Amanda Jenssen Bloggen

En gång MAC alltid MAC

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Bloggen som går under jorden (13 av 100)

Posted by Roger Krook på 14 mars 2014

amanda jenssen

Amanda Jenssen (till höger)

Berättaren: Här kommer en sändning från underjorden i vilken vi får veta varför liberala media är mer upprörda över anti-nazister som kastar tårtor och skriver raplåtar än över nazister som försöker mörda folk och avskaffa demokratin. Vi får även veta varför folk tror att alla afrikaner går omkring nakna i djungeln, varför man inte ska måla staden röd när det är valår och många andra konkreta och praktiskt användbara tips. Spelet kan börja!

Jag: Jaha, då sitter man här igen. I Bloggen Som Går Under Jorden.
Galne Gunnar: Ännu ett avsnitt av vår podcast. Bloggversionen. Som var en podcast redan innan folk visste vad en podcast var.
J: Välkomna ska ni vara.
GG: Här blir det full fart utan manus, skyddsnät eller något förvalt tema. Naket och naturligt.
J: Med naket ska dock inte förstås något avklätt.
GG: Nej, vi är alltid PK.
J: På Klädda, alltså.

GG: Lyssnarna vill inte ha oss längre.
J: Varför inte det?
GG: Dom tycker vi är tillräckligt långa som vi är.
J: Men ibland måste man vara lång. Man kan till exempel inte tala om hur folk ska rösta och varför, utan att det blir långt.
GG: Jo det kan man.
J: Kan man säga det med ett ord?
GG: Nej, men med två.
J: Det vill jag höra i så fall.
GG: Fimpa Jimpa.
J: Och nu kommer Sammy Davies Jr med en sång tillägnad Jimmie Åkesson.
GG: Vi är snart tillbaka.

.

.

J: Han var för bra, så folk trodde att 7-åringen var en vuxen dvärg.
GG: Det heter inte dvärg, det heter kortväxt. Dvärg är en sagofigur.
J: Jag vet. Men på den tiden sade folk dvärg. Och nigger. Skulle dom visa att dom inte var rasister sade dom neger.
GG: Men det får man väl inte säga i det här landet längre. I alla fall inte negerboll.
J: Det där är sverigedemokratisk offerkofta. Man får säga vad man vill, frågan är vad som är smart att säga.
GG: Men sverigedemokrater är väl inte smarta?
J: Nej, just det.  Tänk dig förresten att ligga på sjukhus och redan må illa och så plötsligt stirra Jimmie Åkesson i ansiktet! Snacka om att prata med Ulrik.
GG: Läkaren som sade att Jimpa var farlig för patienternas hälsa gjorde helt rätt.
J: Självklart. Men risken är att man hjälper honom att framstå som martyr då.
GG: Läkaren?
J: Nej, han den andre. Vars namn får mig att må illa.
GG: Men det har vi ju redan rett ut. Det bästa är att rösta på honom så han inte framstår som martyr. Eller på nazisterna.
J: Same shit, different names.
GG; Och nu en lovsång till den svarta kvinnan.
J: Av vår husgud, den oförliknelige Johnny Bode. Vi är strax tillbaka.

.

.

GG: För Johnny var det där säkert en hyllning, men med dagens mått var det en ganska stereotyp skildring. Afrikaner som bor i hyddor och går nakna.
J: Det var den bilden svenskarna fick av afrikanerna genom missionen. Afrikanerna före frälsningen, alltså. Man kunde visa afrikaner före och efter missionen. Före dansade dom omkring nakna i djungeln. Efter var dom påklädda, bodde i hus och gick i kyrkan.
GG: Hur visste folk att det var så?
J: Svenskarna trodde att dom visste mycket om Afrika. Sverige hade starka band till Afrika genom missionen.
GG: Och med Nordamerika genom utvandringen. Sydamerika var den okända kontinenten.
J: Tills det började komma flyktingar till Sverige från Chile.
GG: När Frankrike krigade i Indokina var det ett exotiskt krig långt borta. Vadå Dien Bien Phu? Vietnamkriget däremot kom in i våra vardagsrum och blev den stora snackisen.
J: Det stod i en annons för en tjejtidning i slutet på 60-talet: Du träffar killar ibland. Ni pratar om livet, pop och Vietnam.
GG: Som en platsannons: Du är stresstålig, kan ha många bollar i luften och är ung och flexibel. -Tack, det var snällt sagt, säger jag då.
J: Vad pratar ungdomar om idag? Livet, pipp och Ukraina?
GG: Döden, våldsmusik och Töreboda.
J: Jag var i Töreboda en gång. Det var stängt.

GG: Varför sitter vi tjugo meter under jorden och dricker kaffe en fredagskväll, när vi borde vara ute och måla stan röd?
J: Måla stan är röd är inte opartiskt när det är valår. Det kan bli dålig stämning. Snart kanske folk börjar kasta tårtor också.
GG: Måla inte Fan på väggen, måla väggen röd istället.
J: Nej, inte röd. Lite diskret beige istället. Att inte vara tillräckligt opartisk är ett hot mot demokratin. Jag är beredd att dö för din rätt att få en tårta i ansiktet. Trots att du försöker döda mig.
GG: Men om du vill dö för min rätt att vilja döda dig så är detväl en win-win situation?
J: Det har du rätt i. Men för rättvisans skull ska vi kanske döda varandra. Jag börjar.
GG: Hur ska du döda mig?
J: Jag ska berätta en historia så du skrattar ihjäl dig.
GG: Dödskul!
J: Jag kan berätta att liberala media lägger 90% av krutet på att utmåla anti-nazisterna som terrorister och 10% på att utmåla nazisterna som … frustrerade på grund av alla otrevliga attacker av anti-nazisterna. Vi ska vara beredda att dö för att försvara nazisternas rätt att avskaffa demokratin,.
GG: Och för deras rätt att mörda oss.
J: Kan den liberala strategin bero på att vänstern men inte nazisterna konkurrerar om liberalernas väljare? Det gäller att välja sina fiender.
GG: Nej, den beror på att liberalerna är beredda att dö, även om det bara är vänstermänniskor som blir dödade. Eller liberalerna är åtminstone beredda att skriva krönikor och ledare och försvara nazisterna mot tårtkastare och rappare. I Kärrtorp var det till och med en anti-nazist som sade ”All makt åt folket” och så kan vi ju inte ha det.
J: Usch, all makt åt folket … nästan som det står i grundlagen. Anti-nazisterna är tydligen sådana där pro-constitution också. Teaparty-dårar.
GG: Får det vara en kopp te?
J: Ja, en tar la en köpp kaffe te.
GG: Var som en ko.
J: Task ska du ha.

GG: Skit i politiken och tänd på till musiken. Varför sitter vi här under jorden och lyssnar på Johnny Bode?
J: Det började med att Amanda Jenssen gillade övergivna platser.
GG: Nu minns jag. Och då hittade vi det här övergivna …. rummet.
J: Jäs, sa hembrännaren.
GG: Det tar sig, sa pyromanen.
J: Dygden sitter alltid emellan sa Fan och satte sig mellan två präster.
GG: Tror du vi kommer så mycket längre?
J: Nej, vi har redan kommit tillräckligt långt. Vad har vi kommit fram till?
GG: Att vi är beredda att dö för nazisternas rätt att mörda folk. Och att anti-nazisterna är ett hot mot demokratin.
J: Fortsätter du så där blir vi snart tokhyllade på Avpixlat, som dom liberala journalisterna efter Kärrtorpsdemonstrationen.
GG: Härligt, då stänger vi butiken.
J: Tack för idag.
GG: Slut för idag.

J: Det var det. Lyckades vi vara tillräckligt opartiska, så här när det är valår?
GG: Jadå, vi kan nog få  ersätta Malena Ernman i public service radion.
J: Toppen! Och åtminstone du har ett perfekt ansikte för radion.
GG: Smickrare där.

J: Vet du vad jag ska göra nu?
GG: Läsa en doktorsavhandling?
J: Det bränns. Jag ska läsa en akademisk uppsats som jag hittade på KB. Som pdf!
GG: Vad handlar den om?
J: Den heter ”Vi går under jorden – Folkhemmet möter Kalla Kriget”. Och sedan kan alla dra sina egna slutsatser.
GG: Och samtidigt råkade du förstås hitta en ny trippel-CD med Amanda Jenssen? Med hennes första långfilm som bonus-DVD?
J: Vad menar du? Jag säger bara att jag hittade en uppsats om att folkhemmet flyttar ner under jorden. Skrattande husmödrar har syjunta. Förälskade ungdomar dricker Loranga med sugrör. Pappa skjuter med k-pist på skjutbanan. Lilla Kalle i moderiktig gabardinjacka spelar bordtennis. Söta tonårsflickor gör graciösa gymnastiska rörelser tjugo meter under jorden. Och en igelkott vaggar fram på det hårda betonggolvet och guidar oss genom den underjordiska världen av bergrum. Folkhemmet möter Kalla Kriget och allt fortsätter som vanligt. Men under jorden. Det är vad jag pratar om.
GG: Vaknade du sedan?
J: Det är sant, jag svär!
GG: I så fall råkar du inte ligga inne med en länk?
J: Jo det råkar jag. http://www.kb.se/dokument/Aktuellt/audiovisuellt/Vi%20g%C3%A5r%20under%20jorden%20Cronqvist.pdf

GG: Har du filmen som uppsatsen bygger på också?
J: I thought you’d never ask. Slit den med hälsan:

.

.

GG: YNF! Om du inte vore du skulle jag kyssa dig. Och jag som trodde det här skulle bli en vanlig tråkig fredag!
J: När nöden är som störst är Civilförsvarets räddningspatrull som närmast.
GG: För en gång skull måste jag hålla med dig.

J: Ni andra kan se den här rullen, som ni som gjort lumpen nog redan har sett. Här handlar det inte så mycket om business as usual, utan om det hot av mord- och sabotagespecialister från en viss stormakt, som värnpliktiga skulle lära sig stoppa. Så om Civilförsvaret hade ett positivt budskap så hade Försvarsmakten ett allvarligare budskap. Om bergrumsfilmerna skulle lugna, så skulle den här skapa en paranoid stämning av ett Sverige under attack. Filmen är lite läskig på slutet, för att värnpliktiga avtrubbade av våldsamma teveprogram inte ska somna.
GG: Häftigt!
J: Och därmed stänger vi den tryckvågssäkra stålporten. För alltid.

.

.

Hem

Skriv något mysigt