Amanda Jenssen Bloggen

Den enda bloggen för swingpjattar OCH reservkraftsfetischister

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Archive for the ‘Övrigt’ Category

Allmänt och blandat

Påskextra: Så flyger du till Blåkulla

Posted by Roger Krook på 13 april 2017

häxa flyger 1879

Läs mer här

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Nyheter från övergivna bloggar och städer

Posted by Roger Krook på 13 januari 2017

spökhus

Som alla vet är AJ intresserad av övergivna byggnader och platser. Min favoritblogg var Rost-Sverige. Där fanns det fotoreportage från övergivna, förfallna och rostiga sjukhus, folkparker, industrier och hela kvarter med bostadshus. Det bästa var att själva bloggen dessutom var övergiven! Tyvärr är domänen parkerad nu och allt innehåll borta med vinden.

.

salton sea vykort

Apropå det: Vad händer i den övergivna staden Salton City? Finns det några övergivna byggnader kvar eller är alla rivna eller nerbrända?

.

salton city 2016

Tro’t om ni vill, men Native Americans, Torres-Martinez Desert Cahuilla Indians, har öppnat ett casino där. Red Earth Casino var namnet och det går turistbussar från Palm Springs. Så kanske är Salton City inte någon övergiven plats längre?

.

casino inne

Casinot verkar ganska litet och anspråkslöst och kallas ”Casino and Travelcenter”. Det finns bara spelautomater och en bar. Dessutom finns det parkering, bensinstation, butik, toaletter samt försäljning av pizza och mexikansk mat. Man kan ”tömma sina tankar”, vilket troligen syftar på avloppsvatten från husbilar. Det finns inga övernattningsmöjligheter. En kuriositet är att man får röka inomhus – och det gör folk, så man måste tåla tobaksrök.

.

casino i öken

Casinot är nybyggt och ligger vid vägen mot Desert Shore, strax norr om själva Salton City. Det handlar alltså inte om att den gamla stadskärnan vid marinan och båtklubben har levt upp. Byggnaden till vänster är själva casinot. Den till höger innehåller cafe och restaurang av snabbmatstyp.

.

salton city

Många gäster tycks vara pensionärer som är ute och åker med sina husbilar. Det finns en rymlig parkering och service för sådana fordon.

Sammanfattning: Casinot i Salton City är kanske mer ett ställe där man stannar till en stund än ett plejs för en helkväll modell Las Vegas.

.

.

Själva Salton City tycks fortfarande vara en övergiven stad med några mer eller mindre udda invånare. Filmen ovan är från 2016. Samtidigt har man faktiskt byggt nya, fina hus i öknen utanför staden. Varför? För några år sedan steg bostadspriserna i Kaliforniens tätorter, så man tänkte att folk skulle flytta ut i öknen för att få rimliga kostnader. Sedan steg bensinpriserna och det långa pendlandet blev dyrt. Dessutom var husen så dyra att dom flesta som ville bo i öknen inte fick banklån. Men visst, det finns fina bostäder i närområdet efter denna byggboom.

Det stora problemet är egentligen salthalten i Salton Sea. Om inte sjön räddas kommer det att blåsa omkring salt och föroreningar som gör området ohälsosamt och till och med kan påverka Palm Springs. Det talas mycket om att rädda sjön, men läget ser inte bra ut.

En form av turism är folk som vill åka i öknen med terrängfordon. Ibland kommer gäng med offroad-åkare till Salton City och ett företag i närheten har börjat hyra ut terrängfordon till dem som kommer med bil eller husbil. Sjön är fortfarande bedövande vacker (på håll) och det kommer fotografer ända från Japan.

.

.

 ….

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Går ner i spagat när jag ser reservkraftsaggregat

Posted by Roger Krook på 05 augusti 2016

mary pickford katt

Plötsligt slås jag av en tanke: Amandas nästa skiva kommer självfallet att heta Lullaby For The Lighthouse! Amandas inspirationskällor ser ut så här:

Killing My Darlings – Elvis Presley
Happyland – Cab Calloway
Hymns For The Haunted – Screaming Lord Sutch
Lullaby For The Lighthouse – Harry Brandelius

Rubriken för det häringa inlägget är bara ett oblygt klickbete för att dra hit horder av besökare med bergrum i blick. Nu när ni är här vill jag bara säga att Amanda mådde bra och fortfarande gillade swing när vi fick det senaste livstecknet i form av 1 A, 1 BO. När ni ändå är här ska ni få se en schysst rulle med en av 1900-talets största sexsymboler när hon teamar upp med det bästa komikerparet någonsin. Jag skrattar så jag får ont i magen av det här. Ett eko från det paradis som det glada tjugotalet var innan ljudfilmen, Production Code, Den Stora Depressionen och NSDAP förstörde alltihop.Sedan kom som tur var Roosevelt, tog på sig blåställ’t och sade: Happy Days Are Here Again. Det hade ju kunnat komma någon dåtida motsvarighet till riksmuppen Trump. God bless America!

.

.

.

Paradise lost. But I can dream, can’t I? Dream a little dream of Jean Harlow. Läs mer om Jean Harlow och andra drömflickor i den lilla korta texten som jag fixat ihop här: https://orgasmsex.wordpress.com/sexhistoria/

.

Det här måste vara den absoluta höjdpunkten i His Lordships karriär. Han var egentligen en kultartist och spexpolitiker, men här fyller han arenarockarens kostym med den äran. Ett mycket kompetent band, bra arrangemang, bra dansare och (trots fullt solljus) en ballt kitschig skräckshow lyfter musiken till totalteaterns högsta nivå. Observera pikarna till Alice Cooper, som Lord Sutch ansåg hade stulit hans koncept för skräckrock – något som Sutch själv använt sedan 60-talet. Alice Cooper avfärdade ilsket dessa anklagelser.

Idag är Alice Cooper fortfarande en världsartist, medan Screaming Lord Sutch är sorgligt bortglömd.

Tjenixen.

 

Posted in Amanda Jenssen, Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Så ute att man är inne.

Posted by Roger Krook på 19 juni 2016

worst dressed

Uppdaterat 20 juni 2016 A.D.

I senmoderniteten (stavningskontrollen kan inte det ordet, skandal!), i senmoderniteten (som började omkring 1993 och slog ut i full blom kring millennieskiftet), i senmoderniteten  gäller det att vara om sig och kring sig. Man får inte länge ett arbete på arbetsförmedlingen och en bostad på bostadsförmedlingen. (För många är det nog ofattbart att man någonsin har fått det!) Man måste bygga varumärke, sälja sig själv och skaffa sig det man vill ha. Man måste, kort sagt, använda sina medvetna, genomtänkta, personliga val för att välja samma sak som alla andra.

.

bad taste dress

Så fel att det är rätt

Eller så kan man göra som jag och ha en Nokia 3310 (med original läderhölster) när alla andra har smartphones. När alla andra har bärbara vinylspelare har Amanda en bärbar kassettbandspelare. Mono. Helt fel och därför helt rätt. Jag har en tjock-tv med VHS också. Men jag måste erkänna att jag har en dator med bluerayspelare och full HD. Man måste leva i världen som den ser ut och få filmer kommer på VHS nuförtiden. Men i alla fall, min poäng är att det alltid finns två ytterlighetslägen som kan vara coola. Först med det senaste eller så ute att man är inne.

Det här är (i princip) den sista fanbloggen och just därför tycker jag det är supercoolt att fortsätta driva den. Eller åtminstone coolare än när varenda idiot hade en fanblogg och en sådan var helt rätt.

.

statistik

Så här har antalet klick varierat för Amanda Jenssen Bloggen de senaste åren. Jag tror det har mer med skivsläpp än med fanbloggars trendighet att göra. 2009 kom Happyland. Hymns for the Haunted kom 2012. 2014 var AJ med i Så mycket bättre och gjorde några covers. 2015 var ovanligt dött när det gällde livstecken från AJ. Halva 2016 har gått och det har varit stendött. Allt detta avspeglas tydligt i staplarna ovan. Trenden just nu är att folk läser bloggar mindre, men jag tror inte fansen styrs av sådant. Det var faktiskt inte fler klick på AJB, när bloggosfären var som hetast 2007 och 2008 (när jag bloggade på blogg.se), än idag. Jag tror det kan vara samma gamla fans här nu som då. När AJ släpper musik och syns i media googlar folk henne – och hamnar här.

.

worst dressed nerd

Med nördigheten som tröst

För många är nördigheten blåbärssoppan i senmodernitetens ratrace efter coolheten. Genom att bli expert på något tillräckligt smalt (som reservkraftsaggregat från kalla kriget) kan man bli cool – åtminstone inom den avgränsade subkulturen av likasinnade. När vi hade en värnpliktsarmé talade man mycket om stridspittar (ett nedsättande ord för folk som gillade det militära), men ordet MÖP (Militärt Överintresserad Person) var okänt. När alla män hade personlig erfarenhet av Olles Brorsa och Snuskburken var det poänglöst att vara expert på sådant. Idag är en MÖP kvalificerad för beteckningen nörd, med allt vad detta innebär.

En nörd får gärna ha tjocka brillor och många pennor i bröstfickan, men enbart dessa attribut gör inte någon till nörd. Det är smalheten och entusiasmen när det gäller val av intresse som är avgörande. Själv älskar jag att gräva ner mig i olika ämnen och researcha, upptäcka samband och skriva populärvetenskapliga texter så jag glömmer tid och rum.

blue eyes

Och för att svara på den eviga frågan: Amandas nya album kommer när det kommer.

Till slut måste jag erkänna att mitt resonemang ovan har en inbyggd brist. Om det som är rätt inte är coolt blir det fel – och därmed helt rätt!

Häpp

Posted in Övrigt | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Styla mig med vita handskar på

Posted by Roger Krook på 13 juni 2016

karenin

Rätt

Jag lyssnar på gamla Huvudnyheterna och noterar att det är Karenin, inte bankrånaren, som är riktigt sexig. Bra, då är jag modern i år också!

.

bad boy

Fel

.

cape horn clipper

En av de få gånger i världshistorien det blev stiltje vid Kap Horn fällde min farfar de bevingade orden: -Om vi får vind igen åker vi till Indien.

Visste du att The Roaring Twenties från början inte var ett namn på det glada 20-talet? Det var ett smeknamn på vindarna som drog runt Kap Horn. Man kunde segla med dem eller mot dem.

Därmed inte sagt att AJ:s nästa album kommer att vara på tema fyrar, hav och fartyg. Hon måste vårda sitt varumärke, vara lagom unik och samtidigt fungera kommersiellt. Ett hårt arbeta och därför tar det tid. Eller som AJ uttrycker det: Frukten måste få mogna innan man plockar den.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Ur minnenas arkiv

Posted by Roger Krook på 22 april 2016

helgonens dal

Hello Freaks!

I väntan på AJ:s kommande trumpetskiva tar vi en favorit i repris:

-Jag hade tröttnat på västerlandets materialism och statusjakt, sålt det lilla jag hade och liftat till Indien, sade min kollega och saltade lite extra på sin lunchtallrik. Så fortsatte han:

-Nu fotvandrade jag i Himalaya, långt bortom turiststråk och vandringsleder. Jag hoppades finna någon av de upplysta mästare, som sades leva som eremiter i grottor här.

Efter långa vandringar och en hel del strapatser stod jag en dag plötsligt framför en grotta, som verkade bebodd. När jag tittade in i mörkret såg jag att det satt en man där. Fånigt lyfte jag handen till hälsning och sade: -Får man komma in?

I upphetsningen hade jag börjat prata svenska. -Stig på, sade han.

Hade jag hört rätt? Hade denne man övernaturliga förmågor så han förstod alla språk? Jag hade hört talas om att en del yogis kunde göra sådana underverk.

-Det var inte igår jag fick prata svenska. Du måste vara sänd från himlen, sade han vänligt. Det kändes förvånansvärt lätt att prata med honom, som om han var en gammal vän. Och detta helgon talade perfekt svenska, om än med lite brytning på sanskrit.
-Inte från himlen, men från Sverige. Hur länge har du suttit här?

-Tja… det var strax efter Det Stora Kriget jag åkte hit. Då var jag en ung och sökande man, precis som du.
-Har du funnit det du sökte? Hur känns det att vara i Samadhi?
-Att uppnå Samadhi kan ta sju liv av meditation. Det finns inga genvägar för att bränna karma. Inte ens att sätta sig i en grotta, om du vill ha mitt råd.
-Menar du att du ångrar att du suttit här och mediterat?
-Ångrar… nej. Men det kan vara viktigare vad man gör mot andra än att göra andliga övningar.
-Berätta mer! Berätta mer!

-Jag vet inget om vad som hänt i världen sedan jag blev eremit. Ibland har jag hört kanonmuller i fjärran. Ibland har jag sett flygmaskiner och rymdfarkoster på himlen.
-Det kallas satelliter, sade jag ivrigt.
-Verkligen? Ja, jag har haft gott om tid att fundera. Men mitt liv är inte bortkastat. En gång hjälpte jag en annan människa. Jag förändrade hans liv. Det brukar jag tänka på när jag undrar om jag använt det här livet på ett bra sätt.
-Hur gick det till?
-Jag trodde du aldrig skulle fråga. Det var i Wien 1918. Jag var ung och hade åkt dit för att upptäcka den stora världen. Den utanför Sundbyberg där jag bodde. I Wien sprang jag på en man som stod på ett broräcke och skulle hoppa. Utan att tänka rusade jag fram och drog ner honom på marken, tog honom i min famn och höll fast honom hårt. Då började han gråta.

-Varför ville han inte leva längre?
-Han hade sökt till konstakademin och blivit refuserad. Hans provtavlor dög inte i professorernas ögon. De sade att bilderna var stereotypa och innehållslösa, berättade han snyftande för mig. Och utan en bana som konstnär var hans liv inte värt att leva. Ja, som tur var hade jag varit vaken på tyskalektionerna i skolan och förstod honom ganska bra.
-Vilken tur. Vad sade du till honom då?
-Att han säkert hade andra talanger. Kanske som författare. Arkitekt. Föreläsare. Militär. Till och med som politiker! Om en möjlighet försvunnit återstår tusen andra. Så länge det finns liv finns det hopp.

-Hur övertalade du honom att fortsätta leva?
-Ge inte upp! Låt inte de där idioterna vinna! Visa alla som refuserade dig vad du är kapabel till! Och en dag ska de ångra sina hårda ord.
-Det var bra sagt.
-Ja, det fungerade. Man såg hur beslutsamhet och nästan revanschlust ersatte det tidigare självföraktet. Han växte flera tum. Han var beredd att ta sitt öde i sina egna händer. Och det var faktiskt min förtjänst.

-Hur gick det sedan?
-Det vet jag inte, sedan åkte jag hit. Men jag har åtminstone räddat en människas liv. Kanske har han i sin tur gjort en massa gott för andra människor där ute, vad vet jag. Så jag har faktiskt förändrat historiens gång lite, lite grann.
-Det var fint.
-Ja och innan vi skiljdes fick jag en tavla av honom, som han målat själv. Den står där längst inne i grottan. I guldram. Det är kanske ingen stor konst, den föreställer Operan i Wien i dimma. Men den påminner mig om att mitt liv inte har varit bortkastat.
Jag tittade in i dunklet och mycket riktigt, där stod en tavla i guldram lutad mot grottväggen.

Precis då gick solen ur moln, en solstråle bröt fram och träffade tavlan som en spotlight. I det nedre högra hörnet. Och jag kunde klart och tydligt läsa konstnärens signatur: A. Hitler.

– Oj! Vilken historia! flämtade jag.
-Ja, men den är inte slut där, sade min kollega allvarligt, men det här som jag ska säga nu har jag inte berättat för många.
-Berätta! Vad hände sedan?

– Mannen i grottan sade att jag fick önska mig vad som helst, som tack för att jag kommit och hälsat på honom. Då tänkte jag efter och kom på att jag var sugen på burfi, en sorts indiskt godis. Så jag sade att jag ville ha burfi. Då sträckte han fram högra handen, det steg upp som en grå dimma ur handflatan och inför mina ögon materialiserades en bit burfi i hans hand. Han gav mig den och jag åt upp den.
-Vilken grej! Tänk om du hade önskat dig en jättediamant! Eller…
-Ja, men det var burfi jag ville ha just då.
-Har du inte ångrat att du inte önskade dig något annat?

Min kollega var tyst ett tag.

-Jag har haft gott om tid att fundera. Men han ville bara vara snäll och jag fick det jag ville ha. Ingen vet hur mitt liv hade sett ut om jag av girighet önskat mig något annat. Eller om jag försökt ändra andras öde och önskat mig en medicin mot cancer. Eller ett par guldbyxor där det alltid finns pengar i fickorna. Eller något annat av allt det som jag tänkt på under de här åren. Ingen vet.

Jag satt tyst en stund och sedan frågade jag: -Ingår kaffe?
-Ja, kaffe ingår, sade min kollega allvarligt.

Lite musik på det:

.

.

Slut i rutan

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Dagens fynd

Posted by Roger Krook på 06 april 2016

.

Så bra och så bortglömt. Sveriges svar på The Poni-Tails. Så bra att många tror det är fejk, men Sunny Girls fanns på riktigt.

Går på repeat i skyddsrummet.

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Fan

Posted by Roger Krook på 26 februari 2016

fans

Tjoflöjt! Lite nutidsorientering så här när våren står för dörren. Para ihop fansen med rätt idol! Här är idolerna ifråga: Bay City Rollers, De Beatles, A. Hitler, Elvis Presley.

.

amanda med fans

En bildgoogling på Amanda Jenssen Fans visar att hon tycks ha ett mer jämställt och dubbelriktat förhållande till sina beundrare.

Vi här på AJBURBAT är experter på dåtid och framtid, men vet absolut ingenting om nutiden. Vi vet inte ens om Melodifestivalen har börjat eller vilka som i så fall är med i den. Och vi har absolut inte en susning om huruvida programmet Idol är nedlagt eller inte. Olika falla ödets lotter.

.

bergrum till salu

Och saken  blir kanske inte direkt bättre av att vi sitter i ett bergrum 20 meter under jorden.

Posted in Amanda Jenssen, Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Nyårsfestinatt

Posted by Roger Krook på 01 januari 2016

lee remick 1959

Om det händer något vid tolvslaget så vi plötsligt åker tillbaka till 1959 kan jag nog ta den smällen.

 

Home

Posted in Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Inlägg 100 av 100: Vargliknande egenskaper

Posted by Roger Krook på 09 juni 2014

volvo pv

Dagens vargliknande egenskap: Just nu har jag fönstret öppet och känner att någon på gatan utanför tuggar på ett rosa tuggummi, det är så den starka doften kittlar i näsborrarna. Mitt första minne av vargliknande egenskaper är från när jag var liten, kanske sju år. Jag var tokig i kaffe redan då och åtminstone i vår familj fick barnen dricka kaffe på den tiden. På somrarna var vi i ett hus på landet och ett par hundra meter från huset fanns en vik där jag tillbringade den mesta tiden. Ibland kunde jag tydligt känna att mamma satt på kaffepannan och när jag sprang upp till huset så stod den alltid på spisen. Jag tyckte själv det var lite konstigt att jag kunde känna doften ända ner till stranden, men å andra sidan så var det väldigt praktiskt.

En annan konstig sak i min barndom var att många hundar, men inte alla, som jag mötte brukade morra åt mig. Hundmänniskor har förklarat för mig att hundar oftast morrar och skäller för att dom är rädda. Och man kan ju förstå att en hund blir rädd om den möter en varg på trottoaren. Först nu slås jag av tanken att det kan ha varit ett av flera tecken på någon form av vargliknande egenskaper.

En känd magiker i norra delen av landet lärde mig att ”ta in vargens ande” i mig. Han sade att det första tecknet var att fingrarna blev krokiga som klor. Då var man på rätt väg. En gång skulle jag uppträda som eldslukare på en träff för svenska häxor och magiker. Eftersom det var en så speciell publik bjöd jag på en extra bonus och förklarade att jag skulle förvandla mig till ett rovdjur. Min föreställning blev en stor skandal och folk blev väldigt rädda. Först blev jag ganska besviken, men sedan tänkte jag att det egentligen var smickrande att jag lyckades skrämma skiten ur en så tuff publik. En av flera små händelser, som så här i backspegeln skulle kunna förklaras med slumrande, vargliknande egenskaper.

#blogg 100 är över. Nu har jag bevisat att jag kan skriva ett inlägg varje dag, i alla väder och vad som än händer, i hundra dagar.

Vilket skulle bevisas.

Nu återgår allt till det normala. (Förhoppningsvis även mina läsarsiffror.)

Mitt nästa projekt blir att äta upp en Volvo PV, komplett med originalaskkopp. Varför? Varför inte!

Man lever bara en gång och det gäller att prioritera. Så skit i politiken och ät bilar till musiken. Så här trist är politiken just nu, inte en tårta så långt ögat når:

.

.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »