Amanda Jenssen kan ta gammal musik och göra den relevant och levande för dagens människor. Utan att det blir lökigt. När Amanda Jenssen skriver nytt handlar det inte om aktuella politiska och sociala frågor. Istället skriver hon om kärlek (oftast olycklig) eller psykisk (o)hälsa. I radio sade Amanda att Dry My Soul handlar om destruktiva förhållanden och hon har sagt att Happyland är tänkt som ett stöd för människor i kris.
Men ändå. Konstnären har rätt att skriva om solens reflektioner i vattenytan, två mörka ögon eller känslan när man blickar ut i universum och ser andromedagalaxen som en liten ljuspunkt. Eller nåt. Konsten behöver inte vara nyttig genom att till exempel ge en lösning på aktuella problem. Dennis Potter sade att gamla schlagers har samma budskap som Psaltaren: Tingen är inte vad de synes vara. Det finns en högre verklighet, en verklighet som vi kan komma i kontakt med genom musiken. En högre verklighet som kan ge oss hopp och inspiration att fortsätta när jordelivet känns hårt och meningslöst. Som Amanda uttryckte det redan 2007: Det finns hopp i musiken.
Samtidigt måste musiken anpassas till vår tid. Musiken fungerar inte i ett vakuum. Den måste sättas in i samtidens värderingar, hopp och drömmar för att kännas relevant för konsumenten. Folk måste uppleva att den handlar om deras verklighet här och nu. Därför blir Amandas musik aldrig retro eller pastisch, den blir något nytt där hon sätter in gamla element i ett nytt sammanhang.
Amanda Jenssen Bloggen 