Ang. musik (57 av 100)

Här är Tove Styrkes nya låt efter den långa tystnaden. Slit den med hälsan!

Vi fick ju en julsingel av Amanda Jenssen i oktober. Kanske händer det inget före nästa album? Den som lever får thé (bilden ovan).

Hem

På jakt efter kopplingen mellan Lilian Gish, Amanda Jenssen och Tove Styrke

Vill du läsa mer om Tove Östman Styrke? Klicka här för en hel blogg om henne!

När Ingmar Bergman skriver om sina tidiga biominnen nämner han inte Mary Pickford utan Lilian Gish. Det moderna idolskapet föddes med stumfilmen och jag har tidigare skrivit om Mary Pickford som världens första it-girl, flickan med det.

Lilian Gish var vuxen, men hade en ung flickas kropp och de mest förtrollande ögonen på den här sidan pärleporten. Hon är mest känd för sin roll i Birth of a Nation (1915). Det är en extremt rasistisk film där hjältarna i Ku Klux Klan räddar vita kvinnor från att bli gruppvåldtagna av hemska svarta män. Filmen gjordes i ett USA där lynchningar var ett politiskt korrekt folknöje, besjunget av Billie Holliday i Strange Fruit, en av Amanda Jenssens favoritlåtar.

En trevligare (men mycket sorglig) film är Broken Blossoms (1919). Den då 26-åriga Lilian Gish spelar en 15-årig flicka. Se Lilian Gish i filmen Broken Blossoms gratis.

För att göra en lång historia kort såg jag en video med Tove Östman Styrke häromdagen och tyckte hon såg bekant ut. Så kom jag på att hon liknade Lilian Gish. Ibland är det nästan kusligt hur allt hänger ihop, men synkroniciteter kanske bara existerar in the eye of the beholder.  Hur som helst, så blev jag inspirerad att skriva det här inlägget om idoler, massmedia och fascinerande personligheter.

Musikaliskt är Amanda Jenssen idag en etablerad, geniförklarad och inte helt lättlyssnad artist, kompositör, textförfattare, producent och kvinna. Det här ska inte handla om det utan om hennes förmåga att fascinera och trollbinda via massmedia, något idoler har gjort sedan Lilian Gish åt den handvevade filmkameran med ögonen.

Apropå idoler så var Amanda med i ett program som hette Idol 2007, om någon kommer ihåg det. Programmet är en succé i hela världen utom några arabiska och afrikanska länder, så konceptet kan inte vara helt fel: Att få se en ny stjärna födas i direktsändning. Och många insåg att Amanda Jenssen var en sådan ny stjärna.

Så 2008 var förväntningarna på en ny Amanda Jenssen stora och många utnämndes till titeln. Idag har alla återvänt till livet som superokända människor. Därför ska man vara extremt försiktig när man talar om att någon vandrar i Amanda Jenssens fotspår. Jag törs ändå göra det. (Och då menar jag självklart inte musikaliskt, men som idol och mediafenomen.)

När det gäller Tove Styrke så är hon lite full i f-n. Hon påstår till exempel att hon brukar ha på sig killkalsonger som ger henne tur. Amanda kan också vara lite full i f-n, som när hon sade att hon alltid har på sig trosor – förutom när hon inte har det. (Om vi ska fortsätta på temat kalsonghumor.) Och hur sant var det där att Amanda skriker och svär när hon dammsuger? Även seriösa personer kan ha ironisk humor ibland.

Det är svårt att veta hur inspirerad Tove Styrke är av Amanda och hur mycket som är hon själv som hon alltid har varit. Men Tove tycker det är fint om hon själv kan inspirera yngre tjejer och har sagt att hon såg Amanda Jenssen i Idol och gillade henne.

För övrigt finns det många slående likheter när det gäller de båda artisternas respektive tid i Idol, men det är så mycket så det får bli ett eget inlägg någon gång.

Så är det att vara idol

Närheten till idolen är subjektiv. Fansen tycker de känner henne och vilt främmande människor hejar som om de vore gamla bekanta. Några förväntar sig att idolen ska ta  sig tid och diskutera livsfrågor med dem. (Och det är ju lite suspekt.) Småtjejer säger att de ser upp till henne, vill ha henne till storasyster och ska söka till Idol för att bli precis som hon. Rolemodel på vanlig svenska.

Sedan har vi ju det här med kärleksförklaringarna. Män (och kvinnor) i olika åldrar skickar på fullt allvar förslag om ingående av äktenskap. Dessa mejl börjar droppa in i samma stund som hon blir riktigt känd. Hon ser dessa mejl mest som en kuriositet med kändisskapet, men svarar inte på dem. Och vad skulle hon svara? Att det kommer lite plötsligt?

Blommor och bin

Sedan har vi ju det här med (host, harkel) det där du vet. Sex alltså. Idolens sexighet har central betydelse och kan inte tigas ihjäl. Utan sex stannar nöjesbranschen. Och sex blir mer spännande om det har en doft av det förbjudna.

Lilian Gish förtrollade genom att vara vuxen och tonårsflicka samtidigt. Och så här insiktsfullt beskriver ett nutida fan sin fascination för en nutida idol:

”Det här är alla säsongers hetaste klipp från svenska Idol. Kombinationen av hennes lolitasexighet och ett ”vuxet” tema är fantastisk. Ett otroligt charmigt, sexigt och musikaliskt framförande!! ”

Här är ett par andra lika ärliga kommentarer till samma videoklipp:

”Shit vad hon är överdrivet jävla assnygg!”

”Det bara smattrar i pungen när jag ser henne… FY FAN va het hon e!”

Och en fjärde skriver att han skulle vilja vara halssmycket som dinglar så fint mellan hennes bröst. (Klart inspirerat av Shakespeare, Romeo säger ju att han skulle vilja vara handsken på Julias hand.)

Snuskprat? Visst kan man tycka det, men jag är ganska säker på att de här killarna bara försöker förklara hur snygg och sexig idolen är.  Annars hade de kunnat skriva något betydligt värre!

Förälskelse

Ännu intressantare är egentligen att förälskelsen i idolen går bortom sexualiteten och den sexuella läggningen. Både heterosexuella tjejer och homosexuella killar kan ju ha en kvinnlig idol. Men förälskelsen kan ändå (som alla förälskelser) vara lika galen och bortom allt förnuft. Rent fysiologiskt blir dopaminsystemet (precis som vid galenskap, dvs psykos) överaktivt. Man blir kär och galen och det är självklart att idolen man älskar är underbarast på jorden. Nej, underbarast i hela universum förstås!

Idealisering

Den objektiva distansen till idolen, att vi inte träffar henne till vardags, är ett stort plus. Då blir det lättare att idealisera henne och behålla sin drömbild.

Ungefär som när det gäller Gud eller Jesus, alltså. Men det är lättare att bli besviken på Gud om vi ber om något och inte får bönesvar. Då kan man säga som Ingmar Bergman låter Alexander säga i Fanny och Alexander: Om Gud finns måste han vara en skit-och-piss-gud. Hela sitt liv brottades Bergman med frågan varför Gud så ofta är tyst när man ber om något.

Några säger att idolerna fyller upp tomrummet efter religionen i vårt avkristnade och avförtrollade samhälle. Och kanske är det så. Idolen står för det perfekta och är någon man alltid kan lita på. För övrigt betyder ju ordet idol just avgud. Och visst avgudar man sin idol!

Ett hårt jobb

Att vara ett så stort föredöme är ett ansvar och nästan lite skrämmande. Så, att vara idol är ett hårt jobb – men någon måste göra det! Sveriges första teveidol föddes i programmet Tiotusenkronorsfrågan. Den ganska unga killen klarade inte pressen och blev psykiskt sjuk.

Är det rätt att låta sextonåringar spela idolens alla roller (kompis, föredöme, flickvän, sexobjekt, avgud) på heltid under flera månader? Åtminstone Tove Styrke verkar klar över vad hon har gett sig in på. Hon förklarar hur det är att bli känd, stylad på ett utstuderat nonchalant sätt som balanserar på den vassa eggen mellan supercoolt och helt fel: Svart behå med någon slags särk över, morgonfrilla och nästan inget ögonsmink. Och självklart blir resultatet supercoolt.

Här är ett klipp med intervjun som det här inlägget bygger på.

Det mesta om hur det är att vara idol har jag tagit direkt ur den intervjun. Att en sextonåring (jag tror inte hon hade fyllt sjutton när intervjun gjordes) har den insikten tycker åtminstone jag är väldigt imponerande.

Men det här kunde precis lika gärna ha handlat om en annan begåvad tonårstjej i Idol: Amanda Jenssen 2007. Tevepubliken blev lika förtrollad och giftermålsanbuden haglade även då. Historien upprepar sig. Och man kan förstås fundera över vad som är hönan, ägget, inspiration från Amanda, slump, synkronicitet eller bara så typiskt för just vår tid.

Men alltihop började nog med Lilian Gish.

PS

Det här blev ju ett sansat inlägg. Hur galen och bortom allt förnuft är egentligen min egen fascination för idolen? Det är ingen fara. Jag är helt och hållet beredd att släppa Amanda. När dom bänder loss henne ur mina kalla, döda fingrar.

DS

Till senaste inlägget