Amanda Jenssen Bloggen

Bloggen för dig som inte är tappad bakom en vagn.

  • Amanda Jenssen 2014
  • Amanda Jenssen Superstar

    Amanda Jenssen is one of Sweden’s leading artists and one, that in comparision to most of her peers, really has what it takes to break internationally.
  • Följ mig på Twitter

  • Blogkeen

    Amanda Jenssen Bloggen

Amanda Jenssen på Faddergalan

Posted by Roger Krook på 14 december 2008

ajIdag är Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i en position där hon har medias uppmärksamhet och respekt. Hon har varit omslagsflicka på Svenska Dagbladet Kultur, Expressen Söndag och QX – en svårslagen kombination. När hon säger något lyssnar man, men samtidigt kritiserar man allt hon säger, gör och inte gör. Den 11:e hade Amanda Jenssen konsert på ett fjällhotell. Den 13:e skulle hon göra ett viktigt framträdande i direktsändning från Faddergalan, så den 12:e använde Amanda till att vila, ladda upp och repetera. Idol ville att hon istället skulle komma och visa upp sig några sekunder i idolfinalens början. Amanda tackade nej och ärligt talat hade jag haft svårt att förstå om PR-folket släppt iväg henne. Men naturligtvis fick hon en del kritik för att hon inte ville komma.
 
Jag brukar inte se Faddergalan, kombinationen av barnmisshandel och underhållning känns lite olustig. Men konceptet fungerar och galan resulterar i nya faddrar. (Själv har jag sedan många år flera fadderbarn.) När Amanda skulle medverka hade jag naturligtvis bokat in denna högtidsstund vid televisionsapparaten sedan länge.
 
Amanda är vackrare än någonsin i lösögonfransar, läppglans och en röd trikåklänning. I inslaget från Ecuador går Amanda inte omkring uppklädd i slummen, hon har rakt hår och en gammal t-shirt. I både ord och hela sin uppenbarelse säger hon där att hon inte kunnat föreställa sig ett gigantiskt slumområde som det här, det är skillnad att se saker på teve och att få något rakt i ansiktet.
 
Hur klarar Amanda Jenssen denna hemska situation? Utan att förfalla till sentimentalitet, avsmak, självömkan eller påklistrad hurtighet möter Amanda barnen på gatan. När hon klappar en katt är hennes glädje äkta, när hon får höra om systematisk tortyr finns det inget coolt att säga eller göra. Hon känner bara ledsenhet och vanmakt inför att vara så nära barnet och själv inte kunna göra något åt denna omänskliga ondska.
 
Misshandlade barn har alltid skuldkänslor, men något hos Amanda får Erick att kunna berätta och visa sina ärr utan att skämmas. Och i musiken kan de två mötas över alla språkgränser när Amanda sjunger Our Last Goodbye för honom. Ett av de starkaste inslag om barnmisshandel jag sett på teve.
 
Efter det bandade inslaget ska Amanda promota sin singel Greetings From Space i direktsändning. Den här gången handlar sången inte om att vara ensam i en storstad. Den handlar om inslaget vi sett, om smärta och vanmakt, våld och ondska, en blomma som spirar mot alla odds och Erick som är bäst i klassen och vill bli teveproducent.
 
Amandas sång lämnar melodin och går till pratsång och böjda, svajiga toner. Slutkören är små skrik i otakt med musiken och Greetings From Space förvandlas från elvishymn till skärande knivar.
 
Efteråt ser Amanda lika knäckt ut, som jag känner mig. Jag har inte upplevt något liknande sedan Hallelujah för ett år sedan, men då var det konst för konstens skull. Nu är det konst som uttryck för djupa, äkta och viktiga känslor inför världens ondska.
 
Ännu en gång har jag fått lära mig: Tvivla aldrig på Amanda Jenssen och tro aldrig att du sett den sista sidan av hennes sensationella talang eller mänskliga värme.
 
Hallelujah, I love her so.
 
 
Anmärkning: Klicka på ”Musik & Video” i menyn, för att gå till videoklipp med Our Last Goodbye och Greetings From Space.
Advertisements

2 svar to “Amanda Jenssen på Faddergalan”

  1. rogerkrook said

    Sasty: Ja, att Amanda kan sjunga tonsäkert om hon vill har hon redan bevisat, men det här var något helt annat.

  2. Sasty said

    Reportaget var verkligen otroligt starkt, vilket man nästan kunnat ana av förhandsintervjuerna där det verkat som att resan till Ecuador skakat om Amanda på djupet. Hon går in i den här främmande rollen med samma nakna ärlighet som hon gör sin musik och hennes känslor ligger på ytan för alla att se. Det blev ett rörande reportage som ändå inte var vackert någonstans.

    Det var tydligt att Amanda var kvar i den känslan när hon tog sig an Greetings from Space. Sångmässigt hade det kanske sina brister, men jesus vilken inlevelse.

Skriv något mysigt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s