Amanda Jenssen Bloggen

Blåkulla nästa!

Häxnytt: Som de gamla sjunga kvittra de unga (49 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 18 april 2014

En vanlig dag för mjölkflickorna

En helt vanlig dag på jobbet för två elvaåringar

Gårdagens inlägg om häxprocesser förr och nu fick mig att tänka på barnens roll i samhället. Barnen fungerar inte i ett vakuum, utan det dom säger och gör avspeglar vuxenvärlden. Därigenom är barnen oskyldiga och kan inte dömas till straff, bara till vård och tillsyn. I ett samhälle där häxor får skulden för olyckor, missväxt och kor som sinar berättar barnen om kidnappningar och övergrepp från häxor. Idag vet vi att korna sinade på vintern på grund av dåligt vinterfoder, näringsfattigt gammalt torrt hö. Kraftfoder och ensilage (numera konserveras gräset i dom vita rundbalarna som står på vallarna) har gjort att korna mjölkar året om, precis som hönsen värper året om och inte börjar omkring påsk efter vinterns näringsbrist. (Där har vi kopplingen mellan påsk och ägg.) Men i alla fall, förr visste vanligt folk inte så mycket om näringslära och en troligare förklaring var att en häxa skickat tjuvmjölkande väsen, som tömt kornas juver. Sedan gick snacket om vilken granne som kunde vara häxan. And that’s how häxförföljelserna was born. Barn vittnade om hur grannkärringen låtit små tjuvmjölkande väsen spy upp grannens mjölk i hennes hink – och dom sinande korna fick en naturlig förklaring.

När dagens barn anfaller tiggare eller fotograferar sig bredvid uteliggare visar det att vuxenvärlden gått från solidaritet till egoism de senaste tjugo åren. Folk på samällets botten ska inte hjälpas eller visas empati, dom ska trakasseras eller förlöjligas.

.

selfie uteliggare och flickor

Men ibland kan någon vägra spela rollen av den som förnedras. Den här bilden gör mig glad, uteliggaren verkar inte ha något emot att flankeras av två tonårsflickor. Varför skulle det vara förnedrande att bli fotograferad om man är en cool typ? Det är flickorna som förnedrar sig själva på den här bilden. Men dom är förlåtna, det är vuxenvärlden som har gett dem deras bild av ”losers”. I en annan tid skulle dom kanske ha ordnat alternativ jul för hemlösa och tyckt det var ett supercoolt sätt att bygga personligt varumärke. Som de gamla sjunga kvittra de unga.

När jag gick på Åsö Gymnasium var Södermalm fortfarande en arbetarstadsdel. Det fanns gott om lodisar på gatorna och i parkerna. Dessa lodisar var ofta snubbar som hade gjort saker. Många hade varit på sjön och sett världen, andra hade varit frivilliga i kriget mot fascismen i Spanien, en del hade varit boxare. Alla hade jobbat hårt när dom var yngre och friskare och då kunde fortfarande vem som helst få tillfälliga jobb som diskare, postsorterare, stuvare eller i snösvängen när det var ebb i kassan. Och den som käftade med dom här söderkisarna åkte på en välförtjänt propp.

Under kriget vågade inga nazister framträda öppet på Söder, då åkte dom på stryk. Söder var en röd stadsdel och man röstade på sossarna eller kommunisterna. Därför är det, paradoxalt nog, i en gammal fin tradition som dagens hippa medelklass i stadsdelen blivit en symbol för motståndet mot Sverigedemokraterna.

Apropå barn, så hittade jag en text om mjölkflickor när jag googlade Riksost. Mjölkflickorna var den svenska varianten av The Milkman, som bar ut mjölk till hushållen. Mjölkflickorna var verkligen flickor, ofta 11-12 år. På den tiden gick barnen några få i skolan och sedan var det bara att börja jobba heltid. Överklassens flickor kunde få gå i flickskola och sedan gå på universitet i Frankrike. Den som föddes av proletärer på Södermalm hade inga sådana framtidsutsikter. Livskvaliteten kunde istället ligga i att man höll ihop, hjälpte varandra och hoppades på en bättre framtid genom arbete i politiska partier, fackföreningar och folkrörelser. Och i att lyssna på musik, dansa, bli förälskad och ha kompisar, förstås.

Arbetarmoralen sade att man skulle vara hederlig, ärlig och solidarisk. Man fnös föraktfullt åt överklassens dekadens och fiffel. Men alla pallade inte trycket och många hamnade i missbruk, våld och kriminalitet. Per-Anders Fogelströms böcker skildrar arbetarklassens hjältar, men visar inte mycket av alla män som blev busar eller alla kvinnor som blev horor. Gatubarnen, som levde på tiggeri, stöld och prostitution, var ett inslag i huvudstadens gatubild, precis som mjölkflickorna. Det var inte bättre på landet, där barnen fick börja med hårt jordbruksarbete redan i koltåldern. Våldtäkter och utnyttjande var förmodligen mycket vanligt, men så nedtystat att det inte har satt mycket avtryck i historiska dokument.

I min fanfiction gör Amanda Jenssen en tidsresa till 1880-talet och utklädd till tiggarkärring (TK) träffar hon en apelsinflicka (AF), ett prostituerat gatubarn. Amanda skänker hopp om en annan och bättre värld:

AF: Tänk om det vore som anarkisterna säger, att vi fattiga ska få det bra efter revolutionen. Men vilka ska göra revolution? Här finns bara tittare och tattare, ficktjuvar och tiggare, ja jag menar inget illa mot dig alltså, hamnbusar, sutenörer, drinkare, bondfångare, klockskojare, taskspelare, vallackare, gycklare, teaterpatrask och lungsjuka. Vad kan vi göra mot dom rika och deras knektar? Och om arbetarna strejkar ger dom rika dom sparken och bylingen honkar dom för lösdriveri.

TK: Dom gjorde revolution i Frankrike och högg huvena av aristokaterna som limpskivor. Chop! Chop! Chop! I’m gonna pop you with my panzerfau!
AF: Ja, det är klart. Mina barnbarn kanske inte måste gå på gatan.
TK: Dina barnbarn kommer inte att gå på gatan och sälja något. De kommer att gå i skolan istället.
AF: Jaså, på flickläroverket och ta vita mössan förstås?
TK: Ja, dom kommer att ta studenten allihop.
AF: Ha ha, ja du har iallafall fantasi. Men du är snäll. Berätta mer om framtiden, du berättar så bra.
TK: Det kommer bli fint att bo i Gamla Stan. Självaste stadsministern ska bo på Västerlånggatan.
AF: Så det finns hopp för oss i Gamla Stan?
TK: Ja, det finns hopp.

Modernitetens hoppfullhet tändes under den andra halvan av 1800-talet. En dag skulle arbetarnas barn kunna ta studenten, köpa sommarstuga och automobil. Och den drömmen uppfylldes under 1950-talet, då folkhemmet stod på topp. Sedan kom först Elvis och sedan popmusiken och 1960-talets ungdomsrevolt.

And that’s how rock and roll was born.

Hem

 

 

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Häxsalvan som tar dig till Blåkulla (48 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 17 april 2014

satanistisk ritual

En helt vanlig torsdag på dagis

När man rivit daghemmet Little Rascals i USA grävde man efter de katakomber som skulle finnas under huset. I dessa katakomber skulle förskollärarna, klädda i djävulsdräkter, ägnat sig åt satanistiska ritualer och rituella sexövergrepp på dagisbarnen. Allt enligt barnens egna vittnesmål i domstolen.

Inte f-n fanns det några katakomber under dagiset. Barn har livlig fantasi, snappar upp konstiga saker dom hör eller ser på tv och till slut tror dom själva på sina berättelser. Låter det bekant? Just det, den del av den svenska häxhistorien folk känner till handlar om samma sak. Ljugande, fabulerande eller drömmande barn vittnar i domstol om blåkullafärder med satanistiska ritualer och rituella sexövergrepp.

Men häxtron och häxeriet är mycket mer än så. Udda människor får alltid skulden för allt negativt som händer. Idag är det (enligt Sverigedemokraterna) muslimer, förr var det judar, frimurare och häxor. En del kvinnor som utpekades som häxor eller svartmagiker var botare, ofta kristna, i en urgammal schamanistisk, magisk och örtmedicinsk tradition. Precis som dagens schamaner i Sydamerika kunde de använda psykoaktiva droger för att åka till andevärlden och ställa saker tillrätta i den här världen. Blåkullaresorna är en mycket typisk schamanresa, med eller utan hjälp av droger. Redan under vikingatiden hade (enligt Den Poetiska Eddan) de flygande kvinnorna demoniserats och kallades trollpackor. Precis som den samiske/finske nåjden låg de svenska häxorna kvar medvetslösa medan själen åkte till andevärlden. Denna djupa trance är typisk för den nordligaste schamanismen.

Det har helt säkert funnit häxsalvor, som kunde skicka iväg vem som helst på en överväldigande tripp. Resten av det här inlägget handlar om dessa häxsalvor. Don’t try this at home. Glad påsk!

.

häxa

HÄXVÄXTER

Att nordiska häxor och magiker använt sinnesförändrande droger är väl dokumenterat. Problemet är att dessa växter ofta är dödligt giftiga och svåra att dosera. Deras användning idag begränsar sig till att de ingår som ingredienser i en del receptbelagda läkemedel. För att få exakt dosering framställer man extrakt med standardiserade halter av de aktiva ämnena.

Atropin och skopolamin används idag som antikolinergika. De blockerar receptorer för muskarin och dämpar därigenom vissa effekter av det parasympatiska nervsystemet. I låga doser nedsätter de aktiviteten i spottkörtlarna, bronkialslemhinnans slemproducerande körtlar och svettkörtlarna. I högre doser vidgas pupillerna, förmågan till ackommodation av ögats lins minskar och hjärtat slår snabbare. I ännu högre doser minskar den parasympatiska kontrollen över glatt muskulatur i mag-tarmkanal och urinblåsa. Antikolinerga läkemedel används vid kramper, magåkommor, Parkinsons sjukdom, danssjuka samt vid operationer och ögonundersökningar. Vid operationer vill man ha den lugnande effekten, samt förebygga muskelkramper och att hjärtat slår för långsamt. Vid ögonundersökningar ger man patienten ögondroppar för att vidga pupillen, så läkaren lättare ser in i ögat.

Häxor i bemärkelsen svartmagiker har funnits i de flesta kulturer i alla tider. De har varit fruktade, men framförallt föraktade och hatade. Sådana häxor använde ibland växter för svart magi eller mer rationella giftmord. De flesta kulturer har även haft shamaner, botare eller goda magiker, som var högt respekterade och centrala personer i samhället. Ibland var dessa personer samtidigt kunniga i örtmedicin.

Häxor har i alla tider förföljts. Redan i Gamla Testamentet står det ”En trollkvinna skall du icke låta leva.” Motgångar, sjukdomar och olyckor förklarades ofta med svart magi. Under medeltiden brändes häxor på bål och detta fortsatte efter reformationen. I slutet på 1600-talet kulminerade häxprocesserna i Sverige. Egentligen skulle en häxa ägna sig åt förgörning, att skada andra med svart magi. Toleransen var dock låg och tom botare, som använde formler med kristet innehåll, dömdes för häxeri. Enligt den tidens teologer måste de driva ut Belsebul med Belsebul (bota sjukdomar med djävulens hjälp), något redan Jesus blev beskylld för.

Nu började många bildade människor tvivla på berättelserna om blåkullafärder. I mitten på 1700-talet hölls den sista häxprocessen i Sverige, men samtliga frikändes. Den brittiska lagen mot häxeri avskaffades först på 1950-talet! Under det andra världskriget dömdes ett kvinnligt medium för häxeri. Anledningen var troligen att hon avslöjat hemliga uppgifter om ett sänkt fartyg, när hon kontaktade en avliden pojke som omkommit vid sänkningen.

Redan under forntiden ansågs häxor kunna flyga mha salva. Apulejus skriver om en häxa som smörjer in sig med salva och flyger iväg. Ovidius och Petronius skriver också om luftfärder.

Under vikingatiden trodde man på flygande häxor, åtminstone så finns det en vers om flygande trollpackor i Den Poetiska Eddan. I början av medeltiden tog kyrkan avstånd från dessa föreställningar. Man ansåg att vissa kvinnor inbillade sig att de nattetid flög till sammankomster med de hedniska gudinnorna Diana och Herodias, samt andra kvinnor som var ute och flög i samma ärende. Likheten med blåkullafärderna är slående!

I början av 1400-talet svängde kyrkan helt och började bekämpa den påstådda häxkonspirationen. Munken Bartholomeus skrev 1525 om kvinnor som hittades medvetslösa på golvet. När de kvicknade till erkände de att de ”varit borta ett tag”. Snabbt uppstod dogmen att kvinnor smorde in sig med häxsalva och flög till Blåkulla, medan deras kroppar låg kvar orörliga. Detta stämmer bra med traditionella shamanresor. Kroppen ligger orörlig, medan själen är ute på fantastiska äventyr. När shamanen vaknat upp kan han eller hon berätta vad som hände på andra sidan. För att hamna i så djup trans har shamaner använt tex trumma, sång och mentala tekniker. I en del kulturer har själsresorna skett efter intagande av psykoaktiva droger. Häxornas flygsalva kan ha varit en sådan drog. Självklart ansåg kyrkan att salvan kom från djävulen själv. Antingen hade häxorna fått salvan direkt från honom, eller så hade han gett dem receptet.

Häxorna kunde sina saker och det finns inga berättelser om att folk avled i samband med användandet av häxsalva. Olika växter i rätt proportioner gav tillsammans den rätta upplevelsen. Var för sig kunde växterna vara lugnande, hallucinogena, sövande eller muskelavslappnande. Att kombinera ett stort antal ingredienser är typiskt för äldre tiders medicin.

Redan 1589 beskrev läkaren Giambattista della Porta ett antal salvor, som alla innehöll ”de sömngivande drogerna” opium, bolmört, odört mfl. Ett recept från 1615 innehåller bla de biologiskt aktiva växterna odört, sprängört, femfingerört, stormhatt, opiumvallmo, belladonna, bolmört, nattskatta, alruna, spikklubba, dårrepe och poppel.

Francis Bacon skrev 1626 att häxsalvan troligen bestod av ”sömngivande droger som bolmört, odört, alruna, nattskatta, tobak, opium, saffran, poppelblad etc.” Att häxorna hade hjälpandar eller husdjur i form av paddor är intressant. Paddor innehåller hjärtglykosiden bufotalin, som kunde användas i häxsalvor.

Det finns dock inga bevarade recept där man kunnat identifiera samtliga ingående beståndsdelar eller vilka doser som ska användas. Ett modernt försök att göra en häxsalva slutade med att forskaren Karl Kiesewetter förgiftades och dog. Man kan därför säga att häxorna tog flygsalvans hemligheter med sig i graven. Vi ska titta lite närmare på några av de mest kända häxväxterna och deras effekter.

till blåkulla

ALRUNA

Alruna innehåller skopolamin och hyoscyamin. Under lång tid var alrunan den viktigaste hallucinogenen och trolldomsörten i Europa. Häxorna på kontinenten använde alruna i häxsalvor och som afrodisiaka. Växten användes även som bedövningsmedel vid operationer, samt som kramplösande medel.

I den nordiska traditionen är alrunan framförallt ett kraftföremål, som skänker ägaren rikedom och framgång i kärlek. Den kan även användas för svart magi.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Vid högre doser blir man röd i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus. Man ser dimmigt, får feber och svårt att tömma blåsan. Dessutom blir man rastlös och orolig, får hallucinationer och yrsel. Symtomen kan vara i flera dagar.

BELLADONNA

Belladonna betyder vacker kvinna, vilket syftar på att atropinet i växten vidgar pupillen. Dessutom innehåller växten mycket hyoscyamin och en del skopolamin. Belladonna har använts som bedövningsmedel, motgift samt lugnande och kramplösande medel. Växten ger hallucinationer, vilket förklarar dess gamla namn galnebär. I Tyskland och Frankrike var den vanlig i häxsalvor.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir hes, törstig och får svårt att svälja. Högre doser ger kraftig rodnad, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus. Man ser dimmigt och dubbelt. Dessutom blir man rastlös, orolig och får hallucinationer. Symtomen kan vara i flera dagar.

BOLMÖRT

Bolmört innehåller skopolamin, atropin, hyoscin och hyoscyamin. Växten är en urgammal läkeört och har använts i Babylonien, Egypten, Grekland och Rom. Till vårt land infördes den av munkar. Den kan verka lugnande, bedövande och smärtlindrande. I kramplösande preparat används den mot astma, nervösa sjukdomar, muskelkramper, darrningar och andra sjukdomar.

Pga sin hallucinogena effekt var bolmört vanlig i häxsalvor. Troligen fick oraklet i Delfi sina visioner påverkad av bolmört.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Högre doser ger rodnad i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs och pupillerna vidgas. Man ser dimmigt, får feber och svårt att tömma blåsan. Dessutom blir man yr, orolig och får hallucinationer. Symtomen kan vara i flera dagar.

ODÖRT

Odört är en giftig växt, som kan förväxlas med ätliga flockblomstriga växter. Odörten är känd som giftet i den giftbägare Sokrates 399 f Kr avrättades med. Växten har använts som lugnande och smärtstillande medel samt mot tumörer, ledsmärtor och hudinfektioner. Odörten användes tidigt som bedövningsmedel vid operationer. Den har även använts för att förgifta eller bedöva fåglar vid jakt. I Indien har den använts invärtes som afrodisiaka och lugnande medel. Det ingående ämnet coniin kan ge en känsla av att flyga. Mycket riktigt så var den vanlig i häxsalva, även i vårt land.

Vid överdosering ökar salivmängden, man mår illa och kräks. Slemhinnorna i mun och svalg blir irriterade, man får en brännande känsla i munnen och tungan känns förlamad. Pupillerna vidgas, man ser och hör sämre och blir stel i benen. Vid dödliga doser uppträder dessa symtom inom några minuter, tillsammans med svåra diarréer. Förlamningen börjar i fötterna och stiger sakta uppåt. Kroppstemperaturen sjunker, man blir hes och får svårt att svälja. Huden missfärgas. Den förgiftade är vid medvetande tills döden inträder som följd av andningsförlamning.

SPIKKLUBBA
Spikklubba eller datura har en lång historia som medicinalväxt. Den innehåller atropin, skopolamin och hyoscyamin. Spikklubba är kramplösande, vidgar luftvägarna och minskar körtelsekretion. Den används fortfarande mot astma, bronkit och Parkinsons sjukdom.

Växten är hallucinogen och känd för att kunna göra användaren sinnesförvirrad eller galen. I Indien har den bla använts som afrodisiaka, kramplösande, smärtlindrande, febersänkande och lugnande medel. Bladen har rökts för att lindra astma och hosta. Växten har även använts som en billig ersättning för opium. Den användes som knock-outdroppar av kriminella, som drogade sina offer. Den indiska stryparsekten använde spikklubba både för att bedöva sina offer och för att bedöva sin egen rädsla och tvekan inför strypandet. Det senare användningsområdet påminner alltså om vår tids användning av Rohypnol bland våldsbrottslingar!

Menaderna, de kvinnliga medlemmarna i dionysuskulten, framkallade troligen sin extas med spikklubba. Även häxornas flygsalva innehöll spikklubba.

Spikklubba användes av ”horkarlar, lömska kvinnoförförare, perversa kurtisaner och unga vällustingar” för att göra det kvinnliga offret villigt eller åtminstone oförmöget att göra motstånd. Drogen var ju både afrodisiaka och bedövningsmedel!

Författaren Theofrastos (370 f Kr – 285 f Kr) skriver att 4 gram spikklubba fungerar som afrodisiaka, 8 gram ger hallucinationer och tillfällig sinnesförvirring, 12 gram ger galenskap och 16 gram leder till döden.

Vid överdosering blir först slemhinnor och hud torra, man blir törstig och får svårt att svälja. Vid högre doser blir man röd i ansiktet, hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare, blodtrycket höjs, pupillerna vidgas och reagerar inte för ljus, man ser dimmigt eller dubbelt, blir rastlös, uppjagad och får hallucinationer. Till slut upphör cirkulationen att fungera och man dör.

När jag var tonåring läste jag om att häxorna använde spikklubba för att kunna flyga. Jag tyckte detta lät spännande, men dessbättre hittade jag och mina kompisar inte den giftiga växten. När jag i vuxen ålder berättade denna historia sade en man: -Vi hittade spikklubba. Sedan berättade han att växten gett dem obehagliga hallucinationer, bla hade han stått och pratat med en enbuske. Då öppnade en tjej sin handväska och drog fram ett praktexemplar av spikklubba. -Var det en sådan här? Jag hittade den när jag var ute i skogen idag och tyckte den såg häftig ut. Om hon hade tänkt smaka på växten med det märkliga utseendet, så fick hon åtminstone veta att detta var olämpligt. Carl G Jung hade nog sett den här historien som ett utmärkt exempel på en synkronicitet, ett märkligt sammanträffande!

.

Hem

 

 

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Ännu en onsdag (47 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 16 april 2014

.

Det här är några riktigt unika filmsnuttar, bland annat en inspelning från Idols efterfest på Café Opera, då Amanda Jenssen gick mellan borden och spexade son nattklubbssångerska. Originalet från efterfesten och dess ljudspår är spårlöst borta, men den här dokumentationen finns kvar. Du kan även se en tidig amanda-imitation. Med mera.

Man kan ju fråga sig varför ljudet är borta. Jag tror Youtube hotade att radera kontot om jag inte tog bort ljudspåret. Sedan var jag tvungen att se en video där Youtube informerade om att det enda man får lägga upp är filmer av sig själv som man tagit själv där man sjunger låtar som man skrivit själv. Om folk följde de reglerna skulle nog inte Youtube dra in miljarder i annonsintäkter till Google. Hela affärsidén med Youtube är ju att tjäna annonspengar på att tillhandahålla olagligt material. Hyckleri torde vara årets underdrift.

För övrigt vill jag minnas att det uttrycket kommer från Ed Woods Bride of The Monster, i en scen med Dolores Fuller och Loretta King.

.

bride of the monster

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

Konsten att krama en ordningsvakt (46 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 15 april 2014

.

Här är klippet med stort k, tv-programmet med stort t och dokumentären med stort d. Amanda Jenssen domderar vuxna pojkar/män, spexar och skapar uttrycket ”krama en ordningsvakt”. Egentligen handlar programmet om Jenssens sidekick Mr Wiksten, men det är smällar man får ta. De här scenerna har hållit humöret uppe på många amandofiler. Klassiker torde vara årets underdrift.

Amanda kör med öppna spjäll på & bakom scenen och skriver låtar på hotellrummet. Mr Wikstens bidrag är det bevingade uttrycket ”dippeli drappeli dropp”.

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: | Leave a Comment »

AJ-Bloggen presenterar senaste nytt: En så kallad videokassett! (#blogg100 45 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 14 april 2014

country joe and the fish

Dagens idolbild för mina unga läsare: Country Joe & The Fish

Det vore grymt att undanhålla er den här nyheten, presenterad av självaste Olle Björklund i en fucking HUSMORSFILM! Mossigare, jag menar modernare kan det väl inte bli. Se själv med Edra egna ögon. Och må världen aldrig mer bli densamma. Helst ska Ni sitta på heltäckningsmattan i gillestugan och se det här, men en helgjuten skumplastfåtölj med överdrag i brun manchester torde också fungera för den verkliga innetjejen/killen av idag. Tag en mellanöl och en Prince, koppla av och koppla på projektorn, så far vi till Husmorsfilmens Land! Tro’t om ni vill, men i den här husmorsfilmen medverkar den svenska sexstjärnan Lillemor Ohlsson. Efter 2 minuter och 45 sekunder gör hon reklam för folie! Med kläderna på.

Om vi har kommit så här långt våren 1974, hur ska det då inte se ut om fyrtio år våren 2014? Då kanske man har små bärbara videokassettbandspelare som får plats i fickan så man kan se lite husmorsfilm när man står i kön på Systembolaget och hoppas att röda lampan inte ska tändas? Tanken svindlar.

Till slut: Själv är jag en helt vanlig person, som är nöjd med livets små enkla glädjeämnen. Jag är nöjd när jag sitter här i mitt skyddsrum, ser husmorsfilmer och dricker lite Amarula Cream som blivit kvar efter fredagens informella Amanda-middag. Skillnaden mot en formell middag är att på den formella middagen får ingen lämna bordet (för att gå på dass) förrän alla druckit ur kaffet och herrarna går till rökrummet för att diskutera aktier, politik och hästpolo samt ta en god cigarr. På den informella middagen kan man gå på dass eller gå ut och släppa av en rökare när man vill, det behövs inte ens någon fartkontroll.

Livet är ganska underbart ändå. Det enda som fattas just nu är lite hästpolo och en söt fru, klädd i förkläde och högklackade skor, som  polishar skyddsrumsgolvet med Casco Kökspolish. Men det kanske är svårt att ordna. Hästar trivs nog inte under jorden.

.

.

hästpolo

Inte en polotröja så långt ögat kan nå!

Hem

Sparad i Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

I met him on a Sunday and his name was Phil (44 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 13 april 2014

.

Mina musikintresserade läsare kanske uppskattar det här frysta ögonblicket ur populärmusikens historia. Phil Spector gör sitt bästa för att inte smälta in i rutan och förbättrar därigenom sitt varumärke som galet geni. Eller så kanske han bara är sig själv.

Amanda Jenssen lyssnar i princip bara på gammal musik och även om 30- 40- och 50-talen är de stora favoriterna så blir det en del 60-tal också. Populärmusikens 60-tal är inte bara The Beatles, Bob Dylan och Rolling Stones, det är även Phil Spector och hans unika sound. Framförallt var Phil Spector bra på marknadsföring och lyckades göra sig själv och musiken han skapade med sina artister odödlig. Även om han producerade John Lennons Imagine, så lyckades han aldrig riktigt anpassa sig till den nya tiden. Men utan falsk blygsamhet fortsatte Phil Spector påstå att han  inte bara skapat Wall of Sound, utan uppfunnit hela musikbranschen. Och på sätt och vis har han väl gjort det.

Hem

Sparad i Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Veckan slutar bra, sade han som skulle hängas på en lördag (43 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 12 april 2014

viktorianskt par

Igår anordnade jag en informell middag med ost (från Riksost), Amarula Cream och musik av Amanda Jenssen. Det borde man äta varje dag! Idag skulle det bli mulet och regn. My ass! Nu sitter jag och solar för första gången i år, lika casual klädd som på bilden ovan. Ikväll går solen ner klockan åtta. Nyligen var det beckmörkt klockan tre på eftermiddagen och man riskerade att förfrysa drabantosten. It’s called spring, my dear.

.

spring fjäder

Nu skulle vi ha spelat Spring morsan, spring! (Run Mother, Run) med Helmer Bryds Eminent Five Quartet, men istället tar vi ett alster betitlat Madrassen:

.

.

Plötsligt slår mig en tanke: Om L. Ron Hubbard hade ätit mer ost hade man kunnat kalla honom för Ost-Ron! Allvarligt talat, en gång skulle jag och en kollega göra ett kundbesök på Riksost. Vi laddade upp med ostskämt hela veckan innan. Men när det var dags att åka dit insåg vi att dom förstås redan hört alla ostskämt och inte skulle uppskatta sådana. När vi kom dit stod vår kontaktperson på trappan och sade: -Kommer ni nu? Det var i Grevéns tid!

Ibland kan verkligheten överträffa dikten.

.

riksost drabantost

Home

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Amanda Jenssens första steg mot succé (42 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 11 april 2014

.

Efter Idol 2007 var förväntningarna på Amanda Jenssen stora. Samtidigt blev det ganska tyst efter den enorma publiciteten kring Två Blondiner I Globen. Vår hjältinna dök ändå upp i den sk burken då och då. Först ut var ett julprogram från Idol. Jag tror alla filmare har sett Leni Riefenstahls film Viljans Triumf. Kanske är det därför ingen slump att början med frälsaren Amanda som stiger ned från himlen känns bekant. Och frälsta blev vi. Fansen var så entusiastiska (många sade fanatiska och helt galna) att dom (vi) blev en viktig del av Amanda Jenssens varumärke. Åtminstone jag försökte medvetet verka lite galnare än jag var, men den mesta galenskapen var faktiskt äkta. De finns till och med ett namn på den: M.A.C.

Sedan fick AJ lansera sin debutsingel Do You Love Me på Grammisgalan. Hon dök även upp som prisutdelare i P3 Guld. Men det var bara en liten början …

Och nu ett meddelande från vår sponsor:

.

.

Hem

Sparad i Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Torsdag i timmerkojan (41 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 10 april 2014

mus och ost från Riksost

Idag blir det inte ost eller övergivna flyghangarer, men däremot en röstkonstnär från vårt östra grannland, som kan bli stor over there vilken dag som helst. Tomas tipsade.

.

.

Apropå övergivna flyghangarer … här är lite för Amanda att utforska på nästa turné:

.

.

Nu lite hyperaktuella filmer från 70-talet. Häromdagen såg jag om American Graffiti (Sista Natten Med Gänget) och slogs av att det som jag en gång upplevde som en drömvärld och höjden av coolhet var en ganska misslyckad natt i en trist håla. Men visst var det en lysande klassiker. Just därför har jag undvikit att se uppföljaren More American Graffiti (Festen är över). Nu såg jag den direkt efter American Graffiti. Uppföljaren måste vara en av de sämsta filmer som någonsin gjorts och blev väl (rättvist nog) en ungefär lika stor succé som en annan uppföljare, Linda Lovelace For President. Den senare blev en ekonomisk katastrof och dödade för all framtid Linda Lovelaces filmkarriär. Trots att hon var en av världshistoriens mest kända skådespelerskor fick hon inga fler jobb och dog utfattig.

.

.

Strax före sin död försökte Linda Lovelace göra comeback och porrhataren gjorde ett så här sexigt utvik vid 52 års ålder:

.

linda lovelace

More American Graffiti har inget med den första filmen att göra. Den begåvade Ron Howard har en hemsk roll. Mannen som tjatar om att hans fru inte får göra karriär är så stereotyp och livlös så klockorna stannar, men det är småroligt när frun sticker och ungarna badar i akvariet när pappan försöker ha hand om dem. Scenerna med Tiger och ledaren för Pharaoes i Vietnam är lumparhumor i samma klass som Åsa-Nisse i kronans kläder. Den gulliga blondinen som Tiger raggade upp har blivit flummare och jag vet inte ens om det är samma skådespelare. Men när jag kollar på IMDB så är det tydligen samma person, Candy Clark heter hon och var 26 när hon spelade 16-åring i den första och hade hunnit bli 32 år i den andra.

Lite OT, men det påminner mig om att den 16-åriga dottern i Styvfadern (den första versionen förstås) spelas mycket övertygande av Jill Schoelen, 24 år. Ron Howard och Henry Winkler var smått medelålders när dom spelade sjuttonåringar i tv-serien Gänget Och Jag. Börjar man se yngre ut av att spela in film? Mae West åldrades i princip inte på flera decennier, men det var nog för att hon, liksom nio filmstjärnor av tio, använde Lux. Här är hon i början av sin karriär, blott 43 år gammal:

.

mae west 43 år

Här är hon i slutet på sin karriär, 70 år ung:

.

.

Åter till skitfilmen. Den enda förmildrande omständigheten är att man får se Country Joe & The Fish på scenen en minut. Så om du har funderat på att se den här rullen (finns på dvd) – gör inte det. Men se gärna American Graffiti och Den Sista Föreställningen, det hör nästan till allmänbildningen och det är filmer som tål att ses och ses om.

Jag tänkte skriva något om filmen Wild In The Streets, men den ska jag kanske spara till något av de kommande 59 inläggen?

Om någon undrar varför jag inte skriver något om Salton City, juvelen i de övergivna platsernas krona, så har det en enkel förklaring. Momörordodarorenon i den övergivna högstadieskolan läser allt jag skriver med Google Translate just nu. Jag skämtar inte!

Som straff har jag skrivit en fanfiction om honom på en annan blogg, som vi inte ska nämna vid namn.

Däremot kan vi ta en favorit i repris. Det hände mig en kul grej för ett par veckor sedan. Jag hade ett ärende till den lokala gymnasieskolan och i det ekande trapphuset stod några tjejer som smitit från en mattelektion. Och plötsligt började dom sjunga så mitt nackhår reste sig. Som tur var hade jag en kamera i fickan och kunde föreviga detta ögonblick:

.

.

Om du har orkat läsa ända hit ska du få lite musik med Amanda Jenssen. Eller åtminstone Amanda Jenssen med en judisk kör i Jew… jag menar New York:

.

.

Hem

Sparad i Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Att ladda en bild (40 av 100)

Skrivet av Roger Krook på 09 april 2014

fernie swastikas

Hockeylaget Fernie Swastikas värmer upp inför Jimmie Åkessons besök

Jag välsignar alla i detta tempel!

Tiderna förändras och vi med dem. En gång i tiden var det populärt att ha den goda kraftens märke på klubbtröjorna. Nu är det av någon anledning mindre populärt. Märket var även populärt bland olika länders flygvapen, bland annat Finlands. Men finnarna var före tyskarna och hade använt den goda kraftens märke sedan 1918.

.

finsk swastika

Det svenska teknikföretaget ASEA hade en så här fin logo när det begav sig:

.

asea hakkors

Här har vi ingen mindre än Swami Brahmananda Saraswati Shankaracharya av Jyotirmath, sittande på sin ämbetsstol. Observera den goda kraftens märke strax till höger om honom, på ryggstödet:

.

guru dev

En bild är bara en bild. Betydelsen, på gott och ont, finns i betraktarens öga. Eller i den sociala konstruktion som ger ett tomt och innehållslöst märke ett mer eller mindre laddat innehåll. Som en påse ungefär. Lägg en hundblaja i en godispåse så kommer folk att reagera när dom öppnar den. På det ena eller andra sättet. Observera att jag inte använder billiga skämt som ”skitgott” på den här kvalitetsbloggen.

Däremot visar jag gärna att vår gamle bekant dragspelaren är lika kompetent som tennislärare åt balettflickornas sportiga mammor. Tänk vilken kraft genom glädje lite tennis kan ge!

.

kraft durch freude

Och även de lättfotade döttrarna känner till behovet av fysisk träning och att en sund själ trivs bäst i en sund kropp:

.

kdf girls

Hem

Sparad i Övrigt | Taggad: | 3 Comments »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 87 andra följare