Amanda Jenssen Bloggen

För oss som bloggar med vita handskar på

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Ett politiskt manifest … och lite läskigheter (64 av 100)

Posted by Roger Krook på 04 maj 2014

sverigedemokraterna rasism

Eftersom det är super-valår (ett år då man super och väljer) undrar väldigt många (av mina kvalster, alltså) vad jag har för politiska åsikter. Jag ska inte hålla mina kvalster på halster. Svaret är: Jag är Marxist. Dessutom är jag mot allt. Om Ni fortfarande inte hajar kanske jag kan uttrycka det med en sång:

.

,

Sanna Marxister ska gilla Paramount-filmerna, som Horse Feathers ovan, bäst. Det gör jag, men jag gillar A Day At The Races i smyg. All God’s Children Got Swing!

.

.

Enligt den tillförlitliga källan Huvudnyheterna ska det som slår på nätet antingen vara helt allmängiltigt eller helt personligt. Det förra kan innebära ”så går du ner tio kilo till beachsäsongen” och det senare ”jag blev alltid vald sist i gymnastiken”. Under en period var jag längst i klassen och blev alltid vald först till basketen. Annars blev jag vald någonstans mot slutet, men inte sist. Däremot kan jag berätta om saker jag tycker är läskiga. Jag ville bli clown när jag var liten och är i motsats till många andra inte rädd för clowner. Men mimare är läskiga och buktalardockor kan vara lite obehagliga, åtminstone om dom heter Mini-Clabbe. Eller … Howdy Doody! Andy Kaufman verkar dock inte rädd. Är det här ironi, sentimentalt, pretentiös skit eller bara konstigt? Se och döm själv:

.

.

Min storasyster är rädd för Helan och Halvan. Jag skämtar inte.

Det riktigt obegripliga är att jag är rädd för … Tom Pillibi. När jag gick i psykoanalys glömde jag ta upp det, så jag får leva med den gåtan. Bara namnet låter fel, man heter inte så. Det är särskilt den svenska versionen som känns fel. (Länk finns på min twitter till höger.) Fruktansvärt fel. Ungefär som en mimare som pratar och så rör sig munnen i otakt med rösten från det som finns bakom masken. (Förutsatt att mimare pratar, alltså.) Eller som den onda clowndockan i The Game. Det är helt enkelt något som inte stämmer.

Hemligheten med kognitiv terapi (som i motsats till psykoanalys är gratis och något man kan göra själv) är INTE att slippa ångesten. Hemligheten är att inte låta ångesten styra ens liv, hindra en från att göra saker man vill. Fallgropen är att försöka undvika det som utlöser ångesten, då har man redan förlorat. Att kolla duschen innan någon som är rädd för spindlar ska duscha är därför en björntjänst, att spela med och förstärka fobin. Kontrollen bekräftar det logiska i den ologiska spindelfobin, att spindlar är farliga. (En person som var rädd för tarmgaser hade till och med fartkontroll på toaletten!) En gång fick jag en tam spindel som hette Nisse av ett par kompisar och rådet att mata honom med flugor. Han bodde på min vägg, visade inga tecken på att vilja flytta ut i naturen och mumsade i sig flugorna som jag gav honom. Det var en vanlig svensk jaktspindel, inte särskilt stor, som flyttat in hos mina vänner, men nu skulle dom åka bort. Farligare än så är inte spindlar. Eller sniglar, ett annat populärt husdjur. Och här visar en viss Amanda att inte heller ormar är farliga:

.

enorm

Ja,jag har ju alltid tyckt att Amanda är enorm. En gång hade jag en kollega som hade kattfobi. Hon pratade om den helt öppet och hade inga problem att prata om … sådana där lurviga djur med spetsiga öron. Men kattfobin innebar bland annat att hon inte vågade vara ensam i sin trädgård eller sola på altanen. Om hon plötsligt skulle få se en … KATT sitta och stirra på henne skulle hon DÖ! Just den där övertygelsen att man skulle dö är typisk för fobier. Men man dör inte av ångest. Faktum är att den alltid minskar efter en stund, oavsett om man stannar kvar eller drar sig tillbaka. Min mamma berättade en historia när jag var liten och sade att jag inte behövde vara rädd för att dö av skräck. (Som i filmen De Djävulska.) För om man kunde göra det hade hon dött den där gången.

Hon bodde inneboende hos en galen kärring, som bodde i husets källare och hade en massa katter. Min mamma var livrädd för att kärringen skulle dö, för då skulle hon säkert spöka. Naturligtvis dog kärringen och en dag var min mamma tvungen att gå genom hennes rum för att fixa något i pannrummet. När hon stod i pannrummet hörde hon att någon låg på kärringens säng och snarkade. Då trodde min mamma att hon skulle dö av skräck. Sedan sjönk ångesten och hon lyckade samla sig och titta ut ur pannrummet.

Det låg en katt på sängen och snarkade.

Men för att återgå till den otäcka låten, så ska jag härmed bevisa att den inte får hindra mig från att blogga. Pulsen rusar inte upp till tvåhundra, jag tycker bara att den känns … fel. Ungefär som om man upptäcker att någon medvetet förställer rösten och man undrar varför någon har anledning att göra det. (Men jag vet varför jag är rädd för folk som förställer rösten, min faster berättade en hemsk historia om en inbrottstjuv som förställde rösten och lät som ett litet barn för att lura någon att öppna dörren, när jag var typ fem år. BRRRRR!)

När jag var liten hade vi en tavla, en reproduktion som hette Vallflickan eller något sådant. Den var jag rädd för. Vallflickan såg inte ut som en flicka, utan som en förklädd, gammal, MANLIG DVÄRG. Varför försökte han få oss att tro han var en liten flicka? Obehagligt.

Okej Tom Pillibi var det. Varför känns den så onaturlig? Kanske innehåller den parallella kvinter? Fråga inte mig, jag är bloggare och inte kompositör. Dessutom låter den inte som en schlager, utan som en signaturmelodi till ett barnprogram, med trummor och flöjter. Varför skulle barn gilla trummor och flöjter, förresten? För att det låter som militärmusik? Vad?

Okej, nu tar vi den:

.

.

Det är som sagt den svenska versionen som stör mig, men den här är också lite skum. Hon låter mycket äldre än hon ser ut, precis  som Judy Garland i Trollkarlen från Oz. Dessutom får jag en känsla av att det är en vuxen, manlig dvärg som har klätt ut sig till tonårsflicka. Plus att mimiken inte stämmer med ljudet. Han kanske har en vevgrammofon bakom ryggen, som Harpo Marx i Monkey Business, när han utger sig för att vara Maurice Chevalier?  En bandspelare i magen? Eller var det en verkmästare i magen?

Var jag tillräckligt personlig nu? Inte? Då kan jag berätta att jag gillar mina kvalster. Jag tror kvalstren ser mig som en gud och som hela jorden eller universum. Och att dom sjunger för mig:-Roger älskar alla kvalster, alla kvalster på vår jord. A capella. Men kvalster sjunger väldigt tyst och man måste lyssna noga för att kunna höra dem.

Sens moral: Håll inte dina kvalster på halster. (Povel Ramel)

P.S.

Det här var nästan lite kusligt, men nu ramlar jag på ett klipp med Tom Pillibi OCH en buktalardocka. Vad är sannolikheten för det? ”Kvinnan” ska vara 39 år här. Fan tro’t. Och kolla in klänningen. Den ser ut som överdimensionerade fiskfjäll och döljer effektivt alla former av det som finns under. Brukar inte kvinnor och transvestiter klä sig på ett sätt som framhäver kroppen på ett fördelaktigt sätt? Det här är något annat. Något som inte vill visa vad det är.

.

.

En apa blir livrädd för en människa med apmask. Det stela ansiktet innebär att det är en DÖD apa. När den döda apan lever blir det fel. Fruktansvärt fel. På samma sätt är människor rädda för clowner, mimare och buktalardockor. Man vet inte vilka känslor den som finns bakom den stela masken egentligen har, vad den har för avsikter och vad den kan vilja göra med oss.

.

the lone ranger

Samtidigt sägs det att kvinnor är fascinerade av män med mask. Maskeringen gör att man kan fantisera fritt om den mystiske mannen bakom masken. Det skulle kunna förklara att superhjältar och andra karlakarlar är maskerade. Zorro, The Lone Ranger, Batman och hela gänget. Stålmannen är undantaget som bekräftar regeln, hans enda maskering är att ta av sig glasögonen han bär som Clark Kent.

Nu måste jag sluta, för det sitter en … KATT och stirrar på mig.

D.S.

Hem

Advertisements

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s