Amanda Jenssen Bloggen

En av sydvästra Norrbottens fem bästa amandabloggar.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Amanda Jenssens Happyland etta på iTunes albumlista

Posted by Roger Krook på 27 oktober 2009

I förrgår släpptes albumet Happyland med Amanda Jenssen för nedladdning. Igår låg det etta på iTunes albumlista – med en viss Michael Jackson som god tvåa. Idag ligger Happyland fortfarande etta.

I går kväll började recensionerna rasa in. Klicka på *** NY SKIVA *** i menyn, där samlar jag länkar till recensioner och annat! Och redan nu törs jag påstå att Amanda har gjort det igen. Lyckats bli respekterad och älskad av de så svårflirtade kritikerna alltså. Grattis Amanda!

Själv väntar jag  med att lyssna tills CD:n kommer idag onsdag. Sedan räknar jag med att smälta intrycken ett par dagar innan jag skriver något.

Men det här är mina intryck av singeln Happyland och den tillhörande musikvideon. Troligen handlar hela albumet om samma tema, konstnärens inre värld på gott och ont.

Musikvideon faller på plats

En radiohit är en radiohit och jag upplevde inte det mörker eller de dämoner Amanda pratade om. Till en början. Videon övertygade mig först inte heller, en frimärksstor ruta på skärmen blir sällan en mäktig upplevelse.

HD-versionen fick mig att skåda ljuset, eller snarare mörkret. Bunkern ger associationer till Berlin, Cabaret och Ingmar Bergmans Ormens Ägg. Det finns en mardrömskänsla, dämonerna kan anas  som vägglös bakom tapeten eller slingrande rörelser under det tunna skalet på ormens ägg. Men den här gången är ondskan inte den framväxande nationalsocialismen utan det inre mörkret. Amanda har dementerat att det handlar om knarkets verklighetsflykt och sinnessjukdom.

Det blir riktigt obehagligt med alla hintar om att festen bara är en mardröm eller ett bländverk: Någon har hängt upp röda draperier och kristallkronor, men betongväggarna avslöjar att vi befinner oss i en bunker. Någon har spikat upp skivor på väggarna, men tagit vinyl istället för stenkakor fast det ska vara 40-tal, ståbas,  mässingsblås och Lindy Hop.

Och allra läskigast är Pär Wiksten, totalt felplacerad med moderna kläder och elgitarr.  Den snubben ger mig stora skälvan!

Jag uppfattar Happyland som en bild av konstnärens själ. Hon drömmer sig bort och skriver låtar i kreativitetens rus natten  igenom, som vore hon påtänd av amfetamin. Men under ytan lurar konstnärens andra sida, närheten till det undermedvetnas mardrömmar och alla spök- och skräckhistorier hon hört som barn.

Inte så konstigt att Amanda Jenssen säger Happyland är hennes blottade själsliv och ingen spekulation för försäljningslistorna.

Amanda är en stor konstnär och en annan stor konstnär var Busby Berkeley. Hans happyland kan verka glättigt med söta, leende balettflickor och den alltid lika välsjungande smörsångaren Dick Powell. 

Men filmpremiären skedde inte bara under depressionen, utan även under det nationalsocialistiska maktövertagandet. Dekadent amerikansk film och musik förbjöds i Tredje Riket, men Albert Speer har berättat vad som hände bakom kulisserna. Den här scenen var en av Adolf Hitlers favoriter och han såg den i sin privata biograf tillsammans med den innersta kretsen, bland annat film- och propagandaministern Joseph Goebbels.

Och sedan ”råkade” SS-männen paradera i form av ett hakkors, som Leni Riefenstahl filmade uppifrån… Så under den ljusaste yta lurar alltid mörkret. Busby Berkeley själv hade sina dämoner och blev med tiden tämligen nedgången. Men när den här scenen gick på kvartersbiograferna stod han på topp och fick inbjudningar till alla de rätta festerna i Hollywood, USA.

Men det här med ljus och mörker works both ways. Som en tredje stor konstnär, teveseriernas mästare Dennis Potter, uttryckt det: Schlagers från det tidiga 30-talet har samma budskap som Psaltaren: Tingen är icke vad de synes vara. Ovan det gråmulna, deprimerande molntäcket finns en högre verklighet där himlen alltid är blå.

Busby Berkeleys Happyland var extrem verklighetsflykt under en för mänskligheten extremt jobbig period. Amandas rötter kanske snarare återfinns hos ett storband med mycket blås och en blond 21-årig sångerska 1943. Och det skulle kunna låta ungefär  så här.

Till senaste inlägget

Annonser

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s