Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Det ska vara en jojk i år.

Posted by Roger Krook på 03 maj 2014

.

Kan jojk vara schlager? Jorå, det kan du hoppa upp och sätta dig på. 1980 tävlade Norge med jojk i ESC. Här är de högst placerade i en senare ESC, jojk-versionen:

.

.

Den traditionella jojken låter ungefär så här, även om det finns skillnader mellan olika jojkare och syd- och nordsamisk jojk. Inom den levande traditionen utvecklas jojken och hittar nya vägar. Många samiska artister har tagit in element från modern musik i jojken och då kan det låta ungefär så här:

.

.

Vad är jojk? Här berättar Per Niila Stålka om jojk, den äldsta ännu levande musiktraditionen i Europa.

En gång fick jag en lektion i jojkande av en känd samisk jojkare. Bara samer kan jojka, men alla kan ”sjunga” enligt samma principer. Man komponerar inte en jojk. Istället uttrycker man en känsla, ett minne, en plats, en person eller något annat. Ljuden ”kommer”, det kan bli en tema som förändras och blir ”en cirkel i tiden”. När cirkeln är igång kan man sluta jojka och därför slutar många jojkar ganska abrupt. En annan skillnad är att man inte jojkar om något, på samma sätt som man sjunger om något. Man jojkar någon, en personjojk är inte om en person, den är personen. Ungefär som att man målar någon, man målar inte en tavla om någon.

Jojken har varit ”skammens musik”. Det berodde på att jojken var kopplad till den förkristna samiska religionen, som demoniserades av missionärerna och förbjöds av kolonialmakten. Det var fult att jojka och den som gjorde det hade kanske druckit för mycket. Nu har jojken fått upprättelse och sedan flera år kan man jojka i kyrkor.

Jojken kommer ur den samiska kulturen, men även ur människosjälens djup. Likheten mellan jojk och indisk sama veda är slående. Hör själv här:

.

.

När jag vandrade i fjällen träffade jag en tjej som sade: -Jag tycker samerna är ungefär som indianerna [Native Americans]. Dom är lite hemliga och vill inte berätta för mycket. Ja, att man är skeptiska till svenskar, norrmän, finnar och ryssar beror på att dessa länder koloniserat sameland och försökt utplåna den samiska kulturen. En Native American jag träffade sade att man historiskt använt samma metod i USA: Att ta urbefolkningens barn från föräldrarna och sätta dem i internatskola. Precis som Native Americans lät samebarnen håret växa och därför tvångsklippte man dem. Deras kultur angreps även genom att dom skulle prata svenska och äta svensk mat. Samtidigt sade man ”lapp ska vara lapp”, så dom fick inte sova i hus utan skulle bo i kåtor på vintern för att inte bli bortklemade.

En same som berättade relativt öppet var konstnären, slöjdaren, berättaren och jojkaren Lars Pirak. Jag träffade honom i hans sommarstuga i Jokkmokk och kanske underlättade det att jag kom i sällskap med en ortsbo. Han var en av de människor jag träffat som gjort starkast intryck på mig. Här kan du se och höra honom:

.

.

Jag vet inte om man kan höra så mycket jojk i Amanda Jenssens musik, men jag har skrivit att Lay Down påminner om inuiternas traditionella sång. Att blanda musik, till exempel från svarta i USA och inuiter, är ju väldigt typiskt Amanda.

Inte så jävla PK

Musik och politik har alltid hört ihop. Med politik menar jag att förändra eller bevara världen. Att vara konservativ är inte alltid bakåtsträvande i negativ bemärkelse. I Alta satte sig sametejer framför maskinerna och jojkade. Poliserna som bar bort dem hade tårar i ögonen. I Jönköping satte sig kristna framför nazisternas tåg och sjöng Jesus älskar alla barnen. Trots att poliser med batonger, hästar och hundar marscherade i täten för tåget blev dom till slut tvungna att vända. Det är inte bara Kartellen, Woody Guthrie och Mikael Wiehe som gör politisk musik. Poetisk och instrumental musik kan vara lika politisk. Swing, den tidiga rocken och The Beatles tog sällan ställning i sakfrågor, men även hi-de-ho och yeah-yeah-yeah kan vara rena dynamiten och förändra samhället för alltid.

Jag tror inte man blir speciellt sugen att gå ut på stan och mörda feminister, homofiler och blattingar av att lyssna på Amandas musik. Hennes konst och hela uppenbarelse handlar ofta om livets stora frågor, men på ett subtilt och inte alltid övertydligt sätt. Inom Sama Veda, Gandharva Veda och liknande traditioner menar man att ljudet och budskapet är samma sak. Därför kan man lyssna på recitation utan att kunna sanskrit, men ändå ta emot budskapet på ett djupare plan.

Om någon för några år sedan hade sagt att jag skulle publicera pornografi mot fascism hade jag garvat läppen av mig. Och nu gör jag det. Fiktion kan handla om perversa fantasier och ändå, eller just därför, hylla kvinnans självkänsla och självständighet. Tre miljoner tjejer, en fjärdedel av dem under 18 år, en fjärdedel över 50 år och hälften i åldern 18-49 år, har hittills läst och gillat min kombination av fakta, fiktion och politik. Mina traditionellt politiska bloggar har några få läsare per dag, men dem skriver jag mest för min egen skull. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Att få ut ett seriöst budskap på Twitter är oerhört svårt, bland annat pga antalet tecken och fokuseringen på nuet. När jag lyckas motstå frestelsen att predika och istället skämtar rappt och elakt om fascisterna kan det däremot fungera ganska bra. Eller som experterna säger: Twitter kräver en kombination av värderingar och humor.

Sens moral: Man behöver inte vara så jävla PK för att vara politiskt korrekt.

P.S.

Bloggandet och twittrandet har lärt mig att MAN INTE KAN HA SIN GLÄDJE I ATT ANDRA GILLAR SAMMA SOM MAN SJÄLV. Det här inlägget är jag till exempel extremt nöjd med och just därför kommer det ganska säkert inte att få några stående ovationer i cyberrymden. Det är två skilda saker att skriva sådant man själv gillar och sådant andra gillar. Allra tydligast tycker jag det blir i fiktionen, skriver jag som jag själv vill är det ytterst få som vill läsa.

Dilemmat är samtidigt lösningen. Om man sätter upp målet att andra ska gilla det man skriver, så får man sin glädje i att se läsarsiffrorna stiga och betygen och kommentarerna hagla. Konst ska beröra och att folk blir förbannade är också ett bra betyg. Det blir som ett spel: -Nu ändrar jag den här meningen och sedan ska vi se om dom går bananer.

Frank Zappa sade att hits som Bobby Brown finansierade projekt som Bob in Dacron. Om man vet när man skriver för sig själv och för andra så behöver det inte vara något problem. Problemen tror jag uppstår om man ”lämnar ut sig själv” och ”lägger ner sin själ” och sedan blir besviken när ingen uppskattar det.

Amanda Jenssen då? Hon tycks kunna transcendera eller kringgå hela problematiken genom att göra kommersiellt okommersiell musik. Men så är ju Amanda Amanda också.

D.S.

Hem

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s