåt. Därför låter det här inte gammalt, som Amy Winehouse eller annan retro. Amanda Jenssen har använt gamla influenser utan att bli retro, en svår konst.

Liksom Ulla-Bella min sekreterare kan Frk Jenssen allt och lite till, från rockabilly och gangsterjazz till svulstiga ballader och sentimental filmmusik. Allt blandas i hennes musikaliska cockailshaker och skruvas till på ett ytterst personligt sätt.

Resultatet är något så paradoxalt som smal mainstreampop. Det här kräver ändå betydligt mer av lyssnaren än KMD gjorde. Kanske blir Happyland inte en lika stor framgång på listorna. Om Happyland har något fel, så är albumet helt enkelt för bra.

För Mandy är det bara världsherravälde som gäller. Då går det inte att kompromissa för att få uppskattning av svensktoppspubliken eller skivköparna på kort sikt. Då måste man komma med något eget och unikt, som håller om tio eller tjugo år. Det gör Mandy.

Och om Amanda Jenssen fortsätter att vara en stor konstnär på sitt kompromisslösa sätt kan hon gå hur långt som helst. KMD var ett litet steg på den vägen. Happyland är ett jättekliv.

Jag är bara så otroligt imponerad av Amanda.

Till senaste inlägget

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | 2 Comments »