Amanda Jenssen Bloggen

För varje dag blir jag mer och mer lik en varulv.

Amanda rullar vidare och det går som på räls. Utan Idol.

Posted by Roger Krook på 04 juli 2014

amanda jenssen och häst

Gnägg.

Uppdaterat 18 aug

Nu börjar Idol. Men det gör inget, för jag har slutat se Idol, Melodifestivalen och Allsång på Skansen. All bra musik gjordes ändå före 1945. Förra året uppträdde idolerna på fotbollsgalan och någon skrev: -Om det här är de nya idolerna är jag den nye Zlatan. Jag insåg hur sant det var och att det var dags att sluta följa såpan. Utan Idol skulle den här bloggen kanske inte finnas, men … var sak har sin tid. Och nu får jag desto mer tid att leta efter gamla okända inspelningar från Sonora! :)

Många tänker Min Soldat, Godnattvalsen, äppelträd och liknande om man säger Ulla Billquist på Sonora. Den här skivan är nog ganska okänd idag – men det är Ulla Billquists mest sålda 78-varvare på det gamla fina och (på den tiden) genomkommersiella schlagermärket:

.

.

Visste ni förresten att Andrews Sisters gjorde en engelskspråkig version av Min Soldat? Jorå, det gjorde dom. Den hette INTE My Soldier. Konceptet med en dandy som offrade sig för nationen och satte på sig en illasittande uniform fungerade i beredskapens Sverige, men inte i USA där männen låg vid fronten.

Och de genomamerikanska systrarna var halvnorska.

.

.

Nu över till en annan halvnorska: Här är en improviserad låt från Tack för musiken i höstas. Kan ses på Svt Play.

.

amandas hus

Amanda har hittat ett övergivet hus.

,

.

Ett nytt klipp från Stones-konserten.

Amanda tycks ha någon typ av semester och går på tåg med brorsan. Kolla hennes egen dokumentärfilm här.

.

.

Amandas egen pang-film

Bilder hos Rockfoto

.

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen rider igen

Posted by Roger Krook på 11 juni 2014

amanda jenssen rider

Uppdaterat 28 juni

Nördighetens frossande i obegränsad information är senmodernare än de som sysslar med sådant vill erkänna. När information om okända polska psykedeliska popband från 60-talet bara är en googling borta är detta specialintresse mer konsumistiskt än självständigt. Alla kan inte sitta på sin matta framför radiogrammofonen och lyssna på det nya vaxet som Amanda, men alla kan bli minimalister. I fortsättningen ska jag bara konsumera tre produkter inom varje varukategori.

Övergivna platser: Salton City, Bergrummet Elefanten och bensinmackar som inte finns längre.

Musik: Amanda Jenssen, Ulla Billquist och Johnny Bode.

Film: Pensionat Paradiset, Vi går under jorden och Anita – ur en tonårsflickas dagbok.

Böcker: Min kärlek var till salu (Johnny Bode),  Alaska-Grevens memoarer (Alaska-Greven) och Vi går under jorden. Kalla kriget möter folkhemmet i svensk civilförsvarsfilm (Marie Cronqvist)

Mat: Raketost, spaghetti på burk och rostad lök

Dryck: Renat Brännvin, Amarula Cream och Civilförsvarets Apelsindryckspulver för långtidsförvaring i skyddsrum.

Inredning: Skyddsrumsmateriel, orange IKEA-möbler och utvikningsbilder med Christina Schollin.

Nostalgi Beredskapstiden, Kalla Kriget och 1970-talet.

Den världsomspännande väven: Huvudnyheterna, Fort & Bunker och Rost-Sverige.

Mer populärkultur än så behöver man f-n inte!

Alaskagrevens Memoarer har en bakgrundshistoria. En gång bodde och jobbade jag på en gammal herrgård där det spökade något otroligt. Själv såg jag inga spöken och blev i motsats till andra inte anfallen av dem i mörkret, men när jag skulle sova ensam i det stora huset en natt slängde dom upp den stora ytterdörren med en smäll. Eller jag hoppas det var spöken som gjorde det. Spöken är inte farliga, men obehöriga människor som springer omkring i huset på natten är riktigt obehagligt.

Men i alla fall. I det gamla spökhuset fanns ett gammalt bibliotek och där fanns en gammal Dashiell Hammets Red Harvest i originalpocket, som jag läste. Sedan hittade jag Alaskagrevens memoarer och läste dem vid den stora öppna spisen medan regnet smattrade mot fönsterrutorna. Sedan dess har jag inte hittat boken någonstans, men det ska nog gå om man anstränger sig lite. Boken var egentligen inte särskilt bra, men den är ett starkt minne från min tid i spökhuset.

Förresten, kan man bli fysiskt attackerad av spöken? Enligt Ebbe Schön kan man det. De lätta, eteriska spökena (inte sällan med ett budskap från andra sidan) vi tror på är en modern företeelse. Förr var spökena handfasta och ofta förbannade. Man kunde bli fysiskt attackerad och under vikingatiden sade man att hela gårdar kunde bli tomma när ”draug” eller döingarna ville få sällskap på andra sidan. (Den rationella förklaringen är förstås smittsamma sjukdomar.)

Det var dagens spöksnack. Sov gott!
————————

Spotify är för hipsters. I fortsättningen ska jag bara lyssna på P1. Nu lyssnar jag på ett program om psykisk sjukdom och divergent tänkande, dvs kreativitet och uppfinningsförmåga.

Thalamus släpper igenom det som är tillräckligt normalt. Om thalamus släppte igenom mer skulle vi ifrågasätta mer, alltså ha mindre förutfattade meningar. Patienter med psykos är därför bättre på att dra logiska slutsatser som strider mot de vanligaste förutfattade meningarna. Både bipolära och psykotiska är oftare konstnärer, men det riktigt intressanta är att deras friska släktingar ännu oftare är konstnärer. De sjuka hämmas alltså av sjukdomen, när det gäller att uttrycka sin kreativitet. Om dom hade haft sina arvsanlag, men dessutom varit friska, hade dom varit ännu bättre konstnärer.

Kreativitet och innovativitet fungerar bäst i en miljö med både resurser och tolerans. I en intolerant miljö, till exempel Sverigedemokraterna eller Nazisterna, blir tänkandet konvergent, slutsatsen blir alltid densamma: Allt negativt är muslimernas/judarnas fel. Det finns ingen plats för nytänkande. Och i samma ögonblick som jag skriver det här börjar radiorösten tala om nazism …

I morgon kommer nazisterna till Gotland för att försöka bli normaliserade. Protestera, om än bara på nätet, läs mer här.

—————————————————————————–

.

.

En coverversion i väntan på nyheter. Extra plus för antalet gitarrer på scenen. För övrigt är varje meddelande om att Amanda egentligen är den gröna absint-fén falskt tills motsatsen bevisats.

.

absint-amanda

Jag tyckte det där med Absinthe Friends var skitkul, men naturligtvis hade någon redan kommit på det:

.

.

Och här är den verkliga absint-fén, fångad på film:

.

.

Midsommarnytt: Nu är det midsommar, med årets mest magiska natt. Ingen annan natt är så ljus, men samtidigt vänder allt nu och mörkret kommer tillbaka. Ingen annan natt är så full av magiska väsen och mänsklig galenskap. Ingen kunde skildra inre och yttre svenska spöken så bra som Ingmar Bergman, men Joe Sarno gjorde också så gott han kunde. Joe Sarnos varumärke var den psykologiserande dialogen och i filmen Kärleksön når beskrivningen av midsommarnattens magi utomjordiska höjder:

.

kärleksön 1977 av joe sarno

Mamman: Inatt, då var de få mörka timmarna galenskap. Dom tillhörde häxmästarna och trollen. Bara nymfer och satyrer kunde klara av skymningen. Allt var uppochnervänt. Det som jag trodde förr, det gällde inte längre. Allt som förr var förbjudet blev plötsligt tillåtet, åtråvärt. Obestämd rädsla löstes upp i det skumma ljuset. Blod, längtan vällde fram som vågor i en storm

Så kom solen. Sakta smälte dårskapen och romantiken bort. Den släktskap som hade vuxit fram under tjugo år är naken i ett ljus som visade för mycket. Det visade den riktiga längtan, begären som förklädde den till något tillåtet. Dessa förhållanden kunde aldrig bli desamma igen. Hela min värld, Axel, hela min fantasivärld försvann inatt. Jag förstod att det enda riktiga är att hålla fast vid dig och vara glad och nöjd. Det ger mig så mycket tillfredsställelse och lycka att vara tillsammans med dig. Jag är äldre än du Axel. Tills i morse sade jag mig själv: Han tröttnar på dig. Han lämnar dig. Lämnar dig. Men i morse förstod jag. Att jag ska vara nöjd att bara ha dig, vara lycklig tills du lämnar mig.

Axel: -Du, ta och packa långkalsongerna, vad? Det kan bli kallt där uppe i Norrland.

——————————-

Nu vet vi varför Amanda Jenssen inte har några spelningar just nu. För hon är i Burgsvik och har det gott på Gotland. Stjärnorna ska börja spela in Så Mycket Bättre på lördag. Under tiden rider vår ridande kompositör omkring och fluktar in gamla bensinmackar. Läs mer här.

Amanda pryder verkligen sin plats på ön, men snart kommer det fulare typer dit. Både nazisterna och Jimmie Åkesson ska sprida dynga i Almedalen. Tyvärr dock inte hästdynga. Snarare häst mot folkgrupp.

För övrigt tycks Amanda rida barfota, utan stövlar, sporrar och stigbyglar, men med hjälm på huvudet och piska i handen. Klädd i genomskinlig klänning och korsett. Inte så reglementsenligt men säkert funktionellt i värmen.

Den sista Essomacken i Sverige stängde 1986 och den på bilden ser ut att ha stått övergiven sedan dess. Skylten på dörren  kan möjligen ha texten Burgsviks Mack – och i så fall kanske den fungerar som någon slags närbutik nu? Eller gjorde 1987, för det ser väldigt övergivet ut. Förrådet till höger är nästan i Salton City-klass. Hur som helst, en värdig bakgrund för vår hjältinna till häst.

En bild som förutspår att AJ ska hoppa över alla hinder och göra stor succéss i Så Mycket Bättre. När Amanda anlände i söndags sade hon: ” Det känns asbra och jag är svinpeppad. Det har varit en nedräkning till den här dagen ganska länge och det kändes overkligt att vakna i morse vid fem. Tidigare har det alltid känts så långt bort.”

Nyligen undrade jag vad Amanda har gjort den senaste tiden och svaret är alltså att hon förberett sina versioner av andras låtar. I höst får vi se resultatet.

.

.

Gotland är kanske ingen typisk avfolkningsbygd med massor av övergivna spökhus, men det finns åtminstone mycket för bunkermänniskor. Under kriget byggdes tusen bunkrar på stränderna och en del modernare anläggningar tillkom under Kalla Kriget. Mycket revs när försvaret avvecklades på 1990-talet, men fyrtio befästningar är klassade som fornminnen. Idag fungerar forten bland annat som hem åt  fladdermöss.

Idag vet många inte vad New Wave är och Tant Strul kan helt felaktigt kallas för punkare. Incest Brothers, KSMB och Asta Kask var punkare, Tant Strul var känsliga konstnärer som spelade någon slags New Wave. Punk hade en ljudmatta av distade gitarrer och tempot var oerhört krävande för trummisen. New Wave hade ofta den typiska ”leksaksorgeln” som gav 60-talskänsla. Jag spelade i ett råpunkband och vi skulle inte under pistolhot ha använt orgel på scenen. Vi var urusla och vår enda merit var att vi hade Incest Brothers till förband en gång. Men det var inte så konstigt som det låter. Det ansågs divigt att spela sist, så vårt okända band fick offra sig. Punkarna som kom till konserterna såg farliga ut, men var anarkister, djurvänner och otroligt snälla. Ju värre dom såg ut, desto snällare var dom.

New Wave tog lite av punkens vitalitet och revitaliserade och moderniserade 70-talets rock. Apropå att Kajsa Grytt från Tant Strul ska vara med i Så Mycket Bättre tillsammans med Amanda. Carola säger att hon känner sig hemma med Kajsas låtar och det måste jag säga är lite otippat.

Deltagaren Love Antell har stark koppling till – Johnny Bode! Så det kanske kan bli lite allsång med Johnny Bodes hits någon sen kväll. Här är Love på firandet av Johnnys 100-årsdag. Varför gå ner i skyddrummet när man kan gå ut i skogen?

.

.

Här kan du se några av Severus Tenenbaums bilder med Amanda.

.

Lever man enligt devisen ”Med nördigheten som tröst” är Huvudnyheterna den främsta källan till värdelöst vetande och andlig vägledning. Just därför är det tråkigt att programmet pausat under ett halvårs tid, men när natten är som mörkast är skyddsrummet som närmast. Tro’t om ni vill, men här är ett nytt avsnitt av Huvudnyheterna.

.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Med nördigheten som tröst

Posted by Roger Krook på 09 juni 2014

ost tröja amanda jenssen

 

Den som till äventyrs inte läst och memorerat de senaste 100 inläggen ska få en sammanfattning av det viktigaste:

Jag: -Hej, Amanda! Tack för att vi på Amanda Jenssen Bloggen fick släppa nyheten om din nya dubbel-CD. Varför en dubbel-CD?
Amanda Jenssen: I tider av digital distribution kändes det lite annorlunda med en dubbel-CD. Två ostskivor, precis som jag brukar äta varje morgon.
J: Ja, man skulle väl kunna säga att temat för skivan är just ost?
AJ: Det stämmer.
J: Har det något att göra med att du fått Riksost som sponsor för … ostskivorna?
AJ: Absolut inte. Jag har alltid gillat ost. Från Riksost.

J: Vad är det för låtar på ostskivan?
AJ: Det är mest nya versioner av gamla hits.
J: Är det stora förändringar av … budskapet?
AJ: Nej bara detaljer. Happyland heter till exempel Riksostland istället. Och på Ghost har jag bara tagit bort dom två första bokstäverna.

J: Varför är du så förtjust i ost?
AJ: Det är musigt med ost. Och sexigt.
J: Kan du ge ett exempel på sexig ost?
AJ: Ja, Porr Salut.

J: Det var roligt att få lite ny musik från dig, det var ett tag sedan.
AJ: Ja, det var i Grevéns tid.
J: Har du något mer som du vill säga?
AJ: Ja, att alla ska köpa mina OST-tröjor.
J: Det ska vi göra. Tack för intervjun.
AJ: Varsågod.

J: Bara en sak till Amanda. Det är ju första april och många kommer tro att du luras. Kan du lägga upp en video och sjunga en låt från ostskivan? Med ukulele, katt och hatt? Så folk förstår att det här inte är något skämt.
AJ: Jorå, det kan du hoppa upp och sätta dig på! Klicka här!

.

.

Med Låtskrivaren Allan kan du skriva schlager-texter till de tio kommande årens melodifestivaler! Eller närmare bestämt en miljon unika textrader.

Kärleken                  ler mot                 vår kärlek          om och om igen            som en dröm         i skyddsrummet

Solen                     sjunger om              mitt hjärta         när du ler mot mig        och allt blir bra   med en glad melodi

Alla vackra flickor       vinkar till             blommorna           så änglarna sjunger       en dag i maj        och kärleken står i blom

Sommaren                  lyser även på           en liten stuga      i världen                 en vanlig dag       och jag är kär

Du                        är                      min sång            och min glädje            med kärlek          för jag är ett spöke

Jag                       drömmer om              en jul hemma        i mitt hjärta             på sommaren         en solig dag

Vår kärlek                är som                  en satellit         när jag kommer            för evigt           bak i bilen

Du och jag                älskar                  kärleken            i en sång                 en gång             för länge sedan

Vi                        ser                     en stormvind        som växer                 i ett möte          och jag älskar dig

Varför sörja när man      har                     allt                i livets teater           när det är sommar   i dina ögon

 

Sista gången Amanda Jenssen syntes i offentlighetens ljus var på/i tv-programmet Tack för musiken. Sedan kom nyheten att hon ska vara förband till Rolling Stones i sommar. Några spelningar på festivaler i sommar har det inte hörts något om och Livenation har bara spelningen med Rolling Stones. Och i höst blir det tv-serien Så mycket bättre.

Men vi tolkar tystnaden positivt: Att AJ är fullt upptagen med att skriva ny musik! Eller så är hon i Salton City och njuter av värmen (40 grader på dagen och 20 på natten) – med festivalen i Coachella på bekvämt avstånd. Det kan nog bli bra, bara hon inte går in i Salton City High School, den övergivna skolan som Gud glömde. En ofattbar ondska närmar sig jorden och skuggan av en svart vinge faller över en övergiven byggnad i öknen. Så vad som än händer: Snälla, rara Amanda … GÅ INTE NER I KÄLLAREN!

.

.

Den bästa reklamfilm som någonsin gjorts.

Kolla här.http://www.livenation.se/artist/amanda-jenssen-tickets 650-1495 bananer på vita börsen.

.

enorm

Ja,jag har ju alltid tyckt att Amanda är enorm.

.

repmöte

Ursäkta, är det här det är repmöte?

Sverige var landet som gick under jorden och är idag kanske världsbäst när det gäller underjordiska, mer eller mindre övergivna, platser. Fler och fler bergrum vattenfylls, rivs ur, saneras och plomberas, så en del kan numera bara ses på film. Släck ljuset och skicka popcornen, nu blir det filmtajm!

.

.

Bättre än så kan en film nog inte bli. Och nu över till årets mode:

.

flygplanshatt

David Nessle har tyvärr pausat podcasten Huvudnyheterna, men som kloster på våren visar han istället det nya hattmodet. Efter propellermössan kommer nu – flygplanshatten! Något för Amanda Jenssen om hon vill ha en flygande start på nästa turné.

Själv har jag så extremt stort huvud, så om jag ska ha en flygplanshatt måste det nog vara en Jumbojet. Häromdagen träffade jag en kvinna som sade att hon har hattstorlek 63. Och då blir det lite jobbigt när damhattar inte görs i större storlekar än 58. Men som tur är fungerar herrhattar på tjejer också. Man har ju inte cockpiten på huvudet. (Men om man har en flygplanshatt har man förstås det.)

.

telefonhatt

Uppdatering: Nu finns det även telefonhattar. Den vänstra modellen har inbyggd gasmask.

.

white trash i black trash bags

Telefonhatten matchas med fördel av den alltid lika gångbara lilla svarta. Är man Sverigedemokrat är den invandringskritiska looken ”White trash in black trash bag” helt enkelt ett måste.

.

 

kraft durch freude

Baletten Adolfs Änglar repeterar inför Jimmie Åkessons besök.

.

kraft durch freude

En sund själ i en sund kropp. Glöm inte den dagliga motionen!

Och nu över till Salton City och en predikan i sommarsolen av mina två nya idoler. Jag har redan skaffat lika coola solbrillor som dom:

.

.

Galne Gunnar: Det är otroligt om Amanda INTE gör husmorsfilm.
Jag: Hur så?
GG: Hon är väldigt domestic.
J: Nu tänker du väl ändå på Jayne Mansfield?
GG: Nej, jag tänker på Amanda. Hon kan öppna burken med rostad lök som en riktig husmor.
J: Och en tub raketost. Från Riksost
GG: Amanda är en svensk husmor ut i tåspetsarna. Eller en norsk.
J: Amanda är väl snarare en bohem.
GG: Hur definierar du en bohem?
J: En person som ser hyran som en oförutsedd utgift.
GG: Jag ser lönen som en glad överraskning.
J: Får du lön så sällan?
GG: Nej, men det är olika mycket. En del månader är det noll kronor, men andra kan det bli dubbelt så mycket.
J: Läste du det där skämtet på en runsten?
GG: Ja. Fördelen med mina skämt är att dom är så gamla så dom funkar på nätet. Kidsen hörde inte skämten när det begav sig och tror dom är nya.
J: Men vet dom verkligen vilka Reagan och Breznjev är?
GG: Du menar Churchill och Roosevelt?
J: Apropå det, har du hört den om Hitler, Stalin och utedasset?
GG: Ja.
J: Synd, annars hade jag kunnat berätta den.
GG: Har du hört den när två neanderthalare möttes på gatan?
J: Nej.
GG: Två neanderthalare möttes på gatan.
J: Otippat värre.
GG: Då sade den ena: Har inte vi setts i Peking?
J: Var dom där och hälsade på Pekingmänniskan?
GG: Det har inte med saken att göra.
J: Inte? Men okej, fortsätt.
GG Då sade den andre: -Jag har inte varit i Peking. Då sade den ene: -Inte jag heller.
J: Då måste det ha varit två andra.

GG: Om Amanda är en bohem, då dricker hon väl absint?
J: Dricker Amanda absint? Hörru du, Amanda ÄR absint. Hon är den gröna absint-fén.
GG: Nu driver du med mig.
J: Ska vi slå vad?

.

.

Allt övergivet i Sverige är inte under jorden. Här är en svensk spökstad i Jämtland. Och här är spökstaden Hästhagen i Söderfors. En av mina favoriter på övergivna (!) bloggen Rost-Sverige.

Ibland blir de svenska planerna för ett normalt liv efter apokalypsen nästan makabra. Civilbefolkningen hade gasmasker som väntade i händelse av krig. Det fanns även en sorts plastbagar, där man lade småbarn som inte kunde förväntas vilja bära gasmask. Luft pumpades in med en batteridriven fläkt. När batteriet tog slut fanns det en handdriven pump med barnvagnsfäste. Jag citerar: ‘Stackars föräldrar som vandrar genom en sönderbombad förortsidyll där allt är bränt och sanden smält till radioaktivt glas… ”Pumpa Åke, pumpa!”

Den sista folkgasmasken tillverkades 1994, ett par år efter att Sovjet kollapsat och kalla kriget definitivt tagit slut. Nyligen beslöt regeringen att landets 7,3 miljoner gasmasker ska eldas upp. Så just nu kanske du sitter i värmen från fjärrvärmeverket där din personliga gasmask förvandlas till aska!

Idag är det mäktiga Civilförsvaret borta. Snart finns det varken gasmasker eller skyddsrum som påminner om när svenskarna kallades Folket Som Går Under Jorden. Och jordens undergång är förvandlad till nostalgi.

.

amanda i norge

-Säger någon ordet skyddsrum osäkrar jag min pistol.
-Men syrran, nu sa du skyddsrum!

Nostalgi är även den hemliga svenska produktionen av ficklampsbatterier, kristvättmedel, snus (!), krisrengöringsmedel och kristvål. ÖEF, Överstyrelsen för Ekonomiskt Försvar, höll i projektet, som syftade till att minska sårbarheten vid avspärrning. Värnpliktsnytt gjorde 1985 en parodi på Lux annonser om att nio filmstjärnor av tio använder Lux. ”Nio Lottor av tio använder Kristvål.” En av de nio lottorna stod i duschen och tvålade in sig med Kristvål – UTAN KLÄDER – vilket ansågs lite fräckt på den tiden. Så vi har klätt på lottan:

.

kristvål

Vad kan man använda gamla övergivna kärnkraftverk till? Tja, man kan till exempel spela in musikvideor i dem. Madonna åkte hela vägen till Sverige för att spela in den här ”strålande” rockvideon i Ågesta Kärnkraftverk:

.

.

Förresten, vad är det för konstig knapp som sitter här? ”Avfyrningsknapp. Får ej användas i fredstid”. Jag måste testa …. ojsan! Hoppsan, nu tog det visst hus i helsike … Jag råkade glömma att Sverige hade kärnkraftverket i Ågesta för att i största hemlighet kunna ta fram egna atombomber. Dumt av mig …

svensk atombomb

 

Ja, ja, men ska det gå åt helvete ska det gå med musik! Så här kommer lite passande musik, Our Last Goodbye. Och därmed stänger vi bloggen. För alltid.

.

.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: | Leave a Comment »

Inlägg 100 av 100: Vargliknande egenskaper

Posted by Roger Krook på 09 juni 2014

volvo pv

Dagens vargliknande egenskap: Just nu har jag fönstret öppet och känner att någon på gatan utanför tuggar på ett rosa tuggummi, det är så den starka doften kittlar i näsborrarna. Mitt första minne av vargliknande egenskaper är från när jag var liten, kanske sju år. Jag var tokig i kaffe redan då och åtminstone i vår familj fick barnen dricka kaffe på den tiden. På somrarna var vi i ett hus på landet och ett par hundra meter från huset fanns en vik där jag tillbringade den mesta tiden. Ibland kunde jag tydligt känna att mamma satt på kaffepannan och när jag sprang upp till huset så stod den alltid på spisen. Jag tyckte själv det var lite konstigt att jag kunde känna doften ända ner till stranden, men å andra sidan så var det väldigt praktiskt.

En annan konstig sak i min barndom var att många hundar, men inte alla, som jag mötte brukade morra åt mig. Hundmänniskor har förklarat för mig att hundar oftast morrar och skäller för att dom är rädda. Och man kan ju förstå att en hund blir rädd om den möter en varg på trottoaren. Först nu slås jag av tanken att det kan ha varit ett av flera tecken på någon form av vargliknande egenskaper.

En känd magiker i norra delen av landet lärde mig att ”ta in vargens ande” i mig. Han sade att det första tecknet var att fingrarna blev krokiga som klor. Då var man på rätt väg. En gång skulle jag uppträda som eldslukare på en träff för svenska häxor och magiker. Eftersom det var en så speciell publik bjöd jag på en extra bonus och förklarade att jag skulle förvandla mig till ett rovdjur. Min föreställning blev en stor skandal och folk blev väldigt rädda. Först blev jag ganska besviken, men sedan tänkte jag att det egentligen var smickrande att jag lyckades skrämma skiten ur en så tuff publik. En av flera små händelser, som så här i backspegeln skulle kunna förklaras med slumrande, vargliknande egenskaper.

#blogg 100 är över. Nu har jag bevisat att jag kan skriva ett inlägg varje dag, i alla väder och vad som än händer, i hundra dagar.

Vilket skulle bevisas.

Nu återgår allt till det normala. (Förhoppningsvis även mina läsarsiffror.)

Mitt nästa projekt blir att äta upp en Volvo PV, komplett med originalaskkopp. Varför? Varför inte!

Man lever bara en gång och det gäller att prioritera. Så skit i politiken och ät bilar till musiken. Så här trist är politiken just nu, inte en tårta så långt ögat når:

.

.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

99

Posted by Roger Krook på 08 juni 2014

paul is dead

Det här är inlägg 99 av 100 i utmaningen #blogg100, att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Om jag inte har förvandlats till en varulv i morgon så blir det klart då. Om jag skulle dö så är det bara att låta en dubbelgångare skriva inlägget och lämna lite ledtrådar till min död.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: | Leave a Comment »

Whatever happened to The Runaways? (+ förgasarfilm, 98 av 100)

Posted by Roger Krook på 07 juni 2014

.

Innan Amanda fanns fanns Cherie Currie. The Runaways släppte sin första LP 1976 och sedan startade en galen karusell som snurrade bortom all kontroll.

.

cherie currie the runaways

Märkligt nog pryddes albumets framsida av en bild på Cherie, trots att det handlade om ett band och inte en soloartist. Om man vek upp skivmappen stod hela bandet där, Cherie Currie i uppknäppt blus och med musikhistoriens sexigaste blick rakt in i kameran. Jag skrev en dikt som hette Djävulen i blicken om den bilden, men tyvärr är den gone with the wind. Lita Ford ser ut som en sträng spankingmadam och Joan Jett ser ut som hon skulle ha skitit på sig.

.

the runaways debut album lp

I Sverige var The Runaways mycket populära bland barn, vid sidan av band som Kiss och Sweet. När bandet besökte Sverige lyckades dom bli portförbjudna på Gröna Lund för all framtid, något inte ens Amanda lyckades med när hon några år senare stod på samma scen. Tonårstjejerna från USA spelade sina egna instrument och blev tagna på allvar, i en tid när kvinnor inom musiken fortfarande oftast var vokalister, ögongodis eller kuttersmycken – om dom inte var topless tjejband som uppträdde på sexklubbar. Lita Ford spelade gitarr som en hel karl och förebådade på sitt sätt den sexpositiva och gränsöverskridande feminismen, en tjej som trakterar en fallossymbol på scenen är inte att leka med.

Redan 1977, efter utsålda turnéer och flera LP-skivor, lämnade Cherie Currie bandet och 1978 gav hon ut den country-inspirerade solo-LP:n Beauty is only skindeep  med den odödliga strofen:

I was born beautiful, eighteen years ago.

1980 hade Cherie Currie en av huvudrollerna i filmen Foxes med Jodie Foster. Sedan hördes inte så mycket från henne, förrän filmen om The Runaways skapade ett nytt intresse för 1970-talets tuffaste tjejband. I filmen spelades Cherie av den porträttlika Dakota Fanning, 16 år:

.

dakota fanning

I USA var tjejernas tuffa, sexiga stil, i kombination med deras låga ålder, provocerande. Man talade om Fowler’s Teen Teasers och kallade musiken Jailbait Rock. (Eftersom skyddsåldern i dom flesta amerikanska staterna var 18 år och sex med någon yngre kunde ge fängelse.) Idag ser man snarare det Runaways gjorde som en feministisk handling, som banade väg för andra kvinnliga musiker. Girl Power långt innan uttrycket uppfanns. Somliga menade att killarna som fluktade in Cherie Currie tänkte på annat än feminism, men idag börjar folk förstå att det ena inte behöver utesluta det andra.

.

.

Den närmaste svenska motsvarigheten jag kommer på är new wave-bandet Tant Strul i början av sin karriär. (Även om just den här uppsättningen råkar ha en manlig musiker.) Tant Strul var konstnärer och spelade ut sin kvinnlighet, Pink Champagne var radikala och fick därför kritik om dom uppträdde sminkade eller snyggt klädda. Det var inte heller politiskt korrekt att sjunga om för privata saker. Även om Tant Strul i botten var politiska, så sjöng dom mycket om sex, känslor och andra privata ämnen, ofta i form av berättelser om kvinnor som bejakade sin kvinnliga kraft och magi.

Carl Johan De Geer säger i Med kameran som tröst att konst är att berätta personliga saker för utomstående. Det gör både Tant Strul och Amanda Jenssen till typiska konstnärer. För några år sedan såg jag en föreställning om Ulla Billquist och då var det ingen mindre än Malena som satt vid stagepianot! I Tant Strul spelade hon oftast lågbudgetorgeln som gav new wave-musiken sin speciella känsla och även användes mycket av Blondie i början. Men 2012 kom Tant Strul ut ur skuggorna med sin återförening och bejublade turné. Strax efteråt berättade trummisen Nike hur hon förnedrades i Alliansens arbetslinje och förbjöds söka arbete inom musik och kultur. Sverige var nog ett mänskligare samhälle trettio år tidigare, när Tant Strul slog igenom med Alice Underbar.

The Runaways var inte artsy, utan mera ren rock and roll. Här ovanför kan du se ett bevis på att rockmusiken skänker evig ungdom, när 50-plussarna Cherie och Lita levererar fullt ös, medvetslös förra året. Gives us all hope, som Basil Fawltys hustru sade.

Igår var det visst nationaldag. Men en sak lärde jag mig av Carl Johan De Geers film: Skrattet är bara ett sätt att ta fram rovdjuret i människan.

Apropå skratt så ser jag Pensionat Paradiset nu. Efter knappt fyra minuter kommer filmens förgasare in i handlingen, med den underbara repliken: -Här har du alla tiders karburator! Och som om det inte skulle vara nog så får vi även veta att den unge ingenjören ska vinna både en båttävling och flickan med hjälp av denna förgasare. Det är vad jag kallar kontrakt med tittaren!

För en oskriven regel säger att filmen efter några minuter ska ha visat vad som väntar och därmed skapa ett kontrakt med tittaren – om denne stannar kvar i biosalongen så lovar filmen att ge tittaren vad tittaren förväntar sig.

.

marianne träskman 18 år i sensuela

Det var därför Sensuela, Finlands enda försök att göra sexfilm, totalfloppade. Det tog 28 minuter innan hjältinnan började klä av sig. Fram till dess är filmen en fördomsfull, för att inte säga rasistisk, skildring av de vilda samerna i norra Finland. 18-åriga Marianne Träskman (finalist i Miss Finland 1967)  spelar en mycket vacker sameflicka som kommer till den dekadenta storstaden Helsingfors och får lära sig allt om den finska synden. Amanda Jenssen leker förresten lite med kontraktet med lyssnaren på sin senaste LP. Vissa låtar blir något helt annat än man först tror och det är ganska kul.

För att skriva det här pausade jag Pensionat Paradiset, men nu fortsätter jag. Och ni kan ju kolla på en konsert i Japan 1977 medan jag spenkar in rullen i fråga.

.

.

1977 kom en ny musikstil som kallades punkrock och det blev möjligt att ta den råa kvinnokraften ett steg längre. Wendy O’ Williams hade klädnypor i bröstvårtorna och sågade sönder en gitarr med motorsåg. Dessutom sjöng hon riktigt bra.

.

.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Högaktuellt inför valet: musfrågan (97 av 100)

Posted by Roger Krook på 06 juni 2014

.

Så här inför valet säger många att man ska ta debatten om judefrågan, muslimfrågan och invandrarfrågan. Dessa frågor är dock tämligen triviala i jämförelse med den verkligt stora frågan: Musproblemet. Om du hör någon utbrista ”cheezus!” så kan det vara ett tecken på musproblem. Musfolk kan verka normala, men bakom fördragna gardiner lever dom ut sina onormala böjelser. Se dokumentären ovan och rösta sedan på ett parti som tar musfrågan på allvar!

Jag känner mig inte som en … pip! … mus. Däremot tror jag att jag håller på att förvandlas till ett rovdjur. (Ett finare ord för varulv.) Då brukar det första tecknet vara att man får bättre luktsinne. När jag var ute ikväll kunde jag känna på lukten vad folk jag mötte på gatan hade ätit. En hade ätit wienerschnitzel med mycket färsk citronsaft på paneringen, en annan halskarameller med smak av salt lakrits. Och så vidare.  Nästa steg ska vara supernormal hörsel och att man börjar längta efter rått kött.

Jag kommer att fortsätta rapportera om förvandlingen här. Åtminstone så länge som jag har fingrar att skriva med. Eller så har jag bara fått bättre luktsinne. Har möss bra luktsinne?

Nu ska jag se en film som heter Med skydds … jag menar Med kameran som tröst. Av Carl-Johan De Geer.

Sov gott, nattens barn.

Jag trodde det här var filmen om Carl-Johans kompanjon Alexandersson, men det var det inte. Efter en stunds tittande inser jag vad filmen handlar om: Att han förvandlas till varulv. Synkronicitet torde väl vara årets underdrift, men jag måste erkänna att jag inte är särskilt förvånad. It happens to me all the time, som Marilyn Monroe sade i The Seven Year Itch.

Piiiip!

.

varulv

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: , | Leave a Comment »

Cheezus! (96 av 100)

Posted by Roger Krook på 05 juni 2014

.

Innan jag släpper det här med reklamfilmer måste jag bara visa er reklamfilmernas reklamfilm. Nördfakta: Det här lär vara Regina Lunds första filmroll.

.

.

Apropå nördfakta, så har syntetiserade gitarrer alltid låtit för täääääskigt. Med dagens enorma minnen kan man sampla anslag, hela tonen och efterklang – för varje not. I princip spelar man upp inspelade ljud och inte syntetiserade. Som en mellotron, alltså. Men bäst är förstås en theremin, eller hur?

.

.

Originalet är också helt okej. Man kan bjuda The Shadows på kaffe och säga: När ni ändå är här kanske ni vill spela en låt? -Synd du inte sade det gällde en tusenkronors-konsert, för då hade vi tagit med oss instrumenten, säger dom. (Och deras instrument står utanför dörren.) Min favoritlåt med The Shadows är inte Apache, utan den här gamla tyska schlagern med Marlene Dietrich:

.

.

Marlene flydde till Staterna för att slippa jobba åt Goebbels och göra nazipropaganda på UFA-film. Då letade man efter en ersättare och hittade en vacker kvinna med lika hes röst i Görings favoritland. Så kom det sig att den politiskt omedvetna kontra-alten fick en av historiens märkligaste karriärer:

.

.

På American Film Institutes lista över historiens största skådespelerskor kommer Marlene på nionde plats. Lillian Gish kommer på sjuttonde, Jean Harlow på tjugoandra och Mary Pickford så långt ner som tjugofyra. Marilyn Monroe har plats sex (naturligtvis) och Ingrid Bergman, som förlorade den svenska omröstningen, finns på plats nummer fyra. På den manliga listan får Charlie Chaplin nöja sig med plats tio och James Cagney kommer åtta, direkt efter Clark Gable. Edward G. Robinson är nummer tjugofyra. Men en lista är bara en lista.

Apropå regimer som övervakar medborgare, så har Internet Defense League ett meddelande idag:

.

.

Hem

Posted in Övrigt | Taggad: , , | Leave a Comment »

Amanda Jenssen lever (95 av hundra)

Posted by Roger Krook på 04 juni 2014

.

Sista gången Amanda Jenssen syntes i offentlighetens ljus var på/i tv-programmet Tack för musiken. Sedan kom nyheten att hon ska vara förband till Rolling Stones i sommar. Några spelningar på festivaler i sommar har det inte hörts något om och Livenation har bara spelningen med Rolling Stones. Och i höst blir det tv-serien Så mycket bättre.

Men vi tolkar tystnaden positivt: Att AJ är fullt upptagen med att skriva ny musik! Eller så är hon i Salton City och njuter av värmen (40 grader på dagen och 20 på natten) – med festivalen i Coachella på bekvämt avstånd. Det kan nog bli bra, bara hon inte går in i Salton City High School, den övergivna skolan som Gud glömde. En ofattbar ondska närmar sig jorden och skuggan av en svart vinge faller över en övergiven byggnad i öknen. Så vad som än händer: GÅ INTE NER I KÄLLAREN!

Apropå källare och sånt … svenskarna kallades folket som gick under jorden när atombomben small – men i USA räckte det med att ”duck and cover”. Om någon har missat reklamfilmen som Tomas tipsade om så finns den här.

.

.

 

PS

Nu ser jag att festivalen i Coachella var i april. Festivalsäsongen i Kalifornien infaller tydligen tidigare än här. Annars har jag åkt bil från Salton City till Coachella i Google Maps och det var inte så långt.

DS

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , | Leave a Comment »

Med skyddsrummet som tröst: Stövlar gjorda för förflyttning

Posted by Roger Krook på 03 juni 2014

.

Så här i sommartider ser man förstås i första hand svalkande pilsnerfilm, själv ser jag just nu juvelen i pilsnerfilmernas krona: Pensionat Paradiset.

.

.

Men det hindrar inte att man sticker mellan med lite fältmässiga upptagningar av vår hjältinna. Den här ovanför handlar om stövlar. Och Lee Hazelwood, som Amanda Jenssen inte verkar känna till, var stencool och dessutom delvis boende i Sverige när det begav sig, något som resulterade i svenska kultfilmer som Smoke. Text från min filmblogg:

Regi Torbjörn Axelman. Sångaren Lee Hazlewood stod för titelroll, originalmusik och manus. Sexstjärnorna Christina Lindberg och Cecilia ”Cia” Löwgren klädde av sig. Smoke blev ingen succé, trots både naket och våld. Premiär 1971-12-22 på Sergel.

”Personerna är ohyggligt krystade och rör sig i ett tomrum som Axelman ibland fyller ut med stora tuttar och annat sexlarv. Han segdrar poänglösa, plottriga bildföljder, som ofta bara verkar vara stödpunkter för den sång och musik som exekveras på ljudbandet.”
Hanserik Hjertén, Dagens Nyheter

Här gör Lee Hazelwood något han kanske är bättre på,  sjunger duett med Nancy Sinatra:

.

.

Pilsnerfilmen är inte så konstig, den är en arvtagare till scenens folklustspel med förväxlingskomik och folk som trattar på ändan, det som kallats buskis. Då finns det en mycket underligare svensk genre: Förgasarfilmen. (Rättstavningsprogrammet kan det ordet!) Kanske säger förgasarfilmen något om en längtan till den tidiga industrialismen, då det underutvecklade Sverige blev en framstående industrination genom snillens smarta konstruktioner. AGA-fyren, LM Ericsson-telefonen och SKF-kullagret till exempel. På 50-talet tillverkade svensk industri världens då snabbaste jetdrivna jaktplan. Flygande Tunnan hette det. Det fantastiska är att Pensionat Paradiset inte bara är den främsta pilsnerfilmen – den är samtidigt en förgasarfilm! Så här skrev Martin Kristenson i Stupido:

””Förgasarfilmen” är i stället en komedi eller melodram om En Ung Och Okänd Hantverkare, som hoppas vinna Den Viktiga Tävlingen med sin Epokgörande Uppfinning. Oftast försöker De Ohederliga Konkurrenterna sätta krokben för honom innan han slutligen vinner både Tävlingen och Flickan. Det patriotiska draget understryks av att slutstriden inte sällan står mellan Den Svenske Uppfinnaren och En Utländsk Fabrikant. Hur många filmer av den här typen som gjorts i Sverige är inte lätt att säga, men det är åtskilliga. En av de mest berömda förgasarfilmerna torde vara Pensionat Paradiset (1937), där handlingen kretsar kring karburatorn till en utombordsmotor. I Tutta Rolf-filmen Vi som går köksvägen (1932) vinner huvudpersonen en motorcykeltävling med sin nya förgasare. Ett mer absurt exempel är 100 dragspel och en flicka (1946) där vännerna Ville och Rulle uppfinner ett epokgörande nytt dragspel som lömska tjuvar försöker komma åt för att kunna vinna en dragspelstävling. Smålänningar (1935), producerad av Svensk Talfilm i samarbete med Triangelfilm, skildrar den unge Gustav, som uppfunnit en båtmotor med vilken han vinner Mälaren Runt-loppet. Att formeln lätt modifierad är gångbar än i dag visar Göta Kanal-filmerna, där hjältarna i första delen tävlar om att få sälja fritidsbåtar och i uppföljaren tar hem spelet mot en samling skumma ”ballongförsäljare”. Åsa-Nisses uppfinningar är legio – vakuumtorkat atombränsle, ägg med två gulor eller handvevade tvättmaskiner – och han konstruerade minst två nya förgasare, en i Åsa-Nisse på hal is (1954) och en bara två år senare, i Åsa-Nisse ordnar allt (1956). ”

Ja, det fanns en tid då Sverige var en ledande industrination. På 80- och 90-talen gick allt åt helvete, men å andra sidan fick vi en massa intressanta övergivna industribyggnader. Så det jämnar ju ut sig.

Plötsligt slår mig en helt annan sak: Kan Lee Hazelwood ha fått sin sångstil från Lee Marvin i Paint Your Wagon? Och varför har båda i så fall samma förnamn? Detta kräver omedelbar research. Och ja, det är en ung Clint Eastwood!

.

.

Paint Your Wagon släpptes 1969. Lee och Nancy började sjunga Summer Wine redan 1967. Så det tycks vara Lee Marvin som inspirerades av Lee Hazelwood, inte tvärtom.

Paint Your Wagon, Guldrushens Glada Dagar, var en oerhört hipp film på sin tid. Som alla andra blev jag dessutom lite förälskad i den kvinnliga hjältinnan. Eftersom hon var helt ouppnåelig gjorde det inget att hon dessutom var för gammal för den snorgärs som jag var då. Den objektiva distansen i kärleken till idolen överbryggar alla hinder. Jean Seberg hette hon, var född 1938 och 31 år när filmen spelades in:

.

jean seberg

 

Några år senare blev jag kär i den relativt jämnåriga (med mig, inte med Jean Seberg) Cherie Curry i The Runaways och då kändes det nästan som att vi två kunde ha en gemensam framtid. Som tur var uppsökte jag inte hennes far för att anhålla om dotterns hand, men då visste jag inte att hon skulle knarka bort sin karriär. Jag trodde hon skulle vara nöjd med att polisha mina golv med Casco Kökspolish. Vem behöver förvirra sin blick med droger om man har rena och blanka golv? Jo, Cherie Curry behövde tydligen det – men idag verkar hon återställd. För övrigt handplockades Cherie Curry (stavningen av hennes namn varierade på skivorna) till The Runaways enbart på grund av sitt utseende. Som tur var kunde hon sjunga också – och resten är historia.

.

cherie currie

Det här är inlägg 94 av 100. Snart kan man börja blogga som folk igen. Om övergivna turistorter i öknen, bortglömda bergrum, omodern musik, gamla filmer och annat som bara kan uppskattas av verkliga nördar som Amanda Jenssen.

.

Hem

Posted in Amanda Jenssen | Taggad: , , | Leave a Comment »

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 87 andra följare