Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

En enkel Texas-Stockholm

Amanda Jenssen i …
”En enkel Texas-Stockholm”

aka ”Månsken över Texas II”
Fanfiction

Personer:

Peggy Sue – en helt vanlig tonåring
Kathy Sue – hennes mor
Stonewall Jackson – hennes bror
Lee Halvard Oswald – hennes far
Johnny Bode – pensionerad kompositör och sångare
… och Chefen som sig själv

Kapitel 1: Peggy Sue – en helt vanlig tonåring

Peggy Sue (PS): Mamma, vad är det här för gammal repig skiva?
Mamma Kathy Sue (M): Det är ju Melanie med Look what they’ve done to my song, ma.
PS: Konstigt namn på en låt. Vad handlar den om?
M: En del tror att den handlar om Song My. Det var en massaker i Vietnam. Ja, många amerikanska artister var ju emot kriget.
PS: Som Country Joe & The Fish!
M: Vilken allmänbildad dotter jag har!
PS: Äh, det var ju du som visade mig filmen från Woodstock. Janis Joplin var bara så sjukt bra. När jag blir artist ska jag också uppträda barfota.
M: Men då kan du bli förkyld!
PS: Men mamma, jag är faktiskt nästan vuxen.

Stonewall Jackson (SJ): Ha ha, en snorunge som du blir väl aldrig vuxen!
PS: Mamma, säg åt honom!
M: Åt honom.
PS: Mamma, är det sant att du blev retad för att du var från Texas?
M: Alltså många svenskar hatade ju USA för det de gjorde i Vietnam, så ibland kallade de mig ”Heja Nixon”. Men killar ska ju alltid retas om något.
PS: Just det, hör du det Stonewall!
SJ: Äh, lägg av…
PS: Hur var det med skivan du gjorde, mamma?
M: Skiva och skiva…jag körade lite åt några kompisar.
PS: Vad var det bandet hette? Det var något långt och krångligt…
M: Proletariatets Diktatur.
PS: Och låten?
M: Den hette ”Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet”.
PS: Jag törs knappt fråga vad B-sidan hette..
M: ”Sången om när folket reste sig och den svenska sexualbrottsutredningen kom på skam.”
PS: Konstigt namn på en låt.
M: Det tyckte Lee Halvard också. Han sade att musik skulle handla om kärlek.
PS: Vad gulligt.
SJ: Kärlek, bläh. Puss! Puss!
M: Din far var så stilig då i mustasch, långt hår och peace-märke…Så tog han fram gitarren och sa att jag skulle få höra en riktig låt. Sedan gifte vi oss i en liten kyrka på landet.
SJ: Och nio månader senare föddes Robert E. Lee!

PS:Varför har mina brorsor så coola namn, när jag måste heta Peggy Sue?
M: Men de är döpta efter Söderns två största söner. Du är döpt efter…
PS: En hitlåt!
M: Ja, med Buddy Holly.
PS: Innan jag fyller tjugo ska jag sjunga låten på den här skivan på teve.
SJ: Snorungar som du fyller väl aldrig tjugo? Ha ha ha!
PS: Ska du säga, du som är omogen som en grön banan!
SJ: Jaha, nu kommer man att få höra henne sjunga den där låten tusen gånger…

Lee Halvard Oswald: (LHO) Hallå i stugan!
PS: Hej pappa! Blir det någon spelning på pizzerian på lördag?
LHO: Jag jobbar på det, men de vill betala i alkohol.
SJ: Peggy är en snorunge, hon får inte dricka alkohol!
PS: Har du frågat på macken om vi får betalt om vi har kepsar och t-shirts med reklam för dom på oss, när vi spelar?
LHO: Ja, men dom vill betala i rostad lök.
PS: Det är helt okej. Rostad lök är en favorit som Peggy Sue har.

LHO: Det viktiga är att synas. Om du vill bli stjärna måste du börja redan nu.
SJ: ”Och sätta upp tydliga mål.” Ha ha ha.
PS: Det är inget fel på tydliga mål. Dom enda mål du har är väl i fotboll. Självmål alltså.
LHO: Och vad ska du göra sedan när du sjunger på teve?
PS: Gå…eh…gå igenom mitt framträdande i fantasin, precis som jag vill ha det.
LHO: Just det. Det går inte att inte vara stolt över dig, Peggy.
SJ: Ska du sjunga på teve?
PS: Klart jag ska!
SJ: Det enda ställe där du får sjunga är…
PS: På Carnegie Hall.
SJ: Nej, på toaletten! Ha ha ha!
PS: Nu ska du få!
SJ: Ha ha ha! Du kan inte ta mig!
M: Bråka inte nu, barn.
PS: Här får du en apelsin… mitt i nyllet!
SJ: Aj! Säg åt henne!
M & LHO: ÅT HENNE!

Kapitel 2: Växeln hallå, hallå!

M: -Vakna Peggy, du ska till första dagen på ditt jobb!
PS: Vad…
M: Är du vaken? Du låter inte särskilt vaken.
PS: Varför skulle jag ta ett jobb på helgerna, när jag gillar att sova?
M: Men du sade ju att du ville tjäna ihop till en ny mikrofon och ett band till gitarren! Du kan väl inte komma med gitarren i ett snöre runt halsen om du ska uppträda på teve?
PS: Ja, ja… är det ledigt på toaletten?

PS: Hej, jag heter Peggy, får jag skicka ett par strumpor till dig alldeles gratis?
Johnny Bode (JB): Gratis? Ska inte posten ha betalt?
PS: Jo men det sätter jag upp på fakturan till dig. För mig är det gratis.
JB: Vad är haken?
PS: Att du blir lurad att prenumerera på tiokronors strumpor för nittionio kronor plus porto i månaden. Och att prenumerationen inte går att säga upp.
JB: Har du hållt på med den här strumpförsäljningen länge?
PS: Jag ska kolla på klockan…tja, cirka tre minuter.
JB: Jag ska inte ha något, men du låter trevlig och vi kanske kan prata om lite annat…
PS: Det finns särskilda nummer för sådant. För nitton och nittio i minuten.

JB: Vad har du på dig?
PS: Hurså? Vad har du på dig?
JB: Frack och hög hatt.
PS: Varför det? Ska du på nobelmiddag?
JB: Nej, jag skriver musik och då tror jag att man presterar bättre om man känner sig lite flottare.
PS: Grejt! Det måste jag lägga på minnet. Några låtar man känner till?
JB: Rocka mig med vita handskar på?
PS: Nej..jag tror inte det.
JB: Det våras för Quisling, då?
PS: Nej…
JB: Jag ska stryka min frack?
PS: Ska du?
JB: Nej, det är en låt. Är den bekant?
PS: Nej…tyvärr.
JB: Förresten, vi har väl inte blviit presenterade. Jag heter Johnny Bode.
PS: Coolt. Alla mysiga snubbar heter Johnny.
JB: Vilka då?
PS: Du till exempel.
JB: Det var snällt sagt. När du blivit känd ska vi sätta upp en musikal på Chinateatern.
PS: Menar du det? Säkert?
JB: Säkert. Det tummar vi på.

Chefen: Jag har inte hört dig ringa i orderklockan!
PS: Det kan bero på att jag inte fått några order.
C: Tror du att du har betalt för att snacka skit?
PS: Nej, för att sälja skit!
C: Du får sparken!
PS: Det fick jag i julklapp förra året. Kan jag inte få en kälke istället?
C: Det här är sista varningen!
PS: Jag är redan så trött på allt vad  strumpor heter, så jag kommer att vara barfota resten av livet.
C: In your dreams.
PS: När jag blir känd ska jag vara barfota på scenen.
C: Vilken dj-vla scen?
PS:  You name it. Globen, Scandinavium…Carnegie Hall, Albert Hall, Yankee Stadium …och San Quentin.
C: Varför San Quentin?
PS: För att Johnny Cash uppträdde där.
C: Du glömde Taj Mahal.
PS: Tack för tipset, det ska jag lägga på minnet.
C: Ja, jag skämtar naturligtvis. Du kan varken sälja, sjunga, dansa eller något annat.
PS: Var det något mer?
C: Ja. Du är bara trailertrash från Texas. Du och din inavlade familj har flyttat till fel kommun.
PS: Jaså, men jag ska flytta till Stockholm. Det är Sveriges musikhuvudstad.
C: Det enda stället du kan flytta till är hemmet för vanartiga barn. Där har dom små horor som du.

Läkaren: Hur gick det här till? Jag har aldrig tidigare sett en medelålders man med ett dussin strumpor av usel kvalitet nerkörda i matstrupen.
Chefen: Mmmff..gglff..Phggy Sghhuu! 

Till bloggen

Ett svar to “En enkel Texas-Stockholm”

  1. […] En enkel Texas-Stockholm […]

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s