Svensk-norska sjunger om Sverige för hemlösa

.

.

Jag vill passa på och tacka alla helt galna fans som fortsätter läsa AJB, år efter år. En gång Morbus, alltid Morbus. I år firar faktiskt denna sjukdom 10-årsjubileum!

PS

Hittills är det 198,155 personer som anmält sig som frivilliga att smiska swingsångerskor! Anmälningarna fortsätter att rasa in!

DS

.

Home

Vilken musik lyssnar Amanda på?

En motiverad fråga, som kanske kan ge en ledtråd till stilen på det kommande albumet. AJBURBAT meddelar att AJ nyligen lyssnat på Philemon Arthur and The Dung.

.

.

Denna svenska duo fick en Grammis för årets bästa skiva 1972. Protesterna blev våldsamma och det delades inte ut fler Grammisar förrän 1987. Grammisen är lättare att förstå om man känner till 70-talets paroll ”Alla kan spela”. Men när det gäller PAATD kan man förstås fråga sig hur ”spela” definieras. Själv är jag dock sedan många år ett stort fan av PAATD.

.

.

De två bröderna är än idag anonyma och ryktet att det skulle vara Thomas och Mikael Wiehe stämmer knappast. Men precis som The Beatles kunde underblåsa ryktet om Pauls död satte Thomas Wiehe igång spekulationer när han framförde Philemon Arthur and The Dungs låt Du är min enda vän. Deras enda romantiska ballad, kanske man kan säga.

PAATD spelade in sin musik hemma i barnkammaren med en gitarr, ett dragspel och diverse plåtburkar. I en låt medverkar deras katt och spinner, i en annan kommer deras mamma in och klagar på att dom larvar sig och inte spelar någon riktig musik. Men vem har kunnat bli profet i sin egen stad?

.

.

Deras musik är opretentiös, respektlöst gränsöverskridande och så enkel att man ibland tror sig kunna se en djupare mening och skönhet under ytan. PAATD spelar med glatt humör och kan inte jämföras med den försöksutskrivne och förmodligen ganska ångestfyllde Wild Man Fisher. PAATD är helt enkelt en fullständigt unik grupp med ett eget koncept och en musikalisk stil som ingen lyckats kopiera.

Frank Zappa gav ut skivor med udda talanger på sitt eget skivbolag. Wild Man Fisher var en av dessa. En annan hette Alice Cooper. FZ sade till AC att hela bandet kunde komma hem till honom och spela klockan nio. FZ, som aldrig gick upp förrän framåt eftermiddagen, menade naturligtvis nio på kvällen. AC kom dit nio på morgonen och ställde upp sina trummor och förstärkare. Klockan nio började bandet spela. Efter en stund tittade en sömndrucken FZ ut genom sovrumsdörren.

-Låt mig få kaffe först, så ska jag lyssna på er sedan, sade Frank Zappa.

.

.

Strax därefter gav han ut Alice Coopers första album och resten är historia. Det sägs att Alice Coopers första scenkaraktär var inspirerad av Bette Davies i filmen Whatever Happened To Baby Jane? Sedan kom den typiska AC-sminkningen och skräckshowen – mer eller mindre ”lånad” från Screaming Lord Sutch. (Något som AC dock förnekade.)

Alice Coopers album Billion Dollar Babies gjorde ett enormt intryck på den tidens ungdom och kan jämföras med betydelsen hon albumen från Deep Purple och Black Sabbath. De två senare banden betraktades inte som särskilt finkulturella på den tiden, men var något som alla köpte och lyssnade på. Ja, på den tiden köpte man skivor! Eller önskade sig i julklapp om man var en fattig skolelev. Kvällstoppen spelade bara halva låtarna för att folket inte skulle kunna spela in dem på sina Tandbergare.

Apropå Wild Man Fisher.

.

.

Det här är en av mina absoluta favoriter!

….

In olden days a glimpse of stocking, Was looked on as something shocking

Konst eller vetenskap? Faktatexter eller skönlitteratur? Allt handlar egentligen om på vilken abstraktionsnivå man lägger sig. En faktatext kan bara beskriva ett begränsat fenomen, men en skönlitterär text kan vara en abstraktion av hela universum. Jag brukar ta exemplet att Strindbergs dikt Stora Esplanaden säger mer om modernismens framtidstro än långa avhandlingar: Här rivs för att få ljus och luft, är detta ej tillräckligt? Den meningen fångar hela känslan och ger en intuitiv förståelse av hur det kändes att riva det gamla feodala samhället och bygga ett nytt.

Det ironiska är att konsten samtidigt måste sälja sig själv och nå fram genom samtidens mediabrus. Jag lyssnade på Magnus Betnér på Spotify härom dagen. Förr drog svenska komiker ofta fräckisar och folket skrattade hysteriskt. Sextiotalets humor kan fångas i den här lustigheten:

-Jag trodde den skulle vara större, sa flickan.
-För det behöver du väl inte släppa den så den slår i taket?

När Magnus Betnér ska nå fram till dagens blaserade lyssnare måste det handla om att ”kn-lla Astrid Lindgrens döda lik i ögonhålan”. Det är kanske djupsinnigare än det verkar och handlar om hur humorn får allt svårare att vara gränsöverskridande? Och vad ska man göra när även sådant bara bemöts med uttråkade gäspningar? Kanske börja om från början.

När pornografin släpptes fri 1970 var det inte tillräckligt sensationellt med vanlig förökning efter ett tag. Vi fick barnporr, djurporr, sadism och rena abnormiteterna – fenomen som då fortfarande var lagliga. MEN: Efter ett tag tröttnade folk på det också. Djurporrens drottning Bodil Jensen (ej släkt med AJ) blev arbetslös när folk inte längre tände på kombinationen kvinna + häst. Det uppstod någon typ av Nash jämvikt, när för många försökte ta samma genväg samtidigt. På samma sätt försvann intresset för sexklubbar, där folk gjorde ”det” på scenen. (Jaha, dom gör ”det”. So what?) När hemvideon kom såg vi samma sak med videovåldet. Det mesta som hyrdes ut i början handlade om kannibaler och sadistiska mördare, så man måste ha solglasögon, trenchcoat och slokhatt för att gå in i en videobutik Men efter ett tag tröttnade folk och man kunde gå in helt öppet och hyra Casablanca eller Swiss Miss.

.

Och här kommer min punchline: Den här bloggen handlar i princip om att vi väntar på ny musik från Amanda. Hon kan säkert sätta sig ner och göra en jättebra låt en kväll. Problemet är att hon inte ska sjunga den för några kompisar, den ska klättra på listorna, dra in pengar på Spotify och visslas av varje springgrabbs mun. ”Nam-nam för Nekrofiler” skulle säkert ge en del rubriker, men till priset av att förstöra hennes varumärke som creddig konstnär. Det här är vardagen för Amanda och hennes skivbolag, men vi fans behöver kanske en påminnelse när vi får vänta eller utgivningen av ett album skjuts upp.

Morsning.

.

P.S.

Musik är en färskvara. Det som fungerade igår kan vara pinsamt ute idag. Det mesta som gjordes på 80-talet är bara genant idag, men Billie Holliday, Bessie Smith och Big Mama Thornton är precis lika inne som alltid. Man kan förstås fråga sig varför det är så, vad det är som skapar odödlig konst.

D.S.

Hem

Så ute att man är inne.

Uppdaterat 20 juni 2016 A.D.

I senmoderniteten (stavningskontrollen kan inte det ordet, skandal!), i senmoderniteten (som började omkring 1993 och slog ut i full blom kring millennieskiftet), i senmoderniteten  gäller det att vara om sig och kring sig. Man får inte länge ett arbete på arbetsförmedlingen och en bostad på bostadsförmedlingen. (För många är det nog ofattbart att man någonsin har fått det!) Man måste bygga varumärke, sälja sig själv och skaffa sig det man vill ha. Man måste, kort sagt, använda sina medvetna, genomtänkta, personliga val för att välja samma sak som alla andra.

.

Så fel att det är rätt

Eller så kan man göra som jag och ha en Nokia 3310 (med original läderhölster) när alla andra har smartphones. När alla andra har bärbara vinylspelare har Amanda en bärbar kassettbandspelare. Mono. Helt fel och därför helt rätt. Jag har en tjock-tv med VHS också. Men jag måste erkänna att jag har en dator med bluerayspelare och full HD. Man måste leva i världen som den ser ut och få filmer kommer på VHS nuförtiden. Men i alla fall, min poäng är att det alltid finns två ytterlighetslägen som kan vara coola. Först med det senaste eller så ute att man är inne.

Det här är (i princip) den sista fanbloggen och just därför tycker jag det är supercoolt att fortsätta driva den. Eller åtminstone coolare än när varenda idiot hade en fanblogg och en sådan var helt rätt.

.

Så här har antalet klick varierat för Amanda Jenssen Bloggen de senaste åren. Jag tror det har mer med skivsläpp än med fanbloggars trendighet att göra. 2009 kom Happyland. Hymns for the Haunted kom 2012. 2014 var AJ med i Så mycket bättre och gjorde några covers. 2015 var ovanligt dött när det gällde livstecken från AJ. Halva 2016 har gått och det har varit stendött. Allt detta avspeglas tydligt i staplarna ovan. Trenden just nu är att folk läser bloggar mindre, men jag tror inte fansen styrs av sådant. Det var faktiskt inte fler klick på AJB, när bloggosfären var som hetast 2007 och 2008 (när jag bloggade på blogg.se), än idag. Jag tror det kan vara samma gamla fans här nu som då. När AJ släpper musik och syns i media googlar folk henne – och hamnar här.

.

Med nördigheten som tröst

För många är nördigheten blåbärssoppan i senmodernitetens ratrace efter coolheten. Genom att bli expert på något tillräckligt smalt (som reservkraftsaggregat från kalla kriget) kan man bli cool – åtminstone inom den avgränsade subkulturen av likasinnade. När vi hade en värnpliktsarmé talade man mycket om stridspittar (ett nedsättande ord för folk som gillade det militära), men ordet MÖP (Militärt Överintresserad Person) var okänt. När alla män hade personlig erfarenhet av Olles Brorsa och Snuskburken var det poänglöst att vara expert på sådant. Idag är en MÖP kvalificerad för beteckningen nörd, med allt vad detta innebär.

En nörd får gärna ha tjocka brillor och många pennor i bröstfickan, men enbart dessa attribut gör inte någon till nörd. Det är smalheten och entusiasmen när det gäller val av intresse som är avgörande. Själv älskar jag att gräva ner mig i olika ämnen och researcha, upptäcka samband och skriva populärvetenskapliga texter så jag glömmer tid och rum.

‘

Och för att svara på den eviga frågan: Amandas nya album kommer när det kommer.

Till slut måste jag erkänna att mitt resonemang ovan har en inbyggd brist. Om det som är rätt inte är coolt blir det fel – och därmed helt rätt!

Häpp

Dagens fynd

.

Så bra och så bortglömt. Sveriges svar på The Poni-Tails. Så bra att många tror det är fejk, men Sunny Girls fanns på riktigt.

Går på repeat i skyddsrummet.

Kassettband? Stereo-åtta!

En fanblogg är numera nästan lika inne som ett kassettband. Det tycker vi i AJBURBAT är alldeles för inne och satsar på att bli som en stereo-åtta. Amanda gav ut vinylskivor innan varenda jävel började göra det. För att hålla stilen förväntas hon ge ut sin kommande musik på kassettband. Stereo-åtta vore bättre, men hur många har hårdvaran idag? Och hur många sitter och bloggar i ett skyddsrum tjugo meter under jorden?

.

Nä, just det. Därför ska vi starta en BBS. AJBURBAT-Basen är ett catchy namn. Så konfigurera ditt modem för två stoppbitar och ring 888888888! För att kunna läsa 7-bits ASCII behöver du bara köra programmet SEVENHEAVEN. Finns att ladda ner på vår BBS.

.

Och vill du ha en stereo-åtta så löder du ihop en själv på två röda. Inga problem.

FLASH! Hattparaden i antågande!!!

.

Våren närmar sig och snart kanske man kan börja vänta på en singel från AJ. Den som lever får se. Annars kan man ju alltid se fram mot vårens hattparad.

.

Två nya julskivor med Amanda

Amandas jullåt Another Christmas är med på två nya samlingsplattor med julmusik. Finns på Spotify.

.

Om en månad är det jul. AJBURBAT önskar en kul jul! Efter trettondagen kanske vi kan börja vänta på ny musik med AJ.

.

Amanda är enorm

AJ har legat 23 veckor på Svensktoppen och ändå hunnit med ett rep(til)-möte.

Uppdaterat 27 maj 2015

.

Roa Er kungligt! Läs Amanda Jenssen Bloggen!

Som några kanske minns försökte jag under en period para ihop Amanda och Carl-Philip. Det gick sådär, men när hon sjöng ”I choose you” för Carl-Philip trodde jag att jag skulle lyckas. Tyvärr fanns det en orm i paradiset och Sverige fick inte se AJ som prinsessa.

.

Men håll med om att den blivande Hennes Kungliga Höghet Prinsessan av Sverige på något sätt påminner om Amanda. Det är något med den här bilden som för tankarna till vår hjältinna, eller hur?

.

När jag var liten blev jag fullständigt fascinerad av den här ormdansösen. Inte för att hon dansade med ormar, utan för att hon var det sötaste jag dittills hade sett. Jag tycks ha en förmåga att springa på blondiner med ormar.

Ormdansösen är dock inte min idealkvinna, hon slingrar sig bara. Det är inte heller Amanda, hon bara skriver musik och spelar upp den. Nej, det här är för evigt min idealkvinna, tillåt mig att presentera henne:

.

Jag är helt säker på att jag känner igen den här scenen. Min trogna hustru möter mig vid dörren i vår nya våning på Strandvägen, när jag kommer hem efter en dag på regementet. Men det där med trogna ska ni inte ta så allvarligt. Jag är en modern man som så gärna unnar henne en och annan otrohetsaffär för lite omväxling. Men om någon rör min älskarinna blir jag en tiger!

När jag var liten berättade jag för alla som ville lyssna att jag hade levt ”förr i världen” och varit med om en massa spännande saker. Jag hade bott i Gamla Stan. Men det var väl innan HM Konungen såg till att den eländiga slummen på Ladugårds Strandgata fick ett nytt liv som Strandvägen 1886. Då flyttade en annan dit på två röda.

Folk brukar fråga varför jag inte var apelsinflicka, änglamakerska, mursmäcka, sumprunkare, tittare, tattare, nasare, teaterpatrask eller dillhaj om jag levde på 1880-talet. Men hallå … har ni någonsin hört någon berätta om ett tidigare liv som spetälsk, träl, tiggare eller något annat dötrist?

.

Nu måste jag sluta, för jag ska gå under jorden. Och kom ihåg: När atombombens åska rullar, vätebomberna smälter bergen till glöd och vi kanske ser Tidens Ände – då gäller fortfarande den svenska sjukförsäkringen! Så tag med dig sjukförsäkringsbeskedet och utrym med ett leende och en glimt i ögonvrån. (Som snubben på bilden ovan.) Själv stannar jag i Amanda Jenssen Bloggens Hemliga Högkvarter tjugo meter under jorden och käkar sockervadd.

Med rostad lök..

.

.

Jag dricker bara whisky som medicin mot ormbett. Så i helgen ska jag fira här i skyddsrummet – med en låda whisky och en låda ormar.

.Home

Svenskar dansar också på gatorna ibland