Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Amanda Jenssen i en drömroll

Posted by Roger Krook på 10 juni 2013

amanda i uniform

Amanda Jenssen Bloggen presenterar AJ i ett drömspel:
”Ej abnorm i uniform”

 

Jag: Godafton i tvättstugan!
Amanda Jenssen: Godafton. Kan jag hjälpa Er med något?
J: I could think of a million things.
AJ: En liten Groucho Marx en helt vanlig måndag i tvättstugan? Jo jag tackar.
J: Tv-programmen blir bara sämre och sämre.
AJ: Det där är ingen tv, det är en tvättmaskin.
J: Fröken ser bekant ut.
AJ: Det kan bero på att jag är kändis.
J: Jaha. I så fall: Godmorgon.
AJ: På vilket sätt är den god?
J: Den kunde vara värre.
AJ: Det har Ni rätt i. Det kunde vara TVÅ idioter som kom och störde mig.
J: Apropå störa… har Ni sett min bak…
AJ: Vad säger ni? Oförskämda karl!
J: Jag undrar bara om ni har sett min bak….
AJ: Nej, och jag vill inte se den!
J: Så ni har inte sett min bakelse? En grodbakelse med ögon. I en liten tårtkartong. Jag glömde den här.
AJ: Jaså den? Den åt jag upp.
J: Jag hoppas det smakade bra.
AJ: Jodå. Och förlåt, men jag blev så arg när jag trodde att Ni pratade om er bak.
J: I så fall var det tur att jag inte frågade om Ni sett min kukluxklandräkt.
AJ: Kukluxklandräkt?
J: Ja, jag ska på maskerad, förstår Ni.
AJ: Ja, jag kan se det.
J: Äh, den här gamla trasan!
AJ: Går Ni ofta omkring sådär? Ja, utklädd till palsternacka, alltså?
J: Det händer.
AJ: Själv brukar jag klä ut mig till kålrot.
J: Vad säger Ni?
AJ: Själv brukar jag klä ut mig till kålrot.
J: Kan ni säga det en gång till, med lite mörkare röst?
AJ: Driv inte med mig. Man är inte abnorm klädd i uniform.
J: Det stämmer. Och här har jag en video som bevisar saken:

.

.

AJ: Har Ni ofta sångnummer i Era drömmar?
J: Det händer.
AJ: För övrigt så hände det mig en kul grej för ett tag sedan. Vill Ni höra?
J: Jag är idel ädel adel. Öra, menar jag.
AJ: Jag gick över Plattan, halkade på ett bananskal och slog… ryggen.
J: Så tråkigt! Gick det bra?
AJ: Ja, en herre kom springande, hjälpte mig upp, borstade av mig och kollade att inget var brutet.
J: Jag förmodar att han undersökte Er ganska noga?
AJ: Ja, jag brukar alltid bli noggrant undersökt. Förra veckan hade jag konstiga susningar i öronen och gick till läkaren.
J: Vad sade han då?
AJ: Han sade: -Ni kan börja med att ta av er alla kläder.
J: Hittade han något fel?
AJ: Nej. Så jag gick därifrån och köpte sockervadd och hallonsoda att trösta mig med.
J: Vad sade snubben i kiosken då?
AJ: Han sade: Nej, blanda aldrig sockervadd och hallonsoda.
J: Vad svarade Ni då?
AJ: Varför inte det?
J: Vad sade snubben då?
AJ: För om man gör det kan man få konstiga susningar i öronen.

J: Men nu gällde det snubben på Plattan.
AJ: Hoppsan, jag tappade visst tråden!
J: Finns det en tråd att tappa?
AJ: Okej, snubben hade hjälpt mig och jag frågade om jag kunde göra något för honom som tack.
J: Vad sade han då?
AJ: -Fröken kan rösta på mig i nästa val. Jag heter Bert Karlsson.
J: Vad svarade Ni då?
AJ: Jag slog mig i ryggen och inte i huvudet.

J: Hmmm… när var det Ny Demokrati satt i riksdagen förresten?
AJ: 1991-1994.
J: Då är det partiet förvandlat till nostalgi.
AJ: Apropå nostalgi. Jag letar efter en original biljett till The Beatles konsert i Tennishallen. Ni råkar inte ha en?
J: Nej, jag ska inte gå. Dom kommer aldrig att bli något. The Beatles är bara en fluga. Och apropå fluga…
AJ: Ja, vadå?
J: Vad är det som är en decimeter långt, hårigt med röda ögon och svarta vingar?
AJ: Jag vet inte.
J: Inte jag heller, men den sitter i Ert hår! Jag ska ta bort den!
AJ: Aaaaj!
J: Nu har den trasslat in sig i håret. Vi får ta och dränka den i tvättbaljan!
AJ: Nej! Hjälp! Glubb… glubb… bubbel.
J: Gick det bra?
AJ: Jag vet inte. Klarade flugan sig?
J: Ja, titta! Där flyger den iväg. Så nu behöver Ni inte vara flugvärdinna längre.
AJ: Skönt att höra.
J: Ni ser ut som en dränkt katt.
AJ: Tack, det var snällt sagt.
J: No prob, sis.
AJ: Jag måste köra mig i torktumlaren en stund. Om Ni kan roa Er själv under tiden.
J: Jag kan ju alltid titta på Göta Lejons orkester.
AJ: Titta? Ni menar väl ändå lyssna?
J: Spelar dom också?

.

.

AJ: Oh boy! Var finns dom där mysiga uniformerna att köpa?
J: Ni får väl gå hem och googla.
AJ: Ja, jag får gå hem och googla. Förresten, har Ni hört om han som skulle byta namn?
J: Jag förmodar att jag förväntas svara nej. Nej.
AJ: Det var en snubbe som skulle byta namn.
J: Verkligen?
AJ: Så han sade: -Goddag, jag skulle vilja byta namn.
J: Vad svarade tjejen i luckan då?
AJ: Hon svarade: -Jaha, vad heter Ni?
J: Vad sade snubben då?
AJ: Han sade: -Jag heter Bert Karlsson.
J: Vad sade hon då?
AJ: Hon sade: -Då förstår jag att ni vill byta. Vad vill ni byta till?
J: Vad sade han då?
AJ: Han sade: -Ian Wachtmeister.

J: Då ska jag kanske ta och tänka på refrängen. Vi ses väl.
AJ: Inte om jag ser er först.
J: Och bjuda Fröken på middag är det väl inte tal om?
AJ: Det stämmer. Helt rätt uppfattat.
J: Jag har rostad lök.
AJ: Your place or mine?

J: Tack, men det är nog ingen idé. Det skulle inte funka mellan oss.
AJ: Är det åldern?
J: Nej. Men ni är bara en enkel kändis och jag har en av de fem bästa amandabloggarna i sydvästra Norrbotten. Vi är av olika klass. Farväl!
AJ: Nej, gå inte! Jag kan inte leva utan rostad lök.
J: Ledsen, men jag måste gå. Jag kanske ska förklara vad jag menar med en sång?
AJ: Ja, gör det, så går jag ut i torkrummet under tiden.

.

.
AJ: Om farbror följer med hem ska farbror få en pilsner.
J: Ja, vem skulle kunna tacka nej till någon med den där blicken? När jag ser in i Era ögon ser jag hela universum.
AJ: Bra, då kanske Ni kan se er kukluxklandräkt?

om farbror - blicken

AJ: Hej Charles!
Charles: Hej. Kunde du inte få någon bättre? Han ser ju ut som något katten släpat in.
AJ: Du behöver inte viska. Han är döv också.
J: Vad blir det till middag?
AJ: Jag tänkte bjuda på lite enkel indisk vegegetarisk mat, om det går bra?
J: Det går utmärkt. Med ris till?
AJ: Ja, men det är första gången jag kokar ris, så  vi får se hur det går.
J: Vad blir det mer än ris?
AJ: Jag tänkte börja med en soppa.
J: Och till den en sherry från 1933?
AJ: Nej, men jag har en från 1934 om det går bra.
J: Självfallet. Och sedan?
AJ: Ja, först då alltså en soppa…

J: Vänta ett tag! Ni gör väl inte det här bara för att jag är Ert största fan? Jag måste få veta. Svara ärligt!
AJ: Nej, jag gör det för att Ni har rostad lök.
J: I så fall. Fortsätt!

AJ: Alltså först då en dal-soppa på mungbönor, ghee, asafoetida, färsk ingefära, helig basilika, citroner, färska korianderblad, korianderfrön, chilifrukter och säsongens grönsaker. Och lite salt.
J: Inget vatten?
AJ: Vatten är ett farligt gift.
J: Som omger Visby stift.
AJ: Förresten, var får man tag på ett stift till grammofonen?
J: Fråga en biskop som bytt stift.
AJ: Det ska jag göra. Efter soppan blir det saffransris med friterade bollar av min hemgjorda färskost, spenatbollar i tomatsås, färsk melon, fylld paprika, korianderchutney enligt mitt hemliga recept, masala puris, lassi, basmatiris, gratinerade blomkålsbuketter, massor av rostad lök med ketchup och som avslutning en bit burfi.
J: Inga chapatis?
AJ: Det glömde jag. Klart vi ska ha nygräddade chapatis, rykande varma från ugnen. Vad säger Ni?
J: Taget!
AJ: Ja, då går väl jag ut i köket.
J: Bra. Säg till när maten är klar!

AJ: Får jag fresta med en burfi?
J: Tack, gärna. Mums! Det här var det godaste jag ätit sedan jag var på Statoil senast!
AJ: Tack, nu blir jag nästan rörd.
J: Den här goda maten får mig att minnas min ungdom.
AJ: Verkligen? Hur så?
J: Jo, första dagen på mitt första jobb åt jag lunch på en indisk vegetarisk reataurang.
AJ: Fanns det ingen Statoil?
J: Jo, men min kollega var gammal hippie, vegetarian och intresserad av indisk religion och filosofi.
AJ: Berätta mer! Och ta en burfi till.
J: Tack. Ja, han hade fotvandrat i Indien på 60-talet för att söka Sanningen.
AJ: Hittade han den? Det här börjar bli spännande!
J: Det är väl lika bra att ta det från början…
AJ: Ja, gör det!
J: Okej, här kommer berättelsen, precis som min kollega berättade den för mig den där gången:

maharishi and horse

På spaning efter sanningens källa

En berättelse i berättelsen

-Jag hade tröttnat på västerlandets materialism och statusjakt, sålt det lilla jag hade och liftat till Indien. Nu fotvandrade jag i Himalaya, långt bortom turiststråk och vandringsleder. Jag hoppades finna någon av de upplysta mästare, som sades leva som eremiter i grottor här.

Efter långa vandringar och en hel del strapatser stod jag en dag plötsligt framför en grotta, som verkade bebodd. När jag tittade in i mörkret såg jag att det satt en man där. Fånigt lyfte jag handen till hälsning och sade: -Får man komma in?

I upphetsningen hade jag börjat prata svenska. -Stig på, sade han.

Hade jag hört rätt? Hade denne man övernaturliga förmågor så han förstod alla språk? Jag hade hört talas om att en del yogis kunde göra sådana underverk.

-Det var inte igår jag fick prata svenska. Du måste vara sänd från himlen, sade han vänligt. Det kändes förvånansvärt lätt att prata med honom, som om han var en gammal vän. Och detta helgon talade perfekt svenska, om än med lite brytning på sanskrit.
-Inte från himlen, men från Sverige. Hur länge har du suttit här?

-Tja… det var strax efter Det Stora Kriget jag åkte hit. Då var jag en ung och sökande man, precis som du.
-Har du funnit det du sökte? Hur känns det att vara i Samadhi?
-Att uppnå Samadhi kan ta sju liv av meditation. Det finns inga genvägar för att bränna karma. Inte ens att sätta sig i en grotta, om du vill ha mitt råd.
-Menar du att du ångrar att du suttit här och mediterat?
-Ångrar… nej. Men det kan vara viktigare vad man gör mot andra än att göra andliga övningar.
-Berätta mer! Berätta mer!

-Jag vet inget om vad som hänt i världen sedan jag blev eremit. Ibland har jag hört kanonmuller i fjärran. Ibland har jag sett flygmaskiner och rymdfarkoster på himlen.
-Det kallas satelliter, sade jag ivrigt.
-Verkligen? Ja, jag har haft gott om tid att fundera. Men mitt liv är inte bortkastat. En gång hjälpte jag en annan människa. Jag förändrade hans liv. Det brukar jag tänka på när jag undrar om jag använt det här livet på ett bra sätt.
-Hur gick det till?
-Jag trodde du aldrig skulle fråga. Det var i Wien 1918. Jag var ung och hade åkt dit för att upptäcka den stora världen. Den utanför Sundbyberg där jag bodde. I Wien sprang jag på en man som stod på ett broräcke och skulle hoppa. Utan att tänka rusade jag fram och drog ner honom på marken, tog honom i min famn och höll fast honom hårt. Då började han gråta.

-Varför ville han inte leva längre?
-Han hade sökt till konstakademin och blivit refuserad. Hans provtavlor dög inte i professorernas ögon. De sade att bilderna var stereotypa och innehållslösa, berättade han snyftande för mig. Och utan en bana som konstnär var hans liv inte värt att leva. Ja, som tur var hade jag varit vaken på tyskalektionerna i skolan och förstod honom ganska bra.
-Vilken tur. Vad sade du till honom då?
-Att han säkert hade andra talanger. Kanske som författare. Arkitekt. Föreläsare. Militär. Till och med som politiker! Om en möjlighet försvunnit återstår tusen andra. Så länge det finns liv finns det hopp.

-Hur övertalade du honom att fortsätta leva?
-Ge inte upp! Låt inte de där idioterna vinna! Visa alla som refuserade dig vad du är kapabel till! Och en dag ska de ångra sina hårda ord.
-Det var bra sagt.
-Ja, det fungerade. Man såg hur beslutsamhet och nästan revanschlust ersatte det tidigare självföraktet. Han växte flera tum. Han var beredd att ta sitt öde i sina egna händer. Och det var faktiskt min förtjänst.

-Hur gick det sedan?
-Det vet jag inte, sedan åkte jag hit. Men jag har åtminstone räddat en människas liv. Kanske har han i sin tur gjort en massa gott för andra människor där ute, vad vet jag. Så jag har faktiskt förändrat historiens gång lite, lite grann.
-Det var fint.
-Ja och innan vi skiljdes fick jag en tavla av honom, som han målat själv. Den står där längst inne i grottan. I guldram. Det är kanske ingen stor konst, den föreställer Operan i Wien i dimma. Men den påminner mig om att mitt liv inte har varit bortkastat.
Jag tittade in i dunklet och mycket riktigt, där stod en tavla i guldram lutad mot grottväggen.

Precis då gick solen ur moln, en solstråle bröt fram och träffade tavlan som en spotlight. I det nedre högra hörnet. Och jag kunde klart och tydligt läsa konstnärens signatur: A. Hitler.

– Oj! Vilken historia! flämtade jag.
-Ja, men den är inte slut där, sade min kollega allvarligt, men det här som jag ska säga nu har jag inte berättat för många.
-Berätta! Vad hände sedan?

– Mannen i grottan sade att jag fick önska mig vad som helst, som tack för att jag kommit och hälsat på honom. Då tänkte jag efter och kom på att jag var sugen på burfi, en sorts indiskt godis. Så jag sade att jag ville ha burfi. Då sträckte han fram högra handen, det steg upp som en grå dimma ur handflatan och inför mina ögon materialiserades en bit burfi i hans hand. Han gav mig den och jag åt upp den.
-Vilken grej! Tänk om du hade önskat dig en jättediamant! Eller…
-Ja, men det var burfi jag ville ha just då.
-Har du inte ångrat att du inte önskade dig något annat?

Min kollega var tyst ett tag.

-Jag har haft gott om tid att fundera. Men han ville bara vara snäll och jag fick det jag ville ha. Ingen vet hur mitt liv hade sett ut om jag av girighet önskat mig något annat. Eller om jag försökt ändra andras öde och önskat mig en medicin mot cancer. Eller ett par guldbyxor där det alltid finns pengar i fickorna. Eller något annat av allt det som jag tänkt på under de här åren. Ingen vet.

Jag satt tyst en stund och sedan frågade jag: -Ingår kaffe?
-Ja, kaffe ingår, sade min kollega allvarligt.

The End

J: Och där slutar min berättelse.
AJ: Helt otroligt!
J: Hur så?
AJ: Jo, alltså… kaffe brukar ju inte ingå på indiska vegetariska restauranger!

.

amanda hund

Drömmar är bäst, där kan man få viktiga budskap direkt från det undermedvetna. Ocensurerat eller bara lite lätt krypterat. Morgonidéer är inte heller så dumma. Den intelligente läsaren inser lätt att jag vaknade med denna fanfiction i huvudet. Den skrev praktiskt taget sig själv, trots att jag trodde jag slutat med fanfiction för flera år sedan. Skämten bara föll på plats.

Det här är fanfiction för och av fans. Det betyder att poängen ofta ligger i för subkulturen interna referenser som rostad lök, hallonsoda, sockervadd, grodbakelser, uniformer, riskokning, Bert Karlsson och Statoil.

Idén med tavlan i grottan kommer från en bok av Bo Balderson. Det där med burfin hittade jag i bibliotekets underjordiska magasin, i en gammal reseskildring från Indien. Konceptet med Amandas ögon kommer från en turkisk vits: En kille säger att han ser hela Istanbul i tjejens ögon och då frågar en gubbe, som ligger gömd under sängen, om killen kan se hans bortsprungna get. Läsare som greppade de här referenserna kan känna sig lite extra allmänbildade!

Recept

Renlärig burfi ska göras på färsk mjölk som reduceras (kokas ihop) till en massa. (Men det är mycket enklare med torrmjölk.) För en lyxvariant kan man byta ut en del av mjölken mot grädde.

Det här receptet är taget ur The Hare Krishna Book of Vegetarian Cooking:

1,9 liter färsk standardmjölk
100 gram socker
1 matsked smör

Långkok av mjölk kräver en tjockbottnad kastrull (som INTE har rostfritt stål på insidan), tålamod och svag värme. Koka under omrörning ca en timme eller tills sleven lämnar ett spår i smeten. Tillsätt socker och smör och fortsätt koka under omrörning tills smeten blir tjock och klibbig. Koka ett par minuter till efter att all vätska försvunnit. Kan eventuellt kryddas med/rullas i hackad mandel, kardemumma, vanilj, rostade kokosflingor eller kanel.

Här är ett recept med mjölkpulver, också från Hare Krishna. Om man värmer smeten så den blir lätt ljusbrun får den en god knäck- eller kolasmak. Det absolut viktigaste är att ställa in burfin i kylskåpet till nästa dag. Färsk burfi gjord på mjölkpulver smakar hemskt!

50 gram osaltat smör
1,25 dl vispgrädde
3,5 dl mjölkpulver (typ Semper Torrmjölk, finns i alla livsmedelsbutiker)
1,5 dl socker
2 droppar pepparmyntsolja (eller annan smaksättning)

Smält smöret och häll i grädden och sockret. Värmen ska vara riktigt svag. Om det börjar bubbla blir smeten brun. När sockret smält tar du kastrullen av plattan och blandar försiktigt i mjölkpulvret, lite i taget, till rätt konsistens. Smaksätt ev. Häll smeten i en långpanna och ställ i kylskåpet. Kan garneras med till exempel kokosflingor, mandlar eller russin. När smeten stelnat kan den skäras i små fyrkanter. Ät och njut.

Chapatis, recept från Pakistan

Gör en deg av vetemjöl, vatten och lite salt. Knåda ordentligt eller använd hushållsassistent. Sätt ugnen på högsta värme, vrid termostaten i botten. Kavla ut tunnbröd och grädda snabbt. Servera direkt till bordet.

Chapatis, recept från Hare Krishna

2,5 dl chapatimjöl eller siktat fullkornsvetemjöl
en nypa salt
ljummet vatten
ghee (eller smör)

Blanda mjöl, salt och vatten och knåda länge. Låt vila, gärna över natten.

Värm stekpannan och sätt på en annan platta, som ska vara mycket het. Lägg på ett galler som räcker 2 cm ovanför plattan. Dela upp degen i åtta bollar, kavla ut dem till runda, tunna bröd. Lägg en chapati i pannan och grädda några sekunder tills det blir bubblor. Vänd och stek den andra sidan lite längre, tills det blir bubblor igen. Lägg chapatin på gallret så den blåser upp till en boll. När chapatin är helt uppblåst, lägg den i en rund bunke och pensla med ghee eller smält smör.

Mer spex

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s