Amanda Jenssen Bloggen

Hetast och fetast

Huvudnyhet: En hatt för Amanda till vårens hattparad (storlek 55 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 24 april 2014

flygplanshatt

David Nessle har tyvärr pausat podcasten Huvudnyheterna, men som kloster på våren visar han istället det nya hattmodet. Efter propellermössan kommer nu – flygplanshatten! Något för Amanda Jenssen om hon vill ha en flygande start på de turnéer som förhoppningsvis kommer i sommar.

Själv har jag så extremt stort huvud, så om jag ska ha en flygplanshatt måste det nog vara en Jumbojet. Häromdagen träffade jag en kvinna som sade att hon har hattstorlek 63. Och då blir det lite jobbigt när damhattar inte görs i större storlekar än 58. Men som tur är fungerar herrhattar på tjejer också. Man har ju inte cockpiten på huvudet. (Men om man har en flygplanshatt har man förstås det.)

.

hattparad

Jag vet inte om man fortfarande har hattparader, men på Tage Erlanders tid var dessa ett säkert tecken på att våren kommit. (En snabb googling visar att hattparaden finns kvar, men numera anordnas av traditionsbevarande tidskriften QX.) Och efter hattparaden kom vårens flickparad. Vilket ingen mindre än Lasse Lönndahl bekräftar här:

.

.

För övrigt vann en släktings klasskamrat en Lasse Lönndahl look-alike tävling när han var tio år. Klasskamraten alltså, inte Lasse. Var tio år. Och kusligt lik Lasse Löndahl. Någon som är extremt lik en kändis kan ställa till en hel del elände för kändisen. Ett exempel är Den Falske Martin Ljung, som dök upp, gick på krogen och sade ”skicka räkningen till mig”. Sedan försvann Den Falske Martin Ljung spårlöst. Hur kan någon som ser ut exakt som Martin Ljung försvinna i mängden? Fick han idén att fara till Sahara? Var det en ung Bosse Parnevik som spexade? Eller var det Martin Ljung som låtsades vara sig själv?

Det florerar åtminstone två teorier, den ena att det var en dubbelgångare som Knäppupp använde för att driva med folk, den andra att det var Martin Ljung själv som snabbt tog sig till en närbelägen plats och skrev autografer för att det skulle verka som om han var på två platser samtidigt. Det där med att gå på krogen i Martin Ljungs namn vill jag minnas att jag läste någonstans, men kanske tänker jag på Johnny Bodes många tricks i olika skepnader? Bland annat lyckades han lura till sig en julskinka från en finare krog en gång.

En sak är åtminstone säker och det är att Povel Ramel (dvs Knäppupp) gärna iscensatte practical jokes. Bunny Blom och Bröstmeiers Kanelcylindrar är kända exempel. Kanske var Den Falske Martin Ljung ännu ett påhitt av Povel?

Nu börjar jag fundera på alla som påstår att dom brukar bli tagna för Amanda Jenssen …

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: | Leave a Comment »

Kolla in nya gamla klipp med Amanda Jenssen (54 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 23 april 2014

.

Amanda Jenssen gjorde den här ganska okända musikvideon.

.

.

Den nya gamla låten Raspberry Man.

.

.

Det här klippet är inte helt okänt, men förtjänar att köras i repris.

På sin blogg skriver David Nessle om fyrtiotalets kvinnor i vapenindustrin. Var det Lana Turner eller Veronica Lake som klippte av sig det blonda hårsvallet för att det inte skulle fastna i maskinerna? När männen återvände från slagfälten återställdes ordningen. Vi fick det konservativa 50-talet där kvinnoidealet var en husmor i förkläde och högklackade skor, det kvinnoideal som Sverigedemokraterna vill ha tillbaka 2014. Här är Marilyn Monroe på fabriksgolvet, strax före sin styling:

.

marilyn monroe på fabriksgolvet

Det gäller att hitta sin stil. Marilyn Monroe hittade sin stil redan i sin första film Ladies of The Chorus, den stil som i det närmaste var självparodisk och som bara Jayne Mansfield lyckades ta ännu ett steg. Den här stilen behöll Marilyn under hela sin karriär och det är nästan svårt att förstå att det är just en medveten styling. MM berättade att hon kunde skruva på sin utstrålning på kommando och gjorde hon det på gatan kom fans springande från alla håll. Hon kallade det ”att bli hon”. Se den platinablonda sexgudinnan spela ut hela sitt register i sin första stora filmroll:

.

.

 

Hem till Amanda Jenssen Bloggen

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Att skiljas är att leva lite grann (53 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 22 april 2014

ringo starr 2014

Två glada meditatörer

Enligt den vanliga historieskrivningen var Ringo Starr minst intresserad, eller helt ointresserad, av meditation när The Beatles åkte till Maharishi. Men enligt den här artikeln i Rolling Stone (jan 2014) stämmer det inte riktigt och Ringo säger att han mediterat 364 dagar om året de senaste fyra åren. Kanske har Ringo rett ut sitt eget förhållande till ”ungdomssynderna” nu när han blivit fullvuxen? Här är fler artister (bland andra Donovan) som spelade på David Lynchs gala för att samla in pengar till Transcendental Meditation 2010:

.

.

Enligt populärmyten åkte The Beatles till Maharishi, blev lurade och har sedan dess varit negativa. Det stämmer alltså inte. Paul och Ringo är positiva och George fortsatte meditera, men inom Hare Krishna. John Lennon är ett frågetecken. Han kände sig lurad när han skrev Sexy Sadie, men det finns uppgifter om att han skulle ha uttalat sig positivt strax före sin död. Om John levt idag hade han kanske sett äventyren på 60-talet som en kul grej, men det får vi aldrig veta. Här är en annan gammal maharishi-lärjunge, som INTE försonats med sina ungdomssynder. Det är ingen kritik, men visar att man kan förhålla sig till sitt förflutna på olika sätt:

.

.

Jag vet av egen erfarenhet att det är som en skilsmässa att lämna en rörelse. När jag lämnade Maharishi-rörelsen efter elva intensiva år var jag väldigt besviken och tänkte gå till avprogrammeringsrörelsen FRI, Föreningen Rädda Individen. Jag måste rädda andra från att bli lurade som jag själv blivit! När jag stod utanför deras dörr och skulle ringa på fick jag plötsligt en stark känsla av att jag höll på att göra något riktigt dumt. Så jag gick hem och drack kaffe istället och det är jag glad för idag.

Att vara med i en rörelse är precis som en förälskelse, man tycker att man har hittat något helt perfekt, som måste vara skapat bara för en själv, och går på moln. Sedan börjar verkligheten tränga sig på i form av småtjafs, gnäll och cyniska skämt. Men man vill ju så gärna att det ska bli bra igen! Till slut går det åt pipsvängen och kärleken byts ut mot lika starkt hat.

Jungianerna säger det är ett varningstecken om man passar FÖR bra ihop, om allt är helt perfekt. Varför? För då är det ganska säkert en projektion, man förväntar sig att en annan människa existerar bara för att uppfylla ens djupaste behov, hopp och drömmar. Någon sådan människa finns inte och då är risken stor (ungefär 100%) att man blir besviken.

En skilsmässa är alltid jobbig, men jag inbillar mig att den ofta är jobbigare för killar. Jag har absolut ingen aning om varför, men tycker det verkar så. Kanske är killar uppfostrade att vara mer prestationsinriktade och har svårare att ta ett ”misslyckande”. Men en skilsmässa från en person eller rörelse är inget misslyckande, det är att ha lärt sig något och gå vidare.

Om man ältar en skilsmässa och hatar den man skilt sig från kan man bli mer eller mindre psykiskt invalidiserad. Om man erkänner att relationen gav en massor, men att saker förändrats och det har blivit dags att gå vidare, kan man istället växa som människa. Det har jag inte lärt mig av Mia Törnblom eller Deepak Chopra, utan den hårda vägen.

Och när det gäller att lämna en rörelse är avprogrammering det som ger dom största skadorna. Jag skulle vilja kalla det andlig våldtäkt. Filmen och boken Holy Smoke visar detta med en rolig och ganska svart humor. Så jag är väldigt glad att jag inte gav mig in i den branschen den där kvällen i Midsommarkransen.

Ångrar jag något? Nej, men om jag åkte tillbaka i en tidsmaskin och fick leva om mitt liv så skulle jag prova ännu fler mystiska grejer och försöka bli förälskad ännu oftare. Men att få göra om något med den erfarenhet man fick genom att göra det är förstås en felaktig eller åtminstone väldigt hypotetisk frågeställning. Så jag känner mig ganska nöjd med den dos av spöken, änglar och andliga mästare jag mött hittills och hoppas framtiden blir lika intressant. Och jag kan nog ärligt säga att jag har försonats med den jag var och dem som betydde mycket för mig. Inte så tokigt som bokslut en helt vanlig tisdagsmorgon efter dagens första kopp kaffe.

Samtidigt finns det en del idioter jag mött, som jag aldrig kommer att gilla. Men en ny insikt för mig är att FOLK HAR RÄTT ATT VARA IDIOTER. Och även om dom inte skulle ha det så kan man inte ändra på andra. Det enda man kan göra är att bestämma sig för hur man ska förhålla sig till idioterna – till exempel genom att lämna dem bakom sig och gå vidare. Om man går omkring och hatar idioter som förpestat ens liv så har man inte lämnat dem, då styr de fortfarande hur man mår. (Jag tror det är det Amanda menar med att vara jagad av spöken.) Ordet förlåtelse är lätt att missförstå, men att förlåta för att kunna lämna något bakom sig, utan att för den skull nödvändigtvis gilla dem eller det de gjort, tror jag är en av de stora nycklarna till personlig frihet. Att förlåta för att det ska bli bra igen är däremot att fortsätta spela med i en destruktiv relation.

Lite billig filosofi apropå Ringo Starr, som enligt Rolling Stone sade: ”Meditation was started thousands of years ago – and I was there.”

Hem

 

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Nr 52 av 100

Skrivet av Roger Krook på 21 april 2014

amanda får rockbjörnen

Här kommer dagens bild. Nothing succeeds like success.

Apropå ägghuvuden, så är en god vän till mig bonde. Hans granne har ett hönseri med tusentals burhöns. Ibland får min gode vän några burhöns att ha som husdjur. När han släpper ut dem på gårdsplanen står dom först stilla helt apatiska, fjäderlösa och allmänt eländiga. Efter ett tag växer fjädrarna ut och depressionen släpper. Till slut går det några helt normala höns och pickar på gårdsplanen. Därför äter jag inte ägg från burhöns. Sedan 2012 är det förbjudet med höns i oinredda burar inom EU och förmodligen är burhönsen snart försvunna. Jag är ingen fanatiker och bojkottar väldigt få saker, men höns och minkar i små burar tycker jag bara är helt perverst.

Djurtestade skönhetsprodukter tyckte jag var lika perverst, inte minst för att jag hade lösspringande möss som husdjur i lägenheten, och bojkottade sådant under många år. När jag kom hem från jobbet kom mössen springande och mötte mig i dörren. Sedan klättrade dom upp och satte sig på mina axlar. Då insåg jag att sådana djur har känslor och inte ska användas för onödiga djurförsök. I början fick man köpa otestade produkter i en minimal butik som drevs av NSMPDF, nuvarande Djurens Rätt, eller i Hare Krishnas butik. Efterfrågan kan alltså inte ha varit så jättestor. Sedan kom Body Shop och andra märken som profilerade sig som otestade. Härom året förbjöds djurtestade skönhetsprodukter (alltså smink, schampo, rakvatten osv) inom EU.

Härom dagen läste jag att numera tio procent av svenskarna är vegetarianer. När jag blev vegetarian var detta oerhört exotiskt och man fick köpa linser, bönor och örtthé i små skumma hälsokostbodar, som alltid drevs av extremt underliga människor. Att handla där var suspekt och slokhatt och mörka glasögon var nästan nödvändigt. Men jag gillade den speciella doften där, en blandning av örter i lösvikt, obesprutade grönsaker och biodynamisk säd från antroposoferna i Järna. Snart fanns det hälsokost i alla livsmedelsbutiker och med multikulturen blev utländska vegetariska specialiteter svensk vardagsmat. Hälsokostaffärerna förvandlades från konstiga livsmedelsbutiker till strömlinjeformade naturapotek fulla med pillerburkar. Läkemedelsjättarna köpte upp hälsokostföretagen och snart såldes pillren på det statliga monopolapoteket.

.

maharishi mahesh yogi

Ungefär samtidigt började jag meditera, något som var om möjligt mer udda. Eller meditationen var inte så extremt konstig, men folk undrade misstänksamt om jag stod på huvudet också. Yoga var något folk såg på med skräckblandad fascination, svårt att tänka sig idag när alla välartade ”yogamammor” sedan flera år går på ett par yogapass i veckan. På 1960-talet åkte Maharishi Mahesh Yogi omkring i Skåne, bodde på små hotell och initierade (invigde) folk i sin meditationsteknik. Ibland tittade The Beatles in på en fika och det var förstås en sensation om de svenska journalisterna fick reda på det. En god vän till mig blev initierad av Maharishi – och snubblade så han ramlade på sin andlige mästare och högg tag i hans arm. Andra lärjungar frågade alltid hur det kändes och då svarade han: -Som en vanlig arm.

På bilden ovan ser vi hur gurun under sina första år i västerlandet tog bussen som en vanlig man. När jag träffade Maharishi hade han blivit en superstjärna. Han kom i ett privat jetplan med ett stort följe av punditar, ayurvedaläkare, sekreterare, forskare, kameramän och en egen livvaktsstyrka. Av en ren slump hamnade jag på golvet framför hans soffa, så jag kan skryta med att jag bokstavligt talat har suttit vid mästarens fötter. Då hade meditation som avkoppling och stressreduktion blivit helt mainstream, så Maharishi fokuserade istället på budskapet om världsfred genom meditation, som var lagom kontroversiellt i början på 1980-talet. Han lämnade ett imperium efter sig och det verkar som efterföljarna har kunnat hålla sams och driva det vidare enligt hans intentioner. David Lynch arbetar med att ge underpriviligierade barn gratis meditationskurser och för ett tag sedan uppträdde Paul och Ringo på en gala han ordnade för att samla in pengar till det arbetet.

På det rökelsedoftande meditationscentret på Stora Nygatan i Gamla Stan köpte jag Maharishis bok ”Vetenskapen om varandet och livets konst”. För en sökande tonåring blev den boken ett bättre alternativ till knark och det är jag glad för idag. I hälsokostaffärerna fanns det också böcker, framförallt ”I sjukdomarnas häxkittel” av Are Waerland. Denne man låg i krig med läkarna på 40-talet och var så känd att hans föreläsningar fyllde Stockholms Konserthus. En del han sade var överdrifter och stollerier, men i det stora hela fick han rätt. Idag ses det som en självklarhet att äta frukt, grönt och fibrer, minska på sockret, sluta röka och vädra bostaden. Då utmålades hans teorier som ett hot mot folkhälsan och ett vanligt argument var att människan inte är gräsätare, då skulle vi ha flera magar som korna. Men etablissemanget ändrade sig. Redan på 70-talet rekommenderade forskare och myndigheter fiberrik kost och tjugo år senare kom det lagar om obligatorisk ventilation av bostäder. Rökningen, som var så inne på 40-talet, hade då sedan länge setts som en av de stora sjukdoms- och dödsorsakerna i världen. Att Waerland kallade det vita sockret ”det vita giftet” var en av hans typiska överdrifter, men idag är vetenskapen överens att vi bör minska intaget. Köttet då? Sedan några år rekommenderar Livsmedelsverket att vi bör minska köttkonsumtionen, av både hälso- och miljöskäl.

.

rökning reklam

Gårdagens konstigheter har blivit dagens normaliteter och gårdagens normaliteter är förbjudna idag. Barnaga förbjöds på 1970-talet och hustruaga på 1980-talet. En riksdagsman som en gång på 70-talet motionerade om bättre burar för höns blev i svenska media utnämnd till ”Årets Riksjöns”. Nu har EU infört sådana bestämmelser. Åtminstone på vissa områden blir vi mer civiliserade. Dessutom sade dom i Mitt i naturen att ozonhålet har läkt. Och jag som undrat varför ingen pratar om det längre. När dessutom Sverigedemokraterna minskar i opinionsundersökningarna så kanske världen ändå inte är rakt igenom ond?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. På 1990-talet bytte de då ganska fanatiska djurrättsaktivisterna taktik. Det var bättre att alla skippade kött en gång i veckan än att en liten grupp försökte leva helt renlärigt. Om man har en katt ska man ge den kött, eftersom katter är rovdjur och inte mår bra av att leva på växter. Det är även en smaksak hur miljö- och djurvänlig man själv vill eller orkar vara. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Samtidigt är det dom extrema människorna som driver utvecklingen framåt. Are Waerland är ett av många exempel på hur stollar blivit mainstream. Eller som amerikanerna brukar säga: -Dom skrattade åt Columbus också. Då säger cynikern: -Ja, men dom skrattade åt byfånen också. Och så är det förstås. Framtiden får utvisa vilka byfånar som egentligen är genier.

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Vuxentema: Sex, droger och djungelrytmer (51 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 20 april 2014

Amanda Jenssen

Elegant dekadens modell båtskalle

Djävulsritualerna å Blåkulla börjar få effekt och den i vanliga fall så anständiga Amanda Jenssen Bloggen håller på att förvandlas till ett syndens näste. Först ut är den förtjusande men ack så sexuellt frispråkiga Anita Lindblom med en ekivok låt. Inget för morsgrisar.

.

.

Från sex till droger. En propagandafilm för rökning och återigen är det Anita Lindblom i rollen som syndens översteprästinna. Från en rulle med Thore Skogman.

.

.

När Ni trodde att det inte kunde bli värre … så slutar vi med Djävulens musik rock and roll!

.

.

amanda jenssen bloggens personal

Amanda Jenssen Bloggens redaktion, fordomsdags så här representativa gentlemän och -ladies är numera white trash helt utan skick och fason och bor i en gammal möglig husvagn. The botten is nådd. Personalens förfall skildras här av plattcharmören T. Skogman:

.

.

På något sätt måste vi skriva 49 inlägg till, men vill härmed varna läsekretsen för att bloggens moral på grund av påskens svarta magi står på en sjunkande och angenäm nivå. Och det är inte bara AJB som drabbas, barnprogrammet Småstad innehåller numera jazzmusik – och det är förfärande att se de små oskyldiga flickorna smittas av djungel-rytmerna så civilisationens fernissa lämnar nordens döttrar för att ersättas av primitiv negerfröjd.

.

.

Hårda killar dansar inte, men pojkarna är ändå inte immuna när Frestaren lägger ut försåt. Den här gossen har bevisligen sålt sin själ till Djävulen för att kunna traktera fiolen på detta sätt. Och det hela äger rum i vad vi trodde var det normalas ointagliga högborg, självaste Hylands hörna:

.

.

Det fanns en tid då man sade Ni till varandra och fick applåder om man sade att ens yrke var att vara gift och ha två barn. Den här 21-åriga husmodern kommer säkerligen aldrig att turnera världen runt och sälja miljontals grammofonskivor. Kvinnans plats är i hemmet och mannens i skyddsrummet! Eller var, innan den här olycksaliga påsken. Detta tv-program från förra veckan är numera förvandlat till nostalgi. Om inget händer så kommer den här högaktuellt populärkulturella bloggen snart att framstå som rena nostalgotkeket. Eller som en blast from the past. Njut av en bild av Sverige som det såg ut före Skärtorsdagen 2014:

.

.

anita lindblom näck

Det är ingen ända på dekadensen.

Hem

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Glad påsk, alla ägghuvuden! (50 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 19 april 2014

Amanda Jenssen glad

Jeepers Creepers, where did you get those peepers?

Vad kan väl passa bättre på påskafton än Amanda Jenssens spellista för ägghuvuden? Klicka här för Spotify!

Apropå Spotify, så känns livet plötsligt lättare att leva när det har kommit en ny platta med Elsie Carlisle. Där finns två låtar som jag hade på en skiva, som sedan länge är gone with the wind. My man of war och Pu-leeze Mr Hemingway, som bara funnits på Youtube. Dessutom rariteten Moonlight on the waterfall, som jag bara haft på ett kassettband inspelat från radioprogrammet Omodern Dansmusik någon gång i förra årtusendet. Det är hennes enda låt med ett modernt 40-talssound.

Jag har använt Elsie Carlisles låtar i min fanfiction, men då med texter om Mr Wiksten. Världens bästa rim finns för övrigt i My Handyman ain’t handy no more: -He used to have so much endurance, now he looks like he needs life insurance. Ungefär som mariefredbagare och velocipedlagare, men fyndigare.

Det är ganska intressant hur mycket sex det är i schlagertexter från sent 20-tal och tidigt 30-tal. Faktum är att alla sånger som sjöngs av de ledande kvinnliga artisterna faktiskt handlade om sex. Inte om kärlek, utan om sex. Allra värst var My man of war med Elsie Carlisle, men den drogs tillbaka av skivbolaget och sedan dröjde det typ ett halvsekel innan den gavs ut igen. No sex please, we’re British, som man sade på den tiden. Nu är Storbritannien mer frigjort än Sverige, trots att den svenska flickan kysser med öppen mun i motsats till engelskan som trutar åt dåligt thé. För att citera Anita Lindblom.

Mer på vuxentema: En småporrig låt om Mr Hemingway. Roligare än så här blir det väl inte med kläderna på:

.

.

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Häxnytt: Som de gamla sjunga kvittra de unga (49 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 18 april 2014

En vanlig dag för mjölkflickorna

En helt vanlig dag på jobbet för två elvaåringar

Gårdagens inlägg om häxprocesser förr och nu fick mig att tänka på barnens roll i samhället. Barnen fungerar inte i ett vakuum, utan det dom säger och gör avspeglar vuxenvärlden. Därigenom är barnen oskyldiga och kan inte dömas till straff, bara till vård och tillsyn. I ett samhälle där häxor får skulden för olyckor, missväxt och kor som sinar berättar barnen om kidnappningar och övergrepp från häxor. Idag vet vi att korna sinade på vintern på grund av dåligt vinterfoder, näringsfattigt gammalt torrt hö. Kraftfoder och ensilage (numera konserveras gräset i dom vita rundbalarna som står på vallarna) har gjort att korna mjölkar året om, precis som hönsen värper året om och inte börjar omkring påsk efter vinterns näringsbrist. (Där har vi kopplingen mellan påsk och ägg.) Men i alla fall, förr visste vanligt folk inte så mycket om näringslära och en troligare förklaring var att en häxa skickat tjuvmjölkande väsen, som tömt kornas juver. Sedan gick snacket om vilken granne som kunde vara häxan. And that’s how häxförföljelserna was born. Barn vittnade om hur grannkärringen låtit små tjuvmjölkande väsen spy upp grannens mjölk i hennes hink – och dom sinande korna fick en naturlig förklaring.

När dagens barn anfaller tiggare eller fotograferar sig bredvid uteliggare visar det att vuxenvärlden gått från solidaritet till egoism de senaste tjugo åren. Folk på samällets botten ska inte hjälpas eller visas empati, dom ska trakasseras eller förlöjligas.

.

selfie uteliggare och flickor

Men ibland kan någon vägra spela rollen av den som förnedras. Den här bilden gör mig glad, uteliggaren verkar inte ha något emot att flankeras av två tonårsflickor. Varför skulle det vara förnedrande att bli fotograferad om man är en cool typ? Det är flickorna som förnedrar sig själva på den här bilden. Men dom är förlåtna, det är vuxenvärlden som har gett dem deras bild av ”losers”. I en annan tid skulle dom kanske ha ordnat alternativ jul för hemlösa och tyckt det var ett supercoolt sätt att bygga personligt varumärke. Som de gamla sjunga kvittra de unga.

När jag gick på Åsö Gymnasium var Södermalm fortfarande en arbetarstadsdel. Det fanns gott om lodisar på gatorna och i parkerna. Dessa lodisar var ofta snubbar som hade gjort saker. Många hade varit på sjön och sett världen, andra hade varit frivilliga i kriget mot fascismen i Spanien, en del hade varit boxare. Alla hade jobbat hårt när dom var yngre och friskare och då kunde fortfarande vem som helst få tillfälliga jobb som diskare, postsorterare, stuvare eller i snösvängen när det var ebb i kassan. Och den som käftade med dom här söderkisarna åkte på en välförtjänt propp.

Under kriget vågade inga nazister framträda öppet på Söder, då åkte dom på stryk. Söder var en röd stadsdel och man röstade på sossarna eller kommunisterna. Därför är det, paradoxalt nog, i en gammal fin tradition som dagens hippa medelklass i stadsdelen blivit en symbol för motståndet mot Sverigedemokraterna.

Apropå barn, så hittade jag en text om mjölkflickor när jag googlade Riksost. Mjölkflickorna var den svenska varianten av The Milkman, som bar ut mjölk till hushållen. Mjölkflickorna var verkligen flickor, ofta 11-12 år. På den tiden gick barnen några få i skolan och sedan var det bara att börja jobba heltid. Överklassens flickor kunde få gå i flickskola och sedan gå på universitet i Frankrike. Den som föddes av proletärer på Södermalm hade inga sådana framtidsutsikter. Livskvaliteten kunde istället ligga i att man höll ihop, hjälpte varandra och hoppades på en bättre framtid genom arbete i politiska partier, fackföreningar och folkrörelser. Och i att lyssna på musik, dansa, bli förälskad och ha kompisar, förstås.

Arbetarmoralen sade att man skulle vara hederlig, ärlig och solidarisk. Man fnös föraktfullt åt överklassens dekadens och fiffel. Men alla pallade inte trycket och många hamnade i missbruk, våld och kriminalitet. Per-Anders Fogelströms böcker skildrar arbetarklassens hjältar, men visar inte mycket av alla män som blev busar eller alla kvinnor som blev horor. Gatubarnen, som levde på tiggeri, stöld och prostitution, var ett inslag i huvudstadens gatubild, precis som mjölkflickorna. Det var inte bättre på landet, där barnen fick börja med hårt jordbruksarbete redan i koltåldern. Våldtäkter och utnyttjande var förmodligen mycket vanligt, men så nedtystat att det inte har satt mycket avtryck i historiska dokument.

I min fanfiction gör Amanda Jenssen en tidsresa till 1880-talet och utklädd till tiggarkärring (TK) träffar hon en apelsinflicka (AF), ett prostituerat gatubarn. Amanda skänker hopp om en annan och bättre värld:

AF: Tänk om det vore som anarkisterna säger, att vi fattiga ska få det bra efter revolutionen. Men vilka ska göra revolution? Här finns bara tittare och tattare, ficktjuvar och tiggare, ja jag menar inget illa mot dig alltså, hamnbusar, sutenörer, drinkare, bondfångare, klockskojare, taskspelare, vallackare, gycklare, teaterpatrask och lungsjuka. Vad kan vi göra mot dom rika och deras knektar? Och om arbetarna strejkar ger dom rika dom sparken och bylingen honkar dom för lösdriveri.

TK: Dom gjorde revolution i Frankrike och högg huvena av aristokaterna som limpskivor. Chop! Chop! Chop! I’m gonna pop you with my panzerfau!
AF: Ja, det är klart. Mina barnbarn kanske inte måste gå på gatan.
TK: Dina barnbarn kommer inte att gå på gatan och sälja något. De kommer att gå i skolan istället.
AF: Jaså, på flickläroverket och ta vita mössan förstås?
TK: Ja, dom kommer att ta studenten allihop.
AF: Ha ha, ja du har iallafall fantasi. Men du är snäll. Berätta mer om framtiden, du berättar så bra.
TK: Det kommer bli fint att bo i Gamla Stan. Självaste stadsministern ska bo på Västerlånggatan.
AF: Så det finns hopp för oss i Gamla Stan?
TK: Ja, det finns hopp.

Modernitetens hoppfullhet tändes under den andra halvan av 1800-talet. En dag skulle arbetarnas barn kunna ta studenten, köpa sommarstuga och automobil. Och den drömmen uppfylldes under 1950-talet, då folkhemmet stod på topp. Sedan kom först Elvis och sedan popmusiken och 1960-talets ungdomsrevolt.

And that’s how rock and roll was born.

Hem

 

 

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Häxsalvan som tar dig till Blåkulla (48 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 17 april 2014

satanistisk ritual

En helt vanlig torsdag på dagis

När man rivit daghemmet Little Rascals i USA grävde man efter de katakomber som skulle finnas under huset. I dessa katakomber skulle förskollärarna, klädda i djävulsdräkter, ägnat sig åt satanistiska ritualer och rituella sexövergrepp på dagisbarnen. Allt enligt barnens egna vittnesmål i domstolen.

Inte f-n fanns det några katakomber under dagiset. Barn har livlig fantasi, snappar upp konstiga saker dom hör eller ser på tv och till slut tror dom själva på sina berättelser. Låter det bekant? Just det, den del av den svenska häxhistorien folk känner till handlar om samma sak. Ljugande, fabulerande eller drömmande barn vittnar i domstol om blåkullafärder med satanistiska ritualer och rituella sexövergrepp.

Men häxtron och häxeriet är mycket mer än så. Udda människor får alltid skulden för allt negativt som händer. Idag är det (enligt Sverigedemokraterna) muslimer, förr var det judar, frimurare och häxor. En del kvinnor som utpekades som häxor eller svartmagiker var botare, ofta kristna, i en urgammal schamanistisk, magisk och örtmedicinsk tradition. Precis som dagens schamaner i Sydamerika kunde de använda psykoaktiva droger för att åka till andevärlden och ställa saker tillrätta i den här världen. Blåkullaresorna är en mycket typisk schamanresa, med eller utan hjälp av droger. Redan under vikingatiden hade (enligt Den Poetiska Eddan) de flygande kvinnorna demoniserats och kallades trollpackor. Precis som den samiske/finske nåjden låg de svenska häxorna kvar medvetslösa medan själen åkte till andevärlden. Denna djupa trance är typisk för den nordligaste schamanismen.

Det har helt säkert funnit häxsalvor, som kunde skicka iväg vem som helst på en överväldigande tripp. Resten av det här inlägget handlar om dessa häxsalvor. Don’t try this at home. Glad påsk!

.

häxa

HÄXVÄXTER

Att nordiska häxor och magiker använt sinnesförändrande droger är väl dokumenterat. Problemet är att dessa växter ofta är dödligt giftiga och svåra att dosera. Deras användning idag begränsar sig till att de ingår som ingredienser i en del receptbelagda läkemedel. För att få exakt dosering framställer man extrakt med standardiserade halter av de aktiva ämnena.

Atropin och skopolamin används idag som antikolinergika. De blockerar receptorer för muskarin och dämpar därigenom vissa effekter av det parasympatiska nervsystemet. I låga doser nedsätter de aktiviteten i spottkörtlarna, bronkialslemhinnans slemproducerande körtlar och svettkörtlarna. I högre doser vidgas pupillerna, förmågan till ackommodation av ögats lins minskar och hjärtat slår snabbare. I ännu högre doser minskar den parasympatiska kontrollen över glatt muskulatur i mag-tarmkanal och urinblåsa. Antikolinerga läkemedel används vid kramper, magåkommor, Parkinsons sjukdom, danssjuka samt vid operationer och ögonundersökningar. Vid operationer vill man ha den lugnande effekten, samt förebygga muskelkramper och att hjärtat slår för långsamt. Vid ögonundersökningar ger man patienten ögondroppar för att vidga pupillen, så läkaren lättare ser in i ögat.

Häxor i bemärkelsen svartmagiker har funnits i de flesta kulturer i alla tider. De har varit fruktade, men framförallt föraktade och hatade. Sådana häxor använde ibland växter för svart magi eller mer rationella giftmord. De flesta kulturer har även haft shamaner, botare eller goda magiker, som var högt respekterade och centrala personer i samhället. Ibland var dessa personer samtidigt kunniga i örtmedicin.

Häxor har i alla tider förföljts. Redan i Gamla Testamentet står det ”En trollkvinna skall du icke låta leva.” Motgångar, sjukdomar och olyckor förklarades ofta med svart magi. Under medeltiden brändes häxor på bål och detta fortsatte efter reformationen. I slutet på 1600-talet kulminerade häxprocesserna i Sverige. Egentligen skulle en häxa ägna sig åt förgörning, att skada andra med svart magi. Toleransen var dock låg och tom botare, som använde formler med kristet innehåll, dömdes för häxeri. Enligt den tidens teologer måste de driva ut Belsebul med Belsebul (bota sjukdomar med djävulens hjälp), något redan Jesus blev beskylld för.

Nu började många bildade människor tvivla på berättelserna om blåkullafärder. I mitten på 1700-talet hölls den sista häxprocessen i Sverige, men samtliga frikändes. Den brittiska lagen mot häxeri avskaffades först på 1950-talet! Under det andra världskriget dömdes ett kvinnligt medium för häxeri. Anledningen var troligen att hon avslöjat hemliga uppgifter om ett sänkt fartyg, när hon kontaktade en avliden pojke som omkommit vid sänkningen.

Redan under forntiden ansågs häxor kunna flyga mha salva. Apulejus skriver om en häxa som smörjer in sig med salva och flyger iväg. Ovidius och Petronius skriver också om luftfärder.

Under vikingatiden trodde man på flygande häxor, åtminstone så finns det en vers om flygande trollpackor i Den Poetiska Eddan. I början av medeltiden tog kyrkan avstånd från dessa föreställningar. Man ansåg att vissa kvinnor inbillade sig att de nattetid flög till sammankomster med de hedniska gudinnorna Diana och Herodias, samt andra kvinnor som var ute och flög i samma ärende. Likheten med blåkullafärderna är slående!

I början av 1400-talet svängde kyrkan helt och började bekämpa den påstådda häxkonspirationen. Munken Bartholomeus skrev 1525 om kvinnor som hittades medvetslösa på golvet. När de kvicknade till erkände de att de ”varit borta ett tag”. Snabbt uppstod dogmen att kvinnor smorde in sig med häxsalva och flög till Blåkulla, medan deras kroppar låg kvar orörliga. Detta stämmer bra med traditionella shamanresor. Kroppen ligger orörlig, medan själen är ute på fantastiska äventyr. När shamanen vaknat upp kan han eller hon berätta vad som hände på andra sidan. För att hamna i så djup trans har shamaner använt tex trumma, sång och mentala tekniker. I en del kulturer har själsresorna skett efter intagande av psykoaktiva droger. Häxornas flygsalva kan ha varit en sådan drog. Självklart ansåg kyrkan att salvan kom från djävulen själv. Antingen hade häxorna fått salvan direkt från honom, eller så hade han gett dem receptet.

Häxorna kunde sina saker och det finns inga berättelser om att folk avled i samband med användandet av häxsalva. Olika växter i rätt proportioner gav tillsammans den rätta upplevelsen. Var för sig kunde växterna vara lugnande, hallucinogena, sövande eller muskelavslappnande. Att kombinera ett stort antal ingredienser är typiskt för äldre tiders medicin.

Redan 1589 beskrev läkaren Giambattista della Porta ett antal salvor, som alla innehöll ”de sömngivande drogerna” opium, bolmört, odört mfl. Ett recept från 1615 innehåller bla de biologiskt aktiva växterna odört, sprängört, femfingerört, stormhatt, opiumvallmo, belladonna, bolmört, nattskatta, alruna, spikklubba, dårrepe och poppel.

Francis Bacon skrev 1626 att häxsalvan troligen bestod av ”sömngivande droger som bolmört, odört, alruna, nattskatta, tobak, opium, saffran, poppelblad etc.” Att häxorna hade hjälpandar eller husdjur i form av paddor är intressant. Paddor innehåller hjärtglykosiden bufotalin, som kunde användas i häxsalvor.

Det finns dock inga bevarade recept där man kunnat identifiera samtliga ingående beståndsdelar eller vilka doser som ska användas. Ett modernt försök att göra en häxsalva slutade med att forskaren Karl Kiesewetter förgiftades och dog. Man kan därför säga att häxorna tog flygsalvans hemligheter med sig i graven. Vi ska titta lite närmare på några av de mest kända häxväxterna och deras effekter.

till blåkulla

ALRUNA

Alruna innehåller skopolamin och hyoscyamin. Under lång tid var alrunan den viktigaste hallucinogenen och trolldomsörten i Europa. Häxorna på kontinenten använde alruna i häxsalvor och som afrodisiaka. Växten användes även som bedövningsmedel vid operationer, samt som kramplösande medel.

I den nordiska traditionen är alrunan framförallt ett kraftföremål, som skänker ägaren rikedom och framgång i kärlek. Den kan även användas för svart magi.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Vid högre doser blir man röd i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus. Man ser dimmigt, får feber och svårt att tömma blåsan. Dessutom blir man rastlös och orolig, får hallucinationer och yrsel. Symtomen kan vara i flera dagar.

BELLADONNA

Belladonna betyder vacker kvinna, vilket syftar på att atropinet i växten vidgar pupillen. Dessutom innehåller växten mycket hyoscyamin och en del skopolamin. Belladonna har använts som bedövningsmedel, motgift samt lugnande och kramplösande medel. Växten ger hallucinationer, vilket förklarar dess gamla namn galnebär. I Tyskland och Frankrike var den vanlig i häxsalvor.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir hes, törstig och får svårt att svälja. Högre doser ger kraftig rodnad, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus. Man ser dimmigt och dubbelt. Dessutom blir man rastlös, orolig och får hallucinationer. Symtomen kan vara i flera dagar.

BOLMÖRT

Bolmört innehåller skopolamin, atropin, hyoscin och hyoscyamin. Växten är en urgammal läkeört och har använts i Babylonien, Egypten, Grekland och Rom. Till vårt land infördes den av munkar. Den kan verka lugnande, bedövande och smärtlindrande. I kramplösande preparat används den mot astma, nervösa sjukdomar, muskelkramper, darrningar och andra sjukdomar.

Pga sin hallucinogena effekt var bolmört vanlig i häxsalvor. Troligen fick oraklet i Delfi sina visioner påverkad av bolmört.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Högre doser ger rodnad i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs och pupillerna vidgas. Man ser dimmigt, får feber och svårt att tömma blåsan. Dessutom blir man yr, orolig och får hallucinationer. Symtomen kan vara i flera dagar.

ODÖRT

Odört är en giftig växt, som kan förväxlas med ätliga flockblomstriga växter. Odörten är känd som giftet i den giftbägare Sokrates 399 f Kr avrättades med. Växten har använts som lugnande och smärtstillande medel samt mot tumörer, ledsmärtor och hudinfektioner. Odörten användes tidigt som bedövningsmedel vid operationer. Den har även använts för att förgifta eller bedöva fåglar vid jakt. I Indien har den använts invärtes som afrodisiaka och lugnande medel. Det ingående ämnet coniin kan ge en känsla av att flyga. Mycket riktigt så var den vanlig i häxsalva, även i vårt land.

Vid överdosering ökar salivmängden, man mår illa och kräks. Slemhinnorna i mun och svalg blir irriterade, man får en brännande känsla i munnen och tungan känns förlamad. Pupillerna vidgas, man ser och hör sämre och blir stel i benen. Vid dödliga doser uppträder dessa symtom inom några minuter, tillsammans med svåra diarréer. Förlamningen börjar i fötterna och stiger sakta uppåt. Kroppstemperaturen sjunker, man blir hes och får svårt att svälja. Huden missfärgas. Den förgiftade är vid medvetande tills döden inträder som följd av andningsförlamning.

SPIKKLUBBA
Spikklubba eller datura har en lång historia som medicinalväxt. Den innehåller atropin, skopolamin och hyoscyamin. Spikklubba är kramplösande, vidgar luftvägarna och minskar körtelsekretion. Den används fortfarande mot astma, bronkit och Parkinsons sjukdom.

Växten är hallucinogen och känd för att kunna göra användaren sinnesförvirrad eller galen. I Indien har den bla använts som afrodisiaka, kramplösande, smärtlindrande, febersänkande och lugnande medel. Bladen har rökts för att lindra astma och hosta. Växten har även använts som en billig ersättning för opium. Den användes som knock-outdroppar av kriminella, som drogade sina offer. Den indiska stryparsekten använde spikklubba både för att bedöva sina offer och för att bedöva sin egen rädsla och tvekan inför strypandet. Det senare användningsområdet påminner alltså om vår tids användning av Rohypnol bland våldsbrottslingar!

Menaderna, de kvinnliga medlemmarna i dionysuskulten, framkallade troligen sin extas med spikklubba. Även häxornas flygsalva innehöll spikklubba.

Spikklubba användes av ”horkarlar, lömska kvinnoförförare, perversa kurtisaner och unga vällustingar” för att göra det kvinnliga offret villigt eller åtminstone oförmöget att göra motstånd. Drogen var ju både afrodisiaka och bedövningsmedel!

Författaren Theofrastos (370 f Kr – 285 f Kr) skriver att 4 gram spikklubba fungerar som afrodisiaka, 8 gram ger hallucinationer och tillfällig sinnesförvirring, 12 gram ger galenskap och 16 gram leder till döden.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Vid högre doser blir man röd i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus, man ser dimmigt eller dubbelt, blir rastlös, uppjagad och får hallucinationer. Till slut upphör cirkulationen att fungera och man dör.

När jag var tonåring läste jag om att häxorna använde spikklubba för att kunna flyga. Jag tyckte detta lät spännande, men dessbättre hittade jag och mina kompisar inte den giftiga växten. När jag i vuxen ålder berättade denna historia sade en man: -Vi hittade spikklubba. Sedan berättade han att växten gett dem obehagliga hallucinationer, bla hade han stått och pratat med en enbuske. Då öppnade en tjej sin handväska och drog fram ett praktexemplar av spikklubba. -Var det en sådan här? Jag hittade den när jag var ute i skogen idag och tyckte den såg häftig ut. Om hon hade tänkt smaka på växten med det märkliga utseendet, så fick hon åtminstone veta att detta var olämpligt. Carl G Jung hade nog sett den här historien som ett utmärkt exempel på en synkronicitet, ett märkligt sammanträffande!

.

Hem

 

 

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Ännu en onsdag (47 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 16 april 2014

.

Det här är några riktigt unika filmsnuttar, bland annat en inspelning från Idols efterfest på Café Opera, då Amanda Jenssen gick mellan borden och spexade son nattklubbssångerska. Originalet från efterfesten och dess ljudspår är spårlöst borta, men den här dokumentationen finns kvar. Du kan även se en tidig amanda-imitation. Med mera.

Man kan ju fråga sig varför ljudet är borta. Jag tror Youtube hotade att radera kontot om jag inte tog bort ljudspåret. Sedan var jag tvungen att se en video där Youtube informerade om att det enda man får lägga upp är filmer av sig själv som man tagit själv där man sjunger låtar som man skrivit själv. Om folk följde de reglerna skulle nog inte Youtube dra in miljarder i annonsintäkter till Google. Hela affärsidén med Youtube är ju att tjäna annonspengar på att tillhandahålla olagligt material. Hyckleri torde vara årets underdrift.

För övrigt vill jag minnas att det uttrycket kommer från Ed Woods Bride of The Monster, i en scen med Dolores Fuller och Loretta King.

.

bride of the monster

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Konsten att krama en ordningsvakt (46 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 15 april 2014

.

Här är klippet med stort k, tv-programmet med stort t och dokumentären med stort d. Amanda Jenssen domderar vuxna pojkar/män, spexar och skapar uttrycket ”krama en ordningsvakt”. Egentligen handlar programmet om Jenssens sidekick Mr Wiksten, men det är smällar man får ta. De här scenerna har hållit humöret uppe på många amandofiler. Klassiker torde vara årets underdrift.

Amanda kör med öppna spjäll på & bakom scenen och skriver låtar på hotellrummet. Mr Wikstens bidrag är det bevingade uttrycket ”dippeli drappeli dropp”.

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 87 andra följare