Amanda Jenssen Bloggen

Om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Amanda Jenssen i mörker och ljus

Posted by Roger Krook på 29 maj 2010

Uppdaterat 31 maj

Musik ska byggas av glädje påstod en svensktoppslåt en gång i tiden. Det gäller kanske inte blues? Men å andra sidan kommer gospel (glada nyheter) precis som bluesen ur de svarta slavarnas hårda tillvaro.

De som inte förstår sig på Ingmar Bergman kan tycka att han sysslar för mycket med det mörka. (Då glömmer de både hans komedier och den romantik och positivitet som faktiskt finns vid sidan av det mörka i många filmer.) När Bergman fick Oscar för bästa utländska film två år i rad sysslade han med temat Guds tystnad, att den allsmäktige ofta tycks strunta i människornas böner. Men han har även sysslat med mer jordnära saker som otrohet och barnmisshandel. Och att filmer som Sjunde inseglet eller Fanny och Alexander blivit odödliga mästerverk beror kanske på att de rymmer både himmelskt ljus och helvetiskt mörker?

Eftersom Happyland av Amanda Jenssen beskriver både ljus och mörker uppfattar många albumet som mer moget och djupt jämfört med Killing my darlings. Som större konst,  helt enkelt. Amanda sjunger om ångest, depression och humörsvängningar, saker som (i varierande grad) är en del av alla människors liv. En gång sade hon att albumet är tänkt som ett stöd till människor i kris.

I olika intervjuer har Amanda Jenssen berättat om sina egna erfarenheter av mörker och ljus. Hennes tillvaro är inte alls särskilt mörk, men hon beskriver sig själv som en person med en dragning åt det bipolära (moodswings). När humörsvängningarna blir en sjukdom (tidigare kallad manodepressivitet) är det plågsamt för både patienten och omgivningen. Men många kreativa människor är nog lite åt det hållet.

På natten flödar kreativiteten och skapandet ger lyckokickar som är svåra att överträffa. På morgonen släpar man sig till dasset med hjärtat bultande av ångest och olust i varje fiber av kroppen. (Eller man är åtminstone ”helt borta” som Amanda Jenssen beskrivit det.) Efter lite kaffe och jobb återvänder både livslusten och den kemiska balansen i hjärnan. Och under över alla under, framåt kvällen är skaparglädjen tillbaka!

Att skriva om mörker utan att visa på ett parallellt ljus eller en väg ut kan bli ganska enahanda. Vad är alternativet till svek, besvikelse, humörsvängningar och världens ondska? Kan det vara kärleken?

LOVE IS A FOUR-LETTER WORD

Kärlek är ett av de mest missbrukade orden. Och att säga ”Gud är kärleken” uppfattar åtminstone jag som meningslös semantik. Apropå semantik så har kärlek ofta betytt heterosexuellt samlag. I det gamla bondesamhället sade man att kärlek skulle ha verkan. Det betydde att en lösaktig kvinna som hade heterosexuella samlag utan att vara gift skulle bli på smällen som straff.

Schlagertexten Love for sale handlar förstås inte om kärlek, utan om prostituerade som säljer sexuella tjänster.

När jag kommit så här långt lät jag inlägget vila en dag och åkte på jazzkonsert. Inte med Alice Babs, men väl med Lill-Babs. Hon började som vokalist hos Simon Brehm på femtiotalet och är inte helt bakom flötet när det gäller jazz. Första låten hon spelade? Naturligtvis Love for sale. Synkroniciteterna stod liksom regnet som spön i backen.

Framför scenen stod en begåvningshandikappad man och ropade på Leva Livet. Lill-Babs sade: -Grabbarna kan inte spela Leva Livet, men du kan komma upp på scenen och sjunga den.

Hon tog upp honom på scenen och satte en mikrofon i hans hand. Mannen sjöng med stor inlevelse och med lite god vilja kunde man höra orden ”leva livet” då och då.

-Tag emot folkets jubel, sade Lill-Babs och det gjorde han. Kanske var det ett av de största ögonblicken i hans liv, kanske bara en kul grej. Men det syntes att han stortrivdes. Var det ett exempel på människokärlek från Lill-Babs sida? Proffsighet javisst, men varför inte lite kärlek också? Jag tror faktiskt inte hon plockade särskilt mycket poäng från publiken, många undrade nog vad den där byfånen gjorde på scenen.

KÄRLEK SOM IDEOLOGI

Den gamla kristna moralen om sex enbart inom äktenskapet byttes under förra seklet ut mot kärleksideologin. Det betyder att sex enbart ska förekomma inom fasta, tvåsamma kärleksrelationer. Dessutom påstods det att kvinnor inte kunde skilja på sex och kärlek. När det pirrade i kroppen tolkade kvinnan det som förälskelse. Männens något annorlunda syn på saken (under förra århundradet) visas av den här historien:

Alltså tre snubbar, en 20-åring, en 30-åring och en 40-åring, låg vid en å och solade. Då kom det tre råfina brudar ner till stranden på andra sidan. Tjejerna klädde av sig, fnittrade och smorde in varandra med sololja. Snubbarna tände förstås på alla åtta.

20-åringen: -Kom, vi simmar över till dom!
30-åringen: -Om vi väntar ett tag kommer dom kanske över till oss.
40-åringen: -Vadå, vi ser väl bra härifrån?

Idag ses sex och kärlek som en privatsak. 2009 inträffade två saker som visar detta: 1. Homosexuella par får gifta sig i kyrkan. 2. Sexuella ”avvikelser”, som till exempel fetischism för kålrotsuniformer, togs bort ur Socialstyrelsens lista över sjukdomar, samt från den psykiatriska diagnosmanualen ICD-10. Vem, vad och hur man älskar har blivit en privatsak. Som Die Leander sjöng: Kann die liebe sünde sein? Kan kärlek vara en synd?

Men det betyder inte nödvändigtvis att den sexuellt inriktade kärleken alltid är osjälvisk, villkorslös och gudomlig.

LOVE KNOWS NO REASONS

Finns det någon ren, gudomlig kärlek utan krav, en villkorslös kärlek? Moderskärlek är en sådan. Modern älskar inte bebisen för att den har vackra ögon. Hon älskar den lika mycket med två ögon, ett öga, inga ögon – ja till och med om den har ett tredje öga! (Enligt Maharishi Mahesh Yogi.)

Så måste det hela fungera, om mödrar (eller föräldrar) lämnat sina bebisar vind för våg när de var fula och skrikiga skulle människosläktet ha dött ut för länge sedan.

Kärlek utanför tvåsamma relationer är kanske oftare villkorslös. Kärleken  till en katt, till ett barn, till en mormor, till någon annan man inte kan äga. Eller kärleken till en begåvningshandikappad man som gillar Leva Livet.

Så hur är det då med kärleken till en idol? Genom historien har personkult visat sig vara en mäktig kraft, på gott och ont. Religionshistorikerna säger att krisen uppstår när kultledaren går från att vara Guds profet till att vara Gud själv. Och under 1900-talet såg vi hur illa det kan gå när idoler blir diktatorer och börjar skapa om landet utifrån sina visioner. Men fansen vill oftast dela idolen med så många som möjligt, så man slipper åtminstone äganderätt och svartsjuka.

Vill du se ett exempel på idoldyrkan som ger mig kalla kårar? Gå till Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvists blogg och läs kommentarerna. Hon är säkert jättetrevlig och har säkert rätt i en del som hon säger, men med sådana anhängare behöver man inga fiender. Deras hat mot meningsmotståndare, diverse konspirationer, det så kallade etablissemanget och alla som inte sväljer fettdoktorns budskap med hull och hår är ganska skrämmande. Jag kommer att tänka på de svenska högerextremisterna: Alla som inte är med är mot.

Amanda må vara både gudomlig och utomjordisk, men en humorfri eller alltför vördnadsfull idoldyrkan skulle ge mig helt fel vibrationer. Och när det blir viktigare att hata motståndare än att älska idolen har något gått snett. För ett tag sedan fick en journalist som skrev negativt om en viss musikstil ta emot ett antal dödshot. Då har man kommit ganska långt från att musik ska byggas av glädje.

Därför är det väldigt skönt att amandofilin är så snäll och mysig som den är. Men konstigt vore det annars när Amanda Jenssen själv är en så snäll och mysig person.

Och för er som har orkat läsa så här långt kommer ett gäng nyttiga länkar:

Skånskan 28 maj

PSL 28 maj (Amandaism tipsade)

Expressen 29 maj

Aftonbladet 29 maj

TT Spektra om Rockbjörnen 29 maj

Nominera Amanda Jenssen till Rockbjörnen!

Bilder hos Rockfoto

PS

Att göra karriär utomlands kan vara svårt. Ingemar ”Ingo” Johansson blev superkänd som världsmästare i boxning, tungvikt. När grabben från Götet presenterades som ”The Swede” drog amerikaner och engelsmän på munnen. Så det är kanske inte så lyckat om Amanda Jenssen säger: Hello, my name is Amanda and I am a swede.

Å andra sidan kan jag tänka mig ett fullsatt Carnegie Hall, en ensam blå spotlight och Amanda Jenssen utklädd till kålrot. Hon går fram till miken, lutar sig fram mot den och säger: -Hello my name is Amanda and I am a swede. Vilken öppning på en show! Swede på engelska betyder nämligen kålrot.

Apropå kålrot: Mikael Wiehe har inte bara sagt att Jante bor i Malmö. Han har även sagt att man inte ska låta idioter styra ens liv. Amanda har sagt att det stämmer, man måste följa sina egna visioner och inte försöka göra alla idioter nöjda.

Det här är ett sådant blogginlägg som jag skulle skriva om jag kunde skriva precis som jag ville, utan att snegla på antal besökare, Google SERP eller vad alla idioter ska tycka. Faktum är att de senaste tio inläggen är sådana. När det finns fyra officiella hemsidor (en tysk, en engelsk, en österrikisk och en Bellman) behöver man inte bry sig om nyttigheten eller nödvändigheten i det man skriver. Och det är ju bra.

Ha en fortsatt trevlig vecka, alla amandofiler och idioter!

DS

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s