Bland mytomaner och drömmare

Uppdaterat 9 feb 2014

Med skyddsrummet som tröst

Mina inlägg om Kalla Kriget och de övergivna svenska bergrummen är spontant utrymda till min nostalgiblogg Blast From The Past – stofilbloggen.wordpress.com.

Att Johnny Bode

Jag har upptäckt att Johnny Bode Sällskapet håller på att digitalisera Johnnys svårkomligaste skivor och böcker – och lägga upp dem på nätet. Eventuell copyright tycks inte gälla längre och det är bara att ladda ner. Nu ska jag sätta mig i närmaste skyddsrum och läsa Min Kärlek Var Till Salu!

Johnnys bok förebådar sexploitationvågen några år senare. Han berättar om en flicka på glid och alla elaka människor som är stygga mot henne – som en förevändning för att få skriva om sex. Men någon porrbok är det inte. Mytomanen Johnny trivs när han får berätta rövarhistorier, som när huvudpersonen träffar Adolf Hitler och dansar naken för honom. Berättelsen har oväntad svärta, när det plötsligt är Johnny själv som, med glädjeflickans röst, berättar om sin tid på Långholmen och i gamla tiders barbariska psykiatri. En mytoman och bedragare, som lyckas ställa till det för både sig själv och andra, är också misstänkt lik författaren. Det här är förstås ingen bra litteratur, men en märklig bok av en märklig man. Man förstår att Johnny inte var någon pajas, utan en människa med tankar och känslor, en människa som ofta hade det svårt – och det blev knappast bättre av att det nästan alltid var självförvållat. Det är en stor ära att få ta del av denna bok, nästan som att få höra Johnny tala i låten Tag mig till en ukulele.

.

Dream a little dream

Fredag den siste januari: Inatt drömde jag en dröm som jag fortfarande funderar på. Den handlar i grund och botten om att hantera farliga eller djävliga människor, om att stå upp för sin rätt, om aggressionshämning och att kunna vinna utan bråk. Ett svårt ämne i ett aggressionshämmat land där man får höra att man inte ska mobba mobbare, diskriminera fascister eller kasta tårtor på sverigedemokrater. (Om man tänker efter lite är alla tre sakerna naturligtvis utmärkt bra att göra.)

Samtidigt säger min egen erfarenhet att man kan få människor dit man vill genom att visa dem respekt, samtidigt som man själv inte visar någon rädsla. (Även om båda sakerna innebär att man spelar teater.) En historia om att hantera påtända och troligen beväpnade inbrottstjuvar, från verklighetens värld:

Jag tog två snubbar på bar gärning när dom skulle göra inbrott hos mig. Den ene stod och kollade på låset, den andre stod ett par meter bort och vaktade. Med största sannolikhet hade han något vapen, åtminstone en morakniv eller en skarpslipad bahco-skruvmejsel. Lugnt och med ett självsäkert leende sade jag åt snubben som kollade låset att han måste ha tagit fel på adress. -Oj, ursäkta då, sade han. Då slappnade hans polare av och drog lite på munnen. Båda var morfinpåtända och därför otroligt schyssta att snacka med. Så vi skildes åt, alla tre smågarvande åt det komiska i situationen.

Långt senare läste jag en bok av en snubbe som arbetat som dörrvakt på bikerbarer och ansvarat för säkerheten på konserter. Han förklarade sina två principer: 1. visa ingen rädsla. 2. erbjud motståndaren en utväg med hedern i behåll. Rent intuitivt gjorde jag alltså helt rätt när jag klarade den spända situationen genom att spela dum på ett överdrivet sätt. Alla tre kunde gå därifrån med sin macho i behåll. Vad skulle jag ha gjort istället? Dragit fram en pistol och skjutit dem? (I någon stat i USA är det tillåtet att skjuta inbrottstjuvar man tar på bar gärning.) Nej, ibland är det ballare att kunna undvika skottlossning.

Om du undrar varför jag berättar det här, så beror det på drömmen jag hade i natt. Att ta inbrottstjuvar på bar gärning, men nu i drömmens värld:

Jag och några personer var i ett stort kök i ett gammalt hus. Från skafferiet gick det upp en brant trappa till vinden. Uppe på denna vind var det några inbrottstjuvar som var på väg ner. Min reaktion var att försöka barrikadera och hålla för dörren, även om jag räknade med risken att dom skulle skjuta genom dörren. Tanken var väl att hålla dem kvar tills polisen kom. Mina så kallade vänner stod bara och glodde, själv försökte jag barrikadera dörren med köksstolar och sedan hålla emot när tjuvarna försökte komma ut. Jag hade stora svarta kängor på mig och sparkade mot dörrspringan när ett pundarhuvud (inte pundhuvud) tittade ut och då försvann huvudet in i skafferiet igen. Men i längden kunde jag inte ensam hålla mot och tre-fyra inbrottstjuvar hade snart kommit ut ur skafferiet. Det verkade inte som om dom hade tagit något, det fanns inget av värde på vinden och det gjorde inget om dom hade stökat till där. Kanske hade dom fått ett tips om gömt knark eller något, som visade sig vara felaktigt.

Jag småpratade lite med en snubbe som verkade vara ledaren och han ringde hem till sin fru på mobilen och gullade med henne. Sedan följde jag dem till en busshållplats, där dom ställde sig och väntade på bussen. Sedan vaknade jag, fylld av blandade känslor. Nu kommer drömtydningen:

Det här handlar om att hantera folk som djävlas, symboliskt genom att rota på ens vind och komma ut ur skafferiet. Det oengagerade folket i köket visar att man måste klara av problemet själv, man kan inte vänta sig att andra gör det. (Och polisen / samhället figurerar överhuvud taget inte i drömmen.) Frågan är om det var aggressionshämmat eller coolt att låta inbrottstjuvarna gå? (Till och med följa dem till bussen.)

Först var jag väldigt skeptisk till tanken att ”inte mobba mobbarna”, men nu tror jag budskapet i drömmen är ett annat. Dom hade ju inte tagit något, det hela var bara ett irritationsmoment. Jag kunde försöka hålla kvar dem, få polisen att komma och anhålla dem och sedan gå på rättegångar och vittna mot dem. Bara för principens skull, att dom kanske skulle få något litet symboliskt straff för att ha trängt sig in på vinden utan lov.

Att inte bry sig var i det här fallet ett bättre sätt att försvara sin heder och framförallt sitt goda humör. Precis som i mitt verkliga möte med de två inbrottstjuvarna. Jag tolkar drömmens budskap som: När folk djävlas och det egentligen bara är själva djävlandet som är problemet, så är det bästa försvaret att bara skita i dem, att låta deras djävulskaper rinna av likt vattnet på en gås. Att ta en meningslös konfrontation i ett sådant läge gör bara att dom lyckas med det dom vill: Att förstöra ditt goda humör.

Om du undrar: Ja, en människa har varit extremt irriterande på sista tiden. Jag har tagit konfrontationerna och bara blivit fruktansvärt trött och förbannad. Men när natten är som mörkast får man ett tips från andra sidan i en dröm. Nu ska jag strunta i allt folk i skafferiet.

Ha en bra dag!

Nyheter och Bulletiner

När jag vaknade upptäckte jag årets hittills viktigaste musiknyhet: Nu avslöjas vem som får Johnny Bode Stipendiet 2014.

Ken Ring får Johnny Bode Priset 2014 för att som begåvad skandalartist vara den som bäst går i Johnnys fotspår. Priset är ett par vita handskar samt en penningsumma som styrelsen supit upp. Restaurangnotan bifogas.

En annan viktig nyhet: Det hemska ryktet att Systembolaget slutat sälja Eau de Vie stämmer inte. Det gäller bara den stora flaskan, den lilla finns fortfarande i sortimentet. Man kan alltså fortfarande blanda sin mahognygrogg av Eau de Vie och sockerdricka.

Stora mysterier

Originalet

Kopian

1. Varför blev de svenska modsen något totalt annat än de engelska? I princip finns det inga likheter alls.

2. Apropå O.P.D. så har jag aldrig fattat hur let it be kan bli he is dead baklänges, men det blir det. Varför blir det inte eb ti tel? Och att Stairway to Heaven blir en lång dikt om Satan baklänges är ännu konstigare, det borde bli nevaeh ot yawriats. Då är John Lennons meddelande mer logiskt: Obegriplig rappakalja blir Paul is a dead man, miss him, miss him, miss him. En extra poäng är att miss him blir samma sak fram- och baklänges, precis som Ola Salo a.k.a. Jesus.

.

Meanwhile in Amandanien

”Flaggan symboliserar flera olika saker. De svarta och vita fälten symboliserar tre saker:

1. Amandas musik – bottenlös sorg och sanslös glädje, eller hur hon nu brukar uttrycka det.
2. Alla är välkomna i Amandanien, glad som ledsen.
3. Allting i Amandanien går från mörker till ljus.

Den gula cirkeln är en sol och representerar två saker:

1. Den gula färgen representerar det ljus Amanda sänder ut när hon uppträder. Den röda kanten symboliserar den värme Amanda sprider genom sin musik.
2. Medborgare i Amandanien ska försöka vara ett ljus i sin omgivning och sprida värme till sina medmänniskor.

Det är lätt att bli medborgare i Amandanien. Allt som krävs är att du vill bli medborgare och vips är du en medborgare i Amandanien. Inget krångel. Inga ansökningshandlingar. Alla själar är välkomna.”

hem

Vielen dank für this time, Deutschland. It was fenomenalisch.

Senaste nytt om AJ finns alltid på min Twitter till höger—–>

Här är några länkar:

Recension av albumet.

Bilder från konsert

Recension av album

Interview

Det svenska rockröret

…

Måndag 29 april 2013

Det här inlägget får sammanfatta det tyska äventyret. (En österrikare klagade på att jag inte nämnde Österrike, men språkmässigt hör detta land till den tyska sfären, så tyska turnéer innehåller ofta en avstickare dit. Eller nåt.)

Språket är dock inget problem i Tyskland. Man klarar sig långt med frasen ”Guten Tag, ich bin eine vampyre.” Den fungerade alltid för Zarah Leander. Att svenska artister åker till Tyskland är en gammal fin tradition – av den enkla anledningen att den tyska marknaden är så mycket större än den svenska. Zarah Leander och Alice Babs gjorde det. Siw Malmqvist och Lill-Babs gjorde det. Little Gerhard gjorde det och berättade nyligen att en skiva som sålde bra i Tyskland gav helt andra siffror än en skiva som sålde bra i Sverige. De brittiska öarna är ett alternativ, men enligt Amanda är folket där ”lite speciella” när det gäller musik. Ja, det ska väl helst vara fyra långhåriga grabbar som sjunger ”He is dead” baklänges om en schlager ska bli populär. Där.

Att sälja jazz- och rockmusik till USA är som att ta med sig sand till en öken. Men allt går och kanske erövrar AJ även det stora landet i väster en dag. Men först tar vi Berlin. Som den här svenska musikexporten sannerligen gjorde med besked:

.

.

Torsdag 25 april

Två bra tyska artiklar + bilder idag.

Torsdag 18 april

Idag satt Amanda och solade i Leipzig. 26 plusgrader och strålande sol.

Onsdag 17 april

Den svenska turnén är avklarad och vår hjältinna vänder, liksom en gång de norsk-svenska valkyriorna, blicken mot den europeiska kontinenten. Amanda påbörjar idag en mycket intensiv turné i Tyskland. Hon turnerar med Johnossi och det innebär en genväg till stor publik, trots att hon inte är så känd i Tyskland. Ännu. Samtidigt är det förstås en turné för att marknadsföra det nya albumet. En turné utan ny musik hade nog inte funkat.

Här är Amandas tyska sida. Tyska Google rekommenderas för privatspaning.

I övermorgon släpps Hymns i Tyskland. När jag tänker på skivsläpp minns jag alltid hur mäktigt det var att gå in på Åhléns vid Plattan, gå till skivavdelningen och plocka ner Do You Love Me från hyllan med topplistan. Jag överdriver inte, det kändes som att köpa sin egen första singel som hamnat på topplistan. Så dj-vla familjära med AJ kände vi amandofiler oss på den tiden. Hon var vår fam, en av oss.

Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess och ikväll är AJ i Rostock, Tyskland. Bara sådär apropå. Men hon är fortfarande samma AJ.

För övrigt har jag aldrig varit på Huxley´s Neue Welt i Berlin, men tycker att åtminstone namnet är otroligt creddigt. Men konstjärten är utsåld, så glöm din dröm. Så roligt ska vi inte ha det.

Lördag 13 april

Bilder och kommentarer från kvällens konsert på Tivoli till höger på twitter —->

Onsdag 9 april

Amanda Jenssen – 8 maj kl. 20.00 på Gröna Lunds Stora Scen Ända konstjärten i Stockholm, så passa på. En värdig scen med en lång tradition av legendariska konserter med världsartister som Dizzy Gillespie, Gene Krupa, Chuck Berry, Alice Cooper, Bob Marley och Paul Mc Cartney. Allra bästa konserten hade The Runaways, det var sådant drag så tjejerna blev portförbjudna på Grönan för all framtid.

Nu kan du tjacka upp dig på Amandas nya t-skjortor och tygkassar. Skjortorna bellar tvåhundra bananer men har helschysst kvalitet. Storlekarna är inte supersizade, så tag den större om du tvekar mellan två.

Jag ska inte försöka slingra mig, utan säga det jag har snokat fram: Djurvännen Amanda diskriminerar inte glasögonormar eller närsynta. Låter man dom bara Vara som dom är är dom ingen fara. Det är lätt att älska en liten kattunge, men man kan älska någon med brillor också, trots att den är enorm.

Allvarligt talat, varför hatar folk ormar? Många äldre blev uppfostrade att slå ihjäl alla ormar de mötte i naturen. (Trots att det är olovlig jakt och en del ormar kan vara fridlysta.) Jo, det var ju ormen som lurade de första människorna att smaka på den förbjudna frukten från Kunskapens Träd. Sedan var det tack och hej till det sorglösa samlarlivet i Paradiset och vi fick arbete, fackföreningar, strejkbrytare, prostitution och annat elände. Lejonen som legat sida vid sida med lammen fick plötsligt smak för lammkött. Och allt var ormens fel. Alltså är ormar onda och ska slås ihjäl.

.

Glasögonormarna har drabbats av en teologisk feltolkning. Det var inte ormen som talade till Eva. Det var Djävulen som talade genom ormen, som en buktalare talar genom sin buktalardocka. Skjut inte buktalardockan om den säger något dumt, skjut buktalaren!

.

Torsdag 28 mars

Amanda relaxar över påsken och nästa konsert är i Vara fredag 5 april.

Tisdag 26 mars

Under den långa tystnaden var den dagliga situationen för Amanda nästan ogooglebar. Så ej idag. Alla konserter genererar recensioner, intervjuer, bilder, ögonvittnesrapporter och annat kul. Dessutom blir sommarens kommande festivalgig nyheter. Kul tycker vi.

Dagens djupsinniga livsfilosofiska betraktelse:

Jag vet inte mer än någon annan om hur en kombination av förälskelse, vänskap och sexuell attraktion kan få oss att fullständigt tappa huvudet. Men om man har tappat huvudet vet jag ett bra botemedel: Att ordna skallgång.

Lördag 23 mars

Amanda Jenssen är inte bara egen och udda, hon lyckas även ligga rätt i tiden. Samtidigt. Just nu pratar AJ mycket om spöken och drar runt landet med en spökshow. Idag råkade jag läsa att en spökvåg drar över Sverige just nu. Den superseriösa tidningen HÄNT har till och med startat en ny tidning, där kändisar berättar om sina möten med döingar och gengångare.

Fredag 22 mars

.

.

Amanda Jenssen intog det viktorianska palatset Berns Salonger.

Apropå koppartrans-sexuell så är det en bra intervju med Amanda om ämnet här: http://www.metro.se/nyheter/kellman-moter-amanda-jenssen/EVHmcu!va8vUfTxzljkY/

.

Bilden ovan visar norsk-svenskan fjärran från den gamla krogens murrighet. Vår hjältinna for till fjälls och spelade på/i Åre igår torsdag. Ikväll fredag blir det stort hullabaloo å anrika Berns i Kgl Huvudstaden. Ja, DET Berns, där viktorianerna slog klackarna i taket och ibland även rullade hatt. Så Amanda med band kommer att matcha lokalen och vice versa.

I morgon lördag blir det Kristianstad. Ingen rast och ingen ro. Eller sabbath hela veckan, kanske? När man har som hobby att ge järnet inför publik är pirret i magen något positivt, inte som när det är en varningssignal som uppstår när man går mot ingången till det öppna kontorslandskapet fullt med idioter av diverse slag där man är tvungen att tillbringa det mesta av sin vakna tid. Den sympatiska aktiviteten kan vara både positiv och negativ, beroende på om risktagandet är en utmaning eller bara påfrestande. Vilket AJ förklarar i den senaste intervjun. Känslan i magen när man står uppe i slalombacken och tittar ner, sekunden innan man kastar sig utför, måste vara positiv eftersom folk medvetet uppsöker den. Och alla på bilden ovan ser ju glada ut. Förhoppningsvis kommer AJ att känna likadant när hon går in till den väntande publiken på Berns ikväll. Och då blir det en bra show.

Bilden allra högst upp har jag också egenhändigt stulit från AJ:s officiella hemsida. Amanda påpekar att pälsmössan är fuskpäls. Liksom Snoop Dogg går inte AJ omkring i ihjälslagna pälsdjur. Och AJ såg Snoop på Berns för ett tag sedan, så därmed är cirkeln sluten.

.

Spola till 2.30

.

Fredag 15 mars

Ikväll lirade AJ i Malmö och imorrn blir det Lin Ko Ping, som det heter på kinesiska.

Onsdag 13 mars

Amanda är med på en samlingsskiva mot djurförtyck. Speciesism, att se djur som en lägre livsform vi har rätt att exploatera,  är fel tycker de här artisterna. Här kan du se låtlistan och köpa skivan.

Tisdag 12 mars

Amanda får full pott av Dalarnas Tidning. Det gäller konserten i Grängesberg 1 mars.

Söndag 10 mars

Tjena alla monsterdiggare! Snart är det vår och solsken. Så passa på att njuta av de mörka skuggorna och isande vindarna så länge de finns kvar.

Lördag 9 mars

I går fredag kramades det ordningsvakter på/i Halmstad Teater. Det var två män som stod för kramandet, meddelar Amanda Jenssen på sin officiella hemsida.

Fredag 8 mars

Nu när Amanda lyssnar på rapmusik måste den sanna amandofilen göra detsamma. Men det behöver inte innebära att lyssna på modern musik. Tomas tipsar om gammal fin svensk rap.

.

Det viktorianska teaterpatrasket rullar vidare. Turnén fortsätter med stormkaravanens skramlande husvagnar på mörka skogsvägar mot okänt land. Närmare bestämt mot Halmstad, där AJ spelar ikväll.

.

Torsdag 7 mars

Här är min slutgiltiga spellista, gjord av musiken jag älskat mest genom åren. Mitt blandband till alla musikälskare som inte lyssnar på modern musik. Och Amandas musik är (som alla vet) inte modern, den är tidlös.

Den som vill drömma sig tillbaka till femtiotalet med kallt krig och varm choklad får det här blandbandet.

Igår upptäckte jag att det kommit upp massor med tidigare outgiven musik med Elsie Carlisle och Ruth Etting på Spotify. För några år sedan fanns det en CD med Elsie och två med Ruth. Men det är klart, om man går tillbaka till när det begav sig så var ju alla låtar utgivna på 78-varvare. Modern teknik kan ändå vara ett sätt att öka mångfalden och ge det övergivna, bortglömda och nördiga en chans. Det finns bloggar som enbart sysslar med rostiga bensinpumpar på övergivna mackar med namn som Koppartrans, Esso, Gulf, Texaco och BP. Det finns bloggar tillägnade bortglömda skivomslag, serietidningar, böcker, filmer och byggnader. Allt detta var en gång levande kultur och en del av människors liv. Under en mellanperiod kunde man möjligen starta en förening och använda medlemsavgifterna till att ge ut en stencilerad tidning om sitt specialintresse, men nu kan vem som helst få en röst på nätet. Och om musiken, filmen eller boken du söker har digitaliserats så finns den på nätet och går att hitta.

Det bästa vore att ha en tidsmaskin. Det sämsta vore att sitta och klaga över att allt blivit sämre. Att använda ultramodern teknik för att återuppleva en förlorad värld är kanske att göra det bästa av situationen. Därför har åtminstone jag bestämt mig för att se möjligheterna i verkligheten som den ser ut i dag. Den digitala tekniken i molnet ger dig verktyg du kan använda som du vill. Min egen gräns går vid Facebook, men annars har jag testat det mesta som är gratis och on-line.

.

A. Jenssens bejublade turné genom vårt avlånga land fortsätter. Läs mer på min Twitter till höger.

Instrumentet i bakgrunden ser ut som min tramporgel från 1907. Grannarna älskar när jag spelar boogie woogie på orgeln. Dom blir så medryckta så dom bankar takten i väggarna. Tramporgeln är musikinstrumentens Claes af Geijerstam, en elak kusin med ondskefulla planer för världsherravälde.

Jag köpte min tramporgel för 300 spänn för många år sedan. Då hade den stått i ett övergivet hus i Dalarna och mössen hade tuggat hål på bälgarna. Efter en liten renovering var den fullt fungerande med sex stämmor, delat tangentbord, volymkontroll samt en spak för fullt verk. Basstämman låter som en cello och den högsta stämman som ett fågelkvitter. They don’t make ‘em any more.

Det låg ett par döda vägglöss i orgeln, men inga döingar har kommit för att ta tillbaka instrumentet. Jag gillar gamla grejer och tror att döingarna bara i undantagsfall kommer för att ta tillbaka sina ägodelar.

Budskap från det undermedvetna

För övrigt drömmer jag ibland att jag spelar på en jättelik, urgammal piporgel i något övergivet spökhus. En gång fanns det TVÅ orglar i det slottsliknande huset, en stor och en enorm. Det dök upp en mystisk kvinna i huset och vi spelade duett, sittande vid varsin orgel. Orgeln (orglarna) fungerar alltid perfekt och jag kan alltid spela som en gud.

Övergivna platser

Starka drömmar har alltid ett budskap och jag tror den här står för bortglömd potential i någon form. Kanske är det något liknande med övergivna byggnader där tiden stannat. Ibland har hela stadsdelar förvandlats till spökstäder, som om befolkningen kidnappats av utomjordingar. Ibland har folkhemmets arbetarbostäder, där Tage Erlander och Lennart Hyland garanterade välfärd och trygghet, transformerats till övervuxna ruiner i skogen.

Fascinerande och lite vemodigt. Då är det enda rätta att bli koppartrans-sexuell och spana efter gamla rostiga bensinpumpar med gårdagens varumärken. För att bygga varumärke som helt ute – och därmed inne.

Avslutande reflektion om vårmodet: Om det som är fel är rätt, så måste ju det som är rätt vara fel – och därför helt rätt.

Home