Amanda Jenssen Bloggen

Om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Jag mötte prinsessan (59 av 100)

Posted by Roger Krook på 28 april 2014

katter

Nöjesguiden ger Amanda Jenssen ett förhandsbetyg i Så mycket bättre: ‘Amanda Jenssen – Älskar henne, och ”man vet aldrig vad hon kan hitta på”. ‘ Och det blir förstås högsta betyg.

Nu över till en annan prinsessa. Ibland är det lärorikt med Twitter, som när jag märkte att en arabisk prinsessa följde mitt konto. Jag måste erkänna att jag var tvungen att googla henne, men då fick jag mig en tankeställare. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Min förra tweet hade budskapet att cirkusens missfoster, eller konstigt folk du möter på gatan, också är människor med hopp, drömmar, förälskelser, kåthet, funderingar och värdighet. Jag har berättat om elefantmannen och skönheterna tidigare, men det inlägget är flyttat till stofilbloggen Blast From The Past.

Men i alla fall. Vi har kanske mer fördomar om saudiska kvinnor än om cirkusfreaks. En saudisk kvinna är förtryckt, undergiven, tyst och gömmer sig bakom svarta slöjor. Därför fick jag mig en tankeställare när jag upptäckte den här kvinnan. Poängen är att hon inte är någon rebell i exil, utan en prinsessa i det ytterst traditionella kungahuset. Ändå motsvarar hon inte alls de förutfattade meningarna. Några bilder från hennes sajt:

.

new york

Princess Basmah with Alicia Henry Co Founder and Director of Communications at The Happiness Assembly and Co Speaker at the Women’s Leadership Summit in NYC’s Time Square säger bildtexten. Prinsessan är hon till vänster och hon är kvalificerad att tala om kvinnligt ledarskap eftersom hon driver bland annat en restaurangkedja.

.

krigsveteran och arabisk prinsessa

A USA Young Military Veteran Thanks Princess Basmah for her Honest Speech on War and Shares his Post Service Pain. Det är alltså en veteran från kriget i Irak eller möjligen Afghanistan som hon pratar med om fred och posttraumatisk stress.

Mina grannar är från Irak och har nyss fått barn. Pappan verkar ta stort ansvar för barnet och dessutom försöka hjälpa frun på alla sätt. När jag öppnade dörren åt mamman med barnvagnen sade hon ”Jag kan få barnvagnen över tröskeln själv”. Då skämdes jag lite för att jag inte tänkt på att lyfta den över tröskeln, trots att hon förutsatte att jag gjorde det. Att vara gentleman är varken kvinnoförtryckande eller flirtigt. En gång höll jag upp dörren för en kvinna i religiösa kläder (det var hon och inte jag som hade dem) och då sken hon upp som en sol. Jag var lite rädd att det skulle vara flirtigt att hålla upp dörren, men hon såg det bara som ett sätt att visa respekt. Att hon blev glad lämnade samtidigt en bitter eftersmak, förmodligen var hon van att folk tittade snett på henne pga hennes klädsel.

Klädsel är inte allt. På förra stället jag bodde hade jag ett par förtjusande arabiska systrar som grannar. Den ena var klädd och sminkad som en typisk tonårstjej. Den andra var osminkad och hade religiösa eller traditionella kläder. Det lustiga var att båda var precis lika öppna och trevliga, trots att deras utseende var som natt och dag. Möjligen var den religiöst klädda lite tuffare, men det kan ha berott på att hon var van att få skit från sverigevänliga personer och hade varit tvungen att bli lite tuff.

För övrigt brukar den nyblivna arabiska pappan hålla hissen så jag får åka med, om han ser att jag är på väg. Alltså, hur många svenskar tänker på en sån sak? Jag känner i alla fall inte igen den sverigevänliga bilden att folk från Mellanöstern gör vårt land till ett helvete. Om jag skulle få en hjärtinfarkt på stan hoppas jag att det finns araber, ryssar eller kanske sydamerikaner i närheten. Jag har berättat om när jag gav första hjälpen till en gammal kvinna som kollapsade på apoteket och svenskarna tittade åt ett annat håll, medan det kom blattar och ryssar springande från alla håll och försökte hjälpa till. Om jag någonsin har varit rasist så slutade jag definitivt vara det i det ögonblicket.

Att hålla upp en dörr kan göra underverk. Jag var lite sur för att det flyttade in en knarkarkärring med en galen hund i huset. En gång mötte jag dem i porten och då tog den viktorianske gentlemannen inom mig över och jag höll upp dörren åt dem. Då stannade hon och växlade glatt några ord och det visade sig att det i själva verket var en trevlig tjej och världens snällaste hund. Döm inte hunden efter håren eller människan efter dina förutfattade meningar, lärde jag mig då.

Däremot finns det en äkta knarkare, eller möjligen före detta knarkare, i mitt hus. Första gången vi möttes höll jag upp hissdörren för honom och frågade om han ville åka med. -Får jag verkligen det? undrade han förvånat. Ja, han var väl inte van att folk i frack och hög hatt visade respekt. Sedan dess säger han alltid några uppmuntrande ord när vi stöter på varandra och har blivit något av min personliga mentala coach. Det kostar så lite att se folk i ögonen och heja, eller att hålla upp en dörr. Och du kan få mycket tillbaka.

Allra trevligast i huset är två alkoholister. Den ene är kusligt lik min bror (men min bror är i mycket sämre skick) och den andre är kusligt lik Christer Pettersson. Vi brukar alltid stanna och snacka lite när vi möts på stan.

I huset till vänster bor en trevlig rastaman och i huset till höger en familj finska zigenare. (Men det får man väl inte säga i det här landet.) Både rastamannen och romerna hejar alltid när vi möts på stan. En gång var jag till akuten med en kompis och då var den romska familjen där med en gammal man som låg på en rullbår. Mamman gav mig en tidning att läsa och den medmänskliga gesten  värmde i den stressade situationen.

Jag brukar tänka på mina grannar och småle, när rasister på nätet skriver: -Du kan inte bo i ett invandrartätt område, för då skulle du förstå att vi sverigedemokrater har rätt.

Så vitt jag vet har jag inga sverigedemokratiska grannar. Den enda riktigt otrevliga grannen påstår att jag håller henne vaken genom att köra elektricitetsmaskiner på nätterna, men hon är ganska lugn när hon tar sina mediciner. Men psykiskt sjuka är sällan eller aldrig farliga, dom är bara väldigt rädda och man ska inte djävlas tillbaka när dom inbillar sig saker, dom har det djävligt nog ändå.

Folk som varit med om krig har det inte heller alltid så kul. Jag har berättat när jag, klädd i camouflagekläder och ryggsäck, kom in i den lokala tobaksaffären för att köpa en burk cola och ägaren stirrade på mig som han sett ett spöke. Han hade tydligen haft dåliga erfarenheter av folk i camouflagekläder i sitt hemland, innan han flydde till Sverige. Ändå gjorde han sig besväret att skämta och vara trevlig sekunderna efter flashbacken och frågade skämtsamt om jag skulle ut i krig. -Jag ska bara ut i skogen och kriga mot myggen, sade jag och då skrattade han artigt åt mitt skämt. Jag tror att jag även har berättat om min arbetskamrat, som var officer i Republikanska Gardet och låg vid fronten i kriget mellan Iran och Irak i två år. Han sade aldrig ett ord om vad som hände där, bara att ”sedan blev jag tvungen att fly”. Ingen vet vilka mardrömmar som plågade honom, men han lät det aldrig gå ut över någon annan.

Jag har inte varit med i något krig, men en replik som en vietnamveteran sade i ett tv-program har etsat sig fast: -Det var dom som blev skjutna där borta som var vinnarna. Vi andra måste leva med skiten varenda dag.

Så i princip är det en stor prestation av folk som flytt från krig att överhuvudtaget vara normala. Om dom dessutom är artiga och trevliga så är det helt fantastiskt. Detsamma gäller alla soldater som giriga politiker skickat till obegripliga krig långt borta för att skydda någon typ av ekonomiska intressen. Därför ber jag Gud att välsigna alla flyktingar och krigsveteraner, oavsett på vilken sida av kriget dom råkade hamna.

Ja, det var väl en söndagspredikan som hette duga? Även om den kom på en måndag.

Hem

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s