Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Varför blogga om Amanda Jenssen?

Posted by Roger Krook på 24 maj 2010

Amanda Jenssen är osannolikt framgångsrik just nu. Ändå är det tystare än någonsin i den så kallade amandosfären. Ibland går det veckor utan en enda kommentar på Alltomtv. Jag tror att amandofilin och amandosfären, precis som Amanda Jenssens karriär, har gått in i en ny fas. Det innebär att older days had different ways. Heaven knows: Anything goes. Och vad anything innebär är väl in the eye of the beholder. If you get my drift.

På rubrikens fråga har jag bara ett svar: Varför inte? (Jag skulle kunna säga ”för att det är kul” men då blev det här inlägget alldeles för kort.)

NYTTOTÄNKANDE OCH GAMLA NÄTVERK

Måste man tjäna eller vinna något på allt man gör? Måste allt vara nyttigt? Somliga säger att vår tid är infekterad av ett nyttotänkande. Man gör inte saker för att det är kul eller snällt eller rätt. Nej, man gör saker för att de möjligen kan vara bra för ens framtida storslagenhet. För att de är nyttiga.

Särskilt nyttigt är det tydligen att vårda sina gamla kontakter, eller försöka få kontakt med kompisar från förr. Ju förr desto bättre.

En person i mogen ålder försökte övertala mig att börja med Facebook: -Det är helt fantastiskt, igår mejlade jag en person som jag inte träffat på TRETTIO ÅR. Jag hade faktiskt helt glömt att vi gick i samma klass. Men han kände sig tydligen ganska mobbad i plugget. HÄFTIGT VAD?

Jag tänker tillbaka på min tid i grundskolan och gymnasiet och minns mobbade, mobbare, pennalister, översittare, knarkare, fyllon och idioter. Själv hade jag (mer genom tur än skicklighet) äldre kompisar, blev hämtad i bil och bjuden på de rätta festerna. Men även om jag därigenom inte blev mobbad själv, så mådde jag illa av att se andra bli det. Och jag tror faktiskt att det, rent objektivt, var väldigt mycket mobbing.

(Under min postgymnasiala utbildning förekom däremot ingen mobbing alls. De personerna har försvunnit till olika former av karriär och familjeliv och känns som ett avslutat kapitel – och ett ljust minne. Var sak har sin tid.)

Några i min klass på högstadiet var faktiskt riktigt trevliga och givande att umgås med. Vi träffas fortfarande regelbundet, still crazy after all these years.  Häromsistens kom vi fram till att Sadisten måste vara död. Heroin har en förmåga att ta livet av folk. Troligen gick det bättre för Sadistens offer, de mobbade brukar klara sig bättre än mobbarna i längden.

En rätt kul kille sprängde pojktoaletten med dynamit när vi gick på högstadiet. Ganska coolt tyckte jag då, men jag vet inte om jag skulle vilja träffa honom idag för det. Om han lever. Som Kenta sjöng: Knarket tog dom flesta, kröken tog en liten del.

Häromdagen mötte jag en tokig kärring som gick och svor för sig själv. Efter ett tag insåg jag att vi träffades på en fest för länge sedan. Då var hon en söt men mycket berusad tonårsflicka, som spydde ner min polare. Spyan räddade mig kanske från att bli förälskad i henne. Men sensmoralen är enkel: Folk förändras när de blir vuxna.

VILA I FRID

Vad jag menar är att gamla förälskelser, kollegor, skolkamrater och andra kan få ”vila i frid” ibland, oavsett om de lever eller är döda. Jag tror man ska gå vidare, ungefär som Amanda Jenssen brukar säga när folk frågar om hon saknar Idol eller har kontakt med polarna därifrån: -Då var vi ett gäng, nu har jag ett nytt gäng.

När Amanda nyligen fick frågan om hon inte skulle börja spela med sin far igen svarade hon: -Var sak har sin tid. Jag tror inte det är lyckat att ta in föräldrar just nu.

Mycket klokt, säkert. Både Herreys och Osmonds tog in sina föräldrar (kanske för att de var mormoner) – och båda gick i konkurs. Var sak har sin tid.

Och det är inte bara folk  som förändras, utan även ens hemstad och kvarter. Amanda är ju inte lastgammal, men när hon kommer hem till Lund har mysiga skivbutiker och fik försvunnit. I hennes flickrum har å andra sidan tiden stått stilla. Men nu säger inte hennes mamma ”om du klipper pizzan med min sax får du diska den” utan ”Amanda, du ligger etta på Svensktoppen”. Så egentligen har tiden inte alls stått stilla!

Amanda Jenssen har även sagt att man  förändras mycket under perioden mellan arton och tjugoett. Det stämmer säkert. Just därför upptäcker man ofta att man inte har så mycket gemensamt längre, när man träffar det gamla gänget från när man var arton eller yngre.

NYTTA VS KONST

Nyttotänkande var ordet. Är det nyttigt att blogga om en idol? Nej. Det finns redan fyra officiella hemsidor: En tysk, en engelsk, en österrikisk och en Bellman. Och vilken nytta skulle bloggaren själv (egentligen) kunna ha av sitt bloggande?

Men ibland handlar det inte om nytta. Konsten och konstnären handlar inte om nytta. Istället handlar det om ett titthål in i verkligheten, eller in i en högre, sannare verklighet. När jag ser in i Amandas ögon ser jag hela universum. (Eller var det Carl-Philip som gjorde det?)

En samisk jojk handlar inte om en person eller ett berg, den är en person eller ett berg. En jojk är en cirkel i tiden. Därför slutar den traditionella jojken ofta abrupt. När cirkeln i tiden är igång finns det ingen anledning att fortsätta – eller att lägga in en slutkläm. Därför komponerar man inte en jojk som man komponerar en melodi. Man låter den bara komma, förklarade en känd jojkare för mig. Om man inte kan träffa en person fysiskt, så kan man få tillgång till personen genom jojken. Eller få återuppleva en snöstorm på fjället om man skulle vilja det.

Indisk Sama-veda är inte bara förbluffande lik jojk, den har även samma funktion. Österns vise säger att ljud och form är exakt samma sak. Det gäller även hela språket sanskrit. Därför kan det till och med räcka att säga namnet på en örtmedicin istället för att ta den, eftersom ljudet motsvarar formen så perfekt.

På samma sätt kan västerländsk musik ibland ge en sannare bild av något, än den mest lärda teoretiska förklaring. Och även den banalaste schlager kan (som Dennis Potter sade om trettiotalets schlagers) skapa det den besjunger. Även om schlagern snabbskrivits av två killar med ögonskärmar, så kan den skapa ett maskhål till ett högre universum.

Är det nyttigt? Nyttan kan man väl diskutera, men konsten är åtminstone sanningen och livet. Och det tycker jag är en bra orsak att fortsätta blogga om Amanda Jenssen och den magi hon skapar genom sin konst och hela sin uppenbarelse. Som jag skrev när jag startade bloggen: Amanda Jenssen gör sig själv till en installation i senmoderniteten.

Precis som den person den här bloggen handlar om, så drömmer jag mig tillbaka till början av trettiotalet. Det här är ett av Youtubes minst sedda klipp, hur man nu ska tolka den statistiken.

Jag tolkar det som att det är mitt eget hemliga smultronställe i cyberrymden. För mig är detta en ren och oskyldig dröm om en bättre, enklare och godare värld. En oskyldig värld innan bilderna från Auschwitz och Hiroshima krossat alla illusioner om att kärleken alltid segrar. En oskyldig värld med koreografi av Busby Berkeley.

Why can’t this last forever?

Annonser

Ett svar to “Varför blogga om Amanda Jenssen?”

  1. Malin B said

    Åh, Amanda! Hade nästan glömt bort henne, men ett par låtar snurrar ibland i min ipod. Hon är riktigt bra så det är synd att man inte hör mer om henne 🙂

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s