Amanda Jenssen Bloggen

Roger E. Lee om A. J.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Amanda Jenssen och musikens makt

Posted by Roger Krook på 22 december 2008

Hur intressant är det att diskutera hur ”bra” någons musik egentligen är? En dogmatisk amandofil kanske bestämt hävdar att Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) är en bättre kompositör än Zappa, Guthrie, Ellington och Rachmaninoff tillsammans. Någon protesterar och säger att hennes musik är bra, men inte så bra som amandofilen påstår. I det här inlägget ska jag försöka hitta ett svar på denna frågeställning.

Kan man leva utan musik? Kanske, men det är dumt att chansa. Såvitt vi vet har människan alltid använt musik för att festa, bota sjukdomar, skapa konst, underlätta vardagen och utöva sin religion. Religionsforskaren Mircea Eliade tyckte att likheterna mellan olika folks magiska musik var så stora, att han lanserade teorin att alla från början hade samma musik och religion, en ur-shamanism. De senaste decennierna har hans teorier modifierats en smula och de flesta anser numera att det finns både likheter och skillnader. Men det är ändå slående stora likheter mellan den medvetandeförändrande musiken hos så skilda folkslag som samer, sibirier, asiater, sydamerikaner, nordamerikaner, eskimåer, australier och afrikaner. Den urgamla indiska musiken Gandharva-Veda och Sama-Veda  är anmärkningsvärt lik samisk jojk, för att ta ett exempel.

Egentligen är likheten väl inte så förvånande. De första nio månaderna lever vi med moderns rytmiska hjärtslag dygnet runt. Därför har alla människor ”rytmen i blodet” och alla bebisar tycker om att slå, banka och klappa rytmiskt. Ge en bebis en träslev och en kastrull, så får du se! (Ett tips om julfirandet med tjocka släkten skulle bli stelt och tråkigt. Du får det om du vill.)

En stadig, monoton rytm har en hypnotisk effekt och därför slår alla shamaner ungefär likadant på sina trummor och med en takt av omkring 100 slag i minuten. På sin tid byggde diskomusiken på att en rytm med drygt 100 slag per minut hade en hypnotisk eller berusande effekt.

Den mest musikaliska katt jag har haft hette Rumford. När jag spelade Hep Stars lade han sig ned, blundade och njöt i fulla drag av ”Sunny Girl” och andra klämmiga melodier. Det enda han tyckte ännu bättre om än Svenne Hedlunds mjuka stämma var Gandharva-Veda. När jag spelade Gandharva-Veda för honom (katten, inte Svenne Hedlund) reagerade omgivningen ofta negativt och undrade vad det var för konstiga ljud, men då sade jag bara: -Äh, det är kattens skiva, han tycker den är bra.

Det är knappast någon slump att vi använder musik när vi festar, firar, gör ceremonier eller utövar vår religion. Lika naturligt är det (eller har det varit) med taktfast musik när man ska demonstrera eller dra ut i krig. Romantik utan musik är också svår att tänka sig. Kompositören till schlagern ”Who?” sade att han skulle ha varit miljonär om han fått tio cent varje gång någon berättat att han friat till just denna melodi. Så musiken har nog haft en inte helt obetydlig roll när det gäller människoartens fortplantning och överlevnad i evolutionens stenhårda utslagstävling.

Apropå evolutionsteorin, så är de egenskaper vi har nästan alltid sådana som på något sätt bidragit till vår överlevnad. Den gren av människoarten som hatade musik har alltså dött ut. Vår förmåga att påverkas av musik kan jämföras med tex meditation. Musik kan vara avslappnande, sömngivande, uppiggande, sexuellt stimulerande eller väcka vår inre styrka och naturliga aggressivitet. Musik kan användas av läkare och tandläkare istället för bedövning eller hypnos. Musik kan användas som terapi vid olika sjukdomar och problem. Musik kan hjälpa oss att få visioner och drömmar – eller bara glömma våra problem för en stund. Att musiken hjälpt människan att överleva under många tusen år är därför en inte alltför vild gissning.

Det mest rationella svaret när det gäller hur ”bra” musik är, kan därför vara att   skönheten ligger i betraktarens öga. (Eller öra.) Musik är bra om den ger något. Musik är bra om man kan älska den. Om några hellre lyssnar på Lars-Kristers än Amanda Jenssen låter jag dem göra det. Kanske är deras hjärnor på något sätt på samma våglängd som Lars-Kristers?

När skeptikern säger: -Varför är du så fascinerad av den där Amanda Jenssen, är hennes musik verkligen så bra? är denne skeptiker något på spåren. En artist eller idol framför inte bara musik, det skulle (åtminstone i teorin) en bra dator också kunna göra. En artist, konstnär eller idol kommunicerar med hela sin uppenbarelse, den gör sig själv till ett konstverk på scenen och en installation i cyberrymden. Här tycker jag Amanda Jenssen börjar bli riktigt intressant och höja sig över mängden. Det finns gott om duktiga kompositörer, musiker och sångerskor, men det är inte så många som kan skapa en total performance både i verkligheten och i människors föreställningsvärld. Åtminstone min egen amandofili kan nog förklaras med denna totala uppenbarelse eller vision. Men allt idolskap bygger kanske på en sådan totalupplevelse, det var knappast enbart Douglas Fairbanks skådespelartalanger som gjorde honom till miljoner människors idol.

Redan efter en minut av ”Dream a little dream of me” kunde jag konstatera att Amanda hade ”det” och på den vägen är det. Jag skulle vilja kalla ”det” för den magiska faktorn, den faktor som gör att någon går från yet another trallande jänta till idol och något unikt att intressera sig för. Just detta att ha någon eller något att intressera sig för har, precis som musiken, stora terapeutiska värden. Därför misstänker jag att förmågan att gilla någon kalasmycket, precis som förmågan att uppskatta musik, är något som hjälpt människan att överleva.

Om det finns ett standardrecept mot ångest, depression och livsleda, så är det att intressera sig för något utanför sig själv. Detta är lättare sagt än gjort, men sakta men säkert kan man få en god cirkel att börja snurra. Det kan behövas läkemedel, terapi, hjälp, stöd och yttre förändringar också, men att hitta något man tycker är roligt kan vara en stor hjälp för att återfå inre balans och livslust. Att bli förälskad eller frälst är förstås det allra bästa, men att hitta en passion eller någon att gilla är inte heller så dumt.

Detta skulle kunna förklara varför även duktiga, sansade vuxna har idoler. När den världsberömde regissören Ang Lee skulle beskriva Ingmar Bergman sade han: -För mig är Ingmar Bergman som en gud. När Mr Lee strax därefter fick träffa sin idol på Fårö blev han inte besviken.

Att ha en idol är en form av kärlek och hur skulle kärlek kunna vara skadlig? Inom alla större religioner och filosofisystem ses olika former av just kärlek som den högsta nivån av mänsklig existens. Sedan är det kanske kulturberoende om man talar om att denna kärlek går till en själv, gurun, guden, den äkta hälften, barnen, katten, partiet, bilen eller utegrillen. Det rationella svaret är nog att det viktigaste är att man hittar något att gilla och intressera sig för.

Kombinationen bra musik och bra idol borde alltså vara as-asbra. Vilket skulle bevisas.

Till nyaste inlägget

Annonser

4 svar to “Amanda Jenssen och musikens makt”

  1. Roger Krook said

    Sasty: Tack! Och jag håller med: Det intressanta är det som händer i lyssnaren, där sker den verkliga magin. Dennis Potter uttryckte det som att budskapet i en 30-talsschlager egentligen är exakt detsamma som i Psaltaren: Tingen är inte vad de synes vara, dvs det finns magi i tillvaron. Därför spelar det ingen roll om Amandas texter handlar om något så ”banalt” som olycklig tvåsam kärlek, den stora magin uppstår i den som lyssnar.

    God fortsättning!

  2. Sasty said

    Tack Krook för ännu ett huvudet-på-spiken-inlägg – kommer säkert att citera dig någon gång när min amandofili ifrågasätts av omgivningen.

    Musiken i sig kan vara briljant men ändå inte så intressant som det som händer i lyssnaren. Amanda får det att hända ganska mycket i ganska många, har jag förstått. Hur hon bär sig åt vet jag inte men så är det. Och det går ju helt klart utanför detta att skriva musik, spela in den och framföra den.

    Birger: Känner igen mig i varje ord du skriver.

    God jul!

  3. Birger said

    Du har rätt. Det finns många sorters kärlek. Den jag känner för Amanda är svårdefinierad och har överraskat mig. Men jag mår bra av den och skäms inte för den. Det är positivt att kunna känna kärlek. Varför tycker jag om Amanda? Hon verkar vara en god människa. Hon vågar vara sig själv i alla lägen. Man blir sårbar när man är sig själv. Därför krävs det mod att vara det. Amanda är modig och det är något vi männskor alltid beundrat. Till detta kommer att hon är en skapande konstnär av stora mått. Jag beundrar henne och längtar efter att se vad hon skapar härnäst.

    • Roger Krook said

      Jag har inte riktigt tänkt på det så, men det stämmer att Amandas mod är en av flera faktorer som gör henne så beundransvärd. Att säga att man inte ska låta sig styras av rädslan är lätt, men att leva som man lär är något annat. Amanda har ju lyckats få igenom sina krav, både när det gäller konstnärligt skapande och personlig integritet, i en hård och genomkommersiell bransch, där många är beredda att äta en burk mask för att få synas i media. Imponerande!

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s