Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Räddaren i nöden + Apelsinflickans julafton

AMANDA JENSSEN I

”RÄDDAREN I NÖDEN”

Berättaren: Berättelsens ”jag” sitter, klädd i brynja, framför tevesporten och dricker öl. Persiennerna är fördragna och rummet så fullt med rök att man måste skära sig fram genom luften.

Jag: RAAAAAP! Spriten dödar långsamt, men vem f*n har bråttom?
Speakern: Här gjorde Kvikkjokk IF sitt första mål. Vi är strax tillbaka efter lite reklam för blöjor och stolpiller!
Jag: Livet suger!
Teveröst: Som politiker sitter jag mycket i jobbet och därför använder jag alltid stolpiller från Up-yours!
Jag: Tänk vad dum man är när man är liten. Då tror man på berättelser om änglar som kommer och ställer allt till rätta. Man tror att livet ska bli fantastiskt när man blir vuxen. Och så blir det bara skit. Nu kan det inte bli värre tänker man. Då rymmer kärringen med en dvärgclown på ett kringresande tivoli. Och försöker man prata om det så håller folk på att garva läppen av sig. Fy fabian!
Teveröst: Låt inte analklåda förstöra din dag!
Jag: Shit, jag har funderat på att börja knarka, men jag är rädd för sprutor också…
Teveröst: Ni kan lita på mig, som folkvald politiker har jag inga baktankar!
Jag: Okej Lill-vingen, tack så mycket! Thanks for nothing! Du kan hälsa din chef att jag inte tror på er längre!

Teveröst: Sitter du där som en patetisk förlorare? Med stolpiller från Up-yours blir alla vinnare!
Jag: Okej, du får en sista chans. Jag har inte varit i kyrkan sedan jag konfirmerades, men nu går jag dit. Men då förväntar jag mig att det händer något! Lite blixt och dunder eller åtminstone någon synkronicitet! ”Alla blir vinnare!” My *ss!
Teveröst: Up-yours, stolpillret som sitter där det ska!

Berättaren: Lite senare i kyrkan.

Jag: Hallå, hallå! Är det någon här? Nähä. Varför blir jag inte förvånad?

Berättaren: Prassel när en kyrkråtta springer över golvet.

Jag: Okej. Hej kära Universum och alla Högre Makter. Jag tänkte att det kanske kunde vara dags att jag får lite flyt. Jag har ju alltid gjort så gott jag kunnat och försökt vara schysst mot andra. Sånt här är svårt. Jag ska kanske komma tillbaka i morgon när jag är förberedd på att prata om mig själv. Okej det var väl allt. Ha det great! Hälsa Grabben och Det Heliga Spöket från mig.

Berättaren: Då fick ”jag” se att en präst stod och såg på honom. Hon var klädd i full mäss-skrud, hennes hår var svart som ebenholtz, hennes läppar var röda som blod och hennes hud var vit som snö. Han kände sig lite dum, när han förstod att hon hört allt han sagt. Men hon bara log lite vemodigt mot honom.

Prästen: Det låter jobbigt.
Jag: Ja, det är jobbigt. Vad finns det för mening med alltihop? Är det inte lika bra att ge upp?
Prästen: Finns det inget du fortfarande kan ha glädje av?
Jag: Äh, jag sitter bara och röker framför teven.
Prästen: Ikväll kommer Idol på teve. Första tjejfinalen i kvalveckan.
Jag: Ja, jag såg en lång, blond tjej som var rätt söt. Jag tror hon gick vidare.
Prästen: Ja, hon ska säkert sjunga ikväll. Vilken musik tycker du om?
Jag: Swing. Och gamla schlagers från 1930-talet. Men sånt sjunger dom inte i Idol. Där är det bara skit. Ja, om Prästen ursäktar mitt språk.

Prästen: Se på Idol ikväll, vem vet, det kanske blir lite swing eller 30-tal.
Jag: Skulle inte tro det.
Prästen: Ge inte upp.
Jag: Varför inte det?
Prästen: För…det finns hopp! Det finns hopp i musiken!
Jag: Varför skulle det göra det?
Pästen: För att… because I love you!

Berättaren: ”Jag” lovade åtminstone prästen att se Idol, innan han gick. Prästen gick in i sakristian och hängde upp mäss-skruden på en galge. ”Tack för lånet”, sade hon tyst. Sedan tog hon av sig den svarta peruken, släppte ut sitt blonda hår och ruskade på det. Den unga kvinnan fällde upp kragen och skyndade ut i den kyliga höstluften. Nu hade hon viktiga saker att göra.

——————————————————————————————————————————

AMANDA JENSSEN I

”APELSINFLICKANS JULAFTON”

Apelsinflickan: (sjunger) Jag är en flicka som vandrar omkring i gränder.
Köp lite frukt så jag får till ett stycke bröd.
Blek är min kind och jag fryser om mina händer.
I Gamla Stan ska jag finna min bleka död.

Jag har växt upp i de smutsiga svarta gränder.
Gatan har varit mitt hem från mitt första år.
Kärlek jag sålt, men lyckan sig från mig vänder.
Stackars mitt hjärta har fått månget bittert sår.

Hamnbuse: Om du kan hum-hum lika bra som du sjunger ska du få en tolvskilling!
Apelsinflickan: Aldrig att jag gör det för en tolvskilling!
HB: Om du är snäll kan du få suga på karamellen alldeles gratis! Ha ha ha!
AF: Lägg ägg, jag går hellre med Elefantmannen och Jack the Ripper än med dig!
HB: He he, ni apelsinflickor är så fräcka i mun, det gillar jag!

Herre i Frack: För bövelen! Folket här i slummen lever ju sämre än djur! Jag behöver på min ära lite lammkött att pigga upp mig med.
Klockskojare: Får jag fresta en så fin herre med en guldklocka, som tillhört ryske tsaren?
HIF: Försvinn, nasare! Vad skådar mitt norra öga? Den nu inträdande är en helt ung flicka, blott en fjorton eller femton år. Hon är klädd med denna obehagliga oordentliga nonchalans som är mycket gouterad av apelsinflickorna i Stockholm. För övrigt är hennes klädsel den enda som syns lämplig till hennes fräcka utseende. Det är visst icke någon av Pall Mall Gazette-artiklarnas oskulder. Varför kommer hon hit? Måhända för att sälja sina apelsiner till flanörerna? Vi skulle inte tro det.

AF: Köp lite apelsiner! Jag är så fattig och vågar inte gå hem utan att ha sålt hela mitt lager.

Positivhalare: (sjunger) I smutsiga gränden, där står det ett litet lamm.
Modern är död och hon känner en väldig skam.
Klädd i en frack det träder då in en varg.
Den nosar på lammet, sutenören han blir då arg.

HIF: Godafton vackra mask! Natt-fjäriln vingad syns på Haga!
AF: Snälla, goa herrn! Köp en apelsin! Jag är så fattig och vågar inte gå hem innan jag sålt allihop.
HIF: Hur mycket ska lilla fröken ha?
AF: Apelsinerna kostar en skilling. Jag själv kostar två riksdaler.
HIF: Hutlöst! För två riksdaler torde jag kunna köpa självaste Victoria!
AF: En riksdaler goa herrn. Det är mitt sista bud, jag har en lungsjuk mor att försörja.
HIF: Vad har du här då?
AF: Aj, nyps inte!
Sutenör: Hörru! Rör inte varorna innan du har pröjsat!
HIF: Ursäkta min bäste herre, har vi verkligen lagt bort titlarna?
Sutenör: Bylingen! Mandrom lägger benen på ryggen!

Polis: Besvärar megäran min herre? Jag kanske ska honka jäntan och sätta henne på Barnhuset?
AF: Nej snälla, inte Barnhuset!
HIF: Nej, det behövs inte. Jag skulle bara köpa en apelsin.
Polis: Apelsin? Ja, i så fall får jag väl bara önska en god jul.
HIF: God jul på sig själv, konstapeln!
Polis: Annars kan jag rekommendera flickstället på Västerlånggatan. Där är lammköttet besiktigat, om min herre förstår vad jag menar. God jul!

HIF: Där hade du tur, flicka lilla. Okej, vad får jag för en…För bövelen! Min kära hustru gör helt oväntad entré! Nu är det kokta fläsket stekt!
Hustrun: Men Karl August, vad händer i våra gränder? Slummar du också?
HIF: He, he… jag skulle bara köpa en apelsin. Att sätta kryddnejlikor i, du vet. Vad för dig till Gamla Stan, älskade hustru?
Hustrun: Välgörenhet, kära Karl August. Och apelsiner köpte Emelie på torget i morse. Men vad har vi här då?
AF: Jag säljer bara apelsiner, tant.
Hustrun: Nej, men lilla gumman! Står du här på självaste julafton? Hur gammal är du egentligen?
AF: Jag ska fylla fjorton, tant.
H: Lilla vän, jag skulle vilja ta med dig hem och ta hand om dig som min egen dotter.
AF: Ja! Ja, gör det snälla tant! Gör det!
H: Ja, jag skämtar naturligtvis. Här har du en skilling. God jul.
AF: Här har du en apelsin… mitt i nyllet!
H: Usch! Din otacksamma lilla… HORA!

AF: (pratsjunger) Jag är en flicka som…snyft…vandrar omkring i gränder…snyft…
Tiggarkärring: Hur är det fatt? Behöver du hjälp?
AF: Lägg ägg, jag har redan en sutenör.
TK: Ser jag ut som en sutenör? Brukar de vara klädda i lumpor? Jag är bara en enkel tiggarkärring.
AF: Låt mig vara, jag har inget.
TK: Vad heter du?
AF: Maria. Ett gammalt och fult namn.
TK: Jesus mor hette ju Maria.
AF: Ja, där ser du vad gammalt det är.

TK: Du, det är ju ändå julafton. Jag har en nytjålad färsk limpa från bageriet på Stora Nygatan. Vi kan dela på den om du vill.
AF: Driver du med mig?
TK: Och jag har ost också. När man tjålar kan man lika gärna ta den dyraste, det är äkta Gorgonzola som fint folk äter.
AF: Och vad vill du ha av mig?
TK: Inget. Vi går in i vedbon på 47:ans gård, där brukar jag kinesa. Det får bli vår julaftonskväll.
AF: Du är väl inte sån där homofil eller vad det heter?
TK: Ha ha, nej då. Och i så fall fick jag väl betala?
AF: Jo, det är klart. Okej, var har du din vedbod?

(lite senare)

AF: Ja det här var den bästa julafton i mitt liv. Färskt bröd, dyraste osten och lugn och ro. Det är bara kaffet som fattas, ha ha.
TK: Se vad som åkte in under kjolarna i Gamla Stans Kaffehandel! Äkta nymalt kaffe, som fint folk dricker.
AF: Otroligt! Det är ju inte ens använt!
TK: Är det julafton ska man inte koka på sumpen. Det står en kaffehurra bakom vedhögen. Hämtar du vatten i pumpen på gården? Jag ska ta fram några säckar vi kan täcka över oss med, det blir snart kallare.

(lite senare)

AF: Åh, det var gott med riktigt kaffe. Tänk att dom rika kastar sumpen och tar nytt kaffe varje gång. Men ikväll är du och jag som värsta miljonärerna.
TK: Här kommer katten som brukar sova med mig, men nu går han till dig.
AF: Han lägger sig i min famn. Godnatt min skatt. Eller godnatt min katt.
TK: Du är som en katt själv.
AF: Stryker omkring i Gamla Stan, menar du?
TK: Nej, du är liten och söt.
AF: Äh, jag är ful som stryk. När jag blir stor blir jag en ful gammal megära.
TK: Sluta nu, du är lika söt som kronprinsens fästmö Victoria. Jag ska kamma victorialugg på dig.
AF: (fnittrar) Nej, sluta…
TK: Sådär! Nu ser du ut som Victorias yngre och vackrare syster. Kronprinsen skulle byta ut Victoria direkt om han kunde se dig.
AF: Vad heter han om han blir kung?
TK: Då heter han Gustav den femte. Och Victoria blir drottning av Sverige. Tjusigt vad?
AF: Tjusigt värre. Men jag kommer aldrig ifrån Gamla Stans gränder.
TK: Säg inte det.

AF: Tänk om det vore som anarkisterna säger, att vi fattiga ska få det bra efter revolutionen. Men vilka ska göra revolution? Här finns bara tittare och tattare, ficktjuvar och tiggare, ja jag menar inget illa mot dig alltså, hamnbusar, sutenörer, drinkare, bondfångare, klockskojare, taskspelare, vallackare, gycklare, teaterpatrask och lungsjuka. Vad kan vi göra mot dom rika och deras knektar? Och om arbetarna strejkar ger dom rika dom sparken och bylingen honkar dom för lösdriveri.

TK: Dom gjorde revolution i Frankrike och högg huvena av aristokaterna som limpskivor. Chop! Chop! Chop! I’m gonna pop you with my panzerfau!
AF: Ja, det är klart. Mina barnbarn kanske inte måste gå på gatan.
TK: Dina barnbarn kommer inte att gå på gatan och sälja något. De kommer att gå i skolan istället.
AF: Jaså, på flickläroverket och ta vita mössan förstås?
TK: Ja, dom kommer att ta studenten allihop.
AF: Ha ha, ja du har iallafall fantasi. Men du är snäll. Berätta mer om framtiden, du berättar så bra.
TK: Det kommer bli fint att bo i Gamla Stan. Självaste stadsministern ska bo på Västerlånggatan.
AF: Så det finns hopp för oss i Gamla Stan?
TK: Ja, det finns hopp.
AF: Ja, en kväll som den här är det nästan så jag tror på dina sagor.

TK: Men vad vill du göra i framtiden?
AF: Inte det här i alla fall…kanske jobba på fabrik. Som sömmerska.
TK: Men om du får önska dig vad som helst?
AF: Då vill jag bli sångerska. Sjunga för kungen och uppträda i Amerika.
TK: Då måste du byta namn. Alla som ska bli kända byter namn.
AF: Då vill jag heta Katarina Bengtsson…nej, Jenny Bengtsson…nej, Jenny Lind! Det är ett bra namn på en sångerska.
TK: Jenny Lind från Sverige kommer att erövra världen.
AF: Ja, den svenska sångerskan förtrollar alla med sin röst. Ha ha ha.
TK: Jag känner en gubbe som kunde hjälpa dig att bli känd. Han heter PT.
AF: PT? Konstigt namn.
TK: Ja, PT Barnum. Han skulle kunna ta dig till Amerika.
AF: Äh, ingen tror att jag kan bli en sångerska.
TK: När jag var liten trodde ingen att jag skulle kunna sjunga. And Mama look at me now.
AF: Var det amerikanska?
TK: Ja, det betyder och mamma se på mig nu. Vill du höra en sång?
AF: Ja, kan du den där med en kvanting stiger i salen in?
TK: Nej, men jag ska ta en annan. Den här är för dig, Jenny Lind.
TK: (sjunger) Min fästman han var modelejon, dandy, charmör…
AF: Vad är en dandy?
TK: Det kommer du att få veta om några år. Jag tar en annan, som en gubbe som heter Chopin har skrivit: (sjunger)

Kvällen är ljum, så tyst den är
Av äppelblom, en aning vind den bär
Just i afton måste något hända
Säg mig vad, säg mig när

Kvällen dör bort, dess tid är kort
Vad jag begär, det skall den dock skänka mig
Skymning är en stilla vaka, jag vill äga, ej försaka
Nu är stunden, nu är undret här

(några år senare)

PT Barnum: (bryter på amerikanska) Ers majestäter! Ers kungliga högheter! Direkt från Amerikas Förenta Stater…Den svenska näktergalen…Den förtrollande Miss Jennyyyyy….. LIIIIIIIND!

(applåder)

Jenny Lind: Okej. Hej kära Kungen och kungafamiljen. Den här sången tillägnar jag alla som har trott på mig och uppmuntrat mig när jag tvivlat, under min långa resa från Västerlånggatan till Kungliga Slottet. Ja, med en liten omväg via Amerikas Förenta Stater, förstås.

PT Barnum: He, he. Go girl!

Jenny Lind: Den här sången lärde jag mig av min räddare i nöden, en fattig kvinna som jag mötte en julaftonskväll för länge sedan. Det var början på det stora hela och det är så fantastiskt så jag egentligen knappt kan förstå det. Men nu har jag nått mitt mål och jag är nog världens lyckligaste Jenny.

Positivhalare: (sjunger) Det var en glädjens afton i kungens stora slott
Miss Jenny sjöng så vackert, ett öga ej var torrt
Miss Jenny och Herr Barnum fick sen en liten tös
Det var en vacker flicka, som sjöng så alla rös

Som nyss vuxit upp och gift sig och fått barn
Som nyss vuxit upp och gift sig och fått barn
Som nyss har slutat skolan och gift sig och fått barn
Som nyss vuxit upp och bor i Gamla Stan

Och alla kvinnor säger, den rösten är så stor
Den har hon från sin gamla mormors mormors mor
Och alla männen säger, hon pratar som en star
Det har hon från sin gamle mormors mormors far

Och äpplet faller inte så långt från äppelträt
Det var en apelsinflicka, med katten där i knät
Det var en sorglig visa. men slutet det blev bra
Låt detta bli en lisa, att hopp det ska man ha

Positivhalaren slutar veva, tar av sig lösskägget och rallarhatten. Hon släpper ut sitt långa blonda hår och ruskar på det. Den unga kvinnan fäller upp kragen och skyndar vidare i den kyliga vårkvällen. Hon har viktiga saker att göra.

SLUT I RUTAN

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s