Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Tjena Mars!

Posted by Roger Krook på 07 februari 2014

amanda i norge

-Säger någon ordet skyddsrum osäkrar jag min pistol.
-Men syrran, nu sa du skyddsrum!

Lördag 1 mars

Tjena mars!

Fredag 28 feb

Jag: Äntligen fredag!
Galne Gunnar: Ja, äntligen får vi sitta här i sky … här nere … och prata fritt ur hjärtat utan manus.
J: Men egentligen tycker jag det är lite hyckleri att säga ”här  nere”. Att kalla … du-vet-vad ”här nere” är som att kalla underlivet för ”där nere” eller ”söderut”.
GG: Jag brukar kalla det för Gentlemannen.
J: Varför det?
GG: För att han reser sig upp när det kommer in en dam i rummet.
J: Läste du det skämtet i En Rolig Halvtimma 1968?
GG: Nej, 1967.
J: Förresten, vart har alla fräckisar tagit vägen? Förr fanns det till och med särskilda fräckistidningar.
GG: Ja, En Rolig Halvtimma, Adam & Eva och Helgarv.
J: Helgarv torde vara ett ganska tidstypiskt namn på en publikation.
GG: Då var fräckisar inne.
J: Och nu kan man kalla dom kalla.
GG: Ja, inte borde dom heta heta.
J: Det var länge sedan vi såg filmen Kalla mig Kulla. Jag har den fortfarande på VHS.
GG: Sound of Näverlur heter den väl?
J: Den hette Kalla mig Kulla vid nypremiären.
GG: I så fall. Jag undrar varför det är så kul att nörda in sig i onödig kunskap?
J: Ja, det är verkligen en trend att göra det. Onödig kunskap och övergivna bergrum trendar. Var det verkligen Gyllene Ratten som införde bearnaisen i Sverige, förresten?
GG: Jo, det var det nog. Även om det står i Wikipedia så kan det vara sant.
J: Det bästa är att fråga Wikipedia: Om jag frågade Nationalencyklopedin, skulle dom då säga att du alltid ljuger om Gyllene Ratten?
GG: Och sedan är det bara att kasta den överblivna kokosnöten till apan.
J: Verkligen? Jag visste inte att Clabbe gillade kokosnötter.
GG: Nej, nu måste vi gå vidare till dagens första film om det där … där nere.
J: Jag hade inte kunnat säga det bättre själv! Starta projektorn!
.

mysigt i skyddsrummet

J: Det verkar ha varit så gemytligt där nere. Trångt men gemytligt. Jag har sett på bilder att dom tog ner julgranar i tunnelbanan under kriget. Ja, i London alltså.
GG: Jag läste någonstans att folkhälsan i London steg under Blitzen. Gemenskapen där nere var hälsosam eftersom vi är flockdjur.
J: Nu låter det nästan som om du pratade om orgier, men du menar väl där nere där man tar skydd när det smäller?
GG: Jag kan väl inte mena något annat på en barntillåten blogg?
J: Det var nog inte helt fel att ligga med en blondin och en brunett.
GG: Menar du ligga med när du säger ligga med? Som i en triangel med spetsen nedåt?
J: Jag menar inte det där mellan fem och sju. Jag menar att ligga. På perrongen.
GG: Vet du varför skåningen kallar pepparkakor för pipparkakor?
J: Nej.
GG: För att dom ligger med varandra.
J: Ligger pepparkakorna med varandra?
GG Ja. På en plåt.

blondin i skyddsrum

J: Det var bättre där nere förr. Nere i tunnelbanan.
GG: Man skulle ha varit med!
J: Ja, det har inte varit ett rejält krig på görlänge nu.
GG: Men vi har det ju ändå ganska mysigt här. Ska vi sätta på oss uniform M/39 och göra re-enactment av beredskapen?
J: Nu igen? Nej, det är för nördigt.
GG: Då kan vi väl klä ut oss till pepparkakor?
J: Om Amanda tittar in kan vi göra det. Sedan kan vi sjunga beredskapsvisor alla tre under namnet Two Cookies and a Bean … nej, Two Hits And A Miss.
GG: I drömmens värld.
J: Just det, för i drömmen kan allting hända.
GG: Vi kanske drömmer just nu. Förresten, vad händer om man nyper sig i armen när man drömmer? Vaknar man, eller vet man att man drömmer om det inte gör ont?
J: Jag tror att det är det senare. Jag har nypt mig i armen ibland och då har det alltid gjort ont.
GG: Fast du har drömt?
J: Nej, jag har alltid varit vaken. Jag kommer aldrig ihåg att nypa mig i drömmen för att testa om det funkar.
GG: Jag har hört att man kan lära sig att bestämma i förväg vad man vill drömma.
J: Det låter inte hälsosamt. Drömmen är ju en ocensurerad säkerhetsventil. En gång drömde jag att jag gick mot röd gubbe.
GG: Och jag drömde att jag cyklade utan hjälm. Jag var helt förstörd en vecka efteråt. Tänk att få möta sina mörka sidor på de sättet!
J: Häftigt.
GG: Flummigt.
J: Maxat.
GG: Paxat.
J: Det är alltid kul att höra två snillen spekulera.

flickor i skyddsrum

GG: Från det ena till det andra, det är ju valår i år. Gör du någon form av insats?
J: Jomenvisst. Idag gav jag Sverigedemokraterna en känga igen. På min blogg med flest läsare.
GG: Du menar din feministiska kampblogg?
J: Ja, den om sex och snusk.
GG: Hur kan du som är man skriva för tjejer?
J: Det är svårt eftersom jag skriver med Gentlemannen. Men det går. Inte på det sättet … Det går att skriva, menar jag.
GG: Nu ska vi kanske hålla oss till musiken, som den här bloggen handlar om.
J: Varför det? Sex och snusk kan vara ett utmärkt politiskt vapen.
GG: Sverigedemokraterna är väl inte direkt sexiga. Tänk dig en porrfilm med …. urk!
J: Uuuuuääääh! Och inte snuskiga heller. Bara dumma i huvudet.
GG: Om du säger så där framstår dom som martyrer.
J: Helt rätt! Det bästa är nog att rösta på Sverigedemokraterna så dom inte framstår som martyrer.
GG: Tack för tipset. Då förlorar Kalle Anka-partiet min röst i år.
J: Då har vi klarat av årets val. Alla röstar på Sverigedemokraterna så dom inte framstår som martyrer.
GG: Kan jag inte få rösta på nazisterna istället?
J: Varför det?
GG: Dom har bättre marschmusik.
J: Okej då. Alla röstar på Sverigedemokraterna eller nazisterna.
GG: Vad ska vi diskutera nu?
J: Kärleken, döden och varandets olidliga lätthet.
GG: Kan vi inte diskutera Gyllene Ratten istället?
J: Jo! Vet du att jag åt min första bearnaise där?
GG: Fantastiskt! Nu blir jag avis. Men jag är glad för din skull.
J: Efter besöket på Gyllene Ratten köpte vi bearnaise på tub, åt det varje dag och införde det i vår släkt. Har dom slutat tillverka bearnaise på tub?
GG: Det har dom säkert. Dom slutar med allt bra. Som Raketost.
J: Och Vårby-Cola.
GG: Jag har hört att Vårby-bryggeriet står tomt och övergivet.
J: Alla bryggerier är tomma och öergivna. Utom dom i stan som har blivit gym. Jag tränade kyukoshin på Åsögatan i ett gammalt bryggeri. Bland gamla flaskor och kapsyler.
GG: Var det kul?
J: Ja, om man gillar att träna tills man spyr. Men jag blev ledsen när Oyama dog.
GG: Då tar vi en tyst minut för Oyama.
J: En tyst minut. Och det gäller dig som läser det här också!

mas oyama

GG: Nu har det gått en minut.
J: Under en kort period dog mina tre största idoler. Mas Oyama, Frank Zappa och Dennis Potter. Det var bara Ingmar Bergman som överlevde.
GG: Men nu är han död.
J: Ja, jag blev ledsen när han dog också. Och när Leif ”Smoke Rings” dog. Vissa kändisar får man ett speciellt band till.
GG: Tur att Johnny Bode är död.
J: Ja, han var död när jag upptäckte honom. Det var någon artikel i DN tror jag. Sedan hittade jag den första boken om honom på biblioteket. Och så var jag fast.
GG: Frid över hans minne.
J: Skål för Johnny!
GG: För Johnny!
J: Hoppsan, där klarade vi visst av döden. Vad säger vi om kärleken?
GG: Love is not music,
J: Music is the best.

sång i skyddsrummet

GG: Apropå död … vet du vad Eddie Meduza sade om Jesu död på korset?
J: Ja, men jag förväntas väl säga nej.
GG: Han sade att ingen har visat så stor kärlek. När Jesus hängde där bad han till Gud: Förlåt dem som spikar upp mig.
J: Eddie Meduza brukade avsluta sina konserter med att läsa välsignelsen över publiken. Och raggarna höll på att tappa snuset.
GG: Eddie Meduza turnerade med Svullo. Sveriges roligaste och fräckaste män. Båda dog för tidigt.
J: Eddie var alkoholist och Micke var deprimerad.
GG: Det är nästan som klichén med den gråtande clownen. Komikern som brottas med sina dämoner.
J: Ingmar Bergman var tvärtom. Han hade en ledsen mask, men han var glad under masken.
GG: IB spände sina dämoner för vagnen. Men när jag läste boken om Micke verkade det mer som om dämonerna ständigt fick hans projekt att rinna ut i sanden.
J: IB var tvärtom. Han sade att den enda dämonen han inte var rädd för var nolldämonen, att inte kunna få något gjort.
GG: Johnny Bode då? Han satt ju på mentalsjukhus.
J: När man läser Min Kärlek Var Till Salu förstår man att han inte var någon pajas. Han hade sina mörka stunder. Och så blev han utfryst för livet för att han satte upp en nationalsocialistisk revy i Oslo som nästan ingen såg. Plus att det norska äventyret slutade med att han hamnade i koncentrationsläger.
GG: Zarah Leander var Tredje Rikets största stjärna, tog en time-out och sedan gjorde hon come-back på Konserthuset.
J: Livet är orättvist ibland. Men Zarah var också bra.
GG: Det skålar vi för.
J: I hallonsoda. Skål!
GG: Skål!

underground shelter

J: Jag tänker på det där med att träna tills man spyr … En gång var jag på en överlevnadskurs och då var det en ung kille där som …
GG: Vad var det för kille?
J: Han hade en halv meter lång Gentleman och så var han från Motala.
GG: Nä! Är det verkligen sant? Var han från Motala?
J: Jo, det är sant. Och han sade att folk kunde ha svårt att förstå varför vi frivilligt frös, svalt och höll på att kollapsa, istället för att ligga på en strand med en paraplydrink.
GG: Varför gjorde ni det?
J: Han sade att solresor är värdelösa. Man träffar bara svenskar. Det enda positiva är att spriten är billigare, men så tillkommer ju resan.
GG: Utan sprit är livet skit. Skål!
J: Spriten dödar långsamt men vem fan har bråttom. Skål!
GG: God hallosoda. Men varför vill man plåga sig själv?
J: Man vill inte plåga sig själv. man vill testa sina gränser. Det är samma sak med författaren, kompositören eller hackern som sitter som hypnotiserad och kan jobba hela natten utan mat eller sömn. Jag kände en hacker som jobbade oavbrutet i 70 timmar. Mitt eget rekord är 32.
GG: Plötsligt är det morgon.
J: Exakt. Och då fortsätter man till nästa natt.
GG: Men det är inte att plåga sig själv, det är kul.
J: Det är kul att testa sina fysiska gränser också. Efterkänslan och tillfredsställelsen över att ha klarat av det. Den känslan kan inte köpas för pengar.
GG: För att testa mina gränser och se vad jag kan stå ut med ska jag prova att dricka kaffe utan grädde.
J: Vi har inte grädde.
GG: Då ska jag prova att dricka kaffe utan mjölk. Kopp på er, grevar och baroner!

underground london blitzen

J: Dom här kopparna är överskottsköpta. Dom har väl legat i något bergrum i väntan på tredje världskriget.
GG: Varför har man kaffekoppar i bergrum dit man ska fly när atombomben smäller?
J: För att det blir lättare om man känner igen vardagliga saker. Som att sätta sig och ta en fika.
GG: IB sade att han var noga med att göra allt som vanligt om han mådde dåligt. Då följde han sitt dagliga program till punkt och pricka, gjorde allt precis som vanligt.
J: Just det. Om allting har gått åt helvete så kan man fortfarande ta sin eftermiddagsfika som vanligt. Och sedan kanske man kan tänka igenom situationen och se vad man kan göra.
GG: Vet du vad hemligheten med livet är?
J: Att inte tänka. Om man inte tänker brukar det gå skitbra.
GG: Självklart, men förutom det. Hemligheten är att ha glädje av det man fortfarande kan ha glädje av. Om Johnny Bode är död kan man inte snacka med honom, men man kan fortfarande lyssna på hans musik. Och om man har ont i foten och inte kan gå ut, så kan man lägga sig med en godispåse och läsa den där boken man inte har haft tid att läsa.
J: Det finns inget positivt med att ha ont i foten.
GG: Nej, men man kan se vad man fortfarande kan ha glädje av. Det är inte att göra en olyckshändelse till något posititivt, det är att klara av situationen på bästa möjliga sätt.
J: Okej, det stämmer. Om man inte kan åka till Salton City eller KDF Seebad, så kan man läsa om dom och se filmer om dom.
GG: Och drömma.
J: Eller göra något helt annat.
GG: Då har vi klarat av hemligheten med livet också.
J: Och nu är det midnatt, så det är dags att stänga den tryckvågssäkra stålporten och säga god natt.
GG: Good night children, where ever you are.
J: En dag skall ljusen tändas på andra sidan sundet.
GG: Och det ska flyga blå fåglar över Dovers vita klippor igen.

.

.

Det var riktig engelsk skydddsrumsmusik! God natt, människobarn. Welcome children of the night!

.

Onsdag 26 feb

Jag trodde det här skulle bli en vanlig grå onsdag och så hittar jag DET HÄR!

singing in the skyddsrum

Mitt under brinnande krig och med bomberna fallande över London gjorde britterna filmer om snubbar som sjöng i skyddsrum. (Eller Londons tunnelbana, som användes som skyddsrum.) Samma glada humör präglar låten ”Thank you for dropping by, Mr Hess”. Det är ju så man nästan börjar längta efter ett tredje världskrig!

Tisdag 25 feb

Det vore grymt att undanhålla alla ruinromantiker och bunkermänniskor KDF Seebad. Ritat av radarparet Adolf Hitler och Albert Speer skulle det 4,5 kilometer långa badortshotellet med 8,000 rum och 20,000 sängar bli ett monument över nationalsocialismen och Kraft Durch Freude. Och det blev det. Men kriget kom emellan och mycket som syns på modellerna blev aldrig byggt, till exempel festhallen för 20,000 personer, matsalen för 1,000 gäster, de stora strandpaviljongerna och raden av gigantiska hakkorsflaggor på stranden.

Bygget började storstilat och tusentals tyskar fick arbete. Senare använde man tvångskommenderade polska krigsfångar. För att spara pengar sänkte man standarden, använde tunnare betong, skippade värmeisoleringen och tog bort allt extra som  toaletter och tvättfat på rummen. Sedan föll anläggningen i törnrosasömn. Tredje Riket prioriterade byggandet av V2-raketer och andra mirakelvapen som skulle vända krigslyckan. (Dessbättre fick man inte fram någon atombomb.) Mot slutet av kriget användes en del av hotellet som fältsjukhus och lottor, ett SS-kompani och flyktingar slog läger i byggnaden. Tyskland började kollapsa och fronten ryckte närmare, självmordsubåtar sjösattes på stranden. Röda Armén intog området, plundrade det på allt användbart och sprängde en del. Projektledaren för det storstilade semesterparadiset var svårt alkoholiserad och psykiskt sjuk när han hängde sig i sin cell under Nürnberg-rättegången.

Senare användes delar av hotellet som kasern för östtyska armén och idag finns ett litet museum med lokaler och militära föremål från den tiden kvar. En annan del har renoverats och används som vandrarhem. Resten är förfallet och vandaliserat i olika grad, men har klassats som minnesmärke och kommer åtminstone inte att rivas.

2009 anordnade man världens största fotoutställning (till ytan) i den enorma ruinen. Jag vet inte varför, men jag tycker dom här bilderna är oerhört starka. Vackra kvinnliga fotomodeller poserar sensuellt och teatraliskt, klädda i enbart högklackade skor eller raffset. (Förmodligen medvetet väsensskilt från Leni Riefenstahls kroppsdyrkande nakenbilder.) Kontrasten mellan de levande, varma, mjuka, friska och perfekta kropparna mot den sönderfallande, hårda, kalla, döda betongen ger bilderna en både fascinerande och skrämmande laddning. Receptet har använts i modefotograferingar i Salton City, men det här är konst för konstens skull. Kolla in de bästa bilderna här, det finns även en länk till alla femhundra.

Idag är kolossen en typisk övergiven byggnad, så här såg den ut 2013:

.

.

Och nu över till en betydligt elegantare dekadens:

.

.

Från succén i Tyskland.

.

En fältmässig inspelning av Lay Down.

.

Ännu en coverversion.

För ett år sedan var AJ på turné, vilket framgår av klippet ovan. Sedan var det en kritikerrosad turné under sommaren och tv-program på hösten. Det sista som hördes var programmet med Niklas Strömstedt och samma kväll lade AJ upp en bild på sig själv utklädd till pepparkaka på Instagram. Sedan har det varit tyst. Den tyska hemsidan är borta och Livenation säger att det inte finns några inbokade konserter. Det har inte varit några nyheter eller tidningsartiklar på ett tag. Det som händer är att folk i hela världen twittrar om AJ och delar klipp och låtar. På Youtube kommer det nya klipp då och då, oftast inspelningar från konserter eller coverversioner. Här ovan är de senaste.

Vad händer i våra gränder? Troligen blir det spelningar i Sverige i sommar. Till dess kan du ändra lite skyltar och kolla in de lågt räknat arton tusen klipp med AJ som finns på Youtube. Och varför inte uppsöka en övergiven plats eller två? Ovan eller under jord. Om du förstår vad jag menar.

Snart är det sommar!

Fredagen den 21 feb

JAG: Här sitter vi i vårt sky…. skydrag och filosoferar. Vad är ett skydrag? Nej, googla inte! Jag tror det är någon typ av termik. Eller nåt.
Galne Gunnar: Och jag har satt på mig min nya gas …. gasbinda i förebyggande syfte om jag skulle halka på ett bananskal.

Båda: Har du sett mitt skydds, har du sett mitt skydds, har du sett mitt skyddsomslag nånstans?

J: Var det VHS-band som hade skyddsomslag? Nej, googla inte! Eller var det LP-skivor?
GG: Jag tror det var DVD-skivor. För övrigt är det faktiskt sant att Blondin-Bella skrev ”jag skule aldrig använda ordet hen”.
J: Ha ha, det är lika kul som om jag skulle skriva ”jag skulle aldrig använda ordet skydds….”
GG: Skyddsobjekt.
J: Tack. Just det, skyddsobjekt.

GG: Har du tänkt på att vi gjorde podcastar 2007, innan det blev modernt? Två snubbar som sitter och gaggar om interna skämt och rena nörderier.
J: Ja, vi gör en just nu. Two peas in a pod.
GG: Du menar väl to piss in a pod?
J: Ha ha ha ha ha!

GG: Jaha, vad ska vi prata om nu?
J: Vad som helst utom du-vet-vad.
GG: Det är svårt att låta bli att prata om du-vet-vad.
J: Jag undrar varför det är så svårt?
GG: Det gör inte jag. Vet du varför alkemisterna inte kunde göra guld?
J: Jag förmodar att jag ska svara nej.
GG: Det var för att det blev känt vad hemligheten med att göra guld är.
J: Vad är den?
GG: Man får INTE tänka på två elefanter.
J: Och?
GG: När det blev känt kunde ingen låta bli att tänka på två elefanter.
J: Det är väl ingen match.
GG: Försök själv, får du se!
J: Okej, nu ska jag inte …. nej … nej … Äh, det går inte!
GG: Där ser du.
J: Så du menar att det blir lika svårt att inte prata om du-vet-vad bara för att …
GG: Just det. Bara för att man inte får göra det.
J: Så vi kommer aldrig mer att kunna föra ett anständigt samtal?
GG: Helt rätt uppfattat.
J: I så fall är det väl lika bra att vi tar ner skylten?
GG: Skyltnedtagning är begärd och ska verkställas.
J: Hej då, vi ses på andra sidan!

varning för skyddsrum

En skylt som ser ut som en skylt

GG: Jaha, nu är vi på andra sidan skivan. Hur kom du hit, Roger?
J: Jag kom genom hålet i mitten.
GG: Vi börjar låta som en skiva som har hakat upp sig.
J: Det kanske beror på att vi ÄR en skiva som har hakat upp sig.
GG: Hur många tror du förstår det uttrycket idag? Att en skiva har hakat upp sig. Eller att en biskop har bytt stift.
J: Amanda förstår det. För hon har en radiogrammofon.
GG: Men den har en nål, inte ett stift. Det är trattgrammofoner som har stift.
J: Det är väl hårklyverier?
GG: Nej, det är att försöka få en gamel genom ett nålsöga.
J: Vad är en gamel?
GG: Det är ett tjockt rep man använde i mellanöstern för tvåtusen år sedan. Som koppel till får eller nåt. Kopplar du?
J: Så det skulle vara en felöversättning att få en kamel genom ett nålsöga? Ungefär som ont krut förgås inte så lätt?
GG: Ja, eller en nagel i ögat.
J: I princip är det bara Ingmar Bergman och jag som vet att det heter vagel i ögat. Hur f-n har en nagel hamnat i ögat?
GG: Den kanske har hamnat där inom situationstecken.
J: Får jag citera det på min blogg?
GG: Var min gäst.
J: Tysken på den engelska restaurangen: When shall I become a cup of coffee?
GG: Never, I hope, Sir.

J: Det är ingen felöversättning, men är det inte ett konstigt uttryck att något är skitgott?
GG: Har du ätit skit någon gång?
J: Nej.
GG: Då kan du väl inte veta om det är gott?
J: Där fick du mig. Men dödskul då? Döden är väl inte kul?
GG: Hur så, har du varit död någon gång?
J: Jag tror inte vi kommer längre.
GG: Apropå det så vill min fru inte ha mig längre.
J: Varför inte det?
GG: Hon tycker att jag redan är tillräckligt lång.
J: Och därmed säger vi tack och hej till alla lyssnare. Även till momörordodarorenon i Salton City High. God natt!
GG: Hur kan du veta att natten är god innan den har börjat?
J: Märk inte mina ord.
GG: Vad gör du om jag gör det?
J: Då kallar jag dig namn. Eller ger dig en smogg.
GG: Vad är en smogg?
J: Kul att du frågar. En smogg är ett slag med utsidan av handen. SÅ HÄR!
GG: AJ! Vet du vad en näsvridare är?
J: Nej, AAAAAJ!

GG: Ska vi sitta här en fredagskväll och käka havrekakor som två …
J: Rättshavreister.
GG: Och dricka kaffe som två …
J: Galenkaffepannor.
GG: Ska vi inte gå på Hempas Bar istället?
J: Nej, det är för mycket slagsmål där.
GG: Hur vet du det? Har du varit där?
J: Nej.
GG: Varför har du inte varit där?
J: Det är för mycket slagsmål.

GG: Varför säger man galenpanna? Varför skulle en panna vara galnare än … till exempel en kastrull?
J: Och varför skulle en fock vara slö? Det är en förolämpning mot alla fockar.
GG: Tokfrans då, det är diskriminering mot alla fransar.
J: Tycker du dumskalle är diskriminering mot alla skallar också?
GG: Det är skillnad. Man kan vara dum i skallen, men inte tokig i fransen.
J: Man kan vara tokig i Frans.
GG: I am crazy in you. Vet du vad He sat at the window and looked att the stars betyder på svenska?
J: Ja, men jag förmodar att jag ska säga nej.
GG: Han satt på vinden och lockade på stararna.
J: Det måste ha varit alkoholiserade starar. Superstars.

GG: Och därmed ber vi att få rekommendera oss.
J: Tablett!
GG: Det här var nog den sämsta podcasten hittills.
J: Ja, men det var bara för att vi inte fick säga skyddsrum.

Onsdagen 19 feb

Tjena mars! Jag menar tjena februari!

Här sitter jag och dricker frukost och filosoferar. Det är inte så ofta jag citerar amerikanska chefstidningar, men nu ska jag göra det: När du väljer vad du ska inrikta ditt liv på. Tänk inte på vad som håller dig vaken på nätterna. Tänk på vad som får dig att gå upp på morgonen.

Vad är det som får en stor konstnär som Amanda Jenssen att släpa sig upp? (Alla stora konstnärer ska vara helt borta på morgonen, annars är dom inte trovärdiga.) Enligt henne själv det hägrande utedasset och därefter följande kopp te med två smörgåsar med mjukost och gurka. (Hur kan folk äta samma frukost år ut och år in, medan få skulle vilja äta samma middag särskilt många dagar efter varandra? Men det är en annan historia.)

Få går nog upp för att dom ska göra något åt sin framtida pension, priset på bostäder eller vad det nu är som håller dem vakna. Det som håller en vaken är ju oftast negativa saker, som man dessutom sällan kan göra något åt. Att välja inriktning i livet för att man ”borde” eller ”måste” bli bättre på något är också dumt. Är man bra på tennis och dålig på att spela fiol ska man välja tennisen. Livet är för kort för att man ska lägga tiden på allt man är dålig på eller tycker illa om. Om du hatar att tala inför folk, ge fan i att göra det och gör något du gillar och är bra på istället!

Det som får mig att gå upp är oftast att jag ska researcha och skriva om något ämne. Skyddsrum till exempel. Jaha, så länge klarade jag mig idag … Men visst är det fascinerande att det finns en okänd värld under våra fötter? Det slitna uttrycket att underjorden ser ut som en schweizerost stämmer faktiskt ibland.

Sens moral: Vi ska vara glada att AJ satsade på det hon gillar och är bra på, så hon inte blev telefonförsäljare istället. För då hade vi fått köpa telefoner av henne, inte höra hennes musik.

Därmed förklarar jag frukosten urdrucken.

Vänta ett tag! Plötsligt slår mig en tanke, ett minne från barndomen som varit försvunnet alla dessa år. När jag var liten bodde vi i ett hus med ett uruselt skyddsrum i källaren. Det var under Kalla Kriget och då måste alla hus ha skyddsrum. Så sedan blev skyddsrummet utdömt och dom SPRÄNGDE IN ETT SKYDDSRUM I BERGET BREDVID HUSET. Det enda jag minns är en stålport och ett ventilationsrör. Ibland går man över oceanen efter vatten. Jag är praktiskt taget uppväxt i ett bergrum! Ett tag funderade dom visst på att spränga bort hela berget och bygga ett parkeringshus där, men förnuftet segrade och dom rev ett övergivet garage istället. (Vilket var något mer logiskt.) Så om bergrummet inte är plomberat så finns det kvar.

Stenåldersgrottan vi lekte i har jag och Galne Gunnar redan återbesökt, men jag hade helt glömt bort det här … In my garden of memories and dreams.

Nattmössa av, gasmask på!

Måndagen den 17 feb

Halloj!

Om man gillar övergivna platser kan man drömma om Salton City eller alla gruv- och guldgrävarstäder i nordligaste Amerika. Men det är faktiskt att gå över oceanen efter vatten. Det finns ett underjordiskt, övergivet Sverige som får några gravkammare i Egypten att förblekna. That’s right, you heard right, det finns ett okänt land under markytan. Varför? En gång i tiden kallades svenskarna Folket Som Går Under Jorden. Det fanns en underjordisk kopia av Sverige, dit vi skulle flytta när atombomben small. För på den tiden gällde det snarare när än om. Men den tiden är sedan länge förbi och nu håller den en gång så välordnade och välplanerade underjordiska världen på att förstöras. Bergrum plomberas eller lämnas åt sitt öde. Ett öde som ofta innebär översvämningar, mögel och total förstörelse. För paradoxalt nog förstörs atombombssäkra bergrum ofta  på några år om man inte ventilerar, värmer, avfuktar och länspumpar dem. Sedan återstår bara plombering, bergrummens motsvarighet till Kalle Anka-kulan.

Sverige var världsledande på civilförsvar, kustartilleri och flygvapen. Idag är civilförsvaret och kustartilleriet borta med vinden och flygvapnet, en gång världens tredje eller fjärde största och till stor del gömt i unika underjordiska hangarer, bara en skugga av sitt forna jag. Den svenska utlandsstyrkan, det som finns kvar av armén med flera hundra tusen man, övar strid i bebyggelse i tomma mobförråd och hangarer.

Det lär finnas 100-150 bergrum bara av typen HC. Där skulle räddningstjänst och övriga kommunala aktiviteter ledas i händelse av krig. En del är plomberade, en del är sålda och en del finns kvar. Elefanten, Vargen, Tordyveln, Sländan, Svanen … djurnamnen är som ljuv musik i en skyddsrumsdiggares öron. Men tiden rinner iväg. Sländan och Tordyveln är redan översvämmade och plomberade, Vargen och Svanen är privatägda serverhallar och det orörda Elefanten har ett ovisst öde. Det är tråkigt eftersom Elefanten inte bara är i bra skick, utan dessutom har sluppit ombyggnader och renoveringar. Elefanten är en tidsmaskin till ett försvunnet Sverige, det är bara tobaksröken, en back mellanöl och några gamla FIB-Aktuellt som fattas.

Om du missade att köpa en tomt i Salton City så ska du inte hänga läpp för det. Köp ett bergrum istället, ett aldrig återkommande tillfälle att göra en investering för dig själv, dina barn, barnbarn och barnbarnsbarns svåger. Fortifikationsverket har några mumsiga bergrum kvar, så bli den förste i ditt kvarter att ha en egen atombombssäker gillestuga!

Men HC är blott en typ av bergrum. De andra typen är befolkningsskyddsrum, där tusentals personer skulle söka skydd 15-30 meter nere i urberget när det small. Den tredje typen är militära bergrum, som kan vara allt från flyghangarer och kustartillerifort till utbildningslokaler. Den fjärde är Civilförsvarets ledningscentraler och bergrum där man skulle sitta under bombanfallen innan man gav sig ut och räddade dem som överlevt. Den femte typen innehåller elcentraler, oljeförråd och annat som är kritiskt för samhällets funktion. Den sjätte typen är krigssjukhus, som ska fungera när sjukhusen ovan jord ligger i ruiner. Alla typerna har blivit omoderna och ska säljas ut, plomberas eller (en nåd att stilla bedja om) bli muséer. Så det är inte så konstigt att bunkermänniskorna har blivit något av en folkrörelse, med husorganet Fort & Bunker.

Det vore grymt att undanhålla er bilder från två HC i toppskick, som dokumenterats av entusiaster. Här är Tumlaren och Grävlingen!

Jag tänkte försöka undvika ämnet skyddsrum den här veckan, men det gick inget vidare. Så kan det gå när  inte gasmasken är på.

Skyddsobjektsskylt1

Fredag den fjortonde februari

Överstyrelsen för psykologiskt försvar presenterar

”Hellre relik än panik”

Galne Gunnar: För exakt sex år sedan hade vi tillbringat den här fredagskvällen på Fanglobe och analyserat poesi. Och nu sitter vi och super … i ett djävla SKYDDSRUM!
Jag: Ja, dricker Amarula Cream. Och lyssnar på Mr Blue med The Fleetwoods.
GG: Tänk, vad det har gått framåt!
J: Ja, vi har verkligen utvecklats som människor. Och Radio Skyddsrum lirar bara schyssta låtar.
GG: Apropå utveckling … hur logiskt är det egentligen med solceller på en SKYDDSRUMSRADIO?
J: Man kan ladda den med ett solarie.
GG: Och hur ska du få el till solariet?
J: Man kopplar motionscykeln till en generator. Så kan man sola och motionera samtidigt.
GG: Fantastiskt, det hade inte ens Malte Lindeman kunnat komma på!

.

amandas halsduk

GG: En stor gåta jag funderat på mycket är …
J: Vadå? Får jag höra?
GG: Whatever happened to Amanda Jenssens halsduk?
J: Du sitter på den.
GG: Minsann om jag inte gör det! Tänk att halsduken jag sitter på har suttit på Amanda. Tanken svindlar.
J: Endast det bästa är gott nog när man väljer skyddsrumsmateriel.
GG: Men du har mycket värdelöst skräp här också.
J: Som vadå?
GG: I skokartongen där borta till exempel. Tre gamla spikar och en skylt som det står I.N.R.I på. Värdelöst!
J: Ska du inte klaga på att jag har en gammal kista med tio stentavlor i också?
GG: Jaså är det stentavlor i den? Jag trodde det var rostad lök Varför tar du hit sådant?
J: Skyddsrummet är så stort så man kan behöva fylla ut det lite. Som homestyling, alltså.
GG: Homestyling? Vad ska ett äkta atombombssäkert bergrum från Kalla Kriget ha för möbler?
J: Tja, Elefanten hade en bokhylla för stereoanläggning och hållare för LP-skivor.
GG: Trendigt värre.
J: Ja, ska det gå åt helvete så ska det gå med musik.
GG: Vet du att Elefanten hade ett eget husband också? Med en specialdesignad dansbandsuniform.
J: Jomenvisst. Jag råkar ha en bild på dem i fickan:

.

uniform mod töntig

GG: Den här bilden är som en zenbuddhistisk koan. Det är omöjligt att svara på vem som ser töntigast ut.
J: Jag tror svaret är att alla gör det. Ungefär som när dom hade skönhetstävling och ingen vann.
GG: Plötsligt började jag tycka fossil känns moderna.
J: Jag undrar om det finns fossil i bergväggarna här?
GG: Ja, om du sätter upp en spegel kan du få se ett.
J: Och så har jag alltid undrat hur kreationister förklarar att det finns fossil. Om jorden skapades för sextusen år sedan.
GG: Om Gud kunde skapa hela jorden ur tomma intet så var det väl en enkel match att skapa några fossil också, när han ändå höll på.
J: Jag tänkte inte på det. Men varför gjorde han fossil?
GG: Troligen för at vi skulle ha något att fundera på. Ungefär som när Amanda åt rostad lök på Statoil.
J: Ja, det analyserar vi fortfarande. Och i senaste Idol var det en brutta som åt korv med bröd på 7 Eleven. Historien upprepar sig.
GG: Men då var hon inte vegetarian?
J: Det kanske var vegetarisk korv.
GG: På Statoil?
J: Ja, dom har ju börjat med salladsbar på Preem. Inget är omöjligt.
GG: Men hela poängen var väl att Amanda var vegetarian?
J: Nej, hela poängen var att hon gillade rostad lök. På Statoil.
GG: Där ser du, vi analyserar det fortfarande. Efter sex och ett halvt år. Den kvinnan visste vad hon gjorde.
J: Eller så var hon bara hungrig.
GG: Då hade hon kunnat köpa vad som helst. Det måste finnas en djupare mening med att hon åt just rostad lök.
J: Meningen var att vi skulle ha något att diskutera. Att äta på bensinmackar är för övrigt helt okej, men inget går upp mot gammal hederlig skyddsrumsmat!
GG: Håller med! Vad har vi på lager?
J: Tjugo kilo socker.
GG: Varför det?
J: Till sockervaddsmaskinen, förstås.
GG: Ja, det är klart. Något mer?
J: Tio backar hallonsoda, arton lådor Amarula Cream, fyrtio kilo rostad lök och ett paket knäckebröd.
GG: Men Roger …. vad ska vi ha allt brödet till?

.

amanda stup

J: Vi är inga nördar som har skyddsrum som vårt enda intresse. Eller hur?
GG: Det stämmer. Åtminstone jag har ett annat intresse.
J: Vadå?
GG: Stupkittling.
J: Samma här.
GG: Det är alltid lika kul att se hur folk reagerar när dom står där och kollar över kanten på ett stup och så rusar man fram och kittlar dem.
J: Ja, det är roligt att kunna få folk att skratta.
GG: Ett gott skratt förlänger livet.
J: Och om inte så får dom åtminstone skratta in i det sista.
GG: Se upp för stupet!
J: Vilket stuuuuuuuuuuuuuuuuup?
GG: Men när veckan är slut är det ändå helt underbart att sitta i skyddsummet och ladda batterierna.
J: Verkligen? Här är radion, sätt igång och veva!

.

amanda med svart läppstift

13 feb

Okej, jag vet att Amanda Jenssen 2007 sade något om att hon inte gillade att vakna upp naken i ett skyddsrum, i intervjun (finns inte kvar på nätet) där hon sade att hon skrek och svor när hon dammsög. Men sedan dess har AJ sagt att övergivna platser är ett av hennes största intressen och jag tycker övergivna bergrum är …. övergivna platser. Men pga det där med att vakna naken i ett skyddsrum så skriver jag det mesta om skyddsrum på min skyddsrumsblogg Blast From The Past och inte här.

Okej, till saken.

Skyddsrumstrenden har (med en lätt överdrift) nått orkanstyrka. Stockholms Länsmuseum har en utställning om Kalla Krigets skyddsrumsprojekt och, jo det är faktiskt sant, erbjuder guidade visningar av det topphemliga bergrummet Elefanten, varifrån Stockholm skulle styras när avföringen träffade fläkten. Det måste vi förstås göra reklam för:

.

.

12 feb

Skyddsrummet kan vara ett inre rum. Det är en plats dit du kan gå, få vara ifred och känna dig trygg. Ingen kan komma dit utan att bli inbjuden av dig. I ditt inre rum kan du få distans till livet, koppla av, hämta energi, få svar på dina frågor och sätta upp mål. När jag gick en kurs för Lars-Eric Uneståhl fick vi lära oss att skapa ett sådant inre rum. Självfallet valde jag ett skyddsrum, en plats under tunnelbanan där jag repade med ett band en gång i tiden. Så skyddsrummet kan vara både ett inre och ett yttre rum, eller ett rum i cyberrymden, som den här bloggen. Här kan du känna dig trygg och veta att det bara kommer att sägas snälla saker om Amanda och hennes musik.

Har du inget skyddsrum? Då går det lika bra med en frottefilt:

Du verkar stel
Vad är det för fel?
Säg mig, vad trycker dig så?
Är livet styggt?
Du verkar betryckt
Kom låt oss fly, båda två
Låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt
Och gömma oss där för vår värld

Vi kryper ner
Så inte vi syns
Ligger och ler
Och njuter och skyms
Åh världen blir glömd, när vi snott in oss i filten
Vi ser hur problemen ej syns

Åh, låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt
Och gömma oss där för vår värld

Om man inte har en frottefilt går det lika bra med ett bergrum. Om du ska köpa ett bergrum, så vill jag bara påpeka en liten detalj. Bergrum har en tendens att bli fuktiga eller till och med vattenfyllda. Fukten är bra om man odlar svamp, som man gör i en del gamla gruvor, men annars är den inte snäll mot sakerna man förvarar där. Kort sagt så måste bergrummet avfuktas, ventileras, värmas och kanske länspumpas. (Filmen om Sländan visar vad som händer annars.) Det innebär att elräkningen blir hög, för bergrummet nedan har den gått lös på drygt sjutusen i månaden. Vill man ha en tidskapsel som inte kräver energitillförsel är det därför bättre att bygga ett stabilt hus med bra ventilation genom självdrag.

Annars kan man gräva ner en låda där någon bygger ett hus. När jag var fem år slängde jag ner en hemlig låda i grunden på ett hus dom höll på att bygga. Om ingen har rivit huset så ligger den kvar där än. Min polare och jag grävde ner en skattkista på ett fält där vi bodde. Sedan skulle vi gräva upp den när vi blev vuxna och kolla om den klarat sig. Nu står det ett hus där.

När man öppnar en sådan tidskapsel hoppar det ofta ut en groda och sjunger: Hello my baby, hello my honey, hello my ragtime-girl. Sägs det.

Idag läste jag att konsumtionen av en livsstil, för att göra som alla andra och visa hur unik man är, fortsätter när man är död. Glöm homestyling, nu är det deathstyling som gäller. Enklast är att köpa ett färdigt tema av begravningsbyrån. Den som gillar jogging kan få ett par joggingskor istället för blommor på kistan. Dödsannonsen, kistan och gravstenen kan ha jogging-tema och på begravningen kan man sjunga run, mother run, istället för psalmer. Sedan kan man sprida ut askan i ett joggingspår. Tyvärr skämtar jag inte.

Jag hoppas jag blir uppäten av rovdjur när det är dags, så kommer man till lite nytta och släkten slipper tjafsa om vem som ska sköta graven. Eller jag bryr mig inte, är man död så är man. Jag vill ha skyddsrummet som tröst, men jag vill ha det nu, jag vill inte ha ett skyddsrum på kistan när jag är död. Så ingen deathstyling för mig.

Jag håller mig till homestyling. Mitt hem blir mer och mer likt ett atombombssäkert skyddsrum för varje dag som går. Nu letar jag efter originaluniformer från Kalla Kriget, så jag själv ska matcha min homestyling. Jag skulle vilja ha en sån där skjorta som Country Joe McDonald hade på Woodstockfestivalen. Men jag vill inte ha en amerikansk uniform av current issue, när det finns så många flyktingar från Irak och andra länder här, som har obehagliga minnen av folk i sådana kläder. Jag höll på att skrämma livet ur snubben i tobaksaffären när jag var på väg till en överlevnadsövning och kom in med camouflagekläder och ryggsäck för att köpa en sista cola. Då inser man vilken ankdamm det här landet är.

All musik och film inspelad efter Berlinmurens fall 1989 är självfallet bannlyst i min homestyling. Men nu ska jag se Blast From The Past, den enda film gjord efter 1989 som har dispens för visning.

.

.

Amandas musik må också spelas i mitt skyddsrum, för hon skulle ju egentligen ha varit en kille och levt på femtiotalet. När jag går in på Youtube tvingas jag se en massa annonser för skyddsrumsmateriel. Men det är inget mystiskt, dom läser bara i cookies att jag varit på sådana sajter. Raderar man cookies försvinner den riktade reklamen. Och så får man se reklam för deathstyling istället. Men Amanda blir inte sämre för det:

.

.

Se upp för skyddsrumsdörrarna. Dörrarna stängs. För alltid.

11 feb

Idag får vi veta att Alice Babs dött efter en längre tids försämrad hälsa genom Morbus Alzheimer. Jitterbuggen från Söder blev 90 år. Hon hann med allt från filmer under andra världskriget till konserter med Duke Ellington till schlagerkarriär i Tyskland och mycket annat. Hon fick mig och många andra att upptäcka den underbara musik som kallas Swing. Här är hon i sitt paradnummer Regntunga Skyar:

.

.

10 feb

Idag, den 10 feb 2014, kan man inte längre se Tack för musiken på Svt Play. Men sångnumren finns här nedanför. Ladda ner dem innan ”någon” raderar dem! Med Ant Video Downloader kan du välja att ladda ner dem som 720p och det blir ganska bra, även om datahastigheten är låg på Youtube.

Vad skriver man om när det är radiotystnad från Amanda-grottan? Tja, man kan skriva om andra intressen än Amanda. Jag har två intressen: Amanda och att ändra skyltar i skyddsrum.

En av de första skyltarna jag ändrade med märkpenna var i min barndoms källare, där jag ändrade ”skyddsrumsmaterial” till ”skyddsrumsmateriel”. Och på den vägen är det, jag har berättat (på en annan blogg) om den drogrelaterade skylten jag ändrade i det atombombssäkra bergrummet där jag åkte rullskridskor till en sång en gång för länge, länge sen. Men jag kan aldrig glömma, bara stå här och drömma om Amanda som spelar ukulele 20 meter under jorden. Varför drömmer jag om att Amanda ska spela ukulele 20 m under jorden? För att ukulele är ett kul instrument.

En dröm om att ändra skyltar förändrade mitt liv

Det var tillåtet att röka i skyddsrummen, men annars hade man kunnat ändra Rökning Förbjuden till Förökning Förbjuden. En gång drömde jag att jag var i ett koncentrationsläger och ändrade skylten Parkering Förbjuden till Parkering För Juden. Det starkaste var känslan att jag måste därifrån. Då samåkte jag med en granne som jobbade på samma ställe som jag och i bilen på morgonen berättade jag drömmen. Jag frågade om han tyckte drömmen var konstig. Då sade han: -Det konstigaste är att vi frivilligt åker till det där koncentrationslägret varje dag. Nästa dag sade vi upp oss och startade ett företag. Ibland ger drömmarna tydliga budskap.

Med skyddsrummet som tröst

Skyddsrum har blivit väldigt inne och folk står i kö för att få köpa ett atombombssäkert bergrum. Fortifikationsverket föreslår användning som ”till exempel inomhusgolfbana, vinhus, inomhusskidtunnel eller en miljö för fysisk säker förvaring av  IT eller ekonomiska värden.” Eftersom det kostar flera miljoner att gjuta igen ett bergrum så kan man få det billigt.

.

bergrum till salu

Här är ett bergrum som du kan vara med och buda på. Just nu ligger det högsta budet på drygt fyra miljoner. Då får du ett eget berg med en byggnad, sammanlagt 3,4 hektar. Och så förstås själva bergrummet på 2,400 kvadratmeter. Dessutom lite tunnlar, ventilationsschakt, reservutgång och annat smått och gott. Elsystemet från 1955 behöver bytas ut, men kommunalt vatten och avlopp kan anslutas. Ett fynd!

På 1980-talet var det ingen som tyckte det var kul med skyddsrum. Vilket inte var så konstigt, eftersom spänningen mellan Reagans USA och Sovjet ökade och ett tredje världskrig var mer sannolikt än någon gång sedan kubakrisen. Nu är atombombsskräcken förvandlad till nostalgi och det är förstås jättebra.

Jag har kollat in ganska mycket övergivna industrier på senaste tiden. Det blir nästan lite sorgligt med samma historia om blomstring, uppgång, utländsk konkurrens, ekonomiska problem, räddningsförsök, utländskt uppköp och konkurs. Nästan exakt samma mönster varje gång, som en kreugerkrasch i miniatyr. Och man tänker på alla anställda som fick sina drömmar krossade.

Visst, det gällde personalen i Musköbasens enorma och topphemliga bergrum också. Men att Kalla Kriget är slut, bergrummen kan stängas och Försvarsmakten läggas ner är i grunden något positivt.

Jag skriver mer om övergivna bergrum på Blast From The Past, stofilbloggen.wordpress.com.

Hem

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s