Amanda Jenssen Bloggen

Din freakshow i cyberrymden

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Posts Tagged ‘oral galvanism’

Ska vi ta och lägga bort titlarna?

Posted by Roger Krook på 08 november 2016

amanda studio magazine

I den första nerdfilmen älskar jag verkligen repliken ”Jag tror college kommer att vara som datorernas Israel”. Då hade man ingen dator i telefonen, men en datorhall med reservkraftsaggregat (jaha, där kom det) fick varje sann nerd att gå ner i spagat. Jag vet, jag var där. Vi var ett gäng nerdar som trivdes lika bra i datorhallen som på den stureplanskrog där vi hade stamkort. Ibland hade vi utskrifter av programkod med oss på krogen. Sådana där hundra meter långa papperslakan som man hade då, utskrivna med matrisskrivare. Det var en härlig tid då ingen kunde stava till www. Spelen hette Kings Quest, Space Quest eller Leisure Suit Larry och krävde intelligens och problemlösningsförmåga. Var man lyckligt lottad hade man en dator med EGA-grafik. I FÄRG! Favoritprogrammet på TV hette Nattsudd. Själv var jag stylad som Billy Idol med vitt hår som stod rakt upp och svarta läderkläder.

.

nerds

Men innerst inne såg jag förstås ut som han till höger. Det var han till vänster som sade det där om datorernas förlovade land.

I den tredje nerdfilmen har han till höger blivit yuppie, med bubbelpool och allt. Jag gråter floder när han går ner i källaren och tar fram en dammig kartong. Där ligger brillorna, den rutiga skjortan, hållaren för pennor i bröstfickan och ett par för korta gabardinbyxor. Han tar på sig sin gamla outfit, klipper av hästsvansen och skyndar till den nya generationen nerdars undsättning.

En tönt är dum i huvudet, som en Sverigedemokrat alltså. En nerd må vara töntig, men är intelligent, har bra betyg och kan bygga robotar. Han/hon har alltid ett specialintresse, som att spela ukelele eller besöka gamla fyrar.

And now for the punchline … Inte ens nerden lägger bort titlarna längre. För det krävs en sann stofil. Eller ett spöke: -Vi säger väl bu.

Amanda är något så ovanligt som en cool nerd. När hon klappar fyren tänker vi: One of us.

.

amanda jenssen 2016

Schyssta pix med AJ på Liseberg: http://fotoscenen.se/tag/amanda-jenssen/ Hon är sig lik 2016.

Intervju i ETC från 2014, ny för mig: http://www.etc.se/kultur-noje/allt-eller-inget-det-ar-amanda-jenssens-melodi

Amanda Jenssen i ett klipp från 2014, Svt Play: http://www.svtplay.se/klipp/2452327/amanda-jenssen-man-ar-lite-snorvlig?info=visa

Home

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

In olden days a glimpse of stocking, Was looked on as something shocking

Posted by Roger Krook på 22 augusti 2016

sexiga svarta strumpor

Konst eller vetenskap? Faktatexter eller skönlitteratur? Allt handlar egentligen om på vilken abstraktionsnivå man lägger sig. En faktatext kan bara beskriva ett begränsat fenomen, men en skönlitterär text kan vara en abstraktion av hela universum. Jag brukar ta exemplet att Strindbergs dikt Stora Esplanaden säger mer om modernismens framtidstro än långa avhandlingar: Här rivs för att få ljus och luft, är detta ej tillräckligt? Den meningen fångar hela känslan och ger en intuitiv förståelse av hur det kändes att riva det gamla feodala samhället och bygga ett nytt.

Det ironiska är att konsten samtidigt måste sälja sig själv och nå fram genom samtidens mediabrus. Jag lyssnade på Magnus Betnér på Spotify härom dagen. Förr drog svenska komiker ofta fräckisar och folket skrattade hysteriskt. Sextiotalets humor kan fångas i den här lustigheten:

-Jag trodde den skulle vara större, sa flickan.
-För det behöver du väl inte släppa den så den slår i taket?

När Magnus Betnér ska nå fram till dagens blaserade lyssnare måste det handla om att ”kn-lla Astrid Lindgrens döda lik i ögonhålan”. Det är kanske djupsinnigare än det verkar och handlar om hur humorn får allt svårare att vara gränsöverskridande? Och vad ska man göra när även sådant bara bemöts med uttråkade gäspningar? Kanske börja om från början.

När pornografin släpptes fri 1970 var det inte tillräckligt sensationellt med vanlig förökning efter ett tag. Vi fick barnporr, djurporr, sadism och rena abnormiteterna – fenomen som då fortfarande var lagliga. MEN: Efter ett tag tröttnade folk på det också. Djurporrens drottning Bodil Jensen (ej släkt med AJ) blev arbetslös när folk inte längre tände på kombinationen kvinna + häst. Det uppstod någon typ av Nash jämvikt, när för många försökte ta samma genväg samtidigt. På samma sätt försvann intresset för sexklubbar, där folk gjorde ”det” på scenen. (Jaha, dom gör ”det”. So what?) När hemvideon kom såg vi samma sak med videovåldet. Det mesta som hyrdes ut i början handlade om kannibaler och sadistiska mördare, så man måste ha solglasögon, trenchcoat och slokhatt för att gå in i en videobutik Men efter ett tag tröttnade folk och man kunde gå in helt öppet och hyra Casablanca eller Swiss Miss.

.

amanda fikar

Och här kommer min punchline: Den här bloggen handlar i princip om att vi väntar på ny musik från Amanda. Hon kan säkert sätta sig ner och göra en jättebra låt en kväll. Problemet är att hon inte ska sjunga den för några kompisar, den ska klättra på listorna, dra in pengar på Spotify och visslas av varje springgrabbs mun. ”Nam-nam för Nekrofiler” skulle säkert ge en del rubriker, men till priset av att förstöra hennes varumärke som creddig konstnär. Det här är vardagen för Amanda och hennes skivbolag, men vi fans behöver kanske en påminnelse när vi får vänta eller utgivningen av ett album skjuts upp.

Morsning.

.

töntigt 80-tal

P.S.

Musik är en färskvara. Det som fungerade igår kan vara pinsamt ute idag. Det mesta som gjordes på 80-talet är bara genant idag, men Billie Holliday, Bessie Smith och Big Mama Thornton är precis lika inne som alltid. Man kan förstås fråga sig varför det är så, vad det är som skapar odödlig konst.

D.S.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Går ner i spagat när jag ser reservkraftsaggregat

Posted by Roger Krook på 05 augusti 2016

mary pickford katt

Plötsligt slås jag av en tanke: Amandas nästa skiva kommer självfallet att heta Lullaby For The Lighthouse! Amandas inspirationskällor ser ut så här:

Killing My Darlings – Elvis Presley
Happyland – Cab Calloway
Hymns For The Haunted – Screaming Lord Sutch
Lullaby For The Lighthouse – Harry Brandelius

Rubriken för det häringa inlägget är bara ett oblygt klickbete för att dra hit horder av besökare med bergrum i blick. Nu när ni är här vill jag bara säga att Amanda mådde bra och fortfarande gillade swing när vi fick det senaste livstecknet i form av 1 A, 1 BO. När ni ändå är här ska ni få se en schysst rulle med en av 1900-talets största sexsymboler när hon teamar upp med det bästa komikerparet någonsin. Jag skrattar så jag får ont i magen av det här. Ett eko från det paradis som det glada tjugotalet var innan ljudfilmen, Production Code, Den Stora Depressionen och NSDAP förstörde alltihop.Sedan kom som tur var Roosevelt, tog på sig blåställ’t och sade: Happy Days Are Here Again. Det hade ju kunnat komma någon dåtida motsvarighet till riksmuppen Trump. God bless America!

.

.

.

Paradise lost. But I can dream, can’t I? Dream a little dream of Jean Harlow. Läs mer om Jean Harlow och andra drömflickor i den lilla korta texten som jag fixat ihop här: https://orgasmsex.wordpress.com/sexhistoria/

.

Det här måste vara den absoluta höjdpunkten i His Lordships karriär. Han var egentligen en kultartist och spexpolitiker, men här fyller han arenarockarens kostym med den äran. Ett mycket kompetent band, bra arrangemang, bra dansare och (trots fullt solljus) en ballt kitschig skräckshow lyfter musiken till totalteaterns högsta nivå. Observera pikarna till Alice Cooper, som Lord Sutch ansåg hade stulit hans koncept för skräckrock – något som Sutch själv använt sedan 60-talet. Alice Cooper avfärdade ilsket dessa anklagelser.

Idag är Alice Cooper fortfarande en världsartist, medan Screaming Lord Sutch är sorgligt bortglömd.

Tjenixen.

 

Posted in Amanda Jenssen, Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Så ute att man är inne.

Posted by Roger Krook på 19 juni 2016

worst dressed

Uppdaterat 20 juni 2016 A.D.

I senmoderniteten (stavningskontrollen kan inte det ordet, skandal!), i senmoderniteten (som började omkring 1993 och slog ut i full blom kring millennieskiftet), i senmoderniteten  gäller det att vara om sig och kring sig. Man får inte länge ett arbete på arbetsförmedlingen och en bostad på bostadsförmedlingen. (För många är det nog ofattbart att man någonsin har fått det!) Man måste bygga varumärke, sälja sig själv och skaffa sig det man vill ha. Man måste, kort sagt, använda sina medvetna, genomtänkta, personliga val för att välja samma sak som alla andra.

.

bad taste dress

Så fel att det är rätt

Eller så kan man göra som jag och ha en Nokia 3310 (med original läderhölster) när alla andra har smartphones. När alla andra har bärbara vinylspelare har Amanda en bärbar kassettbandspelare. Mono. Helt fel och därför helt rätt. Jag har en tjock-tv med VHS också. Men jag måste erkänna att jag har en dator med bluerayspelare och full HD. Man måste leva i världen som den ser ut och få filmer kommer på VHS nuförtiden. Men i alla fall, min poäng är att det alltid finns två ytterlighetslägen som kan vara coola. Först med det senaste eller så ute att man är inne.

Det här är (i princip) den sista fanbloggen och just därför tycker jag det är supercoolt att fortsätta driva den. Eller åtminstone coolare än när varenda idiot hade en fanblogg och en sådan var helt rätt.

.

statistik

Så här har antalet klick varierat för Amanda Jenssen Bloggen de senaste åren. Jag tror det har mer med skivsläpp än med fanbloggars trendighet att göra. 2009 kom Happyland. Hymns for the Haunted kom 2012. 2014 var AJ med i Så mycket bättre och gjorde några covers. 2015 var ovanligt dött när det gällde livstecken från AJ. Halva 2016 har gått och det har varit stendött. Allt detta avspeglas tydligt i staplarna ovan. Trenden just nu är att folk läser bloggar mindre, men jag tror inte fansen styrs av sådant. Det var faktiskt inte fler klick på AJB, när bloggosfären var som hetast 2007 och 2008 (när jag bloggade på blogg.se), än idag. Jag tror det kan vara samma gamla fans här nu som då. När AJ släpper musik och syns i media googlar folk henne – och hamnar här.

.

worst dressed nerd

Med nördigheten som tröst

För många är nördigheten blåbärssoppan i senmodernitetens ratrace efter coolheten. Genom att bli expert på något tillräckligt smalt (som reservkraftsaggregat från kalla kriget) kan man bli cool – åtminstone inom den avgränsade subkulturen av likasinnade. När vi hade en värnpliktsarmé talade man mycket om stridspittar (ett nedsättande ord för folk som gillade det militära), men ordet MÖP (Militärt Överintresserad Person) var okänt. När alla män hade personlig erfarenhet av Olles Brorsa och Snuskburken var det poänglöst att vara expert på sådant. Idag är en MÖP kvalificerad för beteckningen nörd, med allt vad detta innebär.

En nörd får gärna ha tjocka brillor och många pennor i bröstfickan, men enbart dessa attribut gör inte någon till nörd. Det är smalheten och entusiasmen när det gäller val av intresse som är avgörande. Själv älskar jag att gräva ner mig i olika ämnen och researcha, upptäcka samband och skriva populärvetenskapliga texter så jag glömmer tid och rum.

blue eyes

Och för att svara på den eviga frågan: Amandas nya album kommer när det kommer.

Till slut måste jag erkänna att mitt resonemang ovan har en inbyggd brist. Om det som är rätt inte är coolt blir det fel – och därmed helt rätt!

Häpp

Posted in Övrigt | Taggad: , , , | Leave a Comment »