Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Do it like a boss (inlägg 38 av 100)

Posted by Roger Krook på 07 april 2014

kapitalist

När Amanda skulle göra sitt första album visste hon inget om hur man gör (ost-)skivor och kände ingen i branschen. Just därför gjorde hon albumet och den efterföljande turnén som en boss. Den  oerfarna 19-åringen ”domderade vuxna pojkar/män” och självklart blev det succé.

Med boss menar jag inte en vanlig chef, pressad av personalen från den ena sidan och ledningen från den andra, en person som aldrig kan lyckas vara alla till lags. Jag menar en BOSS, någon som kan göra som den vill och skörda framgångarna. I det förra inlägget var världens största kapitalister ett exempel på mäktiga och framgångsrika bossar utan överdriven blygsamhet och självkritik. Det sägs ofta att stora kapitalister/företagsledare lider av narcissistisk personlighetsstörning och i så fall borde vi kanske försöka bli mer narcissistiska lite till mans. Om den refuserade och hemlöse konstnären inte hade sett sig själv som född att skapa ett tusenårigt rike hade han inte kunnat bli demokratiskt vald till diktator. Om den inåtvände datanörden inte trott på sitt hopsnickrade diskoperativsystem hade han inte kunnat bli världens rikaste man. Om den av överdoserade läkemedel omtöcknade presidenten inte fått idén att flyga en människa till månen, så hade vi inte fått se några astronauter promenera på himlakroppen i fråga. En god vän från Namibia har däremot en logisk förklaring till hur några få kolonisatörer kunde krossa stora och mäktiga civilisationer på löpande band: Det är alltid den med krutet som vinner. Men kanske hjälpte den koloniala mentaliteten, att se sig själva som övermänniskor, till lite grann.

Så visst är det, som alla krafter, en kraft på gott och ont. Det som slog mig nu är att jag själv tänkt som en boss ibland – vid samtliga tillfällen när jag gjort sådant som jag egentligen inte borde ha klarat av.  Jag har alltid kunnat skriva faktatexter och aldrig kunnat skriva skönlitteratur. Just därför har jag experimenterat lite med skönlitterära texter. Just for the hell of it. Experimentet består i att publicera skönlitterära texter och se hur många som läser dem. That’s all, folks.

Berättelser jag lagt ner min själ i och själv gillat har genomgående mötts av ointresse och negativ kritik. När man skrivit med tårar i ögonen och försökt använda hela sin livserfarenhet och fabuleringsförmåga för att uttrycka något viktigt, som bara möts av uttråkade gäspningar och sågningar, lovar man sig själv att aldrig någonsin mer skriva något skönlitterärt. Nej, det gör man inte, även om det är den naturliga reaktionen.

Då gör man istället som en boss, rycker på axlarna och går vidare med nästa projekt. Istället för att försöka förmedla äkta känsla vrider man kallt och systematiskt på reglagen för att trigga läsarnas känslor. Det bästa är att utgå från böcker och noveller som är mycket lästa på nätet, men samtidigt inte så kända att folk känner igen storyn. Sedan gör man sin egen version av dem. Man  lägger sin egen smak åt sidan och ser det som en sport att skriva i andras smak. Då blir det som ett spel där vinsten är att öka antalet läsare lite till och lite till. Ofta vaknar jag med en färdig mening, som har den rätta suggestionskraften, i huvudet. Då gäller det att skriva in den innan man glömmer den och sedan är det bara att le hemlighetsfullt när läsarsiffrorna stiger. Helt utan någon marknadsföring har mina mest lästa berättelser redan fler läsare än antalet som köper en svensk bestseller.

And that’s how rock and roll was born.

Jag tror inte det här gäller Amanda Jenssen, för då hade hon varit med i Melodifestivalen. Jag tror faktiskt att hon alltid skriver musik som hon gillar själv. Det är förstås inget jag kan veta, men jag tror att det är så.

Samtidigt är Amanda naturligtvis medveten om ekonomiska realiteter och man kan till exempel med viss rätt tro att Ghost var tänkt som en uppföljare till hiten Happyland. Istället blev det Illusionist som skapade den största magin. Jag har kallat Dry My Soul det inledande spåret på ett rockalbum som aldrig gjordes och kanske var det så, kanske inte. Sedan finns det udda låtar som arbetssången Lay Down och den franska filmmusiken Light and Easy, som enligt AJ handlar om ”klåda och bagage”. Ja, man kan bara försöka gissa hur och varför de olika låtarna hamnat på spökskivan. Däremot vet vi att namnet Hymns for the haunted kom till vår hjältinna som en blixt från en klar himmel under en flygresa. En gång sade AJ att hennes plan var att skriva de odödliga låtarna som de stora mästarna aldrig skrev. Narcissism på gränsen till storhetsvansinne och därför ett koncept som fungerat. Nu råkar Amanda ha begåvningen som krävs, men det krävs även att våga sätta upp ett sådant mål, tro på det och stå för det helt öppet.

Frank Zappa var en av de mest begåvade musiker och kompositörer som vandrat på denna planet. Han löste problemet genom att, enligt egen utsago, låta hits som Bobby Brown finansiera svårsmält musik som Bob In Dacron. När folk frågade varför han inte satsade på att göra hits och bli miljardär svarade han: -Vem vill gå omkring med bara en handske och en liten ynklig näsa? (En syftning på Michael Jackson.)

Det jag skriver här på Amanda Jensen Bloggen skriver jag exakt som jag själv vill, men syftet med den här bloggen är inte att få många läsare. För att få många läsare måste man antingen skriva om det som är helt allmängiltigt, typ ”Så går du ner tio kilo på en vecka” eller det som är helt nördigt typ ”Finlands minst kända filmer från 1960-talet”. Jag har provat båda varianterna och båda fungerar.

Livet är ett val mellan att ha rätt och få resultat. Om det viktigaste är att ha rätt är man inte villig att glömma principerna, vara pragmatisk, samarbeta, ge och ta, inte ens att prova nya saker med risk för att misslyckas och visa sig ha haft fel. För bossen är det inte viktigt att ha rätt eller kunna säga ”vad var det jag sade”, inte ens att klaga över att det blivit sämre och att det som fungerat inte fungerar längre. För bossen är det resultatet som räknas.

Det här märks tydligt i politiken. Sverigedemokraterna skulle kunna vara vågmästare, intrigera bakom kulisserna och få igenom en del försämringar för muslimer, kvinnor och homosexuella. Kristdemokraterna kunde nog hålla med om att islam och homosexualitet inte ska uppmuntras. Moderaterna kunde nog hålla med om att flyktingar från MENA inte är lönsamma och att feministerna är för mycket vänster. Sossarna kunde nog hålla med om att det var bättre förr. Folkpartiet skulle helt säkert hålla med om att antirasisterna är ett hot mot demokratin, att man inte får diskriminera rasister och att invandrarnas rasism mot svenskar är ett underskattat problem. Men istället vill SD ha rätt och allra viktigast är att ha rätt om att en muslimsk konspiration hotar Sverige och hela västvärlden. Resultatet är att ingen vill ta i partiet med tång och att SD förlorat allt politiskt inflytande i riksdagen.

Allianspartierna har förstått att det krävs lite smidighet om man ska kunna behålla makten. Abortmotståndare och månggiftesförespråkare, nyliberaler och konservativa, frireligiösa och ateister, modernister och traditionalister har kunnat enas och hålla ihop för att nå resultatet alla vill nå: Makt över ekonomin. Alternativet vore en mer vänsterinriktad ekonomisk politik och inga uppoffringar är för stora för att slippa en sådan.

Författaren som får en bestseller vet att det gäller att skriva det folk gillar, inte att få folk att gilla det man skriver. Men vad är en bestseller? Kanske vill man inte vinna världen till priset av att förlora sin själ och då kan man göra ett annat val och skriva för byrålådan. Men man kan aldrig någonsin prioritera två alternativ, det är att inte prioritera något. Om man inte gör som Amanda, transcenderar hela problematiken och gör något så okommersiellt att det blir kommersiellt. Om jag lär mig allt om Romarrikets uppgång och fall kanske jag kan göra samma sak en dag.

Jag slutar med en gammal vits: -Min fru vill bo mitt i stan och jag vill bo långt ute på landet. Så nu bor vi i förort. Båda vantrivs, men är nöjda för att  den andra inte har fått sin vilja igenom.

Hem

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s