Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Gospel according to Amanda Jenssen

Posted by Roger Krook på 27 maj 2010

För amandofilen är Amanda Jenssen inte bara en trallande jänta, Amanda Jenssen är även en källa till inspiration på livets långa och vindlande stig. Därför tycker jag det är väldigt häftigt när Amanda Jenssen säger att man ska vara snäll. Idag får vi lära oss att tänka i ekonomiska termer och se till att ta in mer än vi ger ut. Häromdagen kunde jag inte undgå att höra en kvinna berätta om sin nya pojkvän i mobiltelefonen. Hon sade inte ett ord om att hon var kär och galen. Det långa och högljudda samtalet kunde sammanfattas som: Jag har kommit fram till att han är den bästa jag kan få just nu.

Inte bara kärleken, utan även snällheten, värderas enligt samma nyttotänkande. Att vara snäll mot en gammal och rik person är fullt normalt. Man får inte vara dum om man ska få något arv. Att vara snäll mot en gammal och fattig person betraktas på samma sätt som att spana efter UFO:n med besättningar av mini-ankor. (Eller mini-clabbar.)

För ett tag sedan räddade jag några fågelungar som ramlat ur boet. Folk kunde inte förstå vad jag tjänade på det. Att jag skulle göra det utan att tjäna något på det existerade tydligen inte i deras universum. Välgörenhet är bra för att bygga varumärke, till och med stora vinstdrivande företag ägnar sig åt välgörenhet. Folk ger mer pengar än någonsin till välgörenhet. Men larva sig med några sketna fågelungar? Då känns det skönt att få höra vissa rykten om Amanda Jenssen på fågelräddandets område. Det ni har gjort för någon av de allra minsta har ni gjort för mig, som en känd person (som blivit ett fult ord) uttryckte det. Och Amanda Jenssen är även snäll mot stora och fula djur, vilket framgår av bilden ovan.

Men snällhet och kärlek är inte (för att citera Kristina Lugn) ljum vanilj. Snällhet och kärlek är mäktiga krafter på gott och ont, med potential att skaka världen, vilket den här historien illustrerar. Och med den stänger jag filosofihörnan för idag.

EN FOTVANDRING I HIMALAYA

En gång hade jag en chef som varit hippie på 60-talet. Vi åt lunch på en liten mysig gourmetrestaurang en gång och då berättade han den här historien:

Jag hade tröttnat på västerlandets materialism och statusjakt, sålt det lilla jag hade och liftat till Indien. Nu fotvandrade jag i Himalaya, långt bortom turiststråk och vandringsleder. Jag hoppades finna någon av de upplysta mästare, som sades leva som eremiter i grottor här.

Efter en hel del strapatser (som jag kan berätta om någon annan gång) stod jag en dag plötsligt framför en grotta, som verkade bebodd.

När jag tittade in i mörkret såg jag att det satt en man där. Fånigt lyfte jag handen till hälsning och sade: -Får man komma in?

I upphetsningen hade jag börjat prata svenska. -Stig på, sade han. Hade jag hört rätt? Hade denne man övernaturliga förmågor så han förstod alla språk? Jag hade hört talas om att en del yogis kunde göra sådana underverk.

-Det var inte igår jag fick prata svenska. Du måste vara sänd från himlen, sade han vänligt. Det kändes förvånansvärt lätt att prata med honom, som om han var en gammal vän. Och detta helgon talade perfekt svenska, om än med lite brytning på sanskrit.

-Inte från himlen, men från Sverige. Hur länge har du suttit här?
-Tja… det var fortfarande tjugotal när jag åkte hit. Då var jag en ung och sökande man, precis som du.
-Har du funnit det du sökte? Hur känns det att vara i Samadhi?
-Att uppnå Samadhi kan ta sju liv av meditation. Det finns inga genvägar för att bränna karma. Inte ens att sätta sig i en grotta, om du vill ha mitt råd.
-Menar du att du ångrar att du suttit här eeehh… fyrtio år och mediterat?
-Ångrar… nej. Men det kan vara vikitigare vad man gör mot andra än att göra andliga övningar.
-Berätta mer! Berätta mer!
-Jag vet inget om vad som hänt i världen de senaste fyrtio åren. Ibland har jag hör kanonmuller i fjärran. Ibland har jag sett flygmaskiner och rymdfarkoster på himlen.
-Det kallas satelliter, sade jag ivrigt.
-Verkligen? Ja, jag har haft gott om tid att fundera. Men mitt liv är inte bortkastat. En gång hjälpte jag en annan människa. Jag förändrade hans liv. Det brukar jag tänka på när jag undrar om jag använt det här livet på ett bra sätt.
-Hur gick det till?

-Jag trodde du aldrig skulle fråga. Det var i Wien på tjugotalet, jag var där för att upptäcka den stora världen. Den utanför Sverige. Där träffade jag en ung man som stod på ett broräcke och skulle hoppa. Utan att tänka rusade jag fram och drog ner honom på marken, tog honom i min famn och höll fast honom hårt. Då började han gråta.
-Varför ville han inte leva längre?
-Han hade sökt till konstnärsakademin och blivit refuserad. Hans provtavlor dög inte i professorernas ögon. De sade att bilderna var stereotypa och innehållslösa, berättade han snyftande för mig. Och utan en bana som konstnär var hans liv inte värt att leva. Ja, som tur var hade jag varit vaken på tyskalektionerna i skolan och förstod honom ganska bra.
-Vilken tur. Vad sade du till honom då?
-Att han säker hade andra talanger. Kanske som författare. Arkitekt. Föreläsare. Till och med som politiker! Om en möjlighet försvunnit återstår tusen andra. Så länge det finns liv finns det hopp.

-Hur övertalade du honom att fortsätta leva?
-Ge inte upp! Låt inte de där idioterna vinna! Visa alla som refuserade dig vad du är kapabel till! Och en dag ska de ångra sina hårda ord.
-Det var bra sagt.
-Ja, det fungerade. Man såg hur beslutsamhet och nästan revanschlust ersatte det tidigare självföraktet. Han växte flera tum. Han var beredd att ta sitt öde i sina egna händer. Och det var faktiskt min förtjänst.
-Hur gick det sedan?
-Det vet jag inte, sedan åkte jag hit. Men jag har åtminstone räddat en människas liv. Kanske har han i sin tur gjort en massa gott för andra människor där ute, vad vet jag. Så jag har faktiskt förändrat historiens gång lite, lite grann.
-Det var fint.
-Ja och innan vi skiljdes fick jag en tavla av honom, som han målat själv. Den står där längst inne i grottan. I guldram. Det är kanske ingen stor konst, den föreställer Operan i Wien i dimma. Men den påminner mig om att mitt liv inte har varit bortkastat.

Jag tittade in i dunklet och mycket riktigt, där stod en tavla i guldram lutad mot grottväggen. Precis då gick solen ur moln, en solstråle bröt fram och träffade tavlan som en spotlight. Mitt på signaturen i nedre högra hörnet. Och jag kunde läsa klart och tydligt: A. Hitler.

– Oj! Vilken historia! flämtade jag.
-Ja, men den är inte slut där, sade min chef allvarligt, men det här har jag inte berättat för många.
-Berätta! Vad hände sedan?

– Mannen i grottan sade att jag fick önska mig vad som helst, som tack för att jag kommit och hälsat på honom. Då tänkte jag efter och kom på att jag var sugen på barfi, en sorts indiskt godis, lite som havrebollar. Så jag sade att jag ville ha barfi. Då sträckte han fram högra handen, det steg upp som en grå dimma ur handflatan och inför mina ögon materialiserades en bit barfi i hans hand. Han gav mig den och jag åt upp den.
-Vilken grej! Tänk om du hade önskat dig en jättediamant! Eller en dryck som gett dig evig liv. Eller…
-Ja, men det var barfi jag ville ha just då.
-Har du inte ångrat dig att du inte önskade dig något annat?

Min chef var tyst ett tag.

-Jag har haft gott om tid att fundera. Men han ville bara vara snäll och jag fick det jag ville ha. Ingen vet hur mitt liv hade sett ut om jag av girighet önskat mig något annat. Eller om jag försökt ändra andras öde och önskat mig en medicin mot cancer. Eller ett par guldbyxor där det alltid finns pengar i fickorna. Eller något annat av allt det som jag tänkt på under de här åren.

Ingen vet.

Annonser

Ett svar to “Gospel according to Amanda Jenssen”

  1. PIP said

    Amanda kommer ju befinna sig på festivalen Putte i Parken i år:)

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s