Amanda Jenssen Bloggen

Den enda bloggen för swingpjattar OCH reservkraftsfetischister

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Posts Tagged ‘stig dagerman’

Varning för hunden (2 av 100)

Posted by Roger Krook på 03 mars 2014

hund

Självmord är en stor tragedi för dom anhöriga och beror oftast på en obehandlad depression. Ändå kan självmord ibland verka genomtänkta när den sjuke ordnar upp sina affärer, sköter sina plikter in i det sista och så att säga dör med stövlarna på. Hur som helst, det är ganska fascinerande att Stig Dagerman skrev och postade dagens dikt till sin tidning, innan han gick ner i källaren och tog sitt liv. Ordning och reda in i det sista, som när Ernst Rolf spelade in en skiva med en glad musikalisk nyårshälsning och sedan gick och dränkte sig i den närbelägna ån.

Här är dikten:

Varning för hunden

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.

Plats på scenen för Ernst Rolf. Genom någon slags ödets ironi överlevde han självmordsförsöket, men fick lunginflammation och dog två dagar senare. När man vet att han redan bestämt sig för att göra slut på allt, så blir det här optimistiska sångnumret helt surrealistiskt och det visades inte förrän flera år efter hans död. Innebär det att hans positiva budskap inte är trovärdigt? Inte nödvändigtvis. Som en stor man har sagt: Även en sjuk läkare kan skriva ut ett recept. Och här är Ernst Rolfs recept på ett gott nytt år:

.

.

En gång var jag på en fest. Vi var några som skulle gå vidare till ett annat partaj och vi packade in oss i en liten bil. En kille satt i mitt knä. Han hade solglasögon mitt i natten, skämtade och spexade. Jag hade en liten bandspelare som jag spelade swing i. Killen skulle gå hem och bad oss släppa av honom där han bodde. Nästa dag fick vi veta att han gått in, satt sig vid köksbordet och skrivit ett avskedsbrev. Sedan gick han ner till varvet, klättrade upp i en lyftkran och hoppade ner på isen. Han hade krupit några meter mot land innan han dog av inre blödningar. De närmaste tiden var det stående skämtet bland ungdomarna i staden att killen ”varvat ner”.

Jag berättade den här historien för en vän, när han sade att han ”lekt med tanken på självmord”. Idag hade jag tagit honom till närmaste akut istället, men historien fick ett lyckligt slut ändå. Hans chef upptäckte att min vän mådde dåligt och sade åt honom att gå till läkare. Han fick hjälp med sin depression och nästa gång jag träffade honom var han helt normal. Ögonen, som varit som två glaskulor, var levande och glittrande och man fick ögonkontakt med honom. Han berättade glatt att han fått en bra terapeut och att han kände sig normal igen.

Sens moral: Det finns alltid hopp. Så hoppa inte, sök hjälp för din depression istället. Sjukdomen är numera ganska lätt att bota och dom flesta som söker hjälp blir friska.

Historien med killen som blev frisk utspelade sig när vi var ett gäng som delade på en lägenhet i Klara Porra. Sexklubbarna var redan förbjudna och hade stängt, men sexshopparna och porrbiograferna fanns kvar. En av mina medboende var stenhård vegetarian och tyckte det var obehagligt att det låg en jaktbutik mitt emot en sexshop, kombinationen ”sex och död” kändes inte rätt. Vi kallade vårt lilla kollektiv för Ungkarlshotellet efter Steinbecks böcker. En vitsig göteborgare gjorde en diktbok med det imponerande namnet Ungkarlshotellets Sagobok För Folk Med Erfarenhet Av Högre Medvetandetillstånd. Där skrev vi små dikter och lustigheter för att roa varandra. Humorn var lite grann i samma stil som det här gamla blogginlägget.

Det första tecknet på att min vän började må dåligt var att hans dikter och teckningar i Sagoboken fick ett lite bisarrt stuk. Det kunde vara roligt ibland, men ibland bara obegripligt och konstigt.

När det verkar som om diktare ofta har dålig psykisk hälsa kan man undra om sjukdomen är en källa till kreativitet. Bland andra Johan Cullberg har skrivit böcker om sin bror och andra konstnärer. Amanda Jenssen säger att hon bara skriver låtar när hon är ledsen, när hon är glad har hon inget sådant behov. Ett ämne jag kan återkomma till i de kvarvarande 98 inläggen.

Tillbaka till Klara Porra. Den vitsige göteborgaren hade bott och jobbat på en meditationskursgård i Danmark. Han visade en gruppbild och längst fram i mitten satt en uppseendeväckande söt tjej med en bild av Maharishis mästare Guru Dev.

-Hon var fin! utbrast jag.
-Ja, men hon blev skjuten, svarade göteborgaren.
-Av vem då?
-Av honom, sade han och pekade på en kille till höger på bilden.
-Varför det?
-Det var tydligen någon typ av svartsjukedrama.

Sedan berättade han att danska Pingstkyrkan fått nys om händelsen och deras tidningar hade frossat i ”TM-Mordet”. Det fungerar på ett känslomässigt plan, precis som när den kristne författaren Rune Dahlén bygger sin bok Myter och mantra på två självmord i Maharishi-rörelsen, ”Kassett-drottningen” och ”TM-munken”. Om meditationen är så bra borde utövarna varken skjuta varandra eller begå självmord, är tanken.

Men logiken har stora brister. Om miljoner människor följer en väg kommer några av dem att må dåligt och göra olämpliga saker. Man skulle säkert kunna hitta kristna som gjort dumma saker, till exempel George Bush. Eller djurvänner som gjort dumma saker mot människor, som Adolf Hitler. Frågan är vad detta bevisar.

Kassett-drottningens företag Track Tape gick i konkurs, hon förlorade sina vänner och var ensam, fattig och deprimerad när hon tog sitt liv. TM-munken råkade jag känna och han verkade väldigt prydlig och seriös. Han var faktiskt en av mycket få svenska TM-munkar vid den tiden, men det var hemligt att sådana fanns. Otippat värre hade han varit en helt nerknarkad hippie i tonåren, när TM ganska säkert räddade honom från att knarka ihjäl sig. Sedan levde han sitt liv helt inom rörelsen, verkade trivas ganska bra och levde på ett arv. Efter ett antal år blev han deprimerad, när han bodde på ett gammalt kloster i Tyskland som heltidsmeditatör. Trots att man blev oroliga och försökte vakta honom tog han sitt liv. I båda fallen var det alltså depression och isolering, inte meditationen, som utlöste självmorden.

Munken berättade en kul historia för mig. Han och en massa andra TM-lärare skulle gå igenom tullen på en flygplats och visade sina pass. Alla var kortklippta och nyrakade med slips och kostym. På passbilderna var alla ”värsta San Fransisco-hippies” med skägg, långt hår, halsband och blommor i håret. Tullarna såg väldigt fundersamma ut. Men här fanns en logik: Meditationen var så bra mot knark att amerikanska Försvarsmakten intresserade sig för den och Maharishi träffade högt uppsatta militärer. Folk måste ha undrat när dom såg det här udda gänget:

.

maharishi militärer

Hej! Kan vi få ett bord för tre?

Så precis som när det gäller psykisk ohälsa och konst, så kräver sambandet mellan psykisk ohälsa och andlighet vidare utredning. Hjärnan är det mest komplicerade som existerar i universum och det finns inga snabba och enkla svar. Men jag har ju 98 inlägg kvar.

Som avslutning lite modebloggande. Jag har äntligen hittat solbrillorna dom här kristna bikersnubbarna har! Så nu väntar jag bara på att det ska bli sol.

.

.

En av tankarna med #blogg100 är att det ska bli lättare att skriva, när man vet att man ska göra ett nytt inlägg varje dag och inte behöver känna kravet att prestera sitt livs bästa inlägg varje gång. Kanske fungerar det så, idag var det i alla fall enkelt att få till dagens dikt. Och jag lyckades undvika att nämna ordet skyddsrum.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: , , , | Leave a Comment »