Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Tag inte Amanda Jenssen för given

Posted by Roger Krook på 03 augusti 2011

Ärligt talat har jag funderat lite på vad jag ska göra med Amanda Jenssen Bloggen. Folk kommer för att få nyheter om Amanda Jenssen och det finns inga nyheter om Amanda Jenssen. Jag vill skriva om Amanda Jenssen, hennes konst och vad hon betyder för fansen – men är det någon som bryr sig?

Man kan vända på det hela: Det märkliga är väl egentligen att Amanda Jenssen Bloggen har lika många besökare under den här extrema nyhetstorkan, som Krooks Kommentarer hade när Amanda Jenssen släppte sitt första album och gjorde sin första turné. Jag misstänker att det till och med delvis är samma människor. Kan det vara så enkelt som att Chronicum betyder kronisk? Kärleken till Amanda Jenssen går aldrig över. När nästa album släpps och Amanda Jenssen syns på teve dyker kappvändarna, ryggdunkarna och trendnissarna upp igen. Då blir det tio gånger fler besökare här igen, precis som när Happyland släpptes.

Jag kallades Amanda-evangelist när det begav sig och den titeln är jag oerhört stolt över. Det finns inget bättre än att sprida ett glädjebudskap, som har potentialen att förändra andra människors liv. Häromdagen träffade jag en snubbe på gatan som sade att han inte visste hur hans liv skulle ha blivit  om jag inte lärt honom spela punk för trettio år sedan. Sådana händelser gör att livet känns meningsfullt. Ju äldre jag blir, ju mer börjar jag ana att det är där meningsfullheten ligger.

Framgång man haft inom arbete, ekonomi och relationer är glömd, nästan lite patetisk, inom några år. Den iskalla sanningen är att det är så det är och att tiden det tar bara blir kortare och kortare i takt med att förändringstempot i senmoderniteten ökar. En headhunter jag känner säger att allt man gjort för mer än fem år sedan är ointressant. Det positiva är att det inte heller spelar någon roll om man till exempel har suttit på kåken. Ingen bryr sig. Alla tänker bara på vad du kan ge dem just nu. Det negativa är att ingenting är värt någonting på sikt. Allt tal om att sätta bestående avtryck genom arbetsprestationer är bara självbedrägeri.

Då kan man titta på det hela från ett annat håll och försöka hitta något som varar för evigt. Konsten är evig. Minnet av en katt är evigt.

Minnet av en förälskelse SOM DEN VAR DÅ är kanske evigt. Men när man möter sin ungdoms förälskelser på gatan, så kan man ibland bli väldigt glad att det inte blev något. Jag mötte en sådan för ett tag sedan och hon hade blivit en sån där som man spontant tar en stor krok runt. Ovårdad, illa klädd, pratade och svor för sig själv och verkade aggressiv.

Om det finns någon sann och villkorslös kärlek (förutom kärleken till en katt) så är det väl moderskärleken. Min före detta andlige lärare förklarade det så här: Love knows no reasons. A mother loves her child with two eyes, one eye or no eyes. Even with a third eye! 

Om man tycker sämre om sin idol om hon super ner sig eller slutar ge ut skivor var det inte kärlek. Jag vet inte om man verkligen kan känna villkorslös kärlek till en idol, men jag är ganska säker på att hon kan bli ett titthål in i det gudomliga, där den villkorslösa eller sanna kärleken ingår. Att jaga villkorslös kärlek från kärlekspartner eller vänner är bara dumt, man är ju alltid vänner eller kärlekspartner av någon anledning. Men kanske kan man finna den genom en idol som Amanda Jenssen, en idol som ger sina mest hängivna fans en religiös upplevelse.

Den villkorslösa kärleken tror jag är mer av ett tillstånd än en relation. Någon har sagt att det sämsta sättet att finna villkorslös kärlek är att leta efter den i relationer – och jag tror det är precis så. Kanske är den villkorslösa kärleken ett minne av tiden i livmodern, eller när vi diade. När en vuxen katt är riktigt glad trampar den med tassarna precis som när den var en kattunge och diade, så jag tror inte Freud var helt fel ute. Och det ligger inget nedsättande i det, eftersom det troligen var den mest villkorslösa kärleken vi någonsin har fått. Och jag tror det är precis lika mysigt att sitta i pappas famn och bli matad med flaska. Det magiska är nog inte bröstet i sig, utan känslan av att någon ger en mat, värme och trygghet utan att man själv presterar något.

Nu är jag säker på att alla idioter har slutat läsa, så nu ska jag prata lite personligt med dig som är kvar.

För några dagar sedan insåg jag att man inte kan ta Amanda Jenssen för given. Det är inte självklart att Amanda Jenssen ger ut skivor eller spelar sin musik för oss. Det är inte ens självklart att Amanda Jenssen är bra, hon kanske ger ut några riktigt usla skivor. Elvis gjorde det när han spelade in sina skräpfilmer.

Det är inte heller självklart att ens M.A.C blir värre och värre av sig själv. Då insåg jag att jag själv måste göra något för att förvärra min M.A.C. Till att börja med ramade jag in några amanda-bilder och satte upp dem på väggen. Sedan bestämde jag mig för att blåsa liv i den här bloggen och skriva mina ocensurerade stollerier regelbundet. Dom som gillar det kan läsa och resten kan dra åt helvete. Eller nåt. Mig kvittar det, jag skriver inte för att bli godkänd av idioter.

Jag skriver för att livet är för kort för att inte prioritera konsten, skönheten och den villkorslösa kärleken som Amanda Jenssen förkroppsligar. Och det skrivandet är bara en liten del av att jag ska försöka tänka mer på att komma ihåg vad som är viktigt och oviktigt.

En gång sade en same: -Mitt liv står på tre grundpelare: Renarna, naturen och jojken. Då kände jag mig som en idiot. Men sedan tänkte jag att alla inte kan gå med renar i fjällen och jojka. De flesta får försöka hitta en annan väg. Även om man, som jag, är född tusen år för sent. Och sedan fick jag (otippat värre) en lektion av en känd samisk jojkare. Det betyder inte att jag kan jojka, men jag kan göra jojk-inspirerade läten när jag tar en sväng i skogen med katterna. Då känns det inte som någon big deal att mandrom är born too late.


.

Och om någon deprimerad människa skulle hitta till den här bloggen, upptäcka Amanda Jenssens musik och allt Amanda Jenssen står för och bli botad eller åtminstone få lite inspiration och hopp, så är tiden jag lagt ner inte bortkastad.

Beam me up, Amanda!

Amanda Jenssen Bloggen

Annonser

Ett svar to “Tag inte Amanda Jenssen för given”

  1. Bengt Ullenius said

    kort och gott så saknar jag Sveriges mest lysande och inkännande artist. Vad hände?. Jag hoppas att hon mår och har det bra.

    Bengtt U.

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s